Idag tänkte jag prata lite om människorna som vi omger oss med, och hur viktiga de är för huruvida vi når våra mål eller inte. Visste du att du är en kombination av de 5 människorna som du umgås mest med? Om du inte umgås med någon fysisk person så räknas TV-karaktärer, podcast, youtube-stjärnor, författare, instagram och så vidare. De fem som influerar dig mest helt enkelt!
Att acceptera detta kan vara en riktig ögonöppnare, för jag ser jättemånga som inte lyckas med sina mål för att de omger sig med riktiga bromsklossar. Även om ens umgänge inte aktivt försöker hindra en, kan det på andra sätt påverka en i riktningar man inte vill! När jag va liten, eller gick i gymnasiet och sedan chalmers, så insåg jag inte att jag var en kombo av de fem jag umgicks med mest, så jag var inte försiktig med vem som jag lät influera mig. Det är jag nu, sedan några år tillbaka rensar jag hejvillt bland vänner både i verkligheten och online. Jag rensar facebook, instagram, youtube och har blivit väldigt, väldigt försiktig med vilka jag bjuder in till mitt liv och inte.
En ögonöppnande övning
Varning – den här övningen kan komma att chocka dig! Jag fick total panik första gången jag gjorde den…
Lista alla dina mål; korta mål, mellanmål och långtidsmål Dela in dem i privat och karriär.
(Jag gjorde en gratis målplanering en gång som du kan ladda ned här – LÄNK)
Om du redan har ett hum om dina mål och inte orkar skriva ned så är det helt okej. Själva poängen är nämligen steg 2!
Skriv ned ALLA dina interaktioner under 1 vecka Skriv ned alla du umgås med, alla bloggar du läser, alla du skajpar med, alla instagrammare som du följer slaviskt, alla TV-program som du inte vill missa, alla youtube-personer du kollar på, alla böcker eller artiklar. ALLT som har influerat dig under veckan. Om du köper en kaffe på Condecco så behöver du inte skriva ned personen som stod i kassan, och om du hejjar på grannen när du slänger soporna behöver du inte skriva ned “grannen.” Det ska vara personer som INFLUERAR dig, som du interagerar med eller är väldigt intresserad av
Matcha dessa personer mot dina mål!
Tänk på att du är en kombo av de här personerna, SÄRSKILT topp 5 på listan. Överensstämmer dem med dina mål? Har de uppnått vad du vill uppnå?
De här personerna påverkar ens bild av verkligheten, av hur man tror att saker och ting “ska vara”. Därför måste man AKTIVT sålla hårt bland människor man låter influera en.
–> Det är jobbigt att inse att personer man umgås med inte är bra för en!
–> Det är jobbigt att inse att personer man följer på internet/TV kan ha dåligt inflytande på en!
Jag rensar systematiskt ut personer som inte har något att göra överhuvudtaget med den jag vill vara eller det jag vill göra. Att rensa ut de här personerna lämnar plats för nya interaktioner, som är mer i linje med vad jag vill uppnå.
Att aktivt VÄLJA vilka personer man har nära och inte gör ENORM skillnad.
Vågar du göra det här experimentet?
Hm, det är ofta svårt att få tiden att räcka till för all träning jag vill göra och de stora “tidstjuvarna” är barnen. Tack för puffen att äntligen ta tag i att få dem att flytta hemifrån. De är 8 och 10 år så nu har de fått tillräckligt stor del av mitt liv.
(Obs, ironi om det var någon som trodde något annat)
Sitter också och funderar på hur jag ska hantera inflytandet från min familj.
Det blir bara tydligare och tydligare att det sista jag vill är att bli som dom, att det är min största rädsla.
För min egen del skulle det göra gott att hålla avståndet.
Men då lämnar jag kvar min lillasyster som fortfarande bor hemma och inte har någon utanför familjen.
