Såhär på internet där man både delar med sig av sitt liv till andra, och uttrycker sina åsikter om saker hitan och ditan har jag märkt ett intressant fenomen.
Jag kallar det för: Den falska omtänksamheten!
Det är förresten inte alls bara på internet som den falska omtänksamheten finns, utan självklart i vart och vartannat hem och på alla arbetsplatser. Men, på internet blir den väldigt TYDLIG eftersom det diskuteras så mycket i alla forum, på facebook och i bloggar.
Den falska omtänksamheten handlar om att en eller flera personer plötsligt, och helt ogrundat, blir väldigt oroliga för andra vuxna människors välbefinnande. Någon katalysator finns självfallet, alla har en trigger. “Näe nu måste jag sätta ned foten!” eller “Nu kan jag inte låtsas som ingenting längre” eller klassikern “jag blir så orolig över…” kommer som ett brev på posten.
Vad är det som upprör? Det som upprör är tanken på att någon annan person, lever på ett sätt som den falskt omtänksamma personen anser är fel. Mia Törnblom tar faktiskt upp det här i Självkänsla Nu! Hon påstår att det är kopplat till självkänsla, och jag tror absolut att det kan höra ihop. Det där fokuset på vad ANDRA gör och inte gör. En person med GOD självkänsla fokuserar på sig själv och respekterar andras val, hur tokiga de än må verka.
Real life example
LCHF-vänner, ni har väl inte missat det kalla kriget mellan strikt och liberal LCHF som ligger och pyr jämt och ständigt, och sedan blossar upp med jämna mellanrum? Nej precis. OLD news. De konservativt liberala lågkolhydratätarna (man får inte kalla de för LCHF:are nu längre), blir så himla oroliga och nervösa när någon okänd människa testar ketogen kost i terapeutiskt syfte.
Är du en experimentell biohacker som vill optimera din egen hälsa? Då har du defintivt oroat och upprört en hel drös med människor som tycker synd om dig för att du mäter, väger och testar. Stackare där, sluta tvångsmäta. Sluta grafa allting. Var som oss, tänk som oss, säger de med sin falska omtänksamhet.
Vad handlar det om egentligen?
Mia Törnblom säger ju dålig självkänsla, men jag vill också lägga till ångest eller inre oro. Någonslags tvångsmässig idé om att man måste uttrycka och rikta sin ångest åt något håll och försöka styra andra människors livsval utan att ens känna dem. Så märkligt. Men så är jag liberal också, inte i min LCHF (lustigt nog), men i livet. Love and do what you will. Jag förstår inte allting, jag förstår inte varför folk gör som de gör men de gööör inget. Hoppas bara att de har det göttans, för det har jag.
Varför du ska akta dig
Om du har en sånhär person i din närhet kan den personen faktiskt i sin missriktade välvilja underminera dina resultat och göra så att du inte når dina mål. Du vet själv om du är ute och glider på hal is eller om du faktiskt håller på med något som är viktigt för dig. Umgås inte för mycket med människor vars liv du inte vill leva. Välj dina råd noga, och lyssna på dig själv MEST.
Bild: Erik Johansson
Har du någon “omtänksam” människa i din närhet som sätter käppar i dina hjul? Blir du påverkad av den här typen av åsikter?
Bra inlägg. Min sambo är tyvärr en sån där. Och det håller på att göra mig galen. Han (tror han) vet hur ALLA borde leva. Hans eget liv borde vara rätt perfekt då men det är kaos. 😉
Får jag låna din bild med vägen ??
Hade varit snällt 🙂
“Umgås inte för mycket med människor vars liv du inte vill leva”
Fy fan va bra! Det gör gott att rensa ibland (i bekantskapskretsen).
Mina “bästa kompisar” (sedan åratal) kunde säga:
– Ta inte på dig för mycket i skolan, du kommer inte att klara av det, du kommer inte att må bra. (hon “gick in i väggen”)
– Hur länge ska du bo i den HÄR lägenheten? (hon bodde i en lägenhet med hemskt mycket insyn)
– Hur länge ska du ha den HÄR bilen? (har själv inget intresse för vackra veteranbilar)
– Den killen gillar dig nog inte, det är ingen idé… (gifte sig med “herr PK” som aldrig ler eller skrattar)
– Nu får du inte bli smalare! (väger själv 100 kg)
– Men jag var ju bara omtänksam! Jag sa det bara för att jag bryr mig!
