Posten är taggad personligt

Att bli en förebild

3 juni, 2019 13 Kommentarer Skrivet av Martina

Kommentar från Josa om att bli en förebild – och tacklas med härmapor/avundsjuka. Det märker jag själv på de plan i livet där jag är framgångsrik. Antingen höjer folk upp en orimligt mycket och avgudar det man gör (trots att det rent objektivt inte är SÅ fantastiskt) och vill vara exakt som en, istället för att följa sin egen väg. Eller så blir folk missunnsamma och går emot en. Jag gissar att du OFTA får tacklas med båda varianterna. Hur står du emot det? Visst, man ska inte bry sig om andra. Men hur andra bemöter en påverkar faktiskt oundvikligen det egna måendet…

En helt vanlig människa i ett helt vanligt hem i Västsverige

Vad jag tycker är hyffsat irriterande är väl det här med att misstas för en institution eller helt enkelt tappa sin mänsklighet. Jag antar att man också kan säga att andra människor tappar sin medmänsklighet gentemot mig.

Det blir alltså strikt förbjudet att skoja, tramsa, göra fel och misstag, bli arg, ledsen, sårad, reaktiv eller vad nu för mänskliga egenskaper man kan tänkas uttrycka. “Vaaa… skojar du om något!? Så otroligt oseriös, nu tappade du all trovärdighet” och sådana kommentarer. Jag har ju inte ens bett om någons respekt eller att någon ska tycka jag är trovärdig. Vem bryr sig? Ett annat kul exempel är om jag skriver eller pratar om något personligt, och folk börjar fråga efter vetenskapliga referenser eller dylikt.

Härmapor och missunnsamhet

Jag har väldigt dålig koll på det sociala spelet och har oftast ingen aning om någon är avundsjuk eller försöka härma mig. Jag har sett ett fåtal gånger att privatpersoner och företag snor mina texter, men jag blir inte så hotad av det. De har ju ändå inte min kunskap och kan sällan göra något vettigt av det. Privat sett har jag svårt att tro att någon vill vara som mig, men det kanske bara är att jag har dålig empati.

Missunnsamhet är jag nog inte heller så bra på att detektera, om det inte är otroligt uppenbart.

Jag skulle nog säga att jag känner mig ganska ohotad av dessa två fenomen, och att det jag i så fall reagerar på är när människor kritiserar helt mänskliga egenskaper och blir upprörda över att jag är en person och inte en institution.

Att bli upphöjd orimligt mycket

Det här märker jag faktiskt av och tycker alltid är extremt märkligt för jag tycker aldrig att det jag själv gör är något speciellt. Det ger en stark kontrast mellan vad jag tycker att jag gör och hur andra ser på det. Mitt sätt att hantera det är att vara extra mänsklig för att få folk att sluta höja upp mig, till exempel bli extra benägen att visa att jag inte alls är perfekt och så.

Jag vet inte om det hjälper för folk verkar alltid reagera med en enorm förvåning om jag till exempel tar en öl – som för många är en ganska normal sak att göra. Liksom chill – jag kan ta en öl precis som du! 

Personligt, Powerthinking

Min muskelbyggarresa – En serie i flera delar (1)

29 januari, 2019 35 Kommentarer Skrivet av Martina

22.5 väldigt skakiga kilon vs 70kg i bänkpress

Jag tänkte berätta om min muskelbyggarresa (som absolut inte är klar än på långa vägar) i hopp om att inspirera kvinnor till att börja lyfta. Inte nog med att muskler är väldigt bra att ha av hälsoskäl så är det också bästa sättet att få en snygg kropp som håller en ung länge. Anledningarna till att lyfta kan vara många, men för egen del är det väldigt lugnande och nästan terapeutiskt. Jag tenderar att favorisera träning som ‘puts me in the zone’ så att säga och tvingar mig att fokusera.

Hur det började

Jag började träna när jag var 25 år, vilket var hösten 2009 och det var en rad faktorer som ledde fram till det. En av dessa faktorer var ny hunkig ishockeyspelande pojkvän som hängde på Slobos gym, men också att jag var så otroligt trött på min egen antifitness. Jag kände mig trött, slö, svag och fet trots att jag var tunn som en sytråd. Jag hade inte satt min fot i ett gym tidigare, men när jag väl gjorde det så fastnade jag såklart för cardiomaskinerna. Jag körde crosstrainer väldigt duktigt, 1-2 timmar per gång och gick sedan hem och gjorde en smoothie på havremjölk, havregryn, bär och socker.

Vego style! 😉

Jag vet inte om jag kan skriva ett inlägg utan att moralisera lite, men massor av cardio och vegetarisk kost är verkligen ingen höjdare. Prestationsmässigt fungerar det men ur ett “leva länge perspektiv” är det helt förödande. Säg hejdå till den lilla muskelmassa du har, och till din förmåga att hantera stress. Kortisolet är uppe i taket till ingen nytta, för det är inte så att man någonsin blir “fit” nej nej… du kan trampa tills fan kommer och avlöser utan att se skymten av definierade, funktionella muskler.

Slut på moraliserandet.