Mina föräldrar får ansvara för sitt eget liv, men min syster förtjänar inte misären. Hon förtjänar att “räddas”.
???
Det är trickigt, men det går att hålla kontakt med människor som inte är bra för en så länge man har andra bra personer runtomkring. Du kan fortfarande vara ett stöd för din syster!
Ja det blir en svår balansgång och ett dilemma jag måste lista ut hur jag ska hantera…
Har alltid tänkt att lösningen har varit att umgås mer, att bygga upp relationen mer familjen.
Först nu testat att vända på det och pröva frågan “vad skulle hända om jag istället tog avstånd?”
Som alltid – fantastiskt intressant ämne Martina!
Läser att många kommenterat om problematiska familjemedlemmar… Jag sa för några år sedan upp kontakten med en förälder och har sedan dess mått bättre än någonsin. Samvetet och “att man är en dålig dotter” gnager förstås, men så tänker jag på hur otroligt BRA jag mår nu jämfört med när jag lät personen ta all min egen och mina döttrars kraft, glädje och energi och då känns det genast som att det var RÄTT. Det enda jag ångrar är att inte ha gjort det tidigare i livet, kunde ha besparat mig mycket ångest genom åren! I övrigt är jag också väldigt selektiv med mitt umgänge. Jag väljer bort dem som tar min energi, men kan ibland tänka att jag borde stå kvar och säga ifrån istället för att undvika. Men då får jag snällt acceptera att min personlighet inte är sådan. (Type 4, you know… 😉
I sociala medier är det lätt att välja flöden som ger inspiration, lugn och energi och välja bort de som inte har en positiv effekt på en själv, överlag känns det som att mindre tid överhuvudtaget på sociala medier har en positiv effekt på mig!
Jag tror att min utmaning snarare är att lägga till inspirationskällor, att släppa in människor i mitt liv som kan få mig att växa och bli starkare och ännu bättre på att vara jag, än att sålla bort de som förstör och drar ned mig…
*type 4 five*
Min utmaning är också att hitta vettiga inspirationskällor, inte helt enkelt….
Jag vill inte säga upp kontakten med familjemedlem/familjen (även om jag har funderat på det många gånger) däremot övar jag på att inte ha den personen nära, dvs jag försöker ha distans och inte gå igång på henne (morsan). Det går ju sådär… Dels är det svårt, dels är hela familjen dysfunktionell, inklusive undertecknad. Men jag är den obekväma, den som vågar ta uppn saker, men ibland tar det för mycket energi och det leder ingen vart. Grejen med familjen är ju också att man blir präglad av hur man har blivit behandlad, tex avvisad och kontrollerad, under sin uppväxt och att man tar med det mönstret till vuxenlivet. Terapeuter skulle vara arbetslösa om det inte vore så. Det viktigaste är att man blir medveten om mönstret och sin egen roll. Sen får man väl göra en plan, som med allting annat och försöka att inte bli alltför sentimental eller få dåligt samvete etc. Att känna att man är en dålig dotter förstör rätt mycket, ofta på ett omedvetet plan. Jag har inte valt att bli född. Och jag tycker att jag har lärt mig att ge mig själv cred för att jag står upp mot… ska vi kalla det orättvisor, eller orättvis behandling är det nog. Det är ju specifikt. Men jag måste nog säga att det inte har knäckt min självkänsla, tvärtom! jag är inte lättkränkt däremot tar jag inte skit från någon. Det är skillnad, jag upplever det som att många m-skor är lättkränkta idag, ofta är det småsaker eller saker som man inte borde reagera på, typ om man ger sig in i spelet så får man spelet tåla och skaffar sig ett arbete där risken är stor att bli förolämpad. När jag arbetade inom psykiatrin så blev jag så förvånad att många i personalen blev så provocerade av patienterna och kände sig kränkta stup i kvarten. De krävde ofta att patienterna skulle be om ursäkt (jag själv drar gränsen vid våld och hot allt annat får man hantera efter bästa förmåga och bara ta det lugnt), men vilka i personalen blev mest utsatta eller hade intermezzon på avdelningen? jo det var just