Lägesupdate Oktober 2020

Ni som följer mig på mina övriga sociala medier vet att jag går igenom en svår period just nu med mycket sorg, stress, oro, frustration, ilska och förvirring bara för att nämna några av känslorna. Min pojkvän avled hastigt efter en kort tids sjukdom och jag håller på att processa det nu. I den här situationen är det många som har hört av sig till mig och vill visa sitt stöd, vilket är väldigt fint och jag uppskattar det väldigt mycket. Mitt hem svämmar över av blommor.

Jag märker också att det kommer mycket välmenande råd från olika håll. Råd om att ta det lugnt, pausa allting eller tvärtom fortsätta som vanligt, acceptera sorgen, prata om den, prata med samtalsterapeut som är expert på sorgearbete och så vidare. Jag är en ganska erfaren meditatör så just att sitta mig igenom starka känslor har jag mycket erfarenhet av. Både jag och min pojkvän mediterade dagligen och upplevde den transmuterande effekten det har på jobbiga känslor.

Just nu är jag ganska utmattad, vilket jag är helt okej med och ser som något helt nödvändigt. Självklart blir kroppen utmattad av långvarig stress och oro, så allt är som det ska vara. Det är ingenting som behöver åtgärdas just nu utan är en del i den naturliga processen av att expandera och kontrahera i olika perioder av livet. Meditation, laga och äta mat, träna, prata med vänner och familj, vila, sova och jobba med det som känns bra, är det jag ägnar mig åt. Eftersom jag varit professionell skribent i flera år och är författare mer än till yrket så skriver jag väldigt mycket om det som har hänt, mest privat (dagbok) men också med mina vänner och helt öppet på sociala medier, men inga detaljer där såklart. Skrivandet är mitt sätt att bearbeta saker, tillsammans med långa meditationspass av att bara observera alla känslonyanser, tankar och bilder som ryms i medvetandet.

Jag har inte ställt in mina åtaganden (de var väldigt få) utan försöker göra en del vanliga saker varje dag. Det jag känner för, gör jag och det jag inte känner för, gör jag inte. Jag har till exempel inte känt så mycket för att blogga på länge, så många av mina senaste blogginlägg var skrivna för ett bra tag sedan. Kommer det inspiration så kanske det dyker upp lite fler tankar så småningom, annars är jag mer aktiv på instagram just nu eftersom det blir lite kortare uppdateringar där. Sedan när orken återvänder kommer ett mer omfattande arbete att påbörjas för om jag hade lågt förtroende för den vanliga vården innan, så är det ingenting emot hur jag känner nu. Jag vet att det finns fantastiska läkare som verkligen hjälper människor, men det är inte dessa individer som det är fel på utan hela systemet. Det är fel i grunden, och vi har varken tid eller råd att låta fler oskyldiga människor falla mellan stolarna längre. Jag kommer troligen att ägna resten av mitt liv till att förändra detta, och jag vet att ni är så många som kommer vara med mig på den resan.

Vi är många som har oreparabla sår i själen på grund av anhöriga som tagits ifrån oss alldeles för tidigt. Vi är många som skuldbelägger oss själva för det, att vi inte kämpade hårdare när vi kämpade för vad som upplevdes som döva öron…

Vi ses på instagram och i forumet så länge.
Jag besvarar ofta frågor så fort jag ser dem!