Next Level Biohacking

En personlig blogg om biohacking, ketogen kost & livsstilsdesign

  • Home
  • Tag: autenticitet

Inlägg i kategorin autenticitet

Dopamin-detox | Guide

2 January, 2022 57 Comments Written by Martina

Denna dopamin-detox guide baserar sig på ett äldre inlägg från mars 2019, men som är mer aktuellt än någonsin! Längst ned finns en länk till min senaste bok Handbok i Biohacking, samt lite andra matnyttiga länkar.

dopamin-detox

som tidigare nämnt har 2020 och 2021 varit väldigt utmanande för mig, men också extremt utvecklande på det andliga planet. Meditationerna har dock suttit som en smäck sedan jag kom hem från Vipassana i september, och numera kör jag alltid en timmes meditation varje morgon 07.00. Det har dock inte räckt för att komma tillrätta med vissa destruktiva beteenden som att fastna för mycket i chattar, göra research i all oändlighet utan att komma till skott, och prokrastinera viktiga saker tills jag får skämmas. Det finns dock en lösning på detta som fungerar varje gång, nämligen dopamin-detox!

Vad är dopamin-detox?

Dopamin-detox innebär att eliminera alla snabba belöningar som socker, snacks, koffein, nikotin, alkohol, youtube, shopping, chattar, porr, dejting-appar, serie-tittande, tiktok, snapchat med mera, med mera, under en period för att återställa sin dopaminkänslighet.

Dopamin – en ändlig resurs!

Men varför ska man tortera sig på det här sättet kanske du tänker nu, och det ska man för att dopamin är en ändlig resurs och har man ett felprogrammerat dopaminsystem så kommer man aldrig känna motivation inför saker som verkligen betyder någonting.

Vissa människor är hög-dopa och kan hålla motivationen genom en 5-årig universitetsutbildning, eller gå till gymmet 6 dagar i veckan många år i sträck och bygga upp en imponerande fysik. Andra hög-dopa personer bygger upp ett stort företag, eller lär sig allt om hur man investerar och blir ekonomiskt oberoende. De må ha mer dopamin (driv) än andra men de är också ofta försiktiga med vart de lägger dopaminet någonstans!

Om du börjar morgonen med sötsaker, youtube, instagram, chattar och så vidare kanske du inte har någon mental energi över till konstruktiva saker sen. Att sätta dig med en viktig jobbgrej kan kännas som att bestiga ett berg och du kan inte ens ta ett myrsteg. Då börjar du dricka ännu mer kaffe och äta ännu mer sötsaker för att “få upp energin” tills du kan pressa fram någonting med våld. Detta är väldigt skadligt för hjärnan och ett onödigt jobbigt sätt att göra saker på. Om du istället går upp på morgonen och sätter en timer på 30 minuter och arbetar med en viktig uppgift den tiden, före du ens kollar din mail och före du belönar dig med en kopp kaffe, kommer du märka enorm skillnad – jag lovar!

Dränerande beteenden – en cover up för verkligheten

Porr och sinnesförändrande substanser är bra exempel på dränerande beteenden som också fungerar som en cover up för verkligheten. Det finns gott om unga män som “inte hittar” någon partner för att de lägger allt mentalt krut på porr. Det är mer belönande för män än för kvinnor med porr eftersom en mans syfte är lite “klart” om han lyckas sprida sina gener. Hjärnan förstår inte skillnaden mellan fantasi och verklighet och kommer ge samma hormoner som om den porrtittande mannen befruktat mängder med kvinnor. Ur ett biologiskt perspektiv kan han lägga sig ned och dö. Mission accomplished!

Vad som händer då är att det dels blir svårare att hitta en verklig partner, dels kanske behovet av fysisk närhet med andra människor blir otroligt nedprioriterat och dessutom kan andra konstruktiva saker hamna på efterkälken. Den porrtittande mannen kanske skippar gymmet, väljer onyttig mat, struntar i att avancera på jobbet eller struntar i att hitta sitt autentiska uttryck där han kan göra störst skillnad.

