Home

Artikel av Martina

Ett långdraget fasteexperiment

7 juni, 2019 41 Kommentarer Skrivet av Martina

Trackar min fasta med appen zero

Nu har jag varit igång med ett långdraget faste-experiment sedan April när pollensäsongen började (för mig) och kör fortfarande mer eller mindre dagligen. Som du ser är jag inte alls konsekvent i mina fastor eftersom jag äter när jag känner för det, men minimum 13 timmar brukar det bli och några tillfällen har det varit långt över ett dygn. Mellan 16-20 timmars fasta är enkelt och känns som rutin.

Jag gick från att äta frukost, lunch och middag men eftersom jag är ketogen sedan länge var det inga konstigheter att bara skippa frukosten och lunchen. Det har jag ju gjort så många gånger innan under åratal av fasta: 2012-2015.

Skippa frullen eller middagen?

Jag drog igång experimentet med att skippa frukost och lunch eftersom det är enklast, men efter några veckor kastade jag om det till att äta på morgonen och fasta på kvällen istället. Det har visat sig vara det bättre alternativet för återhämtning. vilopulsen har gått ned 10 slag, HRV går upp (från 25 till 100) och sömnen blir djupare och mer kvalitativ. Om jag äter på morgonen slipper jag dessutom kaffesvälta eftersom jag inte dricker kaffe på eftermiddagen, och inte dricker kaffe på fastande mage. Det är snällare mot både tarmarna och binjurarna.

Resultat och syfte

Mer definition – inte mer muskler

Ursprungliga syftet var att få ned mina histaminnivåer genom att fasta, och det gick bra. Det var några veckor av intensiv allergi och varje gång jag fastade blev jag bra, och varje gång jag åt blev jag allergisk igen. Nu åt jag dock inte super clean, så jag får skylla mig själv. När jag mår dåligt äter jag “dåligt”, jordnötssmör och mörk choklad som är ultra-histamin-bomber. Men fastan funkade i vilket fall.

Sedan blev jag som en bonus mer definierad och upplevde att jag verkligen såg hur HGH (tillväxthormon) sköt i höjden med bra hud, bra hår och bra muskler (se bild). Det känns även bra att ha långa stunder varje dag då jag inte måste äta, men nackdelen är att min styrkeutveckling uteblir. Jag blir helt enkelt inte maximalt stark på fasta, och kommer till styrkeplatåer som liksom inte ger sig. Detta upptäckte jag redan 2015 då jag slutade fasta och började ÄTA, för det är enda sättet för mig att öka min styrka.

Fastans fortsättning

Jag är ute efter mer autofagi (celler äter sig själva vilket leder till föryngring) och mer HGH-frisättning så jag vill göra längre fastor, men inte dagligen. En seriös 24-48h per vecka/varannan vecka är bättre för mig som tränar och är ute efter seriösa resultat. Jag gillar verkligen att fasta men gör jag det varje dag är det väldigt lätt för mig att halka in i kaffesvälten och plötsligt sitter jag där med en kopp kaffe istället för mat. Inte bra! Inte hälsa!

Dessutom har jag lättare att bryta fastan med något mindre nyttigt om jag gjort en kortare fasta än en längre.

Biohacking, Detox & fasta

autofagi, fasta, histamin, Periodisk fasta

Att bli en förebild

3 juni, 2019 13 Kommentarer Skrivet av Martina

Kommentar från Josa om att bli en förebild – och tacklas med härmapor/avundsjuka. Det märker jag själv på de plan i livet där jag är framgångsrik. Antingen höjer folk upp en orimligt mycket och avgudar det man gör (trots att det rent objektivt inte är SÅ fantastiskt) och vill vara exakt som en, istället för att följa sin egen väg. Eller så blir folk missunnsamma och går emot en. Jag gissar att du OFTA får tacklas med båda varianterna. Hur står du emot det? Visst, man ska inte bry sig om andra. Men hur andra bemöter en påverkar faktiskt oundvikligen det egna måendet…

En helt vanlig människa i ett helt vanligt hem i Västsverige

Vad jag tycker är hyffsat irriterande är väl det här med att misstas för en institution eller helt enkelt tappa sin mänsklighet. Jag antar att man också kan säga att andra människor tappar sin medmänsklighet gentemot mig.

