Välkommen till ett avsnitt av “Svamla med Martina”, känner mig lite slö i kolan av allt pollen, men har noterat ett fenomen som jag ville ta upp! Ett fenomen jag observerat i flera år nu, nämligen folk som blir eld och lågor i LCHF i ett till flera år och sen börjar tveka och hoppar till paleo eller fitnesskosten för att nå sina mål.

Jag säger inte att detta är negativt, eller jo fitnesskosten är inte toppen men den är i alla fall bättre än skräpmat eller SAD (Standard American Diet). Paleo har jag ingenting emot förstås, och det gör mig inget att folk hoppar dit, men varför?

För lite LCHF-förebilder?

Detta är min hypotes. När man börjar titta runt omkring sig efter LCHF:are som har “den där” kroppen så finns det liksom ingen. Paleoliterna har ju sina crossfitterns, kvargätarna har hela Svenska fitnesseliten och till och med veganerna har fler förebilder än oss!

“…Så det funkar alltså inte?”

Det är den slutsatsen som många drar, men det är inte sant. Tänk logiskt, på vilket sätt skulle ren, naturlig och artegen föda inte fungera? Det funkar väldigt bra för både bygg och deff, men vad många missar är att extrema kroppar kräver ett extremt fokus och stenhårt arbete. Kvargätarna vaknar liksom inte bara upp en dag och så var tvättbrädan där. Nej, det ligger många timmar av stenhårt fokus och stenhårt arbete bakom dessa kroppar, oavsett kost. 

Orkar du göra jobbet?

Det är istället frågan man bör ställa sig. Jag orkar inte göra jobbet för jag vet exakt vad som krävs. Just nu vill jag bara fixa min stackars tarmflora och sluta vara allergisk. Jag skiter fullkomligt i Beach2017 men jag vet samtidigt att inflammation ger extra fluff på kroppen, så ju mer jag läker kroppen ju bättre form får jag automagiskt!

Vad tror du?

Har jag rätt i min hypotes eller är det så att LCHF helt enkelt inte är bästa valet för fitness-looken?