Oetiskt att stoppa åldrande?

Oetiskt att stoppa åldrandet?

Jag har velat skriva en bok de senaste 8 åren med titeln “Åldrande – en sjukdom” eller något liknande, en bok som förmedlar min syn på åldrande som något som går att undvika genom att försätta kroppen i ett kontinueligt tillstånd av reparation, hålla blodsockret nere, se till att cellerna och mitokondrierna håller sig friska och gör allt för att hålla sina könshormoner på en vettig nivå.


Det visade sig att boken redan är skriven, och jag håller på att läsa den just nu. Den heter Ending Aging: The Rejuvenation Breakthroughs That Could Reverse Human Aging in Our Lifetime och är skriven av Aubrey de grey, och jag har inte läst klart den så det här är ingen review. Jag är bara i början av boken, men Aubrey är uppenbarligen futurist med liknande tankar som mig själv, så jag tänkte prata lite om den redan nu. Jag kanske inte alls håller med om resten av innehållet, jag uppdaterar om det sen när jag läst klart. 

Oetiskt att stoppa åldrandet?

Det som fångade mig i början av boken är Aubreys reflektioner kring varför vi inte jobbar hårdare på att stoppa åldrande. Varför vi är i någon slags masspsykos kring att det vore fruktansvärt tråkigt att leva “för evigt”, att folk skulle sluta skaffa barn och det är bara massa hundra-åringar överallt, makthavare skulle aldrig släppa sin poster, bokstavligt talat, och det skulle inte finnas någon ände på allt lidande för de som redan har det dåligt.

Har du hört några mer argument? 

Jag har mest hört det där med att det skulle vara sjukt tråkigt att leva för evigt, men jag tycker att det är ett väldigt irrationellt argument. Att folk blir oändligt gamla skulle ju knappast vara det FÖRSTA som händer, det FÖRSTA är ju att eliminera åldersrelaterade sjukdomar som diabetes typ 2, stroke, cancer, alzheimers, parkinson, starr, kronisk värk och så vidare. Förvisso “forskas” det ju redan på det här sjukdomarna, men jag skriver det inom citattecken för att nuvarande approach inte är särskilt seriös.


Jag vet att många sätter väldigt hög tilltro till forskning, och alltid vill ha vetenskapliga belägg för det ena och det andra. Jag kan förstå det, men samtidigt är det viktigare att något går ihop rent biokemiskt, kemiskt, matematiskt eller fysiskt än att någon desperat doktorand publicerat något bara för sakens skull.

 

Dr Marcia Angell, tidigare editor på New England Journal of Medicine säger att det inte längre är möjligt att tro på mycket av den publicerade forskningen, eller att lita på omdömet av läkare eller auktoritära medicinska riktlinjer.

Ett annat citat är från Richard Horton på The Lancet som säger; “The case against science is straightforward: much of the scientific literature, perhaps half, may simply be untrue. Afflicted by studies with small sample sizes, tiny effects, invalid exploratory analyses, and flagrant conflicts of interest, together with an obsession for pursuing fashionable trends of dubious importance, science has taken a turn towards darkness”

Du kan läsa hela källan här. 


Jag tror ju på detta för att det speglar mina egna intryck och åsikter, och för att jag som science editor ser det här hela tiden.


Men åter till ämnet, om att stoppa åldrandet.

Jag tror att det går.

Jag tror att det går av samma anledning som Aubrey, nämligen för att åldrandet är ett resultat av slitage som går att undvika om man tar hand om kroppen på rätt sätt. Sen vad som är rätt sätt tror jag inte att vi kommer att få veta från läkemedelsbolag, läkare eller forskare utan det är något som vi behöver ta reda på själva, men tack vare att vi är så connectade nu tror jag att informationen kommer att finnas för den som vill ha den. Jag tror också att den första 200-åringen redan är född.


