• Mig + kontakt
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Detox & fasta
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Allt om keto
  • Biohacking
  • Webinar
  • Forum
  • Logga in

    Logga in

    Inget konto? Registrera

    Register | Lost your password?
    Continue with Facebook
    Continue with Google
  • Mig + kontakt
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Detox & fasta
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Allt om keto
  • Biohacking
  • Webinar
  • Forum
  • Logga in

    Logga in

    Inget konto? Registrera

    Register | Lost your password?
    Continue with Facebook
    Continue with Google

Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

Har äntligen uppgraderat min 8 år gamla blodketo Har äntligen uppgraderat min 8 år gamla blodketonmätare till en fräsigare modell. Ketonerna va on point idag också och GKI = 1, dvs samma blodsocker som ketoner 👌#biohacking #biohacker #nextlevelbiohacking #ketomojo
Nu finns ett nytt poddavsnitt med mig i podden Per Nu finns ett nytt poddavsnitt med mig i podden Perspektiv! (länk i profilen!)

Såhär skriver Per Grankvist om avsnittet: "En karta över hur olika hormoner styr olika funktioner i kroppen ser lika komplex ut som en karta över Londons tunnelbana. Alla människor är därför hormonella - det styr hur vi mår och hur vi känner oss. Intressant nog är forskningen fortfarande relativt mycket i sin linda, och några av de stora framstegen på området har gjorts så sent som under de senaste decennierna.

Eller för att sätta det i perspektiv: när bantning och lightprodukter slog igenom på allvar på 1980-talet hade man väldigt lite kunskap om hur det egentligen funkade. Man pratade om kalorier och man pratade om att röra sig, men även om två personer åt samma sak och rörde sig på samma sätt verkade de få olika effekter på deras kroppar?

Idag vet vi att hormoner är en del av förklaringen till det. Så för att förstå mer om det vände jag mig till Martina Johansson, författaren till Hormonstark - och till flera andra böcker om förebyggande hälsa." #poddenperspektiv #vadvivet #martinajohansson #pergrankvist #hälsopoddar #hormoner #biohacking #hormonlära
När kosten blir en religion, tappar vi kontakten När kosten blir en religion, tappar vi kontakten med kroppen. 

När man till exempel börjar baka väldigt mycket söta #keto efterrätter, det är ett tecken på att kroppen är sugen på carbs. Istället för att hälla i sig sötningsmedel kanske det är bättre att fundera på varför den vill ha carbs och tillmötesgå det behovet? 

Äta carbs? På keto? Why not? En person som inte är helt adapterad till fett eller får förändrade behov pga hormoner, sjukdom, you name it kan få fördelar av att lägga till lite kolhydrater. 

När jag säger "lägga till kolhydrater" verkar många tro att jag menar flera hundra gram, varje mål, varje dag och gärna typ ballerinakex. Nej, jag menar en sötpotatis för den som tål det, lite rotfrukter eller till och med lite vitt ris. Vitt ris är förresten bättre än råris/brunt/svart ris för att det innehåller färre antinutrienter. Det behövs inte carbs till alla mål eller ens varje dag för att tillgodose behovet. Vissa får jättebra resultat med CKD (cyklisk ketogen diet) som exempel. 

Jag ser många kämpa på #zerocarb trots att kroppen skriker efter något annat eller något mer, och kompenserar med massa kaffe eller sötade fettbomber för att "täcka upp" bristerna. Då har kosthållningen blivit en religion.

Ett annat klassiskt exempel är veganer som vägrar lägga till ens lite ägg eller skaldjur trots att kroppen skriker efter det. Att hetsa i sig nötsmör är typexempel på att kroppen behöver mer fett, gärna från animaliska källor. 