Porr är otroligt skadligt för hjärnan, och jag vet att många blir provocerade när jag säger det. Jag pratar inte alls om detta ur ett feministiskt perspektiv, jag tycker inte att fenomenet porr är fel överhuvudtaget och jag tror inte på att alla kvinnor är offer. Jag skulle aldrig se mig själv som ett offer så varför skulle andra kvinnor vara det, oavsett livsval? Folk får göra som de vill men gärna med medvetenhet om konsekvenserna!

Droginfo ger felaktiga budskap

Detsamma gäller droger, där vi har otroligt lite information som faktiskt stämmer. Det är nästan omöjligt att googla sig till information om de vanligaste illegala drogerna. All narkotika dras över en kam, och det är lätt att få intrycket att mängden narkomaner i Sverige är otroligt få, och att de som börjar med cannabis slutar med en heroinspruta i armen. Narkomaner och alkoholister ses också som utslagna människor som inte gör något vettigt, vilket inte eller är sant. Otroligt många svenskar har ett alkoholintag som ligger i gränslandet för alkoholism. För kvinnor är det över 9 enheter (tex 9 glas vin) och för män är det 14 enheter (tex 14 öl) i veckan. Där någonstans börjar alkoholen få ett mycket stort inflytande över verkligheten, och ha långtgående konsekvenser på hjärnan.

Mängden narkomaner i Sverige är inte få. Knark är billigt och finns i alla samhällsskikt. Aldrig förr har så många människor velat fly verkligheten som nu, och använder benzo, amfetaminer, opiater/opioider och cannabis alldeles för ofta. Användningen skapar spår i hjärnan och gör att livet helt saknar mening utan drogen.

Droger sätter livet på paus!

Precis som att jag inte är emot porr är jag heller inte emot narkotika. Jag är ingen motståndare till någonting men det skrämmer mig att ungdomar tror att cannabis är mer hälsosamt än alkohol och använder det väldigt casual. Förvisso är cannabis mer skonsamt för kroppen, men det går att bli hooked (trots att många påstår att det inte går) och har det väl hänt blir motivationen till konstruktiva aktiviteter mycket låg. Cannabisrökare kan vakna upp ur dimman efter 10 års bruk och inse att de inte har gjort någonting. Alla andra har skaffat hus, familj och utbildning men de är kvar på samma plats som när de började röka gräs. Droger sätter livet på paus.

Varför?

För att droger dränerar ditt dopamin och det enda sättet att få tillbaka lite är att fortsätta använda drogen. Det blir en otroligt destruktiv cykel där det enda som blir gjort är att få tag i och använda sin drug of choice. Det här går att applicera på mat och socker också, likväl som på beteenden som spel, shopping och gaming.

Hur lång detox behöver man?

Vissa behöver bara några dagar, andra behöver veckor. Min förra dopa-detox (10 dagars silent retreat) räckte inte riktigt så den här gången kör jag (tillsammans med några kompisar) 31 dagar, till att börja med. Jag vet att det låter extremt men vi är alla högpresterande personer med höga mål och har inte råd att slösa signalsubstanser på skräp!

För att ta sin performance till nästa nivå kan man behöva droppa beteenden som inte gynnar en, som man bara håller fast vid av vana eller som funkar som en snuttefilt för att slippa ta tag i viktigare grejer.dopamin-detox
Träning är konstruktivt och får vara kvar under detoxen! 

Hur gör man?

Du bestämmer själv vilken nivå du vill lägga detoxen på men här nedan kommer några förslag:

  • Lägg undan mobilen helt (alt begränsa till 1h/dag)
  • Inget slösurfande (youtube, instagram, aftonbladet, etc)
  • Inget nyhetstittande
  • Inga TV-serier
  • Inga snacks
  • Ingen musik och inga poddar
  • Inget chattande
  • Strikt diet av det nödvändigaste (alt fasta)
  • Ingen alkohol, inget kaffe och inget nikotin
  • Inga rekreationella droger

Du känner själv vilka aktiviteter som dränerar dig och vilka som inte gör det. Vissa extrema dopa-detoxprotokoll exkluderar träning och alla former av fysisk eller mental stimulans. Exempel på detta är att antingen åka på ett silent retreat (har skrivit ett inlägg om det här) eller försöka skapa motsvarande hemma. Jag vet vissa som kör från fredag eftermiddag till måndag morgon, 60h av att bara vara själv med sina tankar. Vissa äter bara det nödvändigaste medan andra fastar.