Som vanligt tror jag inte heller på EN lösning, jag är INTE dogmatisk utan tror alltid att många vägar leder till Rom. Många sätt kan vara rätt, så länge man är PROAKTIV och fixar problem på ett tidigt stadie, och hela tiden ligger steget före och håller koll.


Jag insåg precis att jag använde ordet “tror” minst 8 gånger i styckena ovanför, men vilket trossystem man har styr hur man agerar och vilka val man gör och att TRO att något ska lyckas ökar chanserna för att det också gör det.

Metoder för att stoppa åldrande

Jag har som sagt inte kommit så långt i boken ännu så jag vet inte vad Aubrey kommer att säga men jag gissar att kalorirestriktion är en stor grej. Att vara underviktig och en riktigt senig typ med låg puls, lågt blodtryck, lågt blodsocker och lågt insulin är en riktig win för att leva länge. Det går att få rundmaskar att leva 6 gånger längre med kalorirestriktion och experimenten har upprepats med större djur och det är samma resultat varje gång. Kalorirestriktion = längre liv. Ketos imiterar kalorirestriktion så jag är spänd på om Aubrey kommer att skriva om ketos.

Styrketräning är hormonellt föryngrande också, samt att minimera intag av gifter så bort med alkohol, cigaretter, parfymer, smink, hårfärger, deos, bränd mat och kemiska tillsatser. Sista komponenten är nog psykologisk, att må bra psykiskt och ha ett stort socialt kontaktnät och en känsla av sammanhang.

Det är min gissning i alla fall, men jag återkommer med vad boken säger! 🙂

Att läsa och tolka vetenskapliga studier

Idag träffade jag Jonas Colting igen för inspelning av ytterligare ett avsnitt av “Coltings Nakna Sanning”. Förra avsnittet pratade vi om veganismlobbyism och falsifierad forskning och den här gången fortsatte vi på samma tema. Det med anledning av studier som kommit upp i media den senaste tiden, som till exempel den 1-åriga Harvardstudien som jämförde lågkolhydrat med lågfettkost och inte såg någon signifikant skillnad mellan de två kosthållningarna. 

När sådana här nyheter kommer upp är det många som accepterar rubrikerna rakt av utan att ha viljan, orken eller förmågan att titta djupare. Det är lite vanskligt för att just koststudier är kända för att vara ganska missvisande, och det beror på att man sällan spärrar in folk och kontrollerar deras matintag. I de fallen där man faktiskt har spärrat in folk, missar man en annan sak nämligen effekten av trigger foods, när deltagare i sin hemmamiljö kanske triggat igång på ett livsmedel och överäter flera hundra kalorier.


Det finns många saker att ta hänsyn till när man studerar studier och just det diskuterade jag och Colting i dagens poddavsnitt (avsnitt 153). Det här inlägget är tänkt som en utförligare förklaring i text.

Hur man börjar läsa vetenskapliga studier

Börja gräv här. Börja att läsa abstract och skumma sedan igenom artikeln för att hitta grafer och andra figurer som kan vara av intresse. Titta på slutsatsen eller sammanfattningen/diskussionen för att se om artikeln är intressant för dig, och är den det kan du gå tillbaka och läsa hela från början till slut.

Hur är studien utförd?

Där kan det vara intressant att studera metodiken som använts och försöka förstå varför forskarna har gjort som de har gjort. Har de studerat djur eller människor? Har de studerat särskilda grupper eller godtyckliga grupper?

Metodik studerar jag mycket när jag vill förstå hur relevant resultatet är. Om man ger råttor en högfettkost med 90% fett så hamnar de knappt i ketos alls, medan människor som äter 90% fett hamnar i en stark ketos och blir fettdrivna. I vissa fall kan djurstudier vara intressanta men ibland blir resultatet icke-applicerbart.

Vem betalar studien?

