Jag tror att lösningen till de allra flesta problem är att vara närvarande och sluta fly, stanna upp och andas, acceptera och bara vara där man är. Jag tror också att roten till mycket personligt lidande beror på att man dras med ett gäng tankar som man aldrig riktigt ifrågasatt, och därför lider av eller flyr ifrån kontinueligt. Vi har så extremt mycket förutfattade meningar om hur allting “är” att vi inte tänker på att det kanske inte alls är sant. Vi har extremt mycket förutfattade meningar om vad som är bra, vad som är dåligt, fint, fult, rätt och fel och som om det inte vore nog även vad andra tycker och inte tycker.
Jag började ifrågasätta mina negativa tankar för något år sedan och det gjorde enorm skillnad för mig. Ett exempel är när en kompis till mig slutade höra av sig, det är de värsta jag vet. När någon slutar svara och bara “går under jorden” – jag var skitarg! Mina automatiska tankar var att jag inte var bra nog för att vara kompis med den här personen, att jag var för tråkig, konstig eller något annat fel på mig. Mina tankar hoppade alltid till “det är fel på mig” eller “vad är det för fel på mig?”
Sen började jag ifrågasätta det här påståendet och tänkte, jaha om det nu är fel på mig – varför skulle det vara så hemskt då? Jo, svarade min hjärna, för att om det är fel på en så vill ingen vara med en. Men hur vet jag att det ÄR fel på mig, vad finns det för kriterier? Vad är rätt och fel här, är jag fel bara för att Jenny slutar höra av sig? Kan det vara Jenny som det är fel på? Kan det vara så att vi helt enkelt inte matchar varandra längre och att hon har gett mig möjligheten att hitta en bättre kompis som bättre stämmer med vad jag vill ha?
Ju mer jag ifrågasatte tankarna ju mindre fel på varken mig eller Jenny blev det, och ju vänligare blev mina tankar kring hela situationen.
Efter detta ifrågasätter jag varje negativ tanke min hjärna kommer dragandes med och snabbt som attan ställer jag en motfråga – och hur vet jag det? Varför är det här så hemskt då? Och så vidare.
Och vet du vad?
Jag har insett att det finns ett begränsat antal kärn-tankar som alla negativa tankar kommer ifrån, så det går snabbare och snabbare att rycka upp dem med rötterna. När man inte köper sina tankar rakt av blir livet så mycket lättsammare! Numera ser jag nästan alla negativa tillstånd hos mig själv som att det är dags att titta på vilken öm tå det är som värker, snarare än att bara utgå från att tankarna stämmer.
Det är sannerligen en expressväg mot en gladare tillvaro!
Brukar du ifrågasätta dina tankar, eller utgår du från att de stämmer bara för att de tänks inuti ditt huvud med din röst?
Vilket jäkla bra inlägg! Hittade hit via annamjansson.se och jag är glad att hon länkande – jag ska verkligen börja tänka så här! Det är så lätt att man hamnar i negativa tankar, kanske inte bara om sig själv utan även om dagliga situationer där man blir irriterad i onödan. Tack!! 🙂
Att välja glädje av Kaj pollak borde man läsa oftare. Tycker att den hjälper mig att ta processen ett steg längre alltså inte bara neutralisera tankemönstret utan även att bli mer positiv :-}
Ett bra talesätt som sammankopplar med det du skriver lyder “The highest form of human excellence is to question oneself and others.”
Intressant inlägg!
Jag har precis börjat förstå att 12-stegs programmet förmodligen är grejen för mig (för att lära mig att hantera mina mat-/ätproblem).
Och vad jag förstår handlar det just om acceptans. Jag har äntligen börjat acceptera att jag inte klarar av vissa processade livsmedel och att jag inte kan köpa hem det (eftersom det triggar hetsätning för mig) – och det har gått såå jäkla bra för mig de senaste veckorna!
Sluta fly, acceptera, vara i nuet e.t.c. Grunden till mycket =).
Tror ifrågasättandet även hjälper mig i affären (“Varför vill jag köpa det här brödet/chokladen?”), bara att läsa innehållsförteckningar hjälper mig att välja bort allt skräp.
Jag har den här texten på väggen ovanför min datorskärm och läser den då och då för att påminna mig;
http://mittpunkt.se/latt-svart
Tack Martina, för att du delar med dig av dina tankar. Detta inlägg träffade mig i magen, men jag ser hur rätt du har.
Ett annorlunda tips till dig.
Jag har följt Braco i drygt ett år, och han visar på det samma som du skriver här.
Vikten av att medvetet välja den positiva sidan.
http://www.braco.me/en/
hejsan, intressant ämne! jag läste en bok av Byron Katie för något år sedan, hon tar upp just det här. Så jag försöker öva mig i att tänka, “är det här verkligen sant?” när jag tänker negativt, eller snarare fastnat i negativa tankar. Ofta får jag upp flera tänkbara alternativ i skallen hur det kan vara istället. Alltså är det oftast inte sant, och då har man ju helt i onödan ödslat tid och energi på något som inte finns.
Men kritiskt tänkande tycker jag är viktigt, men det är ju en annan sak. Eller vad tycker du/ni?!
Jag började ifrågasätta mina tankar under 2015. Innan dess var jag fast i många av mina barndoms tankar, att det var fel på mig.
2015 var ett jobbigt men väldigt viktigt år för min personliga utveckling. Jag inser att jag har en lång väg kvar att gå och många tankar att utmana, men jag vet nu att det går. Bara jag hittar rätt motargument mot de dåliga tankarna.
En förändring jag gjort är att utvärdera varje ny situation för sig, även om den är… SER exakt likadan ut som en tidigare situation. Ofta får jag samma resultat, men inte alltid, och då när det är “inte alltid”, då kan det hända häftiga saker. Här märker jag att andra kör fast ofta. Fördomar hör hit. Är jag köttätare så är jag en potentiell mördare. Punkt. Är jag kritisk mot terrorism och kvinnoförtryck så är jag rasist och vill mörda en hel “ras”. End of discussion. Äter jag 100 gram rent smör så är jag färdig för hispan. Ja ni hör själva. O.s.v.
Kjell Enhager lärde mig en bra grej: “Varför då”?
Skitlöjligt enkelt men ack så effektivt. När något grämer en, testa följande tankebana:
Varför då, varför då, varför då, varför då?
Jag har inte stött på ett problem som INTE kan lösas med det här! En viss sorts människor blir skitarga när de här sakerna kommer på tal, eftersom de förstår att de målat in sig i ett hörn. Kliv ut ur hörnet, det är bara att kliva, liksom 😀
Superbra teknik!
Och ibland behöver man inte gå så långt heller, i själva ifrågasättandet menar jag. Det kan för mig räcka att bara ta ett steg tillbaka, och liksom observera mitt egna tankemönster. Då brukar man lugna ner sig lite. Typ som när man leende skakar lite på huvudet åt ett litet barn som springer runt i turbofart… När tankarna är på väg att dra en ner i en extra ångestfylld virvelvind.
Det är som om att det hjälper när man känner att man kan OBSERVERA sina tankar, för då blir det extra tydligt att man faktiskt inte ÄR sina tankar. 🙂