Hur känns det?

Ärligt talat – helt fruktansvärt.

Man känner sig som en rökare som inte får röka. Rastlösheten som uppstår fräter in i ens själ, men det går successivt över och rätt var det är har man så mycket dopamin över att man kan hamna i flow av att deklarera eller andra vanligtvis dödstråkiga aktiviteter.

Vad får man för resultat?

Har du inte testat dopamin-detox någon gång rekommenderar jag att testa. Det är otroligt givande! Det kan också bli väldigt spirituellt genom att man skalar bort onödiga ego-lager som man ibland krampaktigt håller fast vid, och kan därigenom bli mer av sitt autentiska själv.

Några vanliga resultat: 

  • Att börja höra sin inre röst som vanligtvis dränks i allt brus
  • Insikter kring sitt förflutna
  • Insikter kring sin nuvarande situation
  • Lösningar på problem uppenbarar sig plötsligt
  • Mängder med kreativa idéer
  • Insikter kring vad man vill göra eller brinner för
  • Insikter kring sina relationer

Berätta gärna om du har testat en dopamin-detox någon gång och vad resultaten blev!

Relaterade inlägg: 

Senaste boken har flera kapitel om hjärnan och signalsubstanserna!

Lyssna gärna på följande poddavsnitt

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680
Biohacking, Lifestyledesign, Neurohacking, Personligt, Powerthinking
, , , , ,

Det autentiska självuttrycket

12 September, 2019 10 Comments Written by Martina

autentiska självuttrycket

Temat för hela 2019 för mig är det autentiska självuttrycket: Att vara radikalt ärlig och ta konsekvenserna av det. Ibland glömmer jag bort mig och säger något jag inte menar för att göra interaktioner mer smooth, men det har blivit mycket rakare puckar.

Jag har skrivit ett gäng inlägg på temat “people pleasing” och det finns så mycket osanna antaganden som vi people pleasers gör och därför beter oss som vi beter oss. Här är några:

  • Vi tror att vi kan undvika att folk dömer oss genom att dölja de vi tror ska bli dömt
  • Vi tror att vi kan undvika att bli kritiserade genom att bara hålla med om allting och inte sticka ut
  • Vi tror att andra ska vara snälla mot oss bara för att vi är så himla snälla
  • Vi tror att ingen ska dumpa/överge oss för att vi anstränger oss så mycket för andras skull
  • Vi tror att ingen ska bli arg på oss för att vi gör allt för att undvika konflikter
  • Vi tror att vi ska bli uppskattade för vårt pleasande och få något tillbaka
  • Vi tror att ingen ska såra oss eller vara orättvisa mot oss när vi anstränger oss så mycket

Är det här sant? 

Inte det minsta! 

Man riskerar snarare att bli mer dömd och kritiserad om man är en pleaser och det är ingen garanti för att folk ska vara snällare mot en. Det är inte heller någon garanti för att behålla relationer eller för att ingen ska bli arg på en någonsin. Det här händer liksom ändå – så man kan lika gärna vara sig själv så att man i alla fall själv får ut något av sina interaktioner och inte existerar för andras skull.

  • Konflikter är viktiga och givande och det är bra att kunna hantera dem när de uppstår. Övar man aldrig lär man sig aldrig.
  • Ingen behöver gilla dig eller acceptera dig eller ens respektera dig – det är ditt jobb!
  • När du är dig själv fullt ut går det snabbare att hitta DIN tribe, personer som gillar dig på riktigt
  • Alla relationer är inte värda att behålla, låt människor som inte hör hemma i ditt liv falla bort. Det kommer nya!
  • Du undviker att folk är orättvisa mot dig genom att sätta gränser och berätta vad du vill ha och behöver – inte genom att pleasa!

