“buuuu!”

Ja då var vi igång igen med lite kommentarer som får mig att fundera. Det är verkligen känsligt det här med att skriva om hälsa ur ett mer kontroversiellt perspektiv, särskilt när man inte är läkare. Jag är dock övertygad om att jag är bättre på att tänka och lösa problem än de flesta läkare, dock inte alla såklart. Vissa är så bekymrade över att jag eventuellt råkar påverkar någon att sluta med sina mediciner, eller testa någon tokig kostomläggning utan att rådgöra med läkaren. Ja tänk, så kan det vara men det är faktiskt helt utanför mitt ansvarsområde.

[pullquote]Don’t study me – you wont graduate[/pullquote]Jag struntar egentligen i om någon läser min blogg överhuvudtaget, även om jag såklart vill nå ut till så många som möjligt och anpassar därefter, så hade jag faktiskt bloggat lika mycket ändå. Och skrivit. Även böcker. Du anar inte hur många böcker som jag har opublicerade i skrivbordslådan. Jag skriver för min egen skull, och kan det inspirera eller hjälpa någon är det bara en bonus.

Jag tycker (som jag sagt så många gånger tidigare) att det är jättebra att folk skriver om sina idéer, uppfattningar och erfarenheter. För att för första gången någonsin blir vi starkare än olika myndigheter! Fatta vad coolt! Tänk när det BARA fanns livsmedelsverkets rekommendationer, tänk när det BARA var läkarens ord som gällde, tänk när det BARA var läkemedelsbolagen som satte agendan!

“Men jag tror på läkemedelsbolagen”

fick jag höra härom dagen, och man får tro på vad man vill. Jag vet väl också att det finns många bra människor som jobbar inom läkemedelsindustrin och inom livsmedelsindustrin. Det finns läkemedel jag inte hade klarat mig utan och som jag är otroligt tacksam för. Allting är inte svart eller vitt.

Han som sa att han trodde på läkemedelsbolagen sa att läkemedel testas så oerhört noggrant och under så oerhört många år att risken att det blir fel är nästan obefintlig. De ska också godkännas av socialstyrelsen så man kan vara rätt säker på att det blir bra och fungerar. 

Jag håller med till viss del, men i många fall bygger ett läkemedel på ett felaktigt antagande om vad som orsakar sjukdom i kroppen. Det blockerar fel sak, av rätt anledning, men ger på grund av det en biverkan som ska kontras med en annan medicin. Sen blir det också tokigt när läkare inte har koll på hur många mediciner en patient till sist har och varför.

Kvinnliga preventivmedel är ett bra exempel på något som “har testats jättemycket”, i decennier till och med, och ändå kan vara helt förödande. Det är såklart inte det enda exemplet, men man måste utgå från sig själv. Vad funkar för mig, och vad funkar inte för mig.

Så för att avsluta på en mindre konspiratorisk not tänkte jag berätta vilka läkemedel jag är tacksam över. Det är två som vinner ligan och det är

1) Allergimediciner
2) Betablockerare.

Allergimediciner kan verkligen vara en skänk från ovan! 

Finns det några läkemedel som du är tacksam över?