Det blir alltså strikt förbjudet att skoja, tramsa, göra fel och misstag, bli arg, ledsen, sårad, reaktiv eller vad nu för mänskliga egenskaper man kan tänkas uttrycka. “Vaaa… skojar du om något!? Så otroligt oseriös, nu tappade du all trovärdighet” och sådana kommentarer. Jag har ju inte ens bett om någons respekt eller att någon ska tycka jag är trovärdig. Vem bryr sig? Ett annat kul exempel är om jag skriver eller pratar om något personligt, och folk börjar fråga efter vetenskapliga referenser eller dylikt.

Härmapor och missunnsamhet

Jag har väldigt dålig koll på det sociala spelet och har oftast ingen aning om någon är avundsjuk eller försöka härma mig. Jag har sett ett fåtal gånger att privatpersoner och företag snor mina texter, men jag blir inte så hotad av det. De har ju ändå inte min kunskap och kan sällan göra något vettigt av det. Privat sett har jag svårt att tro att någon vill vara som mig, men det kanske bara är att jag har dålig empati.

Missunnsamhet är jag nog inte heller så bra på att detektera, om det inte är otroligt uppenbart.

Jag skulle nog säga att jag känner mig ganska ohotad av dessa två fenomen, och att det jag i så fall reagerar på är när människor kritiserar helt mänskliga egenskaper och blir upprörda över att jag är en person och inte en institution.

Att bli upphöjd orimligt mycket

Det här märker jag faktiskt av och tycker alltid är extremt märkligt för jag tycker aldrig att det jag själv gör är något speciellt. Det ger en stark kontrast mellan vad jag tycker att jag gör och hur andra ser på det. Mitt sätt att hantera det är att vara extra mänsklig för att få folk att sluta höja upp mig, till exempel bli extra benägen att visa att jag inte alls är perfekt och så.

Jag vet inte om det hjälper för folk verkar alltid reagera med en enorm förvåning om jag till exempel tar en öl – som för många är en ganska normal sak att göra. Liksom chill – jag kan ta en öl precis som du!

Personligt, Powerthinking

missunnsamhet, personligt

Provocerande åsikter om ansvar

31 maj, 2019 48 Kommentarer Skrivet av Martina

Det senaste jag uttryckte som jag vet är provocerande är min hypotes om att många som mår dåligt går in i sin sjukdomsidentitet och får svårt att skilja sjukdomen från sin egen person. Det gör att de inte riktigt “vill” bli friska för de *ÄR* reumatiker, astmatiker eller diabetiker. Att ta ifrån dem sjukdomen är att ta ifrån dem en del av deras identitet, vilket gör tillfrisknandet väldigt svårt.

Detsamma gäller förstås viktminskning. Om du identifierar dig själv som tjock blir det svårare att gå ned i vikt för tankarna måste förändras först.

Eget ansvar är provocerande

Att man har gjort sig själv sjuk och kan göra sig själv frisk är helt självklart för mig, men verkligen inte för alla. Många tycker till och med att det är en grov förolämpning att så skulle vara fallet. Andra provocerande antaganden är att man själv skulle vara ansvarig för att andra beter sig dåligt/respektlöst mot en, eller för att man blir mobbad på sitt jobb eller är i en dålig/destruktiv relation. Likaså att man är fullständigt ansvarig för sin ekonomi och sin jobbstatus. Det vill säga att det är ditt eget fel om du är arbetslös och ditt eget ansvar att fixa det.

Varför blir så många provocerade av dessa (enligt mig) helt självklara sakerna? Ansvar är ju makt! Man kan inte få makt utan att ta på sig en motsvarande mängd ansvar.

Man kan inte få makt utan att ta på sig en motsvarande mängd ansvar.

Jag går gärna in och tar ansvar även för grejer som omöjligen är mitt fel, men genom att ÄNDÅ tänka att det är MITT ansvar ökar min förmåga att påverka och få den utkomsten som jag vill ha. Jag tar gärna det extra ansvaret för att behålla kontrollen över min tillvaro och bli mer nöjd rent generellt.

