Tuut tuuut tuuut nu ringer väckarklockan! Upp och hoppa!

Allt för många människor lever hela sitt liv för någon annans skull, inte för sin egen. Allt för många har tråkigt, lider, känner stress och missnöje och många (framförallt kvinnor) fattar sällan eller aldrig ett beslut för sin egen skull.

Det är dags att ändra på det.

En del i den agendan jag driver handlar om ’empowerment’, att frigöra människor från sina egna bojor. Att sluta ha dåligt samvete, känna skuld och skam från allt från sitt utseende till matval till livsstil och jag vet inte allt man kan ha dåligt samvete för. Jag tror att det leder till låg självkänsla, lågt självförtroende och att man till sist blir en elak och bitter människa som inte kan glädja sig åt andras framgångar. Det behöver inte vara så, för jag tror att det finns en plats för oss alla där vi kan komma till vår rätt och ses för vad vi vill ska synas. Vissa av oss behöver kanske anstränga oss lite extra, men det finns en plats för oss också.

Sluta göra tråkigt skit – ingen tackar dig för det

Före min pappa dog sa han till mig att en livstid inte är särskilt lång och att jag inte skulle göra tråkigt skit för att ingen kommer att tacka mig för det ändå.

Så sant det är, och så många som tar på sig något slags martyrskap i tron att det ska få en guldstjärna för ansträngningen. Ingen guldstjärna utdelas, kanske inte ens ett tack. Kvar står du med förlorade år som du kunde investerat i dig själv.

Jag tror vi alla (eller många) har en dragning till att göra tråkigt skit för att vi tror att det är ansvarsfullt eller ett måste. “Räkningarna betalar sig inte av sig självt”, “Vad skulle andra säga?” “Någon behöver ta ansvar för… ” “Jag är faktiskt förälder…” eller så tror vi att ett visst mått av tråkigt behövs för att kunna ha roligt, eller att man inte kan ha “roligt hela tiden”.

Ptja… ju mer jag funderar över det här –  ju mer jag läser på och undersöker alternativa livsstilar och försörjningssätt, desto mindre skam och desto mer inspiration känner jag för min egen livsstil. Jag känner starkt att mitt liv är för mig och att mitt syfte är att ha så roligt som möjligt, och skapa så mycket mening för mig själv som det bara går. Den här inställningen tar också bort de skuldkänslor som finns kring att vara kvinna och inte ha den minsta önskan efter barn eller en familj. 

Det är bara några dagar in i januari men jag känner mig otroligt inspirerad inför det här året, inför träningen och skrivandet och alla roliga projekt. Vi får se om jag orkar bo kvar i Sverige… det blir två år till våren så jag börjar närma mig smärtgränsen…

Avslutar året med lite uppmärksamhetstörstande show off, för vi behöver ju inte låtsas som att det är något annat än vad det är.

Fråga mig inte hur jag fick tillbaka mina magrutor men plötsligt var det bara där när jag lyfte på tröjan. Min hypotes är att jag i Shanghai (där jag är nu) går väldigt mycket mer (ofta 20 000 steg per dag) och äter väldigt mycket mindre. Det finns sällan något jag kan äta, så varje beslut att äta övervägs ganska noga.

– Ska jag äta giftkycklingen eller inte? Den är ju dränkt i kemikalier… hmm… njaee… jag väntar lite 

Också äter jag så mycket jag bara kan till frukost som jag gjorde när jag höll på med leptinprotokollet. Så många ägg jag kan få ned, så mycket kokt anka eller bacon jag kan få i mig. Allting som är “safe food” med mycket animaliskt protein. Sen blir nästa mål vid 18-tiden, och däremellan sitter jag på arslet och arbetar eller tar en sväng ned till gymmet för att lyfta.

Nytt år – Nytändning

Men vi släpper det där för en stund nu, vad jag egentligen ville skriva var att jag blev så överväldigad av all respons på mitt förra inlägg om självrespekt. Förvånad också att många delar mina upplevelser kring sociala regler i Sverige, och har kommit till samma slutsatser som mig. Känner mig som en repig skiva men jag är verkligen taggad på att utforska det här mer under nästa år, alltså hur man kan kommunicera och nå fram genom att vara obrutet ärlig (tack Emma för det uttrycket!)

I och med det kom jag att tänka på begreppet gaslightning som jag har tänkt mycket på det senaste – har du hört talas om det? 

Största hindret till ärlighet och autenticitet

Gaslightning: manipulate (someone) by psychological means into questioning their own sanity.

Det är jättevanligt i nära relationer att man förnekar eller manipulerar varandras verklighet. Föräldrar gör det här med sina barn hela tiden: “nej du är inte alls ledsen”, partners gör det mot varandra “ja det klart jag älskar dig” fast alla tecken tyder på motsatsen. Din verklighet blir invaliderad. Det du känner är fel, det du tror att du ser har du inte sett. I missbrukarfamiljer sker det hela tiden eftersom en eller båda föräldrarna hela tiden förnekar den ena eller bådas missbruk. “Mamma är bara trött” fast att det är uppenbart att mamma är stupfull.

Jag kan bara prata för mig själv men jag har blivit så otroligt gaslightad i min dag, och för mig har det varit lite som att öppna upp Pandoras Box. Den ena wow-upplevelsen efter den andra – MINA KÄNSLOR, MINA TANKAR, MINA OBSERVATIONER VAR SANNA!!! Att inse det kan göra att man går från mentalt sjuk till mentalt frisk på några minuter, för att få sin verklighet förnekad ger en splittring i ens medvetande. Å ena sidan har man en upplevelse av verkligheten, å andra sidan delades inte den med någon annan. Det är otroligt försvagande för ens psyke.

Att äga sina känslor – ALLA känslor

Det är därför viktigt att gå in och äga alla upplevelser och känslor och inte bortförklara eller komma med ursäkter åt någon annan. Det du känner är det du känner. Det du ser är det du ser.

Detta är en bra grund för att leva ärligt. 

Det svåra för min del är att jag som inbiten people pleaser måste acceptera att MIN kärnpersonlighet inte passar med alla människor. Jag känner inte “rätt” saker för alla människor, och det är inget jag ska förneka eller trycka undan. Jag har haft vänner som fått mig att känna mig som en rutten människa, trots att jag bara är mig själv och alltid har goda intentioner. Det är inget ärligt förhållande och sådana stryker jag helt 2019!

Som du märker har jag verkligen snöat in på ärlighet nu och det beror på att jag jobbat extra mycket med inventering det senaste och kommit till lite roadblocks som kräver att jag öppnar upp och tar konsekvenserna av det.

Skitläskigt. 

Men låt oss öppna upp tillsammans, för ett ärligare, råare och mer REAL 2019. 

Gott Nytt År.