Stress och press är viktigt!
“Ta det lugnt”, “Vila lite nu”, “Se upp så du inte bränner ut dig” är kommentarer jag har fått de senaste 15 åren och det har alltid provocerat mig lika mycket. Vadå ta det lugnt? Det är ju det värsta som finns! Att “vila” stressar mig något oerhört och jag skulle aldrig kunna “bara vara” eller “göra inget”. Det finns inte på kartan i min värld. Nu har jag dock lärt mig att rätt nivå av stress är viktigt, och att det är olika för olika personer men också i olika perioder i livet.
Rätt nivå av press & stress
Om du känner dig deprimerad, bitter och stagnerad brukar det vara ett tecken på att nivån är för låg. För lite “stress” i form av utmaningar och nya spännande saker. Om du känner dig orolig, nervös och har mycket ångest brukar det vara ett tecken på för mycket stress, eller att du inte har kontroll över allting som ska göras. Det är övermäktigt eller överväldigande.
Det är också viktigt att vi utmanar oss med rätt saker, att bara ha mycket för sig räcker inte. Det ska vara givande och utvecklande också – och det ska leda någonstans! Jag upplever att ökad medvetenhet kring vad jag vill göra ger mer rätt nivå för mig, för då kan jag säga ja när jag menar ja och nej när jag menar nej. Just nu pågår ett projekt att eliminera projekt som inte ger mig något, så att jag kan göra mer rätt saker. En stor fälla som leder till onödig press är att göra det man tror förväntas av en, ta på sig saker för att vara “duktig” eller schysst men som man egentligen inte alls har lust med. Bort med allt sånt, det är bara toxiskt!
Långsiktig stresshantering
Det har gått upp för mig att för att hålla länge behövs en långsiktig strategi för att hantera stress och att min nuvarande obefintliga strategi inte duger. Jag kan pressa hårt och prestera på topp men gör samtidigt ofta avkall på sömn och rutiner som gör att jag krashar efteråt. Nya modellen är dels att prioritera rutinerna (sömnrutin, träning, meditation, dagbok, bra mat osv) och aktivt säga nej till saker som tar för mycket energi, eller på annat sätt inte ger något. Sålla hårdare helt enkelt!
Rätt nivå av stress är grymt och inget att vara rädd för. Jag tror att många behöver (mycket) mer press än de inser och skulle behöva pusha sig själva utanför komfortzonen för att få en mer belönande tillvaro. Det är inget farligt och kommer inte leda till utbrändhet så länge man kommer ihåg sömn och återhämtning samt att ta kontrollen över det som ska utföras. “Ha sitt eget pensum” som min professor säger, alltså ha sin egen agenda som man utför för sin egen skull, och bibehåller känslan av kontroll!
Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Helt off topic detta men jag letade recept (här på din sida) på pannkakor och skrattade högt och länge åt denna din kommentar: “men så fort man ska baka något eller göra något som liknar en efterrätt så är de helt jävla omöjligt!” 🙂 Har tittat på “The Magic Pill” på Netflix och jag m å s t e verkligen inte bara läsa din blogg och dina böcker Martina, jag måste fan följa dina råd även om det känns som att baka på LCHF, “helt jävla omöjligt”. “Hej jag heter Linda, jag är sockerberoende och det förstör mitt liv”.
Såg dit igår på Happy Food Store i Liljeholmen, men var för star strucked för att ens säga hej ?
Synd för jag ville tacka för en bra blogg.
Tackar såhär istället ??
Meeen då 😉 Jag är jättesnäll IRL!
???
Nästa gång säger jag hej!
I boken Hjälp jag är utmattad skriver de ofta att stress är inte farligt, brist på återhämtning är.
Jag inser mer och mer hur viktig sömnen är för mig, speciellt som småbarnsförälder. Om jag sover dåligt i några dagar börjar jag lätt ta till olika LCHF fikor för att ge mig extra pepp, och glider lätt in i socker och då mår jag ännu sämre ? så bra med nattsömn och egentid då jag får jobba på egna projekt där jag har kontroll är så viktigt för mig, då klarar jag av lite extra press på andra områden och mår till och med bra av det ?
Om man pendlar mellan dessa två flera gånger under en dag?
Det låter väldigt destruktivt, vad har du för jobb egentligen? 😉
Förskollärare
Precis vad jag behövde höra!
Tack Martina!
Så är det definitivt! Men kan vara svårt att förstå vad som är vad när man varit utmattad och kroppen och hjärnan reagerar annorlunda. T ex så kan man vara extremt trött men ändå rastlös och då brukar det vara bra att meditera en stund. (Själv älskar jag chakrabalansering.) Efteråt är det då lättare att känna vad man behöver göra. Det är även viktigt att utmana sig försiktigt i områden där det finns ett genuint intresse för då blir det en lagom belastning för hjärnan utan att det krävs en oerhörd insats och viljestyrka.
Ha en fin dag och jag hoppas vi ses imorgon i Liljeholmsgallerian.
Ja vi ses där 🙂
Vilken intressant vinkling! Jag tror jag blir mer stressad av att ha tråkigt på jobbet än när det är mycket att göra. Snacka om dopamindödare när INGET händer och man bara måste sitta av tiden därför att någon (eller stämpelklockan) har bestämt att man inte får gå därifrån. Mina kollegor brukar bara typ hänga runt, fika länge och snacka skit såna dagar men jag pallar inte det, får panik. JUST DÄRFÖR är jag tacksam över att jag fick möjlighet att byta arbetsuppgifter och schema, vilket tillåter mig att jobba hårt exakt hela arbetsdagen när jag väl jobbar men får samtidigt mer ledig tid att göra vad jag vill med, det vill säga ägna mig åt återhämtning delvis. Jag undrar om någon känner igen sig i att vägra spela med i slappa-på-jobbet-spelet? Har skrivit om det här innan vet jag, uppenbarligen ett brinnande ämne haha.
Brrrr…. det låter som en mardröm med slappa-på-jobbet, ryser bara av tanken!
Blir Jättestressad av att ha inget att göra på ett jobb, alltså sjukligt. Stressad Och att tiden går svinsakta är verkligen inte kul. Kan ta det som exempel när de vid arbetsintervjuer frågar om jag är stresstålig. Brukar svara ”Nej det är jag inte, men sedan är frågad Vad det är som ger mig stress”. För det är ju så jäkla individuellt. En del blir stressade av en deadline, jag gillar sådana och så vidare….
Jisses, vad många bra saker du skriver! Håller fullständigt med dig!
En ögonöppnare för mig i din text är när du skriver om oro, nervositet o ångest över för mycket stress o där man inte kan kontrollera saker. I mitt jobb (förskola) är det DAGLIGEN detta med personal som är sjuka/vabbar och då vi måste pussla med tider o obefintliga el nya vikarier för att få dagen att gå ihop så att barnen ändå alltid har det bra. Jag mår dåligt av detta okontrollerbara men försöker ändå ha ett positivt och lösningsfokuserat arbetssätt.
Jag fick ett slaganfall för snart två år sedan. Sedan dess har jag varit hemma. Jag hade ett extremt stressigt arbete. Mitt socker gick stadigt uppåt. (Jag är sockersjuk) Jag fattade inte vad det berodde på. Men nu undrar jag om det berodde på mitt arbete. Vi får väl se.