Jag tycker att det är helt orimligt att människan är det enda djuret på den här planeten som INTE har en aning om vad den ska äta. Jag tror att vi VISST vet men att många är otroligt avstängda, och därför blir det lätt fel. Som en disclaimer kan jag säga att jag har full förståelse för om vissa med tex sockerberoende/överätningsproblematik behöver vara mer religiösa i sitt kosttänk. Det är inte det jag skriver om här. #keto #lchf #lowcarb #lowcarbhighfat #vegan #govegan #carnivore
Slut på det roliga! Nu var min 14-dagars #CGM mä Slut på det roliga! Nu var min 14-dagars #CGM mätperiod till ända. Det känns som att jag fått bättre självförtroende i ketoadapteringen och att jag fått svart på vitt att jag kan förutspå glukos-respons i förväg.

Tycker mig se mycket lägre glukoshöjning av träning och det tolkar jag som bättre #fettadaptering.

Innan kunde jag komma upp till 7-8 mmol/l av #HIIT men nu går det till knappa 6, oftast 5.X.

Så fort min nya ketonmätare kommer ska jag börja ett nytt ketonexperiment. Det blir kul! 🤗

#biohacking #biohacker #nextlevelbiohacking #martinajohansson #qs #nequalsone #freestylelibre #ketoskolan
  • Home
  • Tag: personlig utveckling

Inlägg i kategorin personlig utveckling

Powerthinking | Skammen är överallt

16 February, 2021 35 Comments Written by Martina

Personlig utveckling och “shadow work” är inget för den veka. Man tvingas dyka rakt in i sina egna mörkaste vrår för att man har insett att den enda vägen ut ur sitt egenskapade elände är att gå rakt in i det. In och gräva, vända och vrida. Det kan tyckas som en navelskådande aktivitet, men det finns en direkt korrelation mellan ens lyckonivå och allmänna framgångar i livet och ens nivå av medvetenhet. Därför lönar det sig att arbeta aktivt med sina egna mentala bromsklossar, och inse att den enda som hindrar en själv är en själv.


Jag har en egen kategori här på bloggen som jag kallar för powerthinking som handlar om just detta, och idag tänkte jag skriva lite personligt om min egna personliga resa genom ångest och skam.

Enjoy! 🙂

Det började med panikångest

Jag drabbades av panikångest när jag var sju år ungefär, alltså före jag hade utvecklat någon form av rationellt tänkande. Om du har fått en panikångest-attack någon gång så vet du att det är fysiskt, psykiskt och emotionellt utmattande eftersom både kroppen och hjärnan reagerar som om den stod öga mot öga med en sabeltandad tiger. Panikångesten kom som en blixt från klar himmel, och kunde triggas av precis vad som helst. Hjärnan försöker att skapa samband även där det inte finns några så till sist var jag fånge i mina egna tvångsritualer för att undvika ångesten. Det gick förstås inte.


Med några få undantag var panikångesten närvarande varje dag, flera gånger om dagen tills jag började gymnasiet. Jag sökte hjälp men det fanns ingen hjälp att få och några läkemedel var det inte tal om förrän långt, långt senare när jag inte behövde några. Jag måste säga att jag tycker att medvetenheten om psykisk ohälsa har kommit väldigt långt, för min upplevelse är att ångest inte togs alls på allvar. Det var därför jag började jobba så mycket med personlig utveckling, för det fanns inget val. Om mat, socker, alkohol eller droger kunnat “fixa mig” hade jag varit den första att bli beroende men jag har aldrig fått någon ångestlindring av att äta, dricka eller knarka. Tvärtom!


Det som fungerade för panikångesten var acceptans. Jag bara gav upp inför den och lät den hållas. När varken jag eller den hade någonstans att ta vägen, och jag slutade kämpa emot, gav den till sist med sig. Att gå rakt in i känslor är det enda som verkligen hjälper för mig, för det jag är rädd för är att jag inte ska klara av känslorna. Inte känslorna i sig.

Bakom ångesten fanns tvivlet

När man har nått stort åbäke som panikångest att brottas med så döljer det mycket annat. Det är lätt att känna sig som en lök när man börjar skala av lager efter lager och det ena efter det andra dyker upp. Det är begränsande att gå runt med massa ångest, men egentligen ännu mer begränsande med tankar om att inte kunna eller inte duga. Det sätter käppar i hjulet.