Detta måste alltid anges och börjar man titta efter detta så blir man snabbt chockad över mängden industrisponsrad forskning. Sedan får man inte glömma att stora livsmedelsbolag kan starta egna forskningsinstitut också, men deras artiklar brukar sällan eller aldrig publiceras i aktade tidsskrifter, dock kan de sponsra annan forskning som publiceras där.

Läs flera artiklar från samma forskningsgrupp

Det kan vara väldigt intressant för att avgöra en studies kvalité. Alla forskare är inte lika bra, alla universitet är inte lika bra och det är stor skillnad på vilka människor som utför studierna.

Kontakta forskarna i studien

Forskare är vanliga människor, inga superstars så de svarar ofta på mail om man är intresserad av deras forskning. Alla ord och koncept bör förstås googlas först, maila bara om du har konkreta synpunkter på till exempel metodik eller slutsatser.


Jag tror att det skulle vara väldigt bra om forskningsvärlden och “den vanliga världen” närmade sig varandra lite. Mycket prestigetänk och fusk inom forskning kan fortgå just för att de flesta är så oinsatta. Det är viktigt att förstå att en artikel sällan betyder särskilt mycket så om media blåser upp en studie som sensationell, så är det i princip alltid felaktigt eller överdrivet.


Tillägg: Jag har sett att en viss träningsbloggare med följe kommenterar friskt om mig och mina inlägg i sociala medier och det bekommer mig inte ett dugg. Jag har ingenting att oroa mig för, känner mig inte kränkt, ledsen eller “överbevisad” på något plan utan känner mest som Pippi Långstrump skulle uttryckt det: “Är man väldigt stark så måste man också vara väldigt snäll”. Jag har dock förstått att jag verkligen tryckte ned G så mycket mer än vad jag någonsin kunde ana, och det var verkligen inte meningen. Jag ville mest bråka lite sådär som man kan göra med folk man har en grundläggande respekt för, men det går förstås inte när nivåskillnaden är för stor. Nu har det blivit lite som att peta på en arg get med en pinne. Jag kan gå därifrån men geten kommer att fortsätta stånga på allting i sin väg.  

Jag lovar att vara lite mer försiktig i framtiden så att ni som läser här inte blir attackerade av getter och troll. Det är viktigt för mig med öppet och vänligt klimat här inne som vi är så vana vid.

Nästa inlägg kommer att handla om hur man handlar billigt på Iherb 🙂  

 

Ny felaktig forskning om lågkolhydratkost

forskning
Kostdoktorn har redan kommenterat den här artikeln (läs hans artikel här, den är bra) men jag kan inte hålla mig från att själv säga några ord.

Artikeln i fråga är följande: 

Effect of Low-Fat vs Low-Carbohydrate Diet on 12-Month Weight Loss in Overweight Adults and the Association With Genotype Pattern or Insulin Secretion
The DIETFITS Randomized Clinical Trial

Utförande

600 personer delades under 1 års tid in i två grupper där hälften åt lågkolhydratkost och hälften åt lågfettkost. Båda grupperna fick information om hur man äter hälsosamt och väljer rena livsmedel. De första 8 veckorna åt båda grupperna strikt, under 20g kolhydrater per dygn för lågkolhydratgruppen, och under 20g fett per dygn för lågfettgruppen. Dock utfördes ingen undersökning eller DEXA-scan då, utan istället uppmanades försökspersonerna att “normalisera” sin kost. De som åt low carb ökade kolhydraterna och de som åt low fat ökade fettet, för att skapa en kost som var mer hållbar.


Efter 3 månader gjordes första testerna och då hade de båda grupperna hunnit bli ganska lika, särskilt som lågkolhydratgruppen landade på 130-150g kolhydrater/dygn som inte är ett dugg low carb. Jag skulle med nöd och näppe komma upp i 150g kolhydrater under en re-feed, så det är ganska högt.


Att två ganska lika dieter där ingen är en lågkolhydratkost ger ett ganska lika utfall… det är föga förvånande.

