Gillar du vad du läser? Donera gärna en slant och stötta mitt arbete med bloggen!
Jag finns även på Patreon
  • Home
  • Tag: livsstilsdesign

Posten är taggad livsstilsdesign

Vad är dina bromsklossar?

12 april, 2019 34 Kommentarer Skrivet av Martina

Filosoferar i Tallinn 

Det är många som tycker att mina inlägg om livsstilsdesign är intressanta, alltså hur man går sin egen väg och designar sin egen tillvaro fullt ut. För att lyckas med det behöver man identifiera vad som stoppar en från att i rådande stund leva fullt ut.

Vad stoppar dig?

Jag håller alltid på att gräver efter mina egna bromsklossar och det kan ju vara allt ifrån begränsande tankar till lågt självförtroende eller omedvetna kulturella eller sociala mönster. För egen del är den röda tråden att jag gärna lyssnar och tror på andra människors begränsande tankar om mig. Det är en oerhört irriterande insikt eftersom jag ser hur det varit så hela livet.

Andra människor vill alltid tala om för en (mig) vad man (jag) kan och inte kan, och bestämma ens (min) kapacitet och nivå. Kan du känna igen dig i det?

Ju mer jag lösgör mig från det här ju bättre lyckas jag med saker, och det är en förklaring till att det går bättre och bättre för mig för varje år som går. Det är för att jag är i en process att lösgöra mig från andra människor och deras begränsande mindset. Det är såklart okej för andra att ha sina tankar och idéer, sin egen världsbild men jag måste komma ihåg att inte tro på det.

Att be om lov

En annan bromskloss för mig är att jag gärna vill be andra om lov innan jag gör saker. Jättedumt! Jättedålig ovana att fråga “är det okej om jag gör X?” även om det handlar om något extremt personligt, så väntar jag på att någon annan ska sätta sin okej-stämpel innan jag kör igång. Anledningen är förstås att jag inte litar på mig själv, inte litar på att jag kan fatta vettiga beslut åt mig själv så jag måste briefa först.

Problemet är bara att jag ligger 10 steg före och att be någon annan om råd eller lov i något där jag är mest insatt, där jag är den som har läst på och har koll på läget blir inte direkt till min fördel.

The question is not who’s going to let me, it’s who’s going to stop me – Ayn Rand

Mitt favoritcitat från Ayn Rand handlar om just detta; att inte vänta på tillåtelse utan bara köra. Ingen stoppar dig när du bara kör förbi i 200km/h för vad ska de göra? Alla är så upptagna med sitt eget att de inte kommer lägga massa extrajobb på att hindra dig i dina upptåg, ändå tror vi (jag) på något sätt det.

Kan du identifiera dina bromsklossar?
Kan du känna igen dig i mina?

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
, ,

Inre vs yttre motivation

13 mars, 2019 23 Kommentarer Skrivet av Martina

inre vs yttre motivation

Såhär såg måndagens arbetsdag ut. Omslagsfotografering till nya boken som släpps i höst, och efteråt åt jag lunch och promenerade med min bästa kompis. Han sa att han var så imponerad av mitt driv och min inre motivation, och att han inte hade någon inre motivation. Bara yttre. Det fick mig att fundera över driv och motivation i relation till livsstilsdesign och vad som får vissa människor att skapa något som andra bara drömmer om.

Lifestyledesign och inre motivation

Mina dagar ser inte direkt ut som de flesta andra människors dagar. Jag behöver inte gå till något kontor utan kan jobba varifrån som helst, och lägga in mat, träning, sociala aktiviteter, resor eller event när jag själv tycker att det passar. För att komma hit har jag behövt jobba oerhört mycket med mig själv och mina inre blockeringar.