Därför har jag lagt en hel del pengar på coaching snarare än psykoterapi. Jag har testat klassisk terapi också men som resultatfokuserad person tycker jag coacher kan vara bättre. Just nu kör jag ACT (Acceptance and Commitment Therapy) för alla känslor som grävdes upp i kölvattnet av 2020. Skuld och skam har varit mina “go to” känslor hela livet men vad som dykt upp det senaste är omfattningen på den här jäkla skammen. Den är överallt! Först förstod jag inte varifrån den kom, men nu förstår jag att den kopplar ihop med alla år av panikångest. Bara för att jag blev av med min ångest blev jag inte av med skammen som legat där under allt tvivel!

Snabbaste sättet att skala en lök

Jag vet att jag tjatar mycket om meditation men det är otroligt vad vi bombarderar våra sinnen med saker hela dagarna. Skärmar, människor, shopping, mat, massa tankar. När man skapar tystnad och stoppar inflödet för en stund så börjar hjärnan att rensa. Det är en helt otrolig process som alla människor har åtkomst till. Många människor gör allt i sin makt för att stoppa det och det är där drogandet kommer in. Om du inte gör någonting åt saken, inte sätter en skärm framför näsan eller stoppar något i munnen, så börjar hjärnan veva upp allting för ditt inre. Det behöver inte ta lång tid alls, en skogspromenad på en timma utan musik eller podcast räcker långt.


Har du hört någon säga att de får så himla bra idéer i duschen? I duschen har du plötsligt bara dig själv och dina tankar och då drar hjärnan igång!

skammen är överalltSkammen är överallt

Jag tycker att skam är en väldigt subtil känsla. Så subtil att jag under så lång tid inte tog någon notis om den, utan lät den styra bakom kulisserna. Nu när jag vet vad jag ska titta efter så ser jag att den är överallt! Det är så otroligt lätt att känna skam, och jag tror att vi är jättemånga som känner skam – men vad är skam?


Om jag läser på Wikipedia om skam så står det att det har med andra människor att göra, medan skuldkänslor har med sin egna moraliska kompass att göra. När man känner skam så handlar det om rädsla för att inte nå upp till sitt idealjag inför andra. Ångest inför att inte vara bra nog och enligt psykoanalytisk teori läggs grunden för det mellan 3 till 6 års ålder. Det är då socialiseringen sker och vi konfronteras med andra barn och med vuxna som har förväntningar på att vi ska klara av vissa saker. Många föräldrar skammar sina barn när de beter sig barnsligare än nödvändigt och det är ett exempel på att inte leva upp till omgivningens förväntningar.


Jag är född i december vilket gör mig ett år yngre (nästan) än många jämnåriga och det märkes när jag började skolan. Jag var hopplöst efter i allting. Skrev som en kratta, läste långsamt och dåligt, kunde inte räkna alls och var inte med i matchen på så många områden. I gymnastiken hade jag total panik hela lektionen för hela mitt väsen skrek NEJ vad vi än skulle göra. Bollar – NEJ! GUD NEJ! Bockar och plintar – NEJ! Badhus – GUD FÖRBARMA DIG! Såhär när jag tänker på det känns det som att det verkligen la grunden för rejält med skam. Det ska tilläggas att jag var ett lätt autistiskt barn med väldigt mycket rädslor, men det var inte så på tapeten då som det är nu.

Exempel på skam

Skamkänslor kan uppstå för minsta lilla. Det behöver verkligen inte vara att du brutit mot något tabu eller gjort något dumt egentligen. Du kan tvärtom ha gjort något väldigt bra och ändå känna skam! Skammen är verkligen lömsk på så vis. Den som känner skam av mycket positiv uppmärksamhet kommer således dra sig undan positiv uppmärksamhet eller undvika att göra bra saker.


