En politiskt korrekt måltid

Det var jobbigt att blogga om lågkolhydratkost för 6-8 år sedan, särskilt med betoning på fett som jag gjorde. Min bok Fettfrälst kom ut många år före sin tid, och sågs inte med blida ögon. Äta fett!? Den här bruden är ju mer än lovligt rubbad!

Att frångå grönsakshysterin och fokusera mer på animaliskt protein och animaliska fetter, inte trodde jag att det skulle vara en sån vattendelare. Folk blir mer eller mindre skogstokiga av det ärligt talat. Att skämtsamt skoja om grönsaker som något mindre hälsosamt… gör det inte! Just nu är det i nivå med att vara nazist med tanke på hur åsiktskorridoren smalnar av allt mer.

Mat är politiskt

Du känner ju mig, jag gillar att trycka på lite knappar och vara ‘out there’ för att få människor att tänka själva och börja reflektera. Hade jag vetat, eller snarare om jag hade FATTAT att mat är politiskt så hade jag nog inte gjort det. Jag vill inte vara politiskt och jag undviker systematiskt allting annat som har med politik att göra, vägrar svara vad jag röstar på och sånt.

Nu kände jag dock för några veckor sedan att jag ville gå ut hårt i den kostpolitiska svängen för att nå ‘mig själv’ mer eller mindre. Alla som är ‘mig’ för 15-20 år sedan, kvinnor som har sån otrolig kraft och så mycket att ge världen men som håller på att duka under av felnäring, depression, ångest och förtryck. Kvinnor som är lätta byten för predatoriska män, och som bara vill vara smala och fina och som därför svälter och lever på salladsblad, kaffe och en kondisbit när hungern blir för stor.

Skarp och välnärd

Själslig och kroppslig hunger

Jag visade Mattias en bild på mig från långt före vi träffades och jag såg verkligen helt bruten ut. Svullen, hängig och tanig som en sticka. Självkänslan nere vid hälsenorna. Att börja äta näringsrik och näringstät föda hänger ihop med hur man känner sig och hur väl ens hjärna fungerar, även om de allra allra flesta inte tror på det. Hjärnan behöver nämligen en hel del kolesterol.

Jag vet och många med mig som gjort samma näringsresa vet. Mina mat- och sockerberoende vänner vet. Är det möjligt att gå från NOLL gymnasiebetyg till toppbetyg och att driva flera företag? Kan något så ovidkommande som mat göra så stor skillnad?

Ja.

Och det är därför som jag vill sträcka ut en hand och hjälpa, visa att det finns ett annat sätt att leva men det blir svårare och svårare att få ut budskapet. Åsiktskorridoren tightar till och straffen blir hårdare för varje dag för den som försöker.

Att bråka och visa vägen

Jag arkiverade alla mina matbilder på instagram och begravde stridsyxan efter att ha mottagit en del hot kring min kosthållning, så så enkelt var det att få tyst på mig i alla fall. Allt jag ville var att visa hur stark, stabil och skarp man kan bli med näringstät, artegen föda men motivationen dränks tyvärr i bruset av PK-medias aggressiva budskap som sprider sig som en löpeld genom Sverige nu. Det kan faktiskt bli rätt läskigt att försöka stå upp som ensam tjej, och att bli attackerad av de tjejer som jag febrilt vill hjälpa för att jag vill att de ska få uppleva genuin hälsa och glädje.

Om ens enda motivation är att HJÄLPA, alltså inte PENGAR eller något annat även om vissa tror att jag blir stenrik på 20 öre per paket sålda ketonstickor eller så, så blir det inte värt ansträngningen. Jag har ett jobb som kräver 60 timmar i veckan av min tid, så jag lägger hellre energin där än att känna mig bestraffad.

Ursäkta uppgivet inlägg men alla mina vänner som bor utomlands (svenska och icke-svenska) säger samma sak “leave while you can!” och du som är lite mer politiskt insatt förstår säkert vad jag menar.