Driv har jag nämligen alltid haft så att det både räcker och blir över, men jag trodde inte att jag FICK göra vad jag ville för jag blev alltid straffad för det. Alltid blivit tillsagd att ta det lugnt, utskälld för att jag jobbat för snabbt eller pluggat för mycket. Tjuvläste kurser parallellt på tekniskt basår och på Chalmers. Inte velat gasa på för att jag oftare blev bestraffad än belönad.

Minns hur jag med skakande händer gick fram till en lärarvikarie med en fullskriven svenskabok i 2an på lågstadiet. Jag skakade för att jag visste att jag skulle bli utskälld för det blev jag alltid av Birgitta, min ordinarie lärare. Men döm om min förvåning när vikarien sken upp och sa “Oj är du redan klar!? Vad duktig du är!” Det var första gången som jag började koppla mitt driv till något annat än att jag är hetsig och slarvig.

Yttre motivation räcker aldrig långt

Vad jag ser nu när folk jag känner blir äldre, är hur deras motivation dalar. Under pluggtiden drevs de av familjevärderingar och av att skaffa en fin examen, sedan ett vettigt jobb och sen rullar det på… kanske projektledare eller chef står på önskelistan, men sen då? Min kompis är en av de smartaste jag känner, men han lever inte upp till sin potential på långa vägar. Det finns ingen inre glöd, ingen inre motivation och inget driv. Eller ja… tillräckligt med driv för att ha ett åtråvärt jobb såklart, men inga designade dagar. Ingen livsstilsdesign.

Jag märker direkt när jag drivs av yttre motivation – det är alla de där gångerna jag blir intresserad av något som jag sedan lägger ned. Inte orkar fixa.

Inre motivation däremot – det är en annan femma. Det är det som får en att jobba på när ingen annan tror på en, när allting ser helt hopplöst ut och när det inte finns några garantier för att man ska lyckas. När man har en inre vision som man följer oavsett vad och när man skiter totalt i vad andra ska tycka eller tänka för den inre bilden lyser starkare än något annat.

Orealistisk med storhetsvansinne

En av mina styrkor som jag så länge trodde var en svaghet är att jag helt saknar förmågan att avgöra vad som är realistiskt. Det gör att jag kan sätta upp mål för mig själv bara på vad jag vill ha eller göra, utan att lägga in en värdering i om det är lätt eller svårt eller hur mycket jobb som krävs. Vill jag ha det så fixar jag det på nått sätt, om jag så ska jobba dygnet runt tills jag dör!

Inre vision skapar ett liv som är till för dig

Inre vision handlar om vad du vill ha och vad du tycker är kul utan tanke på hur någon annan påverkas av dina val eller vad någon annan tycker om det.

Me first helt enkelt, som en självständig enhet som skapar sin egen tillvaro så att andra självständiga enheter kan hänga på – eller låta bli.

Det här synsättet är något som jag verkligen tror att fler kvinnor skulle gynnas av. Att bestämma sig för att aldrig vara beroende av någon, aldrig vara beroende av en man och skaffa sig en vision över hur livet ska se ut som man känner sig nöjd med!

Men vad vill DU då? frågar jag ofta familj och vänner. Vad vill du? Sen får liksom omständigheterna anpassa sig till det. Det är märkligt hur väl bitarna trillar på plats bara man bestämmer sig…

Relaterat

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
, , ,

Om det här med barn

27 februari, 2019 113 Kommentarer Skrivet av Martina

Inläggstips från Paula: Att inte vilja skaffa barn som kvinna, samt folk som ångrat sig att de skaffat barn. Tycker det är jätteintressant, för min spontana känsla är att det verkar väldigt jobbigt, och jag är inte intresserad av barn. Men sedan så vittnar ju en del om att de “ändrade” en sån åsikt när de väl skaffat barn. Plus att jag tänker att det inte är omöjligt att det kan finnas någonting i (de flesta) människors biologi som gör att man känner en stor tillfredsställelse av det… eftersom det handlar om att arten ska fortleva..

