När man är en tonåring så är det normalt att testa olika saker och inte riktigt veta “vem man är”, testa olika klädstilar, musikstilar, inte veta vad man ska bli när man blir stor och så vidare. Ingen förväntar sig att man ska veta allt detta från början.
När man sedan blir äldre… 20+ 25+ 30+ 35+ osv så förväntas det mer och mer att man ska vara en färdig person. En hel människa som har bestämda åsikter om precis allting.
Jag (30+) har inte kommit dit ännu och tidigare gjorde det mig sjukt stressad för att “alla andra” vet precis vilka dom är medan jag knappt vet vad jag ska ha för kläder på morgonen! Jag testar fortfarande olika intressen och är ofta öppen inför totalt motstående idéer och tänker att “ja, så kan det OCKSÅ vara.” Och jag försöker att inte sätta några etiketter på mig själv heller, inte ta på mig några roller som jag sedan måste leva efter.
Min hypotes är att jag inte är den enda människan som känner såhär (eller?) Att det finns fler men att många människor väljer att gå in i rigida roller som gör livet mindre dynamiskt och mer bestämt som att “nu är jag den här personen och då lever jag såhär, tycker såhär och tänker såhär” formad efter en partner, samhället, vänner och kollegor. Det skulle inte kännas äkta om jag gjorde så, då känns det bättre för mig att inte veta.
Det betyder inte att jag måste leta efter mig själv eller vara i ett ständigt sökande, för jag tycker att man kan bli vän med den här känslan och bara vara i den. Min meditation är väldigt hjälpsam här, för bit för bit kan jag hitta saker som jag gillar och välja bort saker jag inte gillar. Ägna mig mer åt det jag är bra på och mindre åt de jag inte är så bra på… det är en spännande process av kontinuelig utveckling! 🙂
Dessutom har jag märkt att ju mer man släpper taget och bara låter bitarna falla på plats av sig själv, ju mer rätt blir allting!
Får mig att associera till den här låten http://www.youtube.com/watch?v=PTOFEgJ9zzI (masterpiece – sitt innersta essence i det här fallet) 🙂
Hej martina 🙂 Alla vill vi hitta någon form av identitet och majoiteten spenderar hela livet åt att skapa och leta efter något som ska lösa identitetskrisen 😛 Som en hamster i ett hjul för man kommer ingen vart. Om du på djupet vill veta vem du är så rekommenderar jag, som du redan har läst, Eckhart Tolle, om man går på djupet i vad han säger så handlar det om just detta.. sanningen är att ingen någonsin hittar sig själv i någon sak eller form som klädstil, arbete, var man bor, partner osv. Inget av det har någonting att göra med vem du är! Jag rekommenderar även Rupert spira och Adyashanti, du kan kolla på youtube eller köpa någon av deras böcker 🙂 Detta skriver jag för jag vet att du verkar vara öppen och är inte rädd för att ifrågasätta saker, men kolla in dem om du vill, kanske vet du redan det dem säger 😛 Målet med yoga och all meditation är ju att hitta sanningen om vem du är men det kan ta många många år om man använder det som ett sökande, det är just det som är problemet.. 😀 Det finns något mer att veta och detta vet alla intuitivt. Så du är inte ensam, men du vet åtminstone att du inte vet och det är många som aldrig ens kommer så långt. Att vara nyfiken är en bra start.
Håller helt med, känner redan väl till Tolle å de andra 🙂 Tack för din kommentar!
Jag känner samma sak. Jag blir nästintill upprörd då människor börjar pika i min omgivning att det “börjar bli dags” att göra si eller så. Min frihet tillhör mig och ingen annan. Jag kommer förevigt att gå min egen väg, och det stör väldigt många. Sedan tror jag att det är av yttersta värde att inte anse sig vara i fullständig vetskap om den ena eller andra faktoiden, speciellt inom vetenskapliga sammanhang. Det är tryggt att ta saker och ting förgivet!