Man kan känna skam av att bli sedd av andra, att visa upp sina talanger, att försöka se fin ut, att inte se fin ut, att göra ett bra jobb, att göra ett dåligt jobb, att ha mycket pengar eller att ha lite pengar. Skammen vet verkligen inga gränser och den är väldigt ologisk.

Att arbeta på flera fronter

Jag har som sagt börjat med ACT nyligen och utöver det kör jag regelbunden meditation, självinventering och “free flow journaling”. Det finns flera inlägg om det här på bloggen (sök i sökrutan) och det finns även mer läsning i forumet som du hittar i menyn. Vad jag märker är att det är väldigt komplementärt att arbeta på flera fronter samtidigt för då klämmer man ihop problemen som en irriterande finne. Att erkänna sina problem är det allra största arbetet och ibland räcker det för att de ska gå upp i rök!


Jag tycker dock inte att man måste arbeta med sina upplevda problem non-stop. Jag förstår att det kan verka som att jag gör det för att jag skriver så mycket på det temat, men ibland får man ta en paus och bara vara där man är. Det kan lätt bli överväldigande, särskilt om man har lätt för att överidentifiera sig med sina negativa sidor. Då får man köra en period av love bombing istället och mantrifiera att allt är okej även när det inte känns så.


Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 0730651281

Berätta gärna om du har arbetat med skam och hur du gjorde det. Har du några tips är det väldigt välkommet! 🙂

 

Personligt, Powerthinking
powerthinking, skam

Konstruktiva sätt att gå emot sig själv

23 January, 2020 30 Comments Written by Martina

Jag predikar ofta att lyssna inåt och att hitta sin känslomässiga kompass för att göra bättre val för sig själv och till exempel undvika utbrändhet och dåliga relationer. Det bygger på att man litar på magkänslan, lyssnar på den och följer den. Ibland kan dock “magkänslan” lura en lite, när något som egentligen är bra för en känns extremt dåligt. Exempel är när man är livrädd i situationer som egentligen är ganska säkra, som att prata inför folk. Om jag skulle lyssna inåt när det gäller föreläsningar skulle jag inte göra en enda föreläsning för det är extremt obehagligt. Jag blir jättenervös och får extrem ångest som gör att jag inte kan sova eller fungera dagarna före. Ändå gör jag det, för jag har lärt mig att gå emot min irrationella hjärna när jag behöver det.


Igår var en sådan dag. Jag hade bokat in ett simträningspass med Jonas Colting och Maria Cerboni för att högst motvilligt lära mig crawla som proffsen. Grejen är bara att jag avskyr vatten både bassäng, hav och sjö men extra mycket bassänger för att det är så otäckt när det är djupt och allting ser läskigt ut under vattnet. Jag får typ höjdrädsla eller något när jag tittar ned under vattnet och jag inte bottnar och titta ned måste man göra när man crawlar! Natten före sov jag väldigt dåligt och hade mardrömmar om simträningen och jag var så extremt orolig och hade galen ångest. Jag tänkte att jag kanske inte ens skulle gå i vattnet utan klamra mig fast i stegen som en katt som klamrar sig fast i duschdraperiet.

Borås överraskade dock med väldigt fräscha och fina bassänger och temperaturen i vattnet var helt okej. Jag hoppade i från kanten, använde inte ens stegen och på något magiskt vis fick Jonas mig att våga titta under vattnet med simglasögonen. Jag bet ihop och bara gjorde som han sa. Första steget var att titta under vattnet när jag simmade vanligt bröstsim och efter några längder fick jag testa att crawla. Även om mitt intellekt förstår hur armar och huvud och ben ska röra sig är det svårt att omsätta i praktiken, men efter bara 20 minuter fick jag till någonting som liknade crawl! Efter en timme hade jag lyckats crawla en hel 25-meterslängd flera gånger och även om det inte var världens vackraste crawl, så var jag i vattnet med huvudet under vattnet, tittade på den läskiga bottnen och vevade med armarna och försökte andas i armhålan och allting sånt! 😀


Som Elin (Jonas sambo) sa innan vi hoppade i så får man ju en större kick ju läskigare någonting är, så det var ju en fantastisk känsla efteråt och jag blev till och med sugen på att simma igen. Jag har ju saknat cardio i mitt träningsprogram och vet att jag behöver lägga in det, och simning är extremt bra träning på alla sätt. Både muskulärt och för konditionen. Dessutom är det inte fel att känna sig mer säker i vatten, för sin egen säkerhets skull när man badar och för att utforska ett annat element.