*Triggervarning* Martina babblar om känsligt ämne *

Jag brukar inte skriva om barn men det är ju ett ämne som rör lifestyledesign, så jag tänkte prata lite om det. Lifestyledesign handlar om att designa sitt eget liv, för att uppnå det man vill ha och bli maximalt lycklig. Barn är något som många skaffar för att öka denna livslyckan, ett långtidsprojekt och en investering för framtiden med potentiell avkastning (barnbarn). Jag vet att många svär vid att barnen är det bästa som hänt dem, och jag betvivlar inte detta men ju äldre jag blir ju mer övertygad blir jag att det inte skulle vara sant för mig.

Jag känner mig hyffsat övertygad om att barn inte hade bidragit till min lyckonivå. Inte ens vuxna barn. Det känns som en stress och belastning framför allting annat, vilket tyvärr är min tråkiga iakttagelse av familjer. Inte alla familjer, men många! Min inställning är att det här livet är för mig, jag ska ha huvudrollen i mitt eget liv och vad jag prioriterar över precis allting annat är FRIHET. Jag måste vara fri att kunna göra vad jag vill, när jag vill och har väldigt svårt för att ta hänsyn till andra. Kompromisslös.

“Men tänk om du ångrar dig?”

Personligen föredrar jag att ångra att jag inte skaffat barn, hellre än att ångra att jag skaffade barn jag inte ville ha. Det här beror säkert på min aviga och partiska inställning men jag har träffat flera föräldrar som har ångrat sina barn, även om jag förstår att det antagligen är ovanligt. Vi får hoppas att det är ovanligt! Anledningen till att de här personerna ångrade sina barn hade ingenting med barnen att göra, de gillar sina barn som personer men om de hade fått göra om hade de valt att inte skaffa dem. Det beror på att deras livssituation förändrades till det negativa, och att de känner att de inte kan leva “sitt” liv. För vissa innebär den känslan ett oerhört lidande, och jag vet att det skulle göra det för mig också.

“Ska du sitta där ensam på hemmet sen”

En del skaffar barn som en försäkring för framtiden. Att ha någon som kommer och hälsar på på hemmet sen, och det är för mig den värsta och mest ologiska anledningen som finns. Mina bästa relationer är valda i vuxen ålder, och det kommer att fortsätta vara så. När jag är 100 bast hoppas jag ha goda vänner i alla åldrar, för jag kan inte tänka mig något värre än att ha barnbarn som hälsar på mig av ren förpliktelse.

Att vara ensam är heller inget problem för mig. Äldre personer i Sverige är ensamma för att de inte har tagit ansvar för sitt sociala liv, i andra kulturer är det mycket bättre ställt på den fronten.

Vad gör man om man inte har barn?

Att ha barn ställer mycket högre krav på ens partner och karriär.

Om man inte ska ha en familj får man se till att ha sjukt intressanta grejer för sig och en riktig kalaspartner som är med på noterna. Att sitta i soffan och titta på TV efter en dag på sitt 9-5 jobb är inget alternativ, i den situationen kan jag bara se att barn förgyller tillvaron. För de som däremot bygger på sitt imperium och slängde ut sin TV för 15 år sedan, de behöver varken partner eller barn.

För mig är det viktigt att vara så otroligt nöjd med mitt liv att jag kan köra solo ride until I die utan att vantrivas en minut. 

“Den biologiska klockan”

Är en social konstruktion. Jag tror inte att våra äggstockar vet hur många ägg de har och triggar igång någon slags barn-panik. Däremot tror jag att många kan känna att det är dags att fortplanta sig av ålderskäl och för att deras värderingar förändras, men också på grund av ovanstående anledningar; 1) rädsla för att ånga sig 2) rädsla för att sitta ensam på hemmet.