Bye bye, baby…
Jag hänger på den här bloggen, skriven av en människa vars liv jag VILL leva! (=inspireras av iaf)
kramkram
Tack för din kommentar Frida, du har alltid nått intressant att säga! 🙂
<3<3<3 🙂
Mia Törnblom skriver i någon av sina böcker något i stil med att dessa kommentarer som är hälften omtänksamhet och hälften oförskämdhet, de ursäktas alltid med att det är en SJÄLV som MISSUPPFATTAT, inte att DE skulle ha menat något illa! Den sortens personer ger ofta tvetydiga kommentarer som (kanske) är menade att såra, men när man ifrågasätter dem så backar de alltid; “tur” för dem att kommentaren var tvetydig, så att de kan skylla ifrån sig, typ… Så varför ge en kommentar som lätt KAN misstolkas om man vill vara vänlig? Det gör man helt enkelt inte.
Mia har koll på folk! 😀
Hmm, “undvik de personer vars liv du inte vill leva.” Är inte det lite samma sak, att inte respektera varandras olikheter? Jag har aldrig velat ha barn eller vovve volvo villa-livet. Men om jag hade levt efter devisen “undvik de personer vars liv du inte vill leva” hade jag inte kunnat fortsätta umgås med min goa vänner som ville ha vovve volvo villa. Fast jag försökte ju förstås inte hindra dem och de försökte inte tvinga mig till deras liv… Det är många som vill leva annorlunda än jag men jag vill ändå ha dem i mitt umgänge så länge vi respekterar varandras val utan att försöka påverka. Annars håller jag med helhjärtat. Att ha ont av vad andra gör med sina kroppar och hur de väljer att äta är en gåta. Visst har det väl med självkänsla att göra, att vara trygg i att det jag har är bra för mig och vad andra säger om det är deras problem, inte mitt. Att tjafsa om ens medmänniskas mat är bara så förbannat konstigt och fjuttigt, jag behöver min energi till mitt liv och tycker andra borde ägna sin energi till sina egna liv…
<3 <3
Eftersom jag läst 3 år av socialpsykologi så kan jag inte bli lika påverkad av dessa falskt omtänksamma människor såsom jag blev förr. Förr kunde jag ta illa vid mig, men nu har jag en större kunskap om vad det handlar om: ontologisk trygghet, legitimering och självbild.
Ontologisk trygghet handlar om hur vi (tror att vi) vet hur världen fungerar. Vi vet att x leder till y. Om någon påstår något annat så känner vi oss osäkra, vår bild av både oss själva och vår världsbild, vår verklighetsförankring, blir satt på spel. Och eftersom självbilden gärna brukar diktera förr oss hur smarta, väl insatta och duktiga vi är, så måste vi agera utifrån det. Därmed kommer dessa “välvilliga råd/tips”, maskerade i omtänksamhet. Det syfte de egentligen tjänar kan handla mer om att försöka legitimera eller bekräfta vår egen uppfattning om vad som är “rätt”.
Ögonöppnande inflikande, Evelina!
Tror vi alla är benägna att trilla dit i detta beteende, mer eller mindre. Det är sällan ren illvillighet mot andra, utan handlar främst om att hantera den egna osäkerheten. Trist är ju att det ändå drabbar omgivningen, så därför får man se till att ta bättre ansvar för denna osäkerhet och hantera den innan den visar sitt fula tryne som “falsk omtänksamhet”.
Tror du har helt rätt i det du skriver. Får skamligt erkänna att jag känner igen mig i att ge den här “omtänksamheten”, även om jag själv är medveten om att det är min dåliga självkänsla som talar så jag brukar hålla tyst. Däremot gör det mig lite mindre stöttande måste jag motvilligt säga… Jag jobbar dock på min självkänsla och är som sagt medveten, och så tränar jag genom att läsa din blogg. Jag är ingen LCHF:are och håller inte med om allt du skriver, men du skriver så intressant så jag försöker låta dig leva ditt liv utan att störa mig på det. 😉
Jaaa! Det har jag och det är sjukt jobbigt! Min pojkväns mamma är en sån person. Hon tränar hysteriskt mycket och äter, vad hon själv anser vara, nyttig mat (typ GI-style). Och det är den säkert nyttig för många människor men inte för mig! Det är mycket quinoa, surdegsbröd, matvete, massa sallad och bönor osv (absolut inget mättat fett). Personligen så mår jag bäst av att vara i KETOS! Mer energi, bättre humör, ingen migrän!!!!!, smalare mm. Men hon är helt emot LCHF och jag fick till en början bara höra om hur dåligt det är för kroppen och vi hade “ett krig” kan man säga, hon bad mig läsa en bok som var typ från 80-talet och jag svarade med att ge henne “Ett sötare blod” med Ann Fernholm och “Primal Blueprint” av Mark Sisson men av någon anledning förnekade hon ändå att t.ex. mättat fett inte ökar risken för hjärtinfarkt. Med andra ord blundar hon helt och har bestämt sig för att inte se sanningen, jag menar hennes enda motargument var att hon tyckte boken var oproffsigt skriven? I alla fall jag tröttnade och det hela sluta med att varje gång jag är där (typ varje helg) så känner jag mig tvungen att äta hennes jävla quinoa ( visst jättegott men inte bra för att bibehålla ketosen) och varje gång säger hon “Det är jättenyttigt och lågt GI, man ska inte ta bort kolhydraterna man ska bara välja rätt kolhydrater”. Mitt svar är bara “mmmmmmm…” men i mitt huvud tänker jag “håll käften, du vet ingenting” haha. Känns liksom som omöjligt att få henne att inse och ändra åsikt, vilket är ok. Men JAG vill att mina kostvanor ska vara accepterade. Oftast ifrågasätter ingen om man är vegetarian eller vegan, utan många anpassar sig efter deras behov. Men jag känner att jag i sociala sammanhang får sätta mina egna principer och val åt sidan för att slipa båka, argumentationer eller uppläxningar av folk.