Detta var det coolaste hittills detta året och jag är extremt stolt över mig själv och extremt tacksam för Marias pepp och Jonas grymma coaching. Jag fattar fortfarande inte hur han lyckades få mig att faktiskt crawla, men det gjorde han! Det är otroligt stärkande för mig att hitta nya kreativa sätt att gå emot mig själv och övervinna den där starka aviga känslan och göra det ÄNDÅ!

Föreläsa ÄNDÅ!
Gå till gymmet ÄNDÅ!
Gå på den sociala tillställningen ÄNDÅ!

Brukar du också hitta konstruktiva sätt att utmana dig själv på?

Personligt, Powerthinking
powerthinking

Känslohantering & beroendeskapande känslor

30 November, 2019 19 Comments Written by Martina


Post från instagram

Jag la upp bilden ovan på instagram för att vädra mina tankar kring beroendeskapande känslor. Det finns många beteenden man kan gömma sig bakom eller använda som flykt ifrån sig själv, däribland överätning och hetsätning som vi har pratat om en del här på bloggen. Alkohol- och tablettberoende är ju andra typer men också självsvält och överdriven träning. Vad många inte tänker på är att även negativa känslor kan ha samma beroendeskapande potential – tänk bara på drama. Vissa människor har ett sånt otroligt behov av dramatik att de går över lik för att skapa det i sina egna liv. Ofta!

Beroendeskapande känslor

Jag är ingen drama queen men jag var det som tonåring. Absolut! Nu avskyr jag drama men går hemskt gärna in i känslor av skuld och skam. Det är mina go-to känslor. Vissa människor går in i hat och ilska och projicerar ut det – ofta genom datorskärmen. Melankoli och hopplöshet är andra klassiska exempel.


Ibland kan det vara svårt att veta vad man känner men att försöka sätta ord på det och inte identifiera sig med det brukar hjälpa. Istället för att säga “jag är arg” kan man försöka titta på ilskan som en känsloprocess inom en – “nu finns det ilska inom mig.” Det skapar lite space runt känslan och det blir lättare att låta den vara utan att reagera på den. Det kräver mycket övning och jag kan bara låta negativa känslor bero om jag är pigg och utvilad och det handlar om en negativ känsla åt gången. Om jag är trött och det händer mycket samtidigt blir jag ganska reaktiv tyvärr.

Öka medvetenheten

Vad händer på insidan?

Förväntan? Spänning? Sorg? Ilska? Frustration? Rastlöshet? Trötthet? Tristess? Oro? Ångest? Uppgivenhet? Nervositet? Mod? Beslutsamhet? Apati? Förståelse? Skuld? Skam?

Det är ganska intressant att observera vad som händer inuti och se hur olika känslor maskerar sig som varandra. Trötthet kan vara dold uppgivenhet, ilska kan vara dold sorg men också hur det går att vända på olika känslor till något bättre. Nervositet ligger ganska nära förväntan till exempel och ilska kan ligga nära mod och beslutsamhet. När man känner sig riktigt arg och känner att man har “fått nog” – visst kommer det ofta någon handling därur?

Negativa känslor kan bli konstruktiva om vi använder dem rätt och inte låter oss sugas in i dem med hull och hår.