Kvinnliga förebilder utan barn

Sista punkten som göder min övertygelse om ett barnfritt liv är mina kvinnliga förebilder (som jag inte kommer att hänga ut här) som är 15-30 år äldre än mig och valt att inte skaffa barn. Jag kan se hur de är väldigt tillfreds med sig själva och genuint lyckliga av att bara ha VALDA relationer i sitt liv, och det är inspirerande för mig. Det kanske inte finns någon stark korrelation här men upplever att de är mycket “yngre”, piggare och mer drivna än sina jämnåriga som lagt tid på familjen. Framförallt har de otroligt mycket mer pengar, men det är nog en faktor av andra livsval förstås.

Summa summarum

Det känns skönt att bli mer säker i stora frågor som det här med familj och barn. När jag genom meditation kom på att det verkligen är såhär jag känner släppte en stor sten från mitt hjärta. Jag upplever att många kvinnor som hänger här går och frågar sig själva “vill jag verkligen ha barn” och jag hoppas att mitt inlägg kan ge lite mer självförtroende åt något håll. Kom ihåg att du inte måste bara för att du råkar ha en livmoder 😉

Man behöver heller inte sterilisera sig eller något sånt, jag använder själv Billingsmetoden och känner mig väldigt säker på den. Self awareness är grejen, både när det kommer till fysiologiska fenomen och psykologiska!

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
, ,

Mitt enda inlägg om pengar

9 augusti, 2018 43 Kommentarer Skrivet av Martina

Ursäkta mig om jag nu går utanför banan lite med ett ämne som är lite off-topic. Jag är bara tvungen att kommentera en intressant sak från en av kommentarerna till mitt inlägg om anti-stress-planen. Sanne länkade till Fru Efficient Badass (kul namn!) inlägg “Där slösurfen går in går kreativiteten ut” som handlar om slow living och kreativitet.

Fru Efficient Badass gör ett experiment som jag själv gör just nu, nämligen att rita en teckning varje dag och fylla i med färgpennor. Som ett barn på förskola. Det är väldigt lugnande och går utmärkt att kombinera med Bulletjournaling för den som inte kan sluta vara produktiv för en sekund.

Så när jag läste vidare på den här roligt formulerade bloggen så hittade jag det här inlägget om spartips.

Jag håller inte med FEB om allting, som till exempel tycker jag inte att det är en bra idé att bli vegetarian för att spara pengar och jag tycker inte att man ska insourca allting. Resten håller jag med om och har praktiserat väldigt länge.

Till mina tjejkompisars stora förtret använder jag inga hudkrämer och min sminksamling är minst sagt spartansk. Jag har försökt använda krämer och jag har försökt använda mer smink men… jag tycker att jag är väldigt snygg i ‘bara’ mascara och mitt läppglans från Lindex som håller i en hel evighet. Lösögonfransar väntar jag fortfarande på att Johanna ska introducera mig i. Sen lite silverkräm, ansiktsmask gjord på lera och sådana små tricks kostar inte många kronor.

Vart tar pengarna vägen?

När jag läser på FEBs blogg så blir jag förvånad över att inte ‘alla’ lever så, och inser att min återkommande fråga om vart pengarna tar vägen när det kommer till folks privatekonomi har ett enkelt svar: De bränns.

Katarina kommenterade mitt inlägg om Lifestyledesign och länkade Mr Money Mustachs (återigen, kul namn!) uträkning om hur i princip alla kan gå i pension efter 10 års arbete.

Gå i pension efter 10 år? VA!?

Seriöst, det här räknade jag ut när jag var 12 år gammal och hade den här diskussionen med folk då också. Dock möts den alltid av massor av argument till varför det inte går, men det går. Jag har en kompis som är ekonomiskt oberoende och sjukpensionär bara genom att följa formulan, och jag har en annan kompis som blev miljonär på sitt CSN. Allting går om man orkar tänka, vilket de flesta inte orkar.

App app app! Trigger varning? 

