Temat för hela 2019 för mig är det autentiska självuttrycket: Att vara radikalt ärlig och ta konsekvenserna av det. Ibland glömmer jag bort mig och säger något jag inte menar för att göra interaktioner mer smooth, men det har blivit mycket rakare puckar.
Jag har skrivit ett gäng inlägg på temat “people pleasing” och det finns så mycket osanna antaganden som vi people pleasers gör och därför beter oss som vi beter oss. Här är några:
- Vi tror att vi kan undvika att folk dömer oss genom att dölja de vi tror ska bli dömt
- Vi tror att vi kan undvika att bli kritiserade genom att bara hålla med om allting och inte sticka ut
- Vi tror att andra ska vara snälla mot oss bara för att vi är så himla snälla
- Vi tror att ingen ska dumpa/överge oss för att vi anstränger oss så mycket för andras skull
- Vi tror att ingen ska bli arg på oss för att vi gör allt för att undvika konflikter
- Vi tror att vi ska bli uppskattade för vårt pleasande och få något tillbaka
- Vi tror att ingen ska såra oss eller vara orättvisa mot oss när vi anstränger oss så mycket
Är det här sant?
Inte det minsta!
Man riskerar snarare att bli mer dömd och kritiserad om man är en pleaser och det är ingen garanti för att folk ska vara snällare mot en. Det är inte heller någon garanti för att behålla relationer eller för att ingen ska bli arg på en någonsin. Det här händer liksom ändå – så man kan lika gärna vara sig själv så att man i alla fall själv får ut något av sina interaktioner och inte existerar för andras skull.
- Konflikter är viktiga och givande och det är bra att kunna hantera dem när de uppstår. Övar man aldrig lär man sig aldrig.
- Ingen behöver gilla dig eller acceptera dig eller ens respektera dig – det är ditt jobb!
- När du är dig själv fullt ut går det snabbare att hitta DIN tribe, personer som gillar dig på riktigt
- Alla relationer är inte värda att behålla, låt människor som inte hör hemma i ditt liv falla bort. Det kommer nya!
- Du undviker att folk är orättvisa mot dig genom att sätta gränser och berätta vad du vill ha och behöver – inte genom att pleasa!
Detta är några grejer som går upp för mig mer och mer och som jag håller på att omsätta i praktiken och i realtid när jag interagerar med människor. Det går just nu ganska bra, men är ett kontinuerligt arbete såklart. Jag är en högfungerande autist och en del i mitt arbete med att vara autentisk går ut på att acceptera den delen av mig själv och vara tydlig med vad jag behöver, vad jag känner och vem jag är.
Det är det absolut bästa jag har gjort för mig själv. Självacceptans kommer före självkärlek.
Läs också:
Ville bara säga att jag blev SÅ GLAD över en live igår! Det är så himla roligt.
Tack för ett riktigt bra inlägg! 🙂 Riktigt bra med påminnelserna om de falska antaganden man har och så lätt lever efter av rädsla för att bli dömd m.m. Borde banne mig skriva ut ditt inlägg om detta och kolla på ofta för att komma i håg och våga mig ifrån dessa dåliga beteenden.
Hej, här kommer en OT-fråga för jag vet inte vem jag ska ställa den till förutom dig. 🙂
Jag har fått ner mitt homocystein från 13 till 6. Fått upp mitt kobalamin från 140 till 482 pmol/L och mitt folat från 14 till 44 nmol/L. Yey!
Nu har jag alltså äntligen bra värden, efter att ha ätit metylerade B-vitaminer i drygt ett halvår.
Frågan är nu: ska jag sluta med de här tillskotten?
Nä, fortsätt men kör lite mer spaced out 🙂
Ah, smart. Typ en var tredje dag istället för två om dagen?
Ja typ så 🙂
Påminner mig om vad man jobbar med i 12 stegsprogramet aca,vuxna barn och de 14 karaktärsdragen. Det är jätteintressant och hjälpt mig mycket. Jag kämpar med detta också och det är verkligen en pågående process som du skriver. ❤️
Älskar några rader ur boken Rosengädda. Bror som är lite egen och klär sig speciellt och inte har några vänner får tippset att ändra klädstil och sätt för att inte vara ensam. Då svarar han. “Om jag ändrar på mig så blir jag riktigt ensam, då har jag ju inte ens mig själv längre” typ. Kloka ord
Första steget är att inse problemet. I värsta fall är det en automatreaktion, utan alla de där tankarna du nämner (åtminstone inte medvetet). Och så undrar man “ja men varför sade jag det där?”
Jag jobbar på det, jag också. Men önskar att jag kommit på tanken I din alder. Och att jag vågat. Det hade varit värt det, tror jag (hur ska jag veta vad som hade hänt om jag gjort något annat?)
Haha jag känner så igen mig i automat-reaktionerna, pew!