Låter jättebra, hejja Hanne! 😀
Nyfiket själ ser jag.
Det betyder inte att du inte vet vem du är, bara att du vill prova nya saker och utvecklas som människa. Jag är 35+ testar mycket nya saker och har aldrig brytt mig vad jag ska bli och har inte hittat än vad och har vetat vem jag är sedan jag var barn.
Så du har absolut inget att oroa dig för för att passa in.
Du är den du är och passar inte det någon så är det slöseri att ha den personen i sin närhet så stå på dig och ändra dig bara som person för egen skull att du vill bli ett bättre jag som passar dig och inte för någon.
Väldigt fint skrivet, jag håller verkligen med!
Är 35 år och känner igen mig i att inte vara färdig. Söker fortfarande. Känns bra samtidigt som jag är avundsjuk på personer som tydligt vet vad de vill – då behöver man “bara” planera stegen dit.
Jag känner likadant! Jag är också avis på de som verkar veta exakt, men nu börjar jag misstänka att det kanske är lite av en fasad 🙂
För mig var det lite en befrielse när jag kände vad jag ville göra, och började göra det, just för att det kändes rätt just då. Kanske beror det dels på samhällets förväntningar, att man känner sig rätt pressad men samtidigt vilsen, men det kändes även befriande inombords att få en tydligare, och klar väg! Och det upplever jag inte som en fasad, om du menar så? Allt känns mycket enklare, och även om det följer några normer (typ utbildning och sen jobba till pensionen) så ser jag det inte som en spikrak väg som är helt förutbestämd, den är bara rätt just nu och man har ju alltid lov att ändra sig. För mig har det även blivit en avstickare åt ett ännu mer rätt håll 😀 det jag menar är att jag som har en just nu ganska tydlig väg, vilket känns skönt, och att det inte nödvändigtvis betyder en fasad. Jag är ganska mån om att förändras och utvecklas och vara nöjd med mitt liv, det är ju därför jag läser denna bloggen 😉
Jag har inte en aning om vad jag ska bli när jag blir stor 😀 Jag brukar tänka att det dyker väl upp ett och annat bananskal man kan halka till på och se vad som händer. Trots det stannade jag på samma arbetsplats på tok för länge och ja, då “blev” jag ju på ett särskilt sätt, med förväntningar och krav. Kravlade mig upp ur hålet och insåg att jag ju är så mycket mer, jag är inte antingen eller, jag är både ock!
Jag känner verkligen igen mig i ditt inlägg!
Jag har förändrats mycket i flera omgångar (nu är jag 30) – speciellt i samband med att jag börjat plugga, flyttat, bytt jobb, blivit tillsammans med en ny pojkvän, fått nya intressen, träffat nya spännande människor, läst bloggar och böcker som gett mig nya perspektiv på allt möjligt (även sådant som politik, värderingar och “meningen med livet”).
Människor som kände mig som 15, 20 eller 25-åring kanske tycker att det är konstigt att jag ändrats så mycket, men för mig har det handlat om en ständig process att lära känna mig själv bättre, utvecklas och testa nytt. Och jag ser ingen anledning till att jag inte kommer fortsätta förändras lika mycket framöver. Jag gillar att livet och jag som själv som människa inte är statisk utan att det sker förändringar (och för det mesta förbättringar)! 🙂
Ständig process och ständig förbättring är viktigt! 🙂
Fint inlägg, tack så mycket! Jag kan relatera till din flytande identitet. Livet är cykliskt. Det känns naturligt att vägra falla in i ett statiskt vara. En nackdel som jag kan se är ensamheten. Eller är det bara jag?
Jag har märkt att folk har svårt för att acceptera när en person omvandlas. Gamla vänner brukar säga saker som “Men du är väl inte sån!?” De behandlar mig som den jag en gång var, och det kan i värsta fall stagnera min utveckling, för att jag undermedvetet vill besvara deras förväntningar. Har blivit tvungen att släppa taget om många, för att kunna fortsätta gå min krokiga väg.