Jo jag vet, nu går jag på en tunn, tunn gräns här för vad som är okej att säga men jag säger det i alla fall. Det är många som tycker att jag är helt verklighetsfrånvänd när det kommer till ekonomi och politik, men jag gör vad jag vill om dagarna, har en enorm frihet och detta trots att jag började med väldigt dåliga förutsättningar.

Att bygga en vattenledning

Och det är väldigt många som har svårt att förstå en livsstil som inte bygger på att gå till ett arbete varje dag, och jag får väldigt mycket frågor kring det. En dag när jag diskuterade det här med en kompis så utbrast hon plötsligt;

“Nu fattar jag! Du har ju byggt en vattenledning!” 

Va? Har jag byggt en vattenledning? 😀 Jo tydligen, och det är en analogi från bloggen “Rika Tillsammans” som man kan läsa här.

För mig har det alltid varit självklart att bygga en vattenledning (passiv inkomst) framför att springa med vattenhinkar varje dag (aktiv inkomst). Dock tog det ganska lång tid för mig att lära mig hur man bygger ekonomiska system, och tro mig när jag säger att jag har varit världens mest oekonomiska människa som har kört min egen ekonomi i botten mer än en gång. Även om jag tidigt fattade hur det funkade och hade en idé om hur jag ville leva, så gjorde jag misstaget att tro på vad andra sa till mig. Jag trodde på de som sa att det inte går, och fastnade i fällan att inte ha koll på min ekonomi och bränna det som kom in.

“Cut your consumer crap”

Men det går att vända och det behöver inte ta lång tid heller. Det bästa sättet att börja är att ‘cut your consumer crap’ som FEB uttrycker det. Sluta spendera pengar och använd det du redan har. Det första steget är att våga titta på sina pengar och sina in- och utflöden och jobba därifrån.

Jag skrev ett inlägg om varför jag inte köper allting ekologiskt, och det är en ekonomisk aspekt i det också även om min matbudget definitivt är högre än vad den hade kunnat vara. Low carb behöver dock inte vara dyrt, särskilt inte om man är i den ketogena änden av skalan där man mest lever av djurfetter. Du kan gå loss i köttdisken och köpa riktigt fina delar som ingen annan vill ha.

Det finns så mycket man kan göra bara genom att ha koll och göra smarta val, och när man bemästrar detta steg så är det bara att börja investera. 

Jag kände att jag var tvungen att få ur mig det här inlägget eftersom lifestyledesign är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, och det inte finns mycket skrivet om det på svenska. Mitt intryck är att utbrändhet och stress ofta är kopplat till ekonomisk ofrihet och att till exempel behöva gå till ett jobb man inte trivs med och sådana saker. Det kan finnas många anledningar till att ha ett jobb, men tvång och ekonomisk stress är inte de bästa anledningarna.

Lifestyledesign, Personligt, Powerthinking
, ,

Tankar om självförbättring

12 maj, 2018 55 Kommentarer Skrivet av Martina

Tankar om självförbättring
Jag är alltid i en process att försöka optimera mitt liv, för att jag har ett stort behov av ordning och alltid kämpar emot mitt självgenererade kaos. Många tror att jag är naturligt strukturerad men det är helt tvärtom. Min struktur och mina rutiner är min frivilliga tvångströja som jag tar på mig varje morgon, och dagar jag glömmer tvångströjan blir totalt dysfunktionella.

Jag upplever absolut inte att något i mitt liv är perfekt och när något inte fungerar är det nästan alltid struktur som saknas. Att jag har varit slarvig, lat eller haffsig. Det är som när jag ska skulle laga Fannys supergoda persiljesås, inte orkade kolla upp receptet och bara antog att det skulle vara grönkål istället för persilja. Så gör jag ofta, men jag går också tillbaka och ittererar hela tiden och den processen är ganska snabb så när andra människor har testat något 1, 2 gånger har jag testat 100 gånger och hunnit optimera mellan gångerna.