Bänkpressar 22.5 kg

Eftersom hockey hunken hängde i gymmet så började jag också hänga där efter mina maraton-cardio pass, och lärde mig på så vis att lyfta lite.

Är jag död eller har jag träningsvärk?

Eftersom jag aldrig hade använt mina muskler innan så kom det som en chock för dem att lyfta vikter, även om vi snackar enkilos-vikter här. Jag minns mitt första gympass väldigt väl för dagen efter kunde jag absolut inte röra mig, jag fick välta mig ur sängen och åla på mig kläderna liggandes på golvet.

Den starka effekten sporrade mig i alla fall till att testa vikterna igen och igen tills jag upptäckte att det var väldigt meditativt för mig. Jag gick till gymmet vid 21-tiden på kvällen och gjorde de få övningar jag kunde till stenhård synth innan jag gick hem till min bärsmoothie och satte mig vid min hembyggda dator med blåa led-lights, och gjorde mig redo för en natt av total insomnia.

Fortsättning följer!

Highfatfitness, Personligt
,

Workation i Shanghai | Nyårsfunderingar

29 december, 2018 42 Kommentarer Skrivet av Martina

gymbild

Tillbaka på mitt gamla favvogym i Shanghai

Jag har åkt till Shanghai på workation för att jag behövde lite miljöombyte och fräscha intryck inför det nya året. Det har varit så högt tempo för mig att jag inte har hunnit göra något “bokslut” ännu, ej heller sätta nya mål för 2019. På många sätt kommer jag att fortsätta som vanligt, men jag har också en känsla av att det kommer att hända mycket nytt och jag är stressad över att hinna allting.

Business i Sverige 2019

De senaste åren har jag gjort business i Kina och jag har skrivit några intressanta inlägg om det om du är intresserad (1) 3 år i Kina,(2) Business i Kina, (3) Mutor, deals & connections, (4) Business & kinesisk vidskeplighet (5) 5 Myter om företagande, och det här året har jag gått in seriöst för att göra business i Sverige istället.

Skillnaden? 

Ptja, var ska jag ens börja? Det är ju skönt att allting är så ordnat och att man slipper bli hotad med rätten eller fängelse vad man än ska göra, och enklare att ha samma kulturella språk som de man ska samarbeta med. I Kina har jag dock lärt mig att bli väldigt, väldigt tydlig även om det kan framstå som lite burdust i Sverige. Hittills har det ändå mest varit en fördel att gå rakt på kärnan i vad jag vill ha och vad jag förväntar mig av olika samarbeten, men vill bli ÄNNU rakare och tydligare 2019 😀

Målet är att vara så rak, ärlig och autentisk att det inte ska finnas ett uns av tvivel eller osäkerhet i någon av mina relationer.

100% raka rör liksom. 

Business tar över bokskrivandet

Jag ÄLSKAR att skriva och kan såklart inte hålla mig från det, men jag behöver tagga ned skrivandet för att hinna göra allting annat. Givetvis har jag två bokmanus som ska in om inte mer, men sen är det nog.

Nej, jag skojar bara 😉

Men jag kommer att (behöva) lägga MER tid på att skapa saker tillsammans med andra för att det är ett större mål än att vara författare. Jag har alltid sett författarskapet som ett fritidsintresse, liksom bloggandet, även om det har vuxit till så mycket mer och också är något jag vill göra mer med.

Det är ungefär det här som snurrar runt i min hjärna inför det nya året. En cocktail av förväntan, stress och lite ångest. Jag har ett typiskt “one track mind” och är så långt ifrån en multitasker man kan komma, så att försöka bolla flera grejer samtidigt gör mig otroligt stressad. Jag är en sån som sitter och stirrar in i väggen när det blir för mycket, så jag antar att meditation och återhämtning blir en väldigt viktig tårtbit 2019.

Börja med tidsbudgetar

Något jag tänkt testa så fort som möjligt är att göra tidsbudgetar, alltså budgetera tid till olika projekt. Det brukar jag inte göra. Jag brukar bara jobba så mycket som krävs tills jag är klar, men tänker att det kan bli mer kontrollerat och mindre crazy 60-80 timmarsveckor om man är mindre frikostig med sin tid.

Dessutom blir det lättare att räkna på sin timpenning och sånt som kan vara bra att göra som egenföretagare, annars blir det lätt för mycket gratisjobb och det hade jag tänkt sluta med HELT 2019!

Har du några blogg-önskemål till mig inför det nya året? 

Eller vill du berätta om dina planer?
Gör gärna det, jag vill hemskt gärna veta! 🙂 

Business & ekonomi, Lifestyledesign, Personligt
,

Jag åkte till Norge

14 juli, 2018 16 Kommentarer Skrivet av Martina

Norge

Tack för alla kommentarer till mitt förra inlägg in och ut ur dimman. Så oväntat att så många rapporterar om samma lätt dystopiska känsla kring sommaren som jag. Dock tycker jag att det funkar att göra ‘roliga’ saker utomhus, så som det förväntas av en. Det är just att valmöjligheten att göra något ‘annat’ försvinner, och att det blir så himla deppigt så fort man sitter själv i gassande solljus i en öde stad och undrar vart alla har tagit vägen.