“Total fucking ownership”

Bestäm dig för att ta ett absolut ansvar för dig själv och allting i din livssituation så slipper du känslor av hopplöshet och maktlöshet. Testa att se dig som ansvarig för det som händer dig, även i de fall då något görs “mot” dig. Då ser du lättare din egen roll och vad som är nästa steg framåt.

“Total fucking ownership” är mitt mantra så fort jag befinner mig i en situation jag inte gillar. Någon måste ta ansvar för att lösa den och om inte jag gör det måste jag lita på att någon annan har den förmågan, och dels är det inte schysst att lägga det ansvaret på andra och dels leder det bara till frustration och osämja om ingen lyckas ta ansvar nog när det väl gäller.

Om man tar för vana att göra det själv, så blir man dessutom sedd som väldigt trovärdig, autentisk och kapabel.

Ingen gillar en offerkofta 😉

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking

personligt ansvar, powerthinking

Kvalitativa blue light blockers

30 maj, 2019 19 Kommentarer Skrivet av Martina

Samarbete med Juniperus Eyewear

Många frågar varför man behöver lägga så mycket pengar på blue light blockers när man bara kan köpa röda eller gula brillor från typ Bauhaus. På bilden ovan har jag hög-kvalitativa glasögon (på huvudet) och billiga skyddsglasögon i rött och gult i vardera hand.

När jag började med blue light blocking för 4-5 år sedan trodde jag att det räckte att bara ha ett rött eller gult filter för att blockera det skadliga blåa ljuset som förstör sömnen och skadar ögonen. Så är det tyvärr inte för melatoninet (ditt sömnhormon) påverkas upp till 575nm vilket gör att man behöver glasögon som blockerar precis allting upp till den frekvensen. Våra hormonella system reagerar på ljus och mörker som en trigger för att sätta igång olika viktiga processer i kroppen, och så länge det blåa ljuset når fotoreceptorerna i ögonen kan inte kroppen förstå att det håller på att bli natt och att du är påväg att gå och lägga dig.

Skärmljus ger dig ångest, oro, insomningssvårigheter & dålig sömn

Jag tänker på alla som behöver insomningstabletter eller har problem med sin sömn, som stirrar in i mobilen de sista de gör varje kväll. Det är så otroligt onaturligt för oss och inte det minsta avslappnande. Egentligen ska du bort från alla skärmar efter klockan 20 på kvällen så att kroppen och hjärnan får 1.5-2 timmar på sig att varva ned. Då kommer djupsömnen direkt efter insomnandet, följt av kortare episoder av djupsömn och REM-sömn.

Utan tillräckliga mängder djup- och REM blir det mycket svårare att fungera, fatta beslut, tåla fysisk och psykisk stress och hålla sig cool i stressiga situationer.

Såhär ska din sömn se ut:

Du behöver dina cykler för att kroppen ska frisätta testo och tillväxthormon, det är därför du blir smalare och i bättre form om du sover bra. Tävlande bodybuilders försöker alltid sova 9-10 timmar per natt före tävlingar, så viktigt är det för sömnen!

Spana in utbudet av grymma Blue Light Blockers här och se om du hittar något för dig. Du kan få dem med slipat glas om du har glasögon. Helt fantastiskt!

Läs förra inlägget om blue light blocking här

Biohacking, Hormoner

återhämtning, biohacking, blue light blocking, sömn

Dödsångest/existentiell ångest

28 maj, 2019 28 Kommentarer Skrivet av Martina

Kommentar från Jossa om dödsångest/existentiell ångest – fruktansvärt tungt ämne, jag vet. Men du räds ju inte de stora och svåra frågorna. Jag kan bara tala för mig själv, men jag har insett att ju bättre jag mår i övrigt, desto starkare blir min existentiella ångest. Låter ju dubbelt, men … Ju klarare jag kan tänka, ju mer ro jag har i kroppen, ju mer energisk och stark jag känner mig, desto STARKARE känns hela livet. Och därmed blir det mig också mycket mer påtagligt att livet endast varar under en begränsad tid. Tidigare var jag mer eller mindre konstant i en stressad dimma och HANN inte tänka på de stora frågorna. Eller orkade inte. Då handlade det om att släcka småbränder i vardagslivet. Känner du igen det? Hur tacklar du den typen av tankar? Och går det att bli av med dem? Liksom, att se på existensen/oändligheten och förgängligheten utan ångest?

