Jag har skrivit tidigare om mitt låga eller nästintill obefintliga intresse för hudvård, även om jag har ett väldigt stort intresse för skönhet och att se bra ut. Det tycker jag om och jag anstränger mig för att vara snygg, men jag tror ju absolut inte på krämer och sånt och har därför aldrig varit en (konsekvent) användare av det.
Jag har förstått att det är väldigt ovanligt att inte hålla på med ansiktstvätt, toner (är det en grej fortfarande?) dagkräm, nattkräm, ögonkräm osv. Antalet sådana produkter som stått i mitt badrumsskåp kan räknas på ena handen. Varför? Jag tror att många kvinnor har ett skapat behov av de här produkterna och att huden skulle klara sig alldeles utmärkt utan. Jag har då aldrig märkt någon skillnad till det bättre när jag använt en kräm, för jag upplever att ingenting man gör utvärtes kan kompensera för en dålig livsstil. En kräm kan inte kompensera för dålig sömn, dålig kost, rökning eller frekvent alkoholintag. Om livsstilen är bra så visar det sig på huden, då har man inte mörka ringar under ögonen, finnar, utslag eller annat. Huden är också en spegling av tarmslemhinnans status.
Det är många inom keto- och carnivore communityt som ser otroligt bra ut och vissa slutar rentav åldras ser det ut som. Det finns flera profiler som är 50+ eller 60+ och inte har en rynka i ansiktet och visst det finns botox men det är svårare att fejka ungdomlig spänst och rikligt med kollagen. Näringstät, kolhydratsnål artegen föda verkar verkligen göra underverk för utseendet och det märker jag ju på mig själv också. Rikligt med animaliskt fett och protein ger spänstiga cellmembran och byggmaterial till kroppens celler.
Tittar man på skönhetsprodukter i form av krämer innehåller de dessutom en hel del skräp och inte sällan massa vegetabiliska fetter. Fetter jag aldrig skulle äta, så varför ska jag ha dem på huden? Det går inte ihop för mig.
Hur tänker du kring det här?
Hur är karnivorernas skönhetsrutin? Är det många som är som mig och inte har någon? Är det verkligen något som behövs, eller är det bara en desperat kompensation för en kass livsstil?
Berätta gärna hur du tänker kring det här!
