• Fortsättning på inlägget “Gör något annorlunda!”

Först kommer en röst som säger “Jag borde gå till gymmet!” eller “Jag borde inte äta det där!” och sen kommer en annan röst, en röst som gör att du inte gör det du först sa till dig.

Vad är det för röst?

Lyckas den övertala dig att lägga dig i soffan istället?

Om ja, varför har den en sån makt över dig? Varför har rösten som säger att du kan ta en kaka större makt än den som säger att du inte kan ta en kaka?

Känslomässig motståndskraft och närvaro

Min hypotes är att den vinnande rösten är mer känslomässigt laddad för det är ju göttigare att lägga sig i soffan än att gå till gymmet och det är göttigare att ta en kaka än att inte ta en kaka. “Äh, slappna av! Du måste inte köra så hårt idag, ta det lite lugnt. Behöver nog en vilodag!” och det känns skönt att fatta det beslutet. Att fatta motsatta beslutet; “Jo kör på, du är trött och slö och energilös men nu går vi till gymmet i alla fall och därmed basta!” känns inte skönt.

Det liksom känns fel, eller hur? Så hur kan något som känns fel vara det rätta beslutet? 

Det är här känslomässig motståndskraft kommer in i bilden. 

Känslomässig motståndskraft innebär att ha sinnesnärvaro nog att med sitt förstånd förstå vad som är det bättre beslutet oavsett hur det känns! Därefter välja det bättre beslutet även om det känns helt fruktansvärt. Även om det leder till ett nervöst sammanbrott, obeskrivlig smärta, ångest, ont i magen, en genomsvettig tröja, högrött ansikte, panikens sju svåra år. Allt det där samtidigt!

Om du klarar det då har du bra känslomässig motståndskraft. 

Har du det?

Min panikångest lärde mig sinnesnärvaro och känslomässig motståndskraft

Jag hade som jag berättat ett flertal gånger ganska svår panikångest från ung ålder. Det var ett riktigt helvete före jag lärde mig om känslomässig motståndskraft, och det var något jag klurade ut helt själv. Jag har faktiskt aldrig fått någon medicin mot det. Minns inte exakt hur det var men någonstans började jag bli bättre och bättre på att bara sitta mig igenom det, och då försvann panikångesten. Sen kom jag väl på att alla känslor går att sitta sig igenom, andas sig igenom. Det är bara en biokemisk reaktion, det är lugnt!

Öva på att gå emot din egen hjärna

Börja med små saker först som inte spelar så stor roll. Öva på att känna obehaget av att du absolut inte vill resa dig ur soffan, men så gör du det ändå. Känn obehaget av att gå till gymmet eller fortsätta fasta. Du VILL inte, men du gör det ändå. Till slut, efter mycket övande, är det DU som bestämmer helt och hållet!

Det är stencoolt och det är POWER!