Dags att diskutera carbnites och re-feeds, och det här med att gå in och ur ketos. 

För det första ska jag säga att när jag började med LCHF för snart 7 år sedan, var det ingen som höll på med re-feeds och carbnites. MEN SJÄLVKLART ÅT VI KOLHYDRATER ÄNDÅ! Jag minns en gång när My (lchfingenjören) frågade mig om jag äter godis ibland. Hon var väl nyfiken antar jag, och jag svarade “Men självklart, det är klart att jag äter lösgodis ibland!” Det är liksom ingen grej. Det är inte en re-feed eller carbnite.

Det är inte varje vecka eller ens varje månad, utan när jag känner för det. Jag åt tårta på min födelsedag i december (en vanlig tårta) och jag åt cheesecake på The Cheesecake Factory när jag var i USA i september. No big deal. No re-feed.

Däremellan inget, och mellan december och nu har jag käkat några kidneybönor och en LCHF-tårta.

Re-feeds/carbnites är ingen trend. Det är ett gammalt beprövat fitness-knep från 50-talet som heter cyklisk ketogen diet (förkortat CKD). Jag skriver om det i min senaste bok (länkad längst ned). Alla bodybuilders körde CKD på den tiden, för att de lät dom tappa fett och bygga muskler samtidigt, genom att dra nytta av både fettdrift och sockerdrift. Många stora bodybuilders (Mr Olympia-nivå) kör fortfarande med olika varianter av ketogen kost, för att det är så otroligt effektivt.

Jag har testat carbnites 

Både jag och Mattias har testat carbnite en gång i veckan eller CKD som det egentligen heter. Ingen av oss gillade det, men det är åtminstone bättre än TKD som innebär att man är keto (eller fastande) hela dagen och äter kolhydrater på kvällen efter träning. Anledningen till att jag inte gillar carbnites är att det känns (för mig personligen) ohälsosamt att gå in och ur ketos på ett så våldsamt sätt. Min kropp gillar liksom keto. Den blir lugn, fokuserad och harmonisk och så kommer kolhydraterna där och bara stirrar upp allting! Jag får hjärtklappning, svettas och blir helt knäpp. Så är det inte för Mattias, och jag förstår det som att män tål det här mycket bättre. De mår ju generellt bättre av fasta också. Men däremot blir han såååå sötsugen, hela veckan blir en kamp efter carbnite och han har lättare för att göra snedsteg på jobbet. Ta en kaka till kaffet och sånt.

Men hur är det egentligen – kan man bara gå in och ur ketos hur som helst!?

OF COURSE! THAT’S WHAT WE’RE MADE FOR! Kroppen är byggd för att vara mestadels i ketos, och för att klara sig långa stunder utan mat. Kommer det in socker till systemet så har vi både insulin och ett glykogenlager så tada! Man kan växla mellan de två systemen, och ju bättre man är på det ju lättare är det att gå från ketos till glukosdrift och tillbaka till ketos.

Carbnites och re-feeds är en smaksak

Jag gillar det inte, jag gillar att vara mer kontinueligt keto och sen äta det jag känner för då och då. Jag tycker också att det är högst olämpligt med carbnites om man har problem med socker- eller matberoende och/eller har många kilon kvar att gå ned. Då känns det som att man mer underhåller sina negativa beteenden, snarare än att bryta dem. Om man ändå vill “re-feeda” anser jag att sötpotatis, pumpa, nötsmör (cashew, mandel) och sådant är långt lindrigare (och hälsosammare) än att gå all in på allt onyttigt man längtat efter.

Det är så jag ser det i alla fall – men vad tycker du!?