Kanske är det därför man utvecklas så mycket när man flyttar. Då hänger inte alla de gamla förväntningarna om hur man “är” kvar, och ens nya kontakter ser en endast som det man blivit/är just då..
Du har en så sund syn på livet. Skönt att höra att det finns fler som mig! När man var barn och tonåring trodde man verkligen att när man är vuxen så vet man exakt vad man vill och då är livet som det alltid kommer vara. Jag undrade alltid hur jag skulle “bli” när jag var barn, haha lite naivt men samtidigt gulligt.. Så härligt att man inte måste bestämma sig eller vara något för alltid! Att ändra sig är att utvecklas och ta åt sig av kanske bättre synvinklar och synsätt är så härligt. Personlig utveckling när den är som bäst 🙂
Haha jag trodde också att allting skulle vara “klart” och att jag skulle vara på ett exakt sätt, skönt att det inte blev så 😀
Jag känner igen mig väldigt mycket, du är inte ensam! Jag tror inte jag skulle kunna välja att gå in i en roll heller, för det skulle ta max några veckor innan jag skulle glömma syftet med det och komma på något annat jag vill prova istället, haha 🙂 Tack för ett inspirerande inlägg!
Tack för din kommentar! 🙂
Kloka ord Martina! 😀
Tidigare när jag inte visste bättre och mitt sockertroll dominerade tillvaron målade jag in mig i ett hörn. Tillslut blev det hörnet så litet att jag inte kunde andas. I samma tidsrymd dog min bror i följder av sitt alkoholberoende. Det blev det uppvaknande jag behövde för att söka hjälp. Nu fyra år senare vid 54-års ålder har jag en liknande syn som du, fast jag mediterar inte 🙂
Det är inspirerande att det är så få helgjutna sanningar att man ständigt lär sig nya saker om sig själv och omgivningen.
Jag är som du; har alltid förändrats mycket långt upp i vuxen ålder. Dock har jag levt i många olika länder och gjort lite olika grejer, levt längre perioder både som singel och i förhållanden, läst mycket typer av information, och har inga barn som håller mitt liv mer “inrutat”. Jag tror det påverkar en del: möts man hela tiden av nya erfarenheter osv, och har mer föränderligt liv utan ansvar för en familj, blir det att fortsätter att förändras mer även upp i vuxen ålder. Den största skillnaden för mig har framförallt varit utlandsvistelser/boende.
Ps. Jag har dock aldrig sett det som något negativt att man förändras eller omvärderar saker och ting. Snarare sett det som fler dimensioner som läggs till ens person — sådant skapar mer djup/visdom över tid tycker jag.
Tack för din kommentar, det är inspirerande att läsa!
Åh Martina! Jag är så avundsjuk på dig! Jag är 30 ++, jobbar som sjuksköterska, gift och har en son.. Jag lever inte alls som jag skulle vilja i mina drömmar! Jag skulle vilja dyka och yoga och servera härliga drinkar varje dag i solen! Inte vända ut och in på mig själv för att tillfredsställa andra. För det suger verkligen! Frustrerande faktiskt.
Jo jag förstår det men det verkar vara det högst naturliga och normala… :/
Det är aldrig försent att följa sin dröm! Det finns inget rätt sätt att leva livet så det gäller bara att våga ta steget 🙂
Åh! Du anar inte vilken lättnad det är att du skriver och tar upp det här. Att höra en vuxen person säga att det är okej att inte veta, nu är jag 19år och har redan gått in i väggen med nu underfunktion hos binjurarna på grund av hur stressigt och pressande jag levt mitt liv och med tanken att tiden rinner ut.. phu… 5 minuter efter jag vaknat och ditt inlägg har gjort min dag. Tack Martina! Din blogg och du är en storfavorit hos mig!
Tack <3