Jag är alltid i en process att försöka optimera mitt liv, för att jag har ett stort behov av ordning och alltid kämpar emot mitt självgenererade kaos. Många tror att jag är naturligt strukturerad men det är helt tvärtom. Min struktur och mina rutiner är min frivilliga tvångströja som jag tar på mig varje morgon, och dagar jag glömmer tvångströjan blir totalt dysfunktionella.
Jag upplever absolut inte att något i mitt liv är perfekt och när något inte fungerar är det nästan alltid struktur som saknas. Att jag har varit slarvig, lat eller haffsig. Det är som när jag ska skulle laga Fannys supergoda persiljesås, inte orkade kolla upp receptet och bara antog att det skulle vara grönkål istället för persilja. Så gör jag ofta, men jag går också tillbaka och ittererar hela tiden och den processen är ganska snabb så när andra människor har testat något 1, 2 gånger har jag testat 100 gånger och hunnit optimera mellan gångerna.
Här är några självförbättrande saker jag funderar över just nu;
Min zen wardrobe
- Hur jag började med Zen wardrobe
- Hur jag gick från Zen wardrobe till Capsule wardrobe
- Hur jag snöade in på Carol Tuttle och vad det innebär
Jag har spenderat flera år på det här men nu är min garderob äntligen enhetlig och minimalistisk. Allting matchar och jag klarar mig med väldigt få plagg som jag kombinerar på olika sätt. Det har tagit tid för mig att förstå alla system och få dem att fungera, men nu vet jag i princip alltid vad som matchar, om det passar mig och vad jag kommer att ge för intryck på omgivningen. Jag funderar fortfarande mycket på kläder, stil och garderob men det har blivit avslappnande och jag har inte panik över vad jag ska ha på mig längre.
Min meditation
Jag började meditera 2013 men har fortfarande svårt att komma ned i ett djupt meditativt tillstånd. De flesta av mina meditationer är väldigt shallow, och jag har haft svårt att acceptera det för ibland kan meditation vara helt fantastiskt, men ofta är det inte det. För mig som vill ha resultat av allting börjar jag lätt tvivla på om det är värt min tid för träning eller att skriva kan vara mer meditativt för mig, men ändå känner jag att jag borde meditera mer. Borde jag det?
Borde jag åka på ett 10-dagars vipassana läger igen?
Drömoptimering och drömdagbok
Det här är inget jag skrivit så mycket om tidigare men jag har ett stort intresse av drömmar sedan jag började uppleva “profetiska” drömmar av en helt annan karaktär än de vanliga. När jag är i djup ketos, undviker kaffe och är inne i en period av att kunna meditera lite djupare kan jag få imponerande tydliga och givande drömmar som jag vill ha mer av. Jag har läst lite böcker om lucid dreaming, jag har upplevt det vid några tillfällen men vill lära mig mer. Dock har jag svårt att göra vad som krävs som att hålla mig undan kaffe, skriva drömdagbok och försätta mitt sinne i ett tillstånd som är tillräckligt “zen”.
Det här området känns därför helt stagnerat, vilket stör mig. Jag tror inte att tillskott som dream leaf hjälper om man inte får de andra bitarna rätt.
Min alkoholkonsumtion
1 Januari i år bestämde jag mig för att sluta med alkohol och det har hållt sig ganska bra med undantag för 3 tillfällen som jag anser är okej. Det är maj och 3 tillfällen på 5 månader är försumbart, särskilt som 2 av tillfällena bara var 1 glas bubbel. Tillfällen då jag tidigare drack ett glas vin har upphört, såsom fredagskvällen. Vi köper inte hem alkohol, och jag beställer det inte ute bara för att andra gör.
Jag tillhör inte dem som tror att ett glas rödvin är nyttigt, så det känns skönt att ha brutit vanan. Vissa ser ju vin lite som hälsokost, men det är lika mycket hälsokost som kaffe och mörk choklad. Det vill säga, inte alls. Det är bara normaliserat i vårt samhälle.
Min träning
Sedan jag började träna med coach har min träning blivit mycket bättre, men eftersom jag tränar själv vet jag inte om jag förbättrar mig tillräckligt snabbt, om jag “ligger efter”, om jag är helt kass eller vad som är normalt för den nivån jag är på. Jag förstår ju att det är individuellt och att min nivå är okej var den än är, men det är något jag tänker mycket på. Hur jag kan sluta vara kass när jag tränar. Varför har jag så dålig balans? Varför är jag så svag? Finns det några genvägar? Borde jag testa en workshop som är några veckor lång där jag kan drillas i mina svagheter? Är jag långsammare än alla andra och varför är jag det?
Mitt kaffeberoende
- Den stora kaffelögnen del 1
- Den stora kaffelögnen del 2
- Kaffet och vetenskapen
- Varför jag slutar med kaffe…igen..
Jag tror att jag har bränt allt mitt förtroendekapital när jag säger att jag ska eller vill sluta med kaffe, för det är inget jag lyckas med särskilt bra. Det smyger sig alltid in någon kopp efter ett tag utan och sedan är jag hooked igen. Jag upplever att jag blir olycklig utan mitt kaffe, trots att jag slutat flera gånger och förstår att min kropp mår bättre utan koffein. Det kan gå veckor eller månader, sen kommer det koffeinfria kaffet som en snuttefilt och sen kommer en liten kopp riktigt kaffe och sen boom!
Carnivore diet maxade mitt kaffeintag totalt som ett sätt att kompensera för oväntade blodsockersvängningar, men på clean keto handlar det om en kopp om dagen. Förmiddagskoppen. Gör den så stor skillnad? Jag tror det, vad tror du?
Det liksom stör mig att jag inte kan fixa den här lilla detaljen.
Mitt skärm- och scrollberoende
Jag tror att jag blir otroligt stressad av instagram. Bloggar har jag nästan slutat med förutom några få, facebook är inte beroendeskapande för mig alls men instagram är. Där kan jag verkligen fastna länge och bli helt insugen, och i allt chattande. Jag är en chat-person och jag måste svara när någon skriver till mig när det än är. Jag får panik av att ha obesvarade meddelanden, vilket gör att mobilen åker fram hela tiden för att kolla om någon har skrivit.
Jag vet inte hur jag ska hantera det riktigt… införa begränsad skärmtid? Bara läsa och svara meddelanden i ett 2-timmarsfönster varje dag? Tänk om jag missar något viktigt då? Hur ska jag kunna uppdatera instagram eller svara på kommentarer om jag inte får ha framme mobilen?
Jag tror ju att vissa människor helt enkelt inte är skapta för 9-17 livet. Tänk att det aldrig faller sig naturligt, tänk att det alltid blir tokigt liksom. Vad gör man? Jag har så många historier kring detta som jag inte kommer att berätta, men om du har läst Tim Ferriss bok “4 Hour Work Week/4 timmars arbetsvecka” där han berättar om sina arbetserfarenheter. Exakt så var det för mig. Till slut tvingas man välja mellan att skärpa till sig och bara göra vad som förväntas av en, och att trassla sig fram på något annat sätt. Jag tror att alla, hur konstiga och diagnosiga vi än må vara, kan bidra till den här världen om vi bara får lov att göra vår grej!
Här skulle jag kunna skriva en roman i klass med både Bibeln och Brott och Straff men jag ska inte göra det.