Detta är några grejer som går upp för mig mer och mer och som jag håller på att omsätta i praktiken och i realtid när jag interagerar med människor. Det går just nu ganska bra, men är ett kontinuerligt arbete såklart. Jag är en högfungerande autist och en del i mitt arbete med att vara autentisk går ut på att acceptera den delen av mig själv och vara tydlig med vad jag behöver, vad jag känner och vem jag är.

Det är det absolut bästa jag har gjort för mig själv. Självacceptans kommer före självkärlek.

Läs också: 

Biohacking, Personligt, Powerthinking
, ,

Mentala blockeringar

25 July, 2019 22 Comments Written by Martina

Jag är på Burning Man i Danmark (Borderland) och för er oinsatta är det en festival med tema “radical self expression” och “radical self reliance” som skapas av deltagarna själva. Det finns alltså inga arrangörer utan man kommer dit och skapar exakt vad man själv vill ha och hittar sina egna uttryck.

Min mentala förstoppning & andra blockeringar

Mitt syfte med att delta på festivalen är främst att bota min mentala förstoppning, att jag känner mig så himla blockerad ibland. Särskilt med andra människor, att jag liksom inte kan uttrycka mig autentiskt till 100%. Det stör mig något enormt, och därför ville jag komma hit och uttrycka MIG.
Så vem är jag?

Detta blev ett av mina uttryck, en radikal kontrast till det högst vulgära Borderland. Uttrycker min introverthet genom att bara interagera på mina egna villkor, inte kramas med folk (brrr!) och ha med min egen musik att dansa till. Hade mina egna lurar även på dansgolvet för att min egen musik är bättre 😀 Upplevde att det gick riktigt bra med mitt autenticitetsprojekt, mycket bättre än jag väntat mig.

Faktum är att jag i alla sällskap jag hamnat i hittills har varit den minst mentalt förstoppade personen, förvånansvärt nog! Och extra förvånansvärt eftersom jag också är nykter. Innan har jag fuskat med 1-2 glas rödvin för att “ease up” men det är brute force vägen alla kör på, och det är ju egentligen superkonstigt att man inte ska kunna connecta utan att bedöva sin frontallob.

Insikten om att jag inte är så förstoppad som jag trodde känns riktigt bra, en blockering kanske bara har varit att jag går och tror att jag är så blockerad. Det här behöver testas mer såklart, och som vanligt ska den där volymknappen justeras också. Rimligen finns en gräns för hur öppen och autentiskt det är rimligt att vara, för det där med lagom har ju aldrig varit min grej.

Fortsättning följer!

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
,

Självrespekt 2019 | & en historia jag inte hittat på

30 December, 2018 43 Comments Written by Martina

Alltså tack vilka fina och inspirerande kommentarer jag fick till mitt förra inlägg, det känns som att så många av er är redo för en ny nivå av autenticitet och självrespekt. Jag blir verkligen glad av att läsa det, och det inspirerar mig till djupare inventering också.

Hur är min egen nivå av integritet och autenticitet? Har jag några luckor? Oh ja, men det är så smärtsamt att titta på. När man skriver dagbok, mediterar, inventerar och upptäcker att det finns områden som man systematiskt undviker. Förnekelse kan sannerligen vara en välsignelse, men inte i längden.

Att bli hel och kräva sitt space

2019 tänkte jag jobba mer med att bli en hel människa och vara väldigt noga med hur jag spenderar min energi. Toxiska människor finns överallt, men även bra människor kan bli toxiska om man inte klarar av att sätta gränser eller ta ansvar för sitt space. Sin tid, sitt utrymme.