dem som var lättkränkta (och 10 ggr av 10-energitjuvar). Jag lärde mig rätt snabbt att undvika dem eller bara vara extremt saklig när jag var tvungen att ha ett samröre eller samarbete. Under de åren lärde jag mig en hel del som jag har nytta av i mina relationer idag. Framför allt så är mina mål viktigare än diverse relationer som bara tar onödig tid och/eller som inte ger så mycket. Vänner som konstant beter sig illa har jag avvecklat rakt av. Det gjorde jag inte förr. Nu idag är det viktigare att självförtroendet höjs inom diverse områden som jag tycker är viktiga och som gör att jag kan komma vidare och utvecklas. Mår man bra och är nöjd med sitt liv så kan man leva med att ha den sorgen över sin familj som man har. Hellre sorg än dåligt samvete. Men jag tror inte man får dåligt samvete om man har nått sina mål inom flera områden och fortsätter att leva på samma sätt, att sätta nya mål längs vägen och göra det man tycker är roligt.
Väntar på din nya bok, den kommer väl snart i brevlådan 🙂
H ej Martina!! Denna kommentar har inget med inlägget att göra men ville berätta för dig att jag beställt dina nya bok och att den kommer 30 april…..Då har jag alla dina böcker och om vi ses i Göteborg i höst så kanske du kan signera dem 🙂 Ps. snygg design *tummen upp* Ha det gott // Kram Ewa
Tack Ewa va roligt! 🙂 Vi ses i Göteborg!
Har redan bestämt mig sedan lång tid tillbaka att hålla mig ifrån energitjuvar och människor som gör att jag inte mår bra, i störst möjliga mån. I vissa perioder behöver man ha dem i livet för att kunna nå ett mål eller passera en specifik väg i livet, men det är då viktigt att vara medveten att det är tillfälligt och varför man har dem i sitt liv. Vilket jag även ser på min vecko-lista av interationer av något slag… bara positiva, glad och reflekterande/stöttande människor, serier, bloggar med stort hjärta, samt två ton smink…kanske 3ton och några mord här och där i Elementary. 😀
Haha va härligt, och va kul att få en kommentar från dig Maria! 🙂
Bra artikel, överallt läser man nu att omge sig av rätt människor, positiva människor etc.
Men funkar verkligheten så?
Dom flesta av oss är i behov av ett arbete där dom flesta av oss har en eller flera chefer över oss
samt kollegor varav dom flesta är personer man önskade inte fanns i ens liv.
Visst kan man bli egen företagare eller flytta till en öde ö, men rent realistiskt så har man
många gånger i livet helt enkelt inget val än att ha å göra med personer men önskade
inte fanns i ens liv.
Man kan välja vilka man har nära! 🙂
Hur gör man med familjen om vissa personer inte är bra för en, eller till och med direkt negativt, men pga familjebindningar så är det svårt att klippa kontakt. Alltså jag tänker på ens egna föräldrar och syskon. Inte lätt att klippa, där får man ha en strategi liksom. Någon som har tips?
Om man är vuxen så bor man ju sällan med sin släkt, så det är bara att begränsa kontakten. Man kan umgås med fler positiva människor så att de negativa får mindre inflytande. Ett annat knep är att meditera och grunda sig själv före man träffar personer man egentligen inte vill träffa. Det fungerar för mig 🙂
Tack, bra grejer, ska testa meditation 🙂
Mina funderingar: Det är alltid svårt med familj och släkt, för många har en känsla om att bara för man är släkt BÖR man träffas/umgås/ha kontakt. Att klippa helt kanske inte alltid är den bästa lösningen, men att begränsa kontakten, som Martina skriver, är väldigt bra och kan ske långsamt, så det blir mer naturlig övergång i relationen. Ett steg i rätt riktig kan vara att träffas lite mindre och mindre/svara på samtal om det passar dig att prata/svara på sms när du känner för det…eller vad det nu kan vara. Är relationen farlig för allmänhälsan, dvs att man mår väldigt dåligt och påverkar ens liv väldigt mycket negativt, då kan det vara väldigt bra att ta kontakt med någon som arbetar professionellt med relationer och kan granska eran situation utifrån, samt ge råd och metoder.
