Vi var på fest igår & som ni ser bjöd värdarna på Seranoskinka till oss LCHF:are, vilket var väldigt omtänksamt gjort. Jag vet inte om jag är bortskämd med att ha väldigt förstående och öppna vänner, eller om min personliga inställning spelar in…
Jag får nämligen intrycket av att många LCHF:are får slåss för sin sak i tid & otid, och att vänner/familj/icke-LCHF:are ifrågasätter & gnatar om varför de inte bara kan “äta som alla andra.” Jag har inte upplevt det själv tack & lov, TROTS att jag tränar hårt & till & med är med i ett tävlingsteam!
Min teori är att det beror på att jag aldrig går till försvar mot LCHF utan jämt låtsas som om det regnar, som om det är MIN kosthållning som är den normala. När folk undrar tar jag deras nyfikenhet på allvar & berättar tillräckligt mycket för att skapa ett intresse & tillräckligt lite för att inte falla under kategorin “LCHF-sektmedlem” 😉 Jag gör mitt bästa för att vara ödmjuk & verkligen lyssna. Om någon “testat LCHF” och det “inte funkade” blir jag intresserad av att veta mer, och tillsammans kanske man skapar en dialog som ger ökad förståelse. Eller inte. Det är trevligt i vilket fall 🙂
Hej!
Skulle bli jätteglad om du kunde svara mig och ge din synpunkt på det jag har skrivit om ovan!
/ Charlotte
Hej Martina!
Du som springer med barfotaskor och gärna tränar utan skor – har du aldrig fått ont/haft ngn fotskada?
Jag har, sedan en tid tillbaka, jobbat med att förändra mitt löpsteg så att jag numera springer mer på framfoten än tidigare. För en vecka sedan fick jag dock ganska ont i senan som sitter under foten, det har inte gått över helt och jag har inte vågat springa:-( Förväntar mig inte att du ska kunna “trolla bort det onda”, tänkte bara att du kanske kan ha tips, idéer eller funderingar – jag vill ju springa!!
Tack för din superbraiga blogg, jag tittar in flera ggr dagligen!:-)
Hej tack!
Jag har faktiskt aldrig fått ont i själva foten, men testa att springa helt barfota på gräs till att börja med 🙂
Det ska jag testa, tack!:-)
Hej!
Jag måste fråga dig och få ett svar, jag är i behov av hjälp! Jag har kört paleo och pf i en månad, och min kropp reagerar med att bli alldeles lös, nästan så jag blir mörkrädd och inte känner igen mig själv.. Jag är smal från början, och tränat en del, har legat i vila dock pga skada, men går en mil varje morgon. Jag har fått svar av dig tidigare att det stabiliseras efter ett tag, men har du någon känsla för efter hur länge. Tycker du att jag ska fortsätta med pf, hur länge ska man hålla på, rent tålamodsmässigt? Rent praktiskt kan jag fortsätta hur länge som helst, har inget som helst problem med att äta mellan 12-19 som mitt ätfönster brukar bli. Jag började mest ur hälsosynpunkt, och för att jag är intresserad av paleo, men nu är jag så tveksam, tänk om jag har “förstört” min kropp, hur tror du att jag kan komma igen, är det bara med tung träning som det ger tillbaka fasthet tror du, jag är ingen sådan träningsmänniska och jag är rädd att jag har missförstått syftet med pf. Tacksam för svar, det här upptar massor av tankar och energi från mig, jag har svårt att släppa detta och funderingarna på vad som händer med mig.
Hälsningar
Charlotte
Hej!
Jag är nog inte helt säker på vad du menar med att kroppen har blivit “lös”, för att gå från tallriksmodellen till Paleo är enbart bra. Så också med PF, inga av dessa metoder är farliga eller förstör kroppen på något vis. Det kan vara något hormonellt som hänt, det kan du kolla upp hos läkaren. Om du tror att det är paleokosten och/eller PF, så ta en vecka där du struntar i båda för att se vad som händer 🙂