Att bli en förebild

Kommentar från Josa om att bli en förebild – och tacklas med härmapor/avundsjuka. Det märker jag själv på de plan i livet där jag är framgångsrik. Antingen höjer folk upp en orimligt mycket och avgudar det man gör (trots att det rent objektivt inte är SÅ fantastiskt) och vill vara exakt som en, istället för att följa sin egen väg. Eller så blir folk missunnsamma och går emot en. Jag gissar att du OFTA får tacklas med båda varianterna. Hur står du emot det? Visst, man ska inte bry sig om andra. Men hur andra bemöter en påverkar faktiskt oundvikligen det egna måendet…

En helt vanlig människa i ett helt vanligt hem i Västsverige

Vad jag tycker är hyffsat irriterande är väl det här med att misstas för en institution eller helt enkelt tappa sin mänsklighet. Jag antar att man också kan säga att andra människor tappar sin medmänsklighet gentemot mig.

Det blir alltså strikt förbjudet att skoja, tramsa, göra fel och misstag, bli arg, ledsen, sårad, reaktiv eller vad nu för mänskliga egenskaper man kan tänkas uttrycka. “Vaaa… skojar du om något!? Så otroligt oseriös, nu tappade du all trovärdighet” och sådana kommentarer. Jag har ju inte ens bett om någons respekt eller att någon ska tycka jag är trovärdig. Vem bryr sig? Ett annat kul exempel är om jag skriver eller pratar om något personligt, och folk börjar fråga efter vetenskapliga referenser eller dylikt.

Härmapor och missunnsamhet

Jag har väldigt dålig koll på det sociala spelet och har oftast ingen aning om någon är avundsjuk eller försöka härma mig. Jag har sett ett fåtal gånger att privatpersoner och företag snor mina texter, men jag blir inte så hotad av det. De har ju ändå inte min kunskap och kan sällan göra något vettigt av det. Privat sett har jag svårt att tro att någon vill vara som mig, men det kanske bara är att jag har dålig empati.

Missunnsamhet är jag nog inte heller så bra på att detektera, om det inte är otroligt uppenbart.

Jag skulle nog säga att jag känner mig ganska ohotad av dessa två fenomen, och att det jag i så fall reagerar på är när människor kritiserar helt mänskliga egenskaper och blir upprörda över att jag är en person och inte en institution.

Att bli upphöjd orimligt mycket

Det här märker jag faktiskt av och tycker alltid är extremt märkligt för jag tycker aldrig att det jag själv gör är något speciellt. Det ger en stark kontrast mellan vad jag tycker att jag gör och hur andra ser på det. Mitt sätt att hantera det är att vara extra mänsklig för att få folk att sluta höja upp mig, till exempel bli extra benägen att visa att jag inte alls är perfekt och så.

Jag vet inte om det hjälper för folk verkar alltid reagera med en enorm förvåning om jag till exempel tar en öl – som för många är en ganska normal sak att göra. Liksom chill – jag kan ta en öl precis som du!