Fler bra tips och stöd, tack 🙂 ja precis grovt räknat är det två vägar, låta det rinna ut i sanden i lagom takt eller som jag ev. måste göra till slut, är att prata med en specialist på just relationer, det är gränsfall för hälsan samtidigt kan man ju som martina också nämnde låta andra (eller annat) ta mer plats så personen/personerna får mindre inflytande, jag har provat lite olika varianter genom åren med mer eller mindre framgång, det bästa är distans och saklighet vid kontakt, men det är fanimej inte lätt när det är familjen.. men alla vi människor har någon sorg över något, det tillhör livet, förluster av olika slag
Bra tips av Martina 🙂 Jag har samma problem med släkten men försöker hålla kontakten till ett minimum. Och håller dem på avstånd, hör bara av mig när jag har en bra dag, och låter bli att prata om personliga saker. Irl är det lite värre att hålla sig, men jag träffar dom så sällan som möjligt.
ja det är nog så man måste göra till slut, även om det kanske gör ont
Anneli, jag hade ett problem med en familjemedlem. Det var väldigt trist då ens familj borde vara det starkaste band,- och som man inte “borde” bryta kontakten med. Jag gick jättelänge och mådde dåligt innan jag till slut förstod att jag behöver göra något åt saken innan jag gick under. Jag fick sätta tydliga gränser och förklara att jag inte mådde bra under dessa omständigheter. Att jag inte ville bli inblandad då det satte stopp för mig själv att utvecklas. Att jag blev sårad. Jag sa helt enkelt att jag inte klarade av det där, och att denna person fick lov att sluta höra av sig till mig om den inte kunde sluta. Kände en oerhörd lättnad efteråt. Och nu några år senare har vi bättre relation till varandra än någonsin. Och vi respekterar varandra för hur vi känner, och hur vi påverkas. 🙂
Ja ibland måste man vara drastiskt och modig! Om man är ärlig så kan inget hemskt hända egentligen, för hur det än går så måste man bara sätta sig själv i första rummet, det är inte egoistiskt. man kan ändå känna empati och finnas till för andra människor. Sätta tydliga gränser är precis som du skriver Johanna viktigt för ens egna utveckling. Känner igen mig i det du skriver. Tack 🙂
Om du vill leva ett lyckligt liv, knyt det till ett mål, inte till personer eller saker.
Albert Einstein
En sak som jag tänker på för egen del, när jag läser vad du skriver är faktiskt min träning. Jag älskar styrketräning men gillar också att läsa och diskutera träningsdetaljer och kostjusteringar för att utvecklas och få bra resultat. Men jag tycker om att vara ganska introvert på gymmet. Så jag läser istället bloggar, som din. Och blir glad när du eller någon annan seriös träningserfaren skriver om sånt jag undrar.
Försöker ibland också skriva och läsa på träningsforum. Problemet är att träningsforum svämmar över av anonyma grabbar med trist attityd och språk. Jag tycker det är konstigt att gymforum alltid har så anonym, skrikig ton och fult gränssnitt.
Jag letar alltid efter ett seriöst, forum för styrketräning där man kan diskutera och utbyta kunskap och erfarenheter. men det verkar inte finnas.
Håller helt med, det hade varit intressant att diskutera träning utan den dissiga tonen om att man gör fel i allt man gör hela tiden :/
Kanske http://www.styrkelabbet.se/ kan va någon sida för dig? Jag gillar Daniel Richter – även om jag inte håller med honom om allt – han är saklig och tonen på sidan är sansad.