Jo men hej! Välkommen till the core of me – min kroniska existentiella ångest har varit ON lika länge som jag har tagit hand om mig själv och styrt mitt eget liv. Precis som du säger var det mest släckning av småbränder innan. Livet kretsade kring “nästa grej” och futtiga små vardagsdraman och tentaångest.

Jag tror att det inom meditationen kallas för “The Dark Night of the Soul” när man kommer till den insikten att ingenting finns på riktigt, inte ens en själv. Det finns ingen “där inne”, och man börjar tvivla på om någonting finns överhuvudtaget. Med det kommer också makten att manipulera sin egen verklighet och skapa möjligheter för sig själv som ens gamla “jag” aldrig fixat.

Kronisk existentiell ångest

Sedan dess har jag blivit så smärtsamt medveten om alltings förgänglighet och kastas mellan att verkligen uppskatta det som är, och vara rädd för att det ska ta slut. Tar det slut? Mitt intresse för biohacking och beautyhacking ligger ju precis här – rakt i dödsångestens kärna.

Nått slags syfte är väl att få ut maximalt av livet genom att vara så frisk och funktionell som möjligt, och verkligen investera i det. Göra alla uppoffringar som krävs för att få mer topp-upplevelser och maxa lyckonivån.

Det slog mig för några månader sedan när jag satt hemma och drack rödvin i soffan att jag inte skulle komma ihåg det som något speciellt. Ytterligare ett tillfälle som jag förgiftar min kropp (ja, alkohol är ett gift – rödvin är inte hälsosamt) utan att det ger något mervärde. Efter det slutade jag dricka alkohol hemma och tar nu bara nån öl ute vid sociala tillfällen. Likaså alla gånger man står i kylen och äter rakt från någon hylla – helt meningslöst och ovärdigt. Bara förgänglig nu-belöning.

Resultatet av existentiell ångest

Jag skulle säga att ett resultat är att jag går in djupare i aktiviteter med ett högre värde. Det blir inte så hemskt att gå upp 04.30 och det blir inte så hemskt att inte “äta ett gott bröd” eller fika på bullar. Vill jag göra det så gör jag det men eftersom det är en så kortsiktig nu-belöning som jag kommer glömma bort ändå kan jag lika gärna skippa det.

Träningen har fått ett högre syfte. Träning är mindfulness och att bygga något långsiktigt som ska hålla hela livet – min kropp. Att titta 18 månader framåt som min coach vill att jag ska göra är inte ett dugg jobbigt längre. Att ha något viktmål 6 veckor bort skulle kännas så fruktansvärt meningslöst, det har INGET värde överhuvudtaget.

Produktivitet och att vara verksam inom mina områden känns oerhört viktigt och som att jag hedrar mitt högre syfte, även om det är tråkigt ibland och jag hellre vill kolla på youtube så VET jag att vad jag åstadkommer i FLOW kommer vara värt mycket mer. Det kommer att vara “på riktigt” medan flyktande bara är destruktivt.

Ökad intresse för spiritualitet

Jag hade faktiskt NOLL intresse av spiritualitet före 2011 men sen har det smugit sig på mer och mer och nu är det en del av min vardag; bön, meditation, kontemplation och läsning av olika texter som jag tycker vidgar min förståelse och uppfattning. Jag tycker att det ger oerhört mycket och ökar känslan av tacksamhet och att det finns en mening och ett syfte.

Den existentiella ångesten räknar jag inte att bli av med i första taget men jag mediterar på den och övar mig i acceptans och så, så där tjänar den ett syfte. Samt övriga nyss uppräknade effekter som jag tycker ökar min livskvalité mycket.