Jag kom att tänka på det här på grund av en kommentar från signaturen introvert som skriver såhär: 

Önskemål om bloggämne: jag vet inte om du fortfarande anser dig själv introvert, men jag har för mig att det kommit upp tidigare. Hursomhelst är det som introvert själv, skönt att höra andra likasinnade skriva om det. Önskar tankar, kanske också från kommentarsfältet, kring (de flesta) arbetsplatser där det anses självklart att alla ska massfika och vara superpratsam under luncher osv. Det känns ofta som introvertism anses lite som något som är fel och inte riktigt accepteras, även om jobbet inte blir lidande pga självständiga arbetsuppgifter.

Tack för att du håller bloggen vid liv, det är ett ljus i mörkret.

Hälsningar från trogen följare sedan många år.

Det första minnet som kom till mig när jag läste det här var från Shanghai 2016, när jag stod vid kaffemaskinen på Agora Space (mitt kontor) och pratade med en amerikan som jobbade på distans för Google. Jag berättade att man i Sverige “måste” fika, och att det anses väldigt märkligt och nästan olämpligt att inte delta i massfikorna. Han såg så sjukt förbryllad ut och sa att det i USA var tvärtom, att man verkligen inte fick sitta och fika hur som helst och att det är därför folk alltid samlas vid “vattenhålet” (kaffebryggaren) för att prata.

Det andra minnet är från ett Svenskt co-workingspace jag hade 2014 som slutade i total katastrof och polisanmälan för att jag inte ville socialisera med de andra som arbetade där. Jag önskar innerligt att jag skojade. Grejen var att mitt kontor hade en dörr och den var stängd för att jag ville vara ifred men de andra där respekterade inte det utan knackade och knackade på dörren tills jag öppnade.

– Vi fikar alltid tillsammans här, du måste komma ut och fika med oss!

Jag tittade ut och möttes av 10 par ögon som alla tittade nyfiket på mig. De hade ställt ett bord rakt utanför dörren och skulle fika där. Det var oerhört märkligt och jag sa nej tack jag vill inte fika, jag vill vara ifred.

Detta upprepades flera gånger, och jag var otroligt undvikande och tydlig med att jag var där för att jobba och inget annat. Detta väckte misstanke mot mig, att jag dolde någonting och en gång blev jag till och med anklagad för att vara hotfull. 

Jag skojar fortfarande inte, det är helt sant. Det här blev effekten av att vara extremt introvert med ett RBF (Resting Bitch Face) och det slutade med att jag fick lämna för att de andra inte kände sig trygga med mig där. Jag polisanmälde händelsen.

Welcome to Sweden! 

Fika or die

The power of TYDLIGHET och självrespekt

Nu när jag är mer medveten vet jag hur det där hade kunnat undvikas. Jag skulle varit lite mindre mig själv i början, bjudit till och sedan varit otroligt tydlig med vem jag är och vad jag gör och varför jag behöver vara ifred. Jag skulle öppnat upp mig mer och avväpnat mig själv, det är så jag gör nu.

Ärlighet och autenticitet. 

Folk blir oerhört rädda och provocerade av saker de inte förstår, så nyckeln är att inte verka helt obegripligt konstig 😀

Am I right? 

Jag tror att det finns en större förståelse för att fungera annorlunda om vi bara är väldigt tydliga, väldigt raka och väldigt ärliga från början.

Jag vill tro det i alla fall.

Låt oss testa den här nya självrespekten och rakheten under 2019!

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
, ,

Att leva autentiskt och bli den man är

2 November, 2016 28 Comments Written by Martina

society-be-yourself-society-no-not-like-that-rt-classicpict-4669012Dags för ett litet autenticitets-inlägg igen! Jag har drivit en personlig autenticitets-kampanj sedan något år tillbaka när jag beslöt mig för att åtminstone försöka våga vara mig själv fullt ut.

Det är inte lätt, och jag ser att många kämpar med samma sak!