Jag brukade jobba extra i hemtjänsten på sommaren under Chalmers, och jag hade alltid den där känslan att jag var den enda som jobbade och att alla andra gjorde något kul. Det var extra melankoliskt att gå hem till någon riktigt sjuk människa samtidigt som solen gassade och vi båda var lika oförmögna att pliktskyldigt göra något av vädret. Därför jobbade jag gärna natt.

Men jag åkte till Norge

Bara en express-visit för att jag inte bor så långt ifrån, för att jag ville ta lite ledigt och för att jag precis skrivit kontrakt med Norges största förlag. Det klassas väl in under jobb antar jag, men det var inget ‘jobb’-igt jag behövde göra. Papprena var redan påskrivna. Därefter kunde jag utforska den norska skärgården som till min förvåning var enormt badvänlig. Bra temperatur i vattnet och jättefina miljöer trots att jag inte tog mig särskilt långt.

Men på kommentarerna har jag förstått att det är viktigt att ta sig till västkusten, till Jotunheimen, Trolltunga, Gjeragsbolten eller Preikestolen (ursäkta eventuella felstavningar) så jag tänkte göra det. Jag behöver bara bestämma mig för om jag ska köra bil eller åka tåg, för jag gillar inte att köra bil så långt och på tåget kan man ju laptoppa under tiden.

Jag fick ändå lite ny inspiration och nya insikter av min mini-Norgetour så det känns redan trevligare. Nu ska jag planera en längre Norgetur och försöka ta lite mer ledigt nästa vecka.

Lifestyledesign, Personligt

Refuserad gång på gång!

21 april, 2017 38 Kommentarer Skrivet av Martina

Det går generellt sett väldigt bra med bokskrivandet men jag har en bok, en skitbra bok som ingen vill ge ut. Den blir refuserad gång på gång, den blev till och med utsparkad från Bonnier även efter kontraktet var skrivit. Det låter ju som att den är kass men den är verkligen inte kass. Det är kanske en av mina bästa böcker, men den blir så ratad!

Vaknade och såg det här mailet;

Tyvärr tackar vi nej till att gå vidare med texten.

På grund av ett begränsat titelutrymme tvingas vi refusera även många intressanta manus.

Önskar i stället lycka till på annat förlag.

Bästa hälsningar

Från att ha varit intresserade och haft en personlig kommunikation med mig, till att vända om och svara mig som en bot.

Challenge accepted!

Det är här jag kanske skiljer mig från andra för jag blir supertaggad av ett sånthär mail. Ju mer nej jag får ju mer motiverad blir jag! Challenge accepted! Om något är svårt eller kämpigt får det högre värde, är något för lätt så värdesätter jag det inte. Har jag talang för något är jag inte lika nöjd som om jag lär mig en ny sak genom hårt arbete.

Den här boken ska ut för den är skitbra, och jag ger mig inte förrän den är publicerad. Alla stora böcker har fått nej hundratals gånger och jag är inte rädd för nej eller för att misslyckas. Det är bara en del i processen, ett steg på vägen mot målet.

Jag berättar detta för att jag fick så kul och intressant respons på mitt inlägg “Resultat kräver hårt arbete”, och det var många som tyckte massa saker, och vissa bekännelser om att fighting-spiriten var låg.

Som här: 

Jag kämpar inte ett dugg eller lite då och då och förväntar mej revolutionerade resultat men blir ju naturligtvis mycket besviken och uppgiven över min talanglöshet! 🙂

Och jag vill liksom säga att det är okej att få nej, okej att misslyckas eller vara kass och talanglös. Vi är alla lika kassa och talanglösa, min tro är att saker blir vad vi gör det till och att man får mer ju mer man kämpar för det! 🙂

Ha en trevlig fredag nu, jag ska på aerial yoga (sån där man hänger i en sele från taket) uppdaterar med bild och recension senare så kika in då, eller följ mig på instagräääm! 

Business & ekonomi, Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
,

Senaste kommentarerna


Arkiv

Hej! Jag heter Martina och uppdaterar dagligen om biohacking, livsstilsdesign och mina tankar om hälsa. Jag följer en ganska strikt lågkolhydratkost sedan 2010 och tycker om att experimentera med olika träningsformer. På dagarna skriver jag böcker om hälsa, bloggar & forskar inom medicin. Välkommen hit! Alla kommentarer godkänns och besvaras manuellt.

Den här sidan är en personlig blogg med personliga reflektioner om ketogen kost, förebyggande hälsa och livsstilsdesign. Jag arbetar inte som PT, kostrådgivare eller någon form av vårdpersonal. Jag ger inga medicinska råd överhuvudtaget men uppskattar och uppmuntrar livliga diskussioner om biohacking, self-help och livsstilsoptimering. Du läser och tillämpar allting på den här bloggen på egen risk och under eget ansvar.

nextlevelbiohacking

🇸🇪 Swedish #biohacker & #ketoveteran
👩‍🔬 Biochem nerd & PhD student
✍️ Writer & blogger