24H diet recall

En annan intressant sak är att kontrollerna utfördes med 24H diet recall som innebar att forskare ringde upp försökspersonerna 3 gånger i månaden, slumpmässigt. Då skulle alltså matintaget för 24h bakåt återges, och alla vet ju hur bra det funkar. Dels kommer man inte ihåg exakt och dels kanske man låter bli att tala om att man var ute och festade, tog en bit kaka på jobbet eller andra saker som inte passar i studien. Sådant går förstås inte att kontrollera.

Viktminskning i antal kg är ointressant

Viktnedgång är dessutom bara en parameter. Uppenbarligen den allra, allra viktigaste parametern vi tittar på i dagens samhälle. Övervikt är verkligen demoniserat och uthängt som orsak till ohälsa när det i själva verket är ett symptom. Vad vi inte får veta i studien är om det fanns andra orsaker till viktminskningen hos deltagarna, om de tränade eller skaffade bättre vanor.

Lågkolhydratkost är inte rocket science

Så varför beter sig majoriteten av alla forskare som om det vore helt omöjligt att designa en vettig studie? Det står i artikeln att deltagarna åt 20g kolhydrater/dag de första veckorna, så varför inte göra ett stickprov precis då?

Ju längre tiden går ju mer ökar risken för att deltagare tröttnar och faller tillbaka i gamla ätmönster. Att genomsnittliga viktminskningen är ca 6 kg är smått fantastiskt givet hur studien designades.

Importance  Dietary modification remains key to successful weight loss. Yet, no one dietary strategy is consistently superior to others for the general population. Previous research suggests genotype or insulin-glucose dynamics may modify the effects of diets.

Felaktighet från artikeln för att lågkolhydratkost är överlägset i studie efter studie på grund av sin hormonella påverkan på insulinutsöndring, hunger, mättnad och sug. Om någon vill skicka mig den fullständiga artikeln kan vi titta på vem som har sponsrat studien.

SVT hoppar på falsk fakta med Maj-Lis Hellenius som hejjarklack

Rubriken “Lite kolhydrater eller fettsnålt? Spelar ingen roll menar ny forskning” från SVT Nyheter är helt felaktig för att artikeln ger sken av att; “nu är det avgjort”, “kriget är vunnet”, “du kan äta vad du vill, ta en kaka till” och problemet med detta är att många nöjer sig med rubriker som säger “Ny forskning” och “Senaste vetenskapen” . Ytterst få klickar sig in på den vetenskapliga artikeln och dissikerar den med kritiska ögon.

Att de sedan har en “professor” som går in som hejjarklack och bekräftar att “ja såhär är det” gör saken ännu värre. Det bidrar till ökad ohälsa och okunskap och ställer högre och högre krav på att individen ska vara sin egen läkare och forskare. Det är inte särskilt rättvist! 


Berätta gärna vad du tycker!


forskning om lågkolhydratkost

Gudiol hyllar meningslös artikel

Gudiol
Länk till Metro-TV och Metros artikel Sen den!

Jag har inte kommenterat Gudiol på år och dar, det var nog fem år sedan vi var i luven på varandra sist. Sedan dess har jag inte brytt mig för jag har försökt bli mindre rabiat men så såg jag detta…

Gudiol studie

Gudiol skriver:

Nypublicerad systematisk översiktsartikel som tittat på sambandet mellan intaget av kolhydrater och övervikt.

Deras slutsats blev att de inte kunde hitta något samband mellan varken den totala mängden kolhydrater eller den relativa mängden kolhydrater i kosten och risken för övervikt.

Det här är inte direkt överraskande resultat och att fortsätta fokusera på mängden kolhydrater och fett utan att titta på vilka källorna är till dessa har de flesta slutat med numera.

Men om du tittar på vilka författarna var till den här studien så får du en ledtråd till varför den här studien ändå gjordes.

