Sorry hörrni. Jag känner att tajmingen för mitt experiment (läs vilket jag menar här) var fel så jag avbryter och återupptar när tajmingen är bättre. Det framgår säkert i bloggen och på instagram att jag inte mår bra just nu och min naturliga respons på det är att sluta äta och isolera mig själv. Jag tänkte motverka det förstnämnda genom att göra tvärtom och få ett N=1 på köpet, men jag är också för att leva i harmoni med min kropp och vill den fasta måste jag låta den. Jag kan försöka få in mina normala måltider, träna lite, komma ut i naturen, ägna mig åt kreativt arbete och hitta något sätt att vara mer social. I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag tar gärna emot mer tips från er med mer erfarenhet.
Jag skrev ett inlägg med titeln: “Akuta strategier för COVID-19 rädsla” och känner att det är applicerbart även i min situation, även om jag inte är ett dugg orolig för egen del. Jag var orolig, men bedömer sannolikheten att bli väldigt sjuk som mycket låg givet min nuvarande hälsostatus. Har inte ens några allergibesvär trots att pollensäsongen är i full gång, så de åtgärder (du kan läsa om dem här) jag gör verkar fungera bra. Men det där med att inte göra radikala saker just nu och att jobba med att ta ned ångest och oro träffade mig som en sten i ett glashus. Hur kan jag säga till andra att inte göra radikala saker och att jobba med sin oro, samtidigt som jag själv går på högvarv? Det går ju inte ihop, så då får jag snällt ta och följa mina egna råd och ta det lugnt ett tag.
Men jag känner ändå att jag behöver era råd just nu. Snälla säg inte att jag ska ta ledigt eller något sådant, det går inte. Arbete, åtminstone någon form av arbete är terapi för mig, särskilt skrivandet. Jag läste i medlemsbrevet från SFF (Sveriges Författarförbund) att vi skrivande människor är privilegierade på så vis att vi alltid kan skriva om våra sorger och läka den vägen. Det kände jag redan som tonåring att bara jag fick ut allting på papper så kändes allting bättre, och att själslig smärta ibland kan ge upphov till otroligt vackra saker. Det skulle inte förvåna mig om många mästerverk fötts ur sorg och hopplöshet.
Jag funderar på att sätta ihop en liten kurs av något slag. Det kanske hade varit trevligt?
Det är knappast så att jag är dränkt i jobb just nu eller ens försöker dränka mig i jobb, jag gör bara mina åtaganden och försöker planera framåt. Och för er som undrar så kommer jag troligen att dela med mig av mer krisdetaljer lite senare, men inte just nu.
Ber om ursäkt om inlägget är något oklart men summa summarum: ge mig gärna lite feedback. Bolla lite med mig, eller kom med någon typ av förslag. Vad som helst, se det som ett öppet spår.