Anledningen till att man inte riktigt vågar vara sig själv är ofta att man fått tung kritig för att vara just det. Folk som försöker få en att vara någon man inte är, eller till och med ge en diagnoser som man har eller inte har. Det är så lurigt att känna att man har personlighetsdrag som inte är okej, som gör en “oanställningsbar” eller som kommer göra att man kvalar in för en diagnos eller till och med medicinering. Folk är generellt sett så rädda för att vara annorlunda eller knäppa att de bara kör på utan att känna efter. Det kan vara en anledning till att vi har så många utbrända människor idag, för att de bara har pressat och pressat utan att känna efter.

dsc_0063

Jag tror att många psykiatriska diagnoser kommer försvinna när vi kan lära oss att acceptera att olika människor funkar på olika sätt och har olika behov. En annan teori är att många negativa “diagnoser” kommer från antingen ångest (som rotorsak) eller för att vi tror att vi måste funka på ett sätt som vi inte funkar på.

ATT VARA AUTENTISK KAN VARA DRAMATISKT

Att börja bli mer sann mot sig själv kan vara en väldigt dramatisk upplevelse. Man kan behöva säga upp sig, göra slut med sin partner eller med kompisar, man kan behöva flytta, klippa av sig håret, ändra sin klädstil, flytta ut i skogen, börja ta danslektioner eller vad som helst som man plötsligt känner är helt nödvändigt för att fortsätta existera.

Jag tror på att följa de här impulserna, våga göra de för att se vart det leder, hur läskigt det än må vara. Fler och fler verkar komma till den här slutsatsen nu, att vad vi har gjort hittills funkar bara inte. Detta livet är för dig att leva, inte för att du ska framstå på något visst vis inför någon annan. Inte för att du ska plocka poäng i något hemligt, osynligt poängsystem utan bara för att du ska vara du. Bara att vara är alldeles tillräckligt. Kan det vara så enkelt? Jag tror det.

“TÄNK OM DET INTE ÄR JAG SOM ÄR KONSTIG, TÄNK OM DET ÄR ALLA ANDRA?”

Tänk om olika människor lär sig saker på olika sätt, tänk om olika människor har olika interna processer, olika behov och olika talanger. Ska man då verkligen mäta sig mot samma måttstock?

Jag hade lite annorlunda inlärningsstil när jag var liten, och hade ganska lätt för att komma ihåg grejer för att jag “såg” texten jag hade läst framför mig. Därför blev jag då och då anklagad för fusk för att jag på prov citerade läroboken ordagrant mening för mening. För att undvika de fick jag försöka komma ihåg saker på mer omständiga sätt som tog längre tid och inte passade mig. Likaså var det med matte, där kunde jag sällan visa hur jag kommit fram till svaret och fick ofta fel trots att svaret var rätt. Det gjorde att jag trodde att jag totalsög på matte väldigt länge, och först på Chalmers insåg jag att jag var rätt bra på abstrakt tänkande.

Det är lite av en labyrint att navigera sig fram till vad som är rätt för en själv, utan att påverkas av hur man borde vara eller borde göra. Skitsvårt! Jag kämpar med min personliga utveckling varje dag, försöker acceptera och vara mig själv, följa mina impulser och bara vara jag. 

Kan du känna igen dig i det här?

Har du några bra knep eller metoder för att vara mer av den du är?

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
, ,

Senaste kommentarerna

Hej!

Välkommen till Sveriges mest omfattande biohacking-blogg. Jag som skriver här heter Martina och är en nyfiken själ som brinner för att förstå hur saker hänger ihop och fungerar. Allt jag skriver har i syfte att uppmuntra till dialog. Det betyder att jag vill att vi pratar med varandra och hjälps åt att tänka, utvecklas och inspireras för att må bättre och hitta nya lösningar på gamla problem. Jag påstår alltså inte att jag sitter inne med “sanningen” utan allt kan bli föremål för reflektion och diskussion! Det är så vi lär oss och blir bättre, vilket är själva kärnan i biohacking och alla former av självförbättring.

Alla kommentarer godkännes manuellt. Det är bara jag som skriver här och bloggen är personlig.

Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
Swish: 1231833680