Du är nummer ett på min lista Martina. I mitt vardagliga liv – “liv” – umgås jag inte alls. Det kan gå dagar utan att jag talar med en annan person. 2 fiktiva karaktärer som inspirerat: Lisa Simpson och Dana Scully 🙂
Steph Person är med på listan också.
Den här övningen var inte så jobbigt jag har reda gjort den för flera år sen inser jag!
😀
<3
Dana Scully är ju en favvo!
Tack, detta inlägg skrev du precis i rättan tid för mig, det är speciellt en vän som mer och mer börjar kännas som en negativ influens i mitt liv. Plus att jag har svårt att irl hitta andra som har samma eller liknande livsmål som mig själv, så har det varit länge, tack och lov för internet. Att städa runt sig litegrann känns som en bra idé.
Låter som en bra grej att göra helt klart! Man får sig en ögonöppnare bara genom att läsa det du tipsar om att man ska göra.
Det svåra är väl om man jobbar eller går i skolan med människor som man för närvarande inte riktigt kan göra sig av med eftersom man träffas varje dag.
Jag sa upp kontakten med en klasskompis direkt efter att jag slutade 9:an just på grund av att det var svårt innan dess.
Men har sagt upp kontakten med fler sedan dess, borde ha gjort det tidigare, men det har varit svårt, hur gör man det på ett bra sätt liksom?
Om personen i fråga egentligen inte har gjort något fel och man inte vill såra personen är det ju som svårast.
Skriv gärna ett inlägg om hur man på bästa sätt säger upp kontakten med folk/vänner! 🙂
Jag förstår precis, jag umgicks med väääldigt mycket konstiga personer i gymnasiet och lite därefter. När de är snälla och inte har gjort något fel kan man inte direkt avhysa dem, så det är klurigt! Min metod är att försöka umgås mer med andra, eller skaffa lite nya intressen.
Mitt sätt är att stänga av personer mentalt. Att jag är mer medveten över att de inte ska få influera mig. Korta ner samtal tex med en kollega, inte fråga vidare så mycket i ett samtal jag inte är så intresserad av egentligen, Dra mig undan lite snyggt utan att såra i onödan. Osv. Detta samtidigt som jag försöker hitta ett jobb, nya relationen som är bättre för mig.
Känns som om jag ska fortsätta att läsa din blogg i alla fall 🙂
Jag håller helt med. Men jag tror inte att mitt val av vänner följer en specifik röd tråd egentligen, mer än att jag kan ha stort förtroende för alla, vissa är superambitiösa medan andra är mer spontana festprissar! 😀 Sen tänkte jag fråga en helt annan sak; hur brukar du fira när du har uppnått mål som du har satt Martina och hur gör du för att hålla motivationen uppe? Är det bara “framgång föder motivation” som gäller? 🙂
Jag är jättedålig på att fira när jag lyckas med saker, det är något jag ska försöka bli bättre på. Just nu sätter jag mest upp nya mål och inte så mycket mer med det 🙂
Intressant! Jag bytte Facebookkonto för ett tag sedan och har väldigt få personer där. Kul att få bekräftelse på att det är “rätt”. Är högkänslig och är därför väldigt noggrann med vilka jag interagerar med :).
Jag umgås med människor jag gillar oavsett var dom är i livet.
Vilken BRA tankeställare… 🙂
Inte svårt att sålla på facebook. Värre i verkligheten med släkt och grannar t ex.
Dock kan man direkt kolla upp vilka bloggar jag hänger på.
Alla borde hänga på min 😉
TACK för en ögonöppnare. Dags för mod och ny energi.
Intressant. Jag kom på att du ligger på min lista☺️
….och jag tänker också att jag nog behåller dig där med:)
Tack för ordet, och ha en fin dag!⭐️