En av de största LCHF-förespråkarna Tim Noakes, stod vid förregistreringen av studien med som en av forskarna bakom studien. Då sa de att de räknade med att vara klara med studien i slutet av 2015.

Så Noakes har alltså av allt att döma känt till det här resultatet länge nu. Men inte har han ändrat någonting i sina åsikter ändå.

I en intervju i höstas påstod han istället, på fullt allvar, att man i USA förr åt 40 energiprocent kolhydrater och att fetman ökade när de ökade på den upp emot 50 procent.

Nu har man aldrig ätit endast 40 energiprocent kolhydrater i USA så den siffran hittade han alltså bara på men han visste alltså dessutom att det inte fanns någon faktiskt data som ens gav stöd för hans påstående att ett ökat intag av kolhydrater per automatik höjer risken för övervikt.

Det hela blir sen ännu mer intressant när du tittar på vilka som står med som författare till studien nu när den väl är publicerad. Det är ett namn som har “fallit bort” 🤔
.
Min gissning är att Noakes nu kommer att köra någon typ av konspirationskort där han påstår att datan visade någonting annat men hans andra medforskare ville inte erkänna det för att de är “köpta” så Noakes valde att dra sig ur som medförfattare.

Vi får se vad som händer där. En sak är dock väldigt tydlig och den har varit det enda från början. Noakes är inte direkt intresserad av data som inte passar med det som han vill tro på.


Mina kommentarer

Gudiol pratar om följande artikel: “Does high-carbohydrate intake lead to increased risk of obesity? A systematic review and meta-analysis” Länk till artikeln 

och skriver: “Deras slutsats blev att de inte kunde hitta något samband mellan varken den totala mängden kolhydrater eller den relativa mängden kolhydrater i kosten och risken för övervikt.”

Nej för att de har gjort en meta analys som betyder att det har tittat på studier av grova generaliseringar över hur människor har ätit i olika länder baserat på människors egna uppskattning om hur de äter.

We included cross-sectional, case–control or cohort studies assessing risk factors for obesity including dietary carbohydrate intake (carbohydrate percentage intake of total energy and high vs low carbohydrate intake). Case series or case reports without controls were excluded. We excluded studies assessing restricted dietary interventions as our primary objective was to assess reported carbohydrate intake and measured obesity in normal diet.

Från artikeln: cross-sectional betyder att man studerar en hel population vid en viss tidpunkt och case-control betyder att man analyserar patientdata. Inga strikta dieter eller specifika dieter har studerats.

Slutsatsen är inkongruent och Gudiol har fel

Based on our findings it cannot be concluded that a high-carbohydrate diet, or increased percentage of total energy intake in the form of carbohydrates, increases the odds of being obese. Mounting evidence exists, however, to indicate that the obesity epidemic has occurred during the industrial food era that has promoted the increased intake of refined carbohydrates and sugars. Further studies are needed that specifically investigate obesity as a function of different carbohydrate groups including refined versus unrefined carbohydrate intake. In parallel, prospective studies are needed to ascertain the relationship between obesity and long term high fat, high unrefined carbohydrates–sugar diets. We, therefore, advise readers that the assumption that all carbohydrates are not linked to obesity, is potentially erroneous.


Sen det här med att Tim Noakes skulle ha gått och gömt sig på grund av slutsatserna från den här studien… give me a break! Han har bara, i egenskap av professor, gett lite input till forskarnas protokoll och det står klart och tydligt. Det är inte hans studie och han har inte något med den att göra.


Det tog mig en minut att hacka sönder det här dumma uttalandet. Läs gärna artikeln och titta på MetroTV och berätta vad du tycker! 


 

När forskning och verklighet inte går ihop

Jag har tyvärr tappat förtroendet för majoriteten av all forskning som rör kost och hälsa. Det finns helt enkelt för många intressenter, lobbyister och sponsrade forskare eftersom det finns så mycket pengar i livsmedelsbranschen. Vi kan inte sluta äta, vi äter mat varje dag och många åker till affären flera gånger i veckan. Det är en jätteindustri med mat, tillsammans med alla kosttillskott, all hälsokost och alla läkemedel! Allting vi stoppar i munnen helt enkelt.