Jag började till exempel titta på det här med skuld och skam efter att ha läst Göran Larssons bok Skamfilad (länk) och började se hur känslan skam dök upp i alla möjliga situationer. Det var väldigt givande för mig att arbeta med den känslan för den var helt dold för mig tidigare. Nu ser jag den så tydligt varje gång den dyker upp men det blir mer och mer sällan så jag “detoxar” från den med framgång! På Chalmers dök offerkoftan upp väldigt ofta och jag verkligen frotterade mig i offerrollen nästan dagligen. Ett emotionellt beroende som hette duga! Numera är min offerkofta helt utrotad och jag tror inte att jag har känt de känslorna på flera år, kan knappt minnas hur det känns just nu.


Har du några go-to-känslor som du behöver detoxa från?

 

Personligt, Powerthinking
beroende, känslor, powerthinking

Bli tacksam för triggers!

16 May, 2019 29 Comments Written by Martina


“Triggers”/”att bli triggad” är det moderna ordet för kränkt eller stött.


Jag postade det här citatet på instagram och fick några frågande kommentarer. Vad menar jag egentligen? Är triggers en BRA sak nu? Svar ja! 


En av mina stammisar här på bloggen (lc) kommenterade så kul för några månader sedan; “Att bli provocerad ser jag som en extra krydda i mitt tänkande” och jag kunde inte hålla med mer. När något är provocerande så har vi en chans att titta på våra egna fasta föreställningar om hur världen “ska” vara, hur människor “ska” vara. Man kan lära sig mycket om sig själv på det sättet.

Vad är hotat inom mig just nu?

Ibland tar det lite tid innan jag förstår att det som triggade mig egentligen inte har med den andra personen att göra, utan med mig. Det kan ta dagar, men till sist börjar jag alltid ifrågasätta vad det handlar om. Ofta kommer jag fram till att jag fruktar för mitt liv och är paralyserad av skräck. Eller hur dramatiskt? Det är så primalhjärnan drar igång och jag undrar om det beror på att jag är kvinna och ofta känner mig fysiskt hotad, orolig för min säkerhet liksom?


Ta Gudiol som exempel. Han provocerar ju skiten ur mig när han pratar om hur extremt inkompetent/dum/trög jag är. En vuxen man – dubbelt så stor som mig. Jag tycker att det känns väldigt hotfullt. Jag tror att jag skulle vara helt livrädd om jag träffade honom i verkligheten. Likaså en del veganer (män) som skriver hotfulla saker – jag blir ju arg fast egentligen blir jag rädd.

Triggad av åsikter

Jag blir inte så triggad av andra åsikter längre för det är inte alls min sak att bry mig om vad andra tycker eller tror. Däremot blir jag ju triggad om det är negativa åsikter om mig (pga ovan förklaring) eller om det är någon jag bryr mig om som tror på något som jag tror är dåligt för den personen. Till exempel om någon jag bryr mig om skulle envisas med att ta en viss medicin, eller hålla på med någon destruktiv drog. Det hade varit väldigt jobbigt och jag har varit i sådana situationer där jag har fått meditera på det om och om igen och ändå har svårt att komma förbi det.


Hur använder du triggers?

Är det några särskilda som du har svårt att komma förbi?

Lifestyledesign, Personligt
powerthinking, triggers

Vad är dina bromsklossar?

12 April, 2019 34 Comments Written by Martina

Filosoferar i Tallinn 

Det är många som tycker att mina inlägg om livsstilsdesign är intressanta, alltså hur man går sin egen väg och designar sin egen tillvaro fullt ut. För att lyckas med det behöver man identifiera vad som stoppar en från att i rådande stund leva fullt ut.

Vad stoppar dig?

Jag håller alltid på att gräver efter mina egna bromsklossar och det kan ju vara allt ifrån begränsande tankar till lågt självförtroende eller omedvetna kulturella eller sociala mönster. För egen del är den röda tråden att jag gärna lyssnar och tror på andra människors begränsande tankar om mig. Det är en oerhört irriterande insikt eftersom jag ser hur det varit så hela livet.


Andra människor vill alltid tala om för en (mig) vad man (jag) kan och inte kan, och bestämma ens (min) kapacitet och nivå. Kan du känna igen dig i det?


