Redan när jag var liten tyckte jag att det kändes helt sjukt att någon annan skulle bestämma på vilka tider som jag skulle arbeta. Jag fick panik-känslor bara av tanken på att vara “inlåst” på ett ställe 8-17 och inte kunna göra va jag ville under dagen. Jag tyckte att det lät helt jäkla sjukt och det tycker jag fortfarande.
En annan sak som jag reagerade på när jag började söka jobb, är att jobbannonserna är beskrivna som att de söker självaste Jesus. Jag förstod aldrig riktigt varför man var tvungen att vara så fruktansvärt perfekt för att utföra ett helt mediokert arbete.
Ett jobb som jag sökte och verkligen ville ha, ringde upp mig och sa på fullaste allvar att jag hade för många fritidsintressen så de var oroliga att jag kanske inte skulle kunna ge 100% på jobbet. Jasså verkligen? Förlåt mig att jag har en fritid, jag ska genast sluta med det och börja med TV-zombie-tittande istället.
Sedan det här med auktoriteter. Det går bara inte att någon annan ska tala om för mig vad jag ska göra och inte. Jag inspireras gärna av andra och lyssnar på tips och råd för att utvecklas och bli bättre, men lyder order gör jag bara inte.
Kollegor. I Sverige. Okej jag är 30 år men jag vill inte ha barn, jag vill inte ha ett radhus eller plantera begonior eller ha en hund eller göra något annat som anses som normalt för min ålder. Jag håller alltid på med extrema saker och konstiga experiment och jag kan absolut inte kallprata med folk om deras balkonglådor bara för att vara trevlig. Ge mig 10 sekunder så har fikan blivit awkward.
Fram tills i början av året så hade jag faktiskt ett jobb och var anställd men det är jag inte nu längre och det är så enormt mycket bättre. Jag älskar att kunna fokusera 100% på mina egna projekt, utveckla mitt företag och göra vad jag vill med min egen tid. Om jag vill jobba 80 timmar i veckan så gör jag det, och vill jag vara ledig så är jag det.
Nu finns det verkligen inte det minsta tvivel hos mig om att jag inte är gjord för att vara anställd, för om det är någon som ska vara boss så är det jag!
Hur känner ni kring det här med att vara anställd? Vill ni hellre göra egna grejer och vad hindrar er från det i så fall?