Tack för alla kommentarer till mitt förra inlägg in och ut ur dimman. Så oväntat att så många rapporterar om samma lätt dystopiska känsla kring sommaren som jag. Dock tycker jag att det funkar att göra ‘roliga’ saker utomhus, så som det förväntas av en. Det är just att valmöjligheten att göra något ‘annat’ försvinner, och att det blir så himla deppigt så fort man sitter själv i gassande solljus i en öde stad och undrar vart alla har tagit vägen.
Jag brukade jobba extra i hemtjänsten på sommaren under Chalmers, och jag hade alltid den där känslan att jag var den enda som jobbade och att alla andra gjorde något kul. Det var extra melankoliskt att gå hem till någon riktigt sjuk människa samtidigt som solen gassade och vi båda var lika oförmögna att pliktskyldigt göra något av vädret. Därför jobbade jag gärna natt.
Men jag åkte till Norge
Bara en express-visit för att jag inte bor så långt ifrån, för att jag ville ta lite ledigt och för att jag precis skrivit kontrakt med Norges största förlag. Det klassas väl in under jobb antar jag, men det var inget ‘jobb’-igt jag behövde göra. Papprena var redan påskrivna. Därefter kunde jag utforska den norska skärgården som till min förvåning var enormt badvänlig. Bra temperatur i vattnet och jättefina miljöer trots att jag inte tog mig särskilt långt.
Men på kommentarerna har jag förstått att det är viktigt att ta sig till västkusten, till Jotunheimen, Trolltunga, Gjeragsbolten eller Preikestolen (ursäkta eventuella felstavningar) så jag tänkte göra det. Jag behöver bara bestämma mig för om jag ska köra bil eller åka tåg, för jag gillar inte att köra bil så långt och på tåget kan man ju laptoppa under tiden.
Jag fick ändå lite ny inspiration och nya insikter av min mini-Norgetour så det känns redan trevligare. Nu ska jag planera en längre Norgetur och försöka ta lite mer ledigt nästa vecka.
Jag förutspår att det kommer att hända massor med roliga saker när folk slutar ha semester och ‘höstterminen’ drar igång och jag kan börja dansa igen och min träningsmotivation kommer tillbaka med ett ryck. Det är något jag inte kan biohacka; min cykliska motivation, däremot kan jag manipulera omständigheterna som att fokusera inåt och lägga arbetet åt sidan.