Hej Martina!
Jag vill leva hälsosamt, men det är väldigt svårt då jag påverkas väldigt lätt av andra. Min sambo, som jag levt ihop med i fem år nu äter mycket dålig mat och mycket socker eftersom han alltid har gjort det. Han går inte upp i vikt, men det gör jag. Jag har försökt att få honom att hjälpa mig med att sluta äta bland annat socker och gluten, eftersom det blir sååå svårt för mig att leva som jag vill när han köper allt detta goda. Han vill inte riktigt lyssna när jag förklarar hur dåligt det är för oss.
Jag vet inte hur jag ska göra, jag lockas ju så mycket av att äta när det finns hemma. Har ju lyckats bli lite beroende av sockret.
Tack för en bra blogg!
Han borde vara snäll och stötta dig mera tycker jag! Det är viktigare att du mår bra än att han får äta skräpmat, eller….?
Varför vill han inte lyssna på dig, du är ju hans älskling? Säg det till honom!
Fin kommentar, om man aldrig experimenterar så lär man sig ju aldrig nåt och om man inte mäter o väger så har man ju inte full koll på vad experimentet gav. Och visst har jag det jobbigt med alla som går och oroar sig för mig, dom borde faktiskt koncentrera sig på sig själva! Och som gammal ingenjör så gillar jag att mäta och väga och föra statistik, har en gammal statistisk årsbok från 1939 som ju är rena guldgruvan att läsa jämsides med vad som sker idag! Nördigt? Visst. Och kul!
Hej, ge gärna foto credit när du använder mina bilder i din blog. Bara namn och websida så blir jag glad 🙂
/Erik
Sorry Erik, nu är det fixat 🙂 Det är en asgrym bild du har gjort!
Jag förstår precis vilka åsikter och kommentarer du menar. Har (som så många andra) världens bästa mamma, hon tror helt och fullt på att jag är stor nog att veta vad som är bäst för mig och litar på att jag fattar vettiga beslut. Men! När det kommer till det som är allra mest mig, alltså mon kropp, är det som att hon tror att jag aldrig tidigare sett den. Jag känner min kropp bäst och vet vad som gör att den mår bra och orkar som mest. Tack för att du tar upp sådana här saker!
Haha, oj, vad jag kände igen mig här! Min mamma är också heelt underbar, men vill väldigt väldigt gärna att jag slutar med denna “farliga dieten”. I helgen ska jag hem och hälsa på, stackarn lär få en hjärtinfarkt när hon ser att jag numera äter ca 50g rent smör från smörpaketet till alla måltider 😉
Jag håller med dig Martina. Det känns som att många har svårt att förstå att JAG faktiskt inte bryr mig om vad DEM tycker. Det är min kropp och varför skulle jag fortsätta göra något mot den (som strikt lchf t.ex) om jag mår skitdåligt av det? Aldrig. De som känner mig vet att jag gillar att experimentera men att jag också är väldigt noga med att inte skada min kropp.
Jag brukar säga: “Vill du ha hjälp och stöd i att testa det här också? Jag kan hjälpa dig!” – och då brukar de oftast bli rätt tysta eller till och med be om tips efter en liten stund..
Tack för dina kloka tankar Martina!
Mycket bra skrivit. Jag har även slutat umgås med ett par personer eftersom deras “intresse” var att hela tiden att bekymra sig för anda människors leverne. Vi behöver personer som boostar vår energi och inte dränerar oss på den.
Först läser jag hos Tommy, sen går jag till dig – härligt att få starta dagen med att läsa ett par riktigt bra inlägg (y)
En annan aspekt på det hela är att kostrådgivare som faktiskt inte stämmer in i kritiken mot strikt lchf indirekt framställs som mindre vetande. Det är förbannat trist. Jag är kostrådgivare inom lågkolhydratkost. Där ingår strikt lchf, liberal lågkolhydratkost och allt däremellan.
Alla är inte stöpta i samma form.
(Y)
Så bra skrivet!!! Spot on Martina!! Tack för detta 🙂 Kram/ Anna
Tack Anna, va glad jag blir! 😀