Nyligen fick jag en länk till en artikel från International Journal of Obesity – läs hela artikeln HÄR, som påstår att vi inte äter mer när vi äter sötningsmedel och att sötningsmedel inte påverkar vikten.

international journal of obesity

Sötningsmedel innehåller mindre kalorier än socker, det är sant. Men sötningsmedel är sött och får de allra flesta att äta MER. Det är min personliga iakttagelse som går att testa med ett enkelt experiment. Jag använde det här knepet när jag gjorde ett kalori-experiment 2011 (osäker på vilket år, tror 2011 men kan varit tidigare).

Jag var nyfrälst i LCHF och ville testa kalorihypotesen genom att äta så mycket kalorier jag bara kunde trycka i mig. De fetaste jag kunde komma på då var grädde, så för att få i mig maximalt hällde jag sötningsmedel i den vispade grädden. Testa själv! Ta en bunke vispad grädde och försök äta så mycket det går. Häll sedan sötningsmedel i och se om det går lite lättare (ledtråd: det gör det!)

Nu är ju sötningsmedel också svagt insulinhöjande så är man väldigt känslig kommer stora mängder sötningsmedel (i form av till exempel light läsk) absolut att påverka vikten!

Forskningsaggressiva läsare har sällan koppling till forskning 

Nytt ord! “forskningsaggressiv” kallar jag personer som blir helt eld och lågor över en ny vetenskaplig artikel och tolkar texten som en bokstavstroende tolkar bibeln. Min upplevelse är att de här personerna sällan arbetat med forskning själva, eller varit i närheten av stora mängder vetenskapliga artiklar.

När jag skriver ett inlägg på min blogg och någon KRÄVER mig på vetenskapliga artiklar som stödjer inlägget, så kan jag alltid hitta artiklar som stödjer min tes. Men jag kan likagärna hitta artiklar som stödjer motsatsen! Därför har jag en blogg utan alltför många hänvisningar till vetenskapliga artiklar för att kost och hälsa är väldigt subjektivt, och man får se själv vad som fungerar för en själv.

Jag tror till exempel inte på tidsskrifter som “International Journal of Obesity” men de kan säkert komma med någon bra artikel någon gång ibland, vad vet jag. När det kommer till hälsa och hur man vill göra med sin kropp behövs intuition, inte artiklar.


Jag är själv forskare och författare “by heart” mina största intressen är att tänka, läsa och skriva och jag skulle gärna fortsätta att jobba med forskning, fortsätta med min PhD men jag vill verkligen inte ta emot pengar från till exempel livsmedelsverket för att visa något som inte är sant! Tyvärr har många forskare inte någon vidare moral, och inget vidare vidvinkelseende heller. Det är så jag tycker i alla fall.

Håller du med? 


Uppdatering 24/2 2018
Jag gick tillbaka till den här artikeln som visar att sötningsmedel inte påverkar vikten och läste den lite noggrannare än när den här bloggposten skrevs i juli 2016. Vad jag fann var följande:

Competing interests

Peter J Rogers has received grants from Sugar Nutrition, UK in support of research on the effects of sugar on human appetite. Cees de Graaf has received grants from the Dutch Sugar Bureau in support of a study on brain responses to sugars and low energy sweeteners. Suzanne Higgs has received a grant from Canderel in support of research on the effects of low-energy sweeteners on human appetite. Anne Lluch and David J Mela are employees and shareholders of companies that manufacture products containing sugars and low-energy sweeteners. Peter Putz is an employee of ILSI Europe. The remaining authors declare no conflict of interest.

Well, well, well… vad säger vi?


Inlägget är inspirerat av My Westerdahls inlägg som kan läsas här