Ju mer jag lösgör mig från det här ju bättre lyckas jag med saker, och det är en förklaring till att det går bättre och bättre för mig för varje år som går. Det är för att jag är i en process att lösgöra mig från andra människor och deras begränsande mindset. Det är såklart okej för andra att ha sina tankar och idéer, sin egen världsbild men jag måste komma ihåg att inte tro på det.

Att be om lov

En annan bromskloss för mig är att jag gärna vill be andra om lov innan jag gör saker. Jättedumt! Jättedålig ovana att fråga “är det okej om jag gör X?” även om det handlar om något extremt personligt, så väntar jag på att någon annan ska sätta sin okej-stämpel innan jag kör igång. Anledningen är förstås att jag inte litar på mig själv, inte litar på att jag kan fatta vettiga beslut åt mig själv så jag måste briefa först.

Problemet är bara att jag ligger 10 steg före och att be någon annan om råd eller lov i något där jag är mest insatt, där jag är den som har läst på och har koll på läget blir inte direkt till min fördel.

The question is not who’s going to let me, it’s who’s going to stop me – Ayn Rand

Mitt favoritcitat från Ayn Rand handlar om just detta; att inte vänta på tillåtelse utan bara köra. Ingen stoppar dig när du bara kör förbi i 200km/h för vad ska de göra? Alla är så upptagna med sitt eget att de inte kommer lägga massa extrajobb på att hindra dig i dina upptåg, ändå tror vi (jag) på något sätt det.

Kan du identifiera dina bromsklossar?
Kan du känna igen dig i mina?

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
lifestyledesign, livsstilsdesign, powerthinking
  • 1
  • 2
  • 3
  • Next

Senaste kommentarerna

  • Martina on Medisera | Det största funktionsmedicinska testet med förklaringarOjdå, men det är ju under referensvärdet till och med. Vad kan det annars betyda…
  • Martina on Medisera | Det största funktionsmedicinska testet med förklaringarahaa, där löste vi den! Tack!
  • Martina on Medisera | Det största funktionsmedicinska testet med förklaringarDet låter som något fel från labbets sida, fråga läkaren!
  • emma on Medisera | Det största funktionsmedicinska testet med förklaringarhehe, ja alltså det står "B-SR (ej Westergren)". förstår inte vad "ej westergren…
  • Ic on Medisera | Det största funktionsmedicinska testet med förklaringarTidigare har SR mätts med Westergrens metod, som innebar direkt mätning av sedim…
  • Ic on Medisera | Det största funktionsmedicinska testet med förklaringarKollade lite mer... Vid analys av pleuravätska talar en LD-kvot (LD i pleuraväts…
  • Martina on Medisera | Det största funktionsmedicinska testet med förklaringarVa...?
  • emma on Medisera | Det största funktionsmedicinska testet med förklaringarhej martina! jag fick nyligen några blodprover gjorda hos läkare och en markör v…

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

  • Mer info här
  • Mitt manifest här
  • Kontakta mig här
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 0730651281

evolve - All rights reserved Martina Johansson

  • Mig + kontakt
    • Om mig och bloggen
    • Manifest
    • Kontakt
  • Bloggkategorier
    • Alla guider
    • Biohacking
      • Biokemi
      • Beauty hacking
      • Fitness
      • Hormonell hälsa
      • Mental hälsa
      • Ketogen kost
      • Samlad biohacking-info
      • Samlad keto-info
    • Kost & Hälsa
      • Case / läsarhistorier
      • Detox & fasta
      • Inflammation
      • Tarmfloran
      • Mat och recept
      • Sötningsmedel
    • Personligt / Övrigt
      • Business / ekonomi
      • Lifestyledesign
      • Poddar
      • Q&A
    • Quick-Hacks FAQ
  • Allt om keto
  • Biohacking
  • Webinar
  • Forum
  • Logga in

    Logga in

    Inget konto? Registrera

    Register | Lost your password?
    Continue with Facebook
    Continue with Google