Här är några självförbättrande saker jag funderar över just nu;

Min zen wardrobe

Jag har spenderat flera år på det här men nu är min garderob äntligen enhetlig och minimalistisk. Allting matchar och jag klarar mig med väldigt få plagg som jag kombinerar på olika sätt. Det har tagit tid för mig att förstå alla system och få dem att fungera, men nu vet jag i princip alltid vad som matchar, om det passar mig och vad jag kommer att ge för intryck på omgivningen. Jag funderar fortfarande mycket på kläder, stil och garderob men det har blivit avslappnande och jag har inte panik över vad jag ska ha på mig längre.

Min meditation

Jag började meditera 2013 men har fortfarande svårt att komma ned i ett djupt meditativt tillstånd. De flesta av mina meditationer är väldigt shallow, och jag har haft svårt att acceptera det för ibland kan meditation vara helt fantastiskt, men ofta är det inte det. För mig som vill ha resultat av allting börjar jag lätt tvivla på om det är värt min tid för träning eller att skriva kan vara mer meditativt för mig, men ändå känner jag att jag borde meditera mer. Borde jag det?

Borde jag åka på ett 10-dagars vipassana läger igen?

Drömoptimering och drömdagbok

Det här är inget jag skrivit så mycket om tidigare men jag har ett stort intresse av drömmar sedan jag började uppleva “profetiska” drömmar av en helt annan karaktär än de vanliga. När jag är i djup ketos, undviker kaffe och är inne i en period av att kunna meditera lite djupare kan jag få imponerande tydliga och givande drömmar som jag vill ha mer av. Jag har läst lite böcker om lucid dreaming, jag har upplevt det vid några tillfällen men vill lära mig mer. Dock har jag svårt att göra vad som krävs som att hålla mig undan kaffe, skriva drömdagbok och försätta mitt sinne i ett tillstånd som är tillräckligt “zen”.

Det här området känns därför helt stagnerat, vilket stör mig. Jag tror inte att tillskott som dream leaf  hjälper om man inte får de andra bitarna rätt.

Min alkoholkonsumtion

1 Januari i år bestämde jag mig för att sluta med alkohol och det har hållt sig ganska bra med undantag för 3 tillfällen som jag anser är okej. Det är maj och 3 tillfällen på 5 månader är försumbart, särskilt som 2 av tillfällena bara var 1 glas bubbel. Tillfällen då jag tidigare drack ett glas vin har upphört, såsom fredagskvällen. Vi köper inte hem alkohol, och jag beställer det inte ute bara för att andra gör.

Jag tillhör inte dem som tror att ett glas rödvin är nyttigt, så det känns skönt att ha brutit vanan. Vissa ser ju vin lite som hälsokost, men det är lika mycket hälsokost som kaffe och mörk choklad. Det vill säga, inte alls. Det är bara normaliserat i vårt samhälle.

Min träning

Sedan jag började träna med coach har min träning blivit mycket bättre, men eftersom jag tränar själv vet jag inte om jag förbättrar mig tillräckligt snabbt, om jag “ligger efter”, om jag är helt kass eller vad som är normalt för den nivån jag är på. Jag förstår ju att det är individuellt och att min nivå är okej var den än är, men det är något jag tänker mycket på. Hur jag kan sluta vara kass när jag tränar. Varför har jag så dålig balans? Varför är jag så svag? Finns det några genvägar? Borde jag testa en workshop som är några veckor lång där jag kan drillas i mina svagheter? Är jag långsammare än alla andra och varför är jag det?

Mitt kaffeberoende

Jag tror att jag har bränt allt mitt förtroendekapital när jag säger att jag ska eller vill sluta med kaffe, för det är inget jag lyckas med särskilt bra. Det smyger sig alltid in någon kopp efter ett tag utan och sedan är jag hooked igen. Jag upplever att jag blir olycklig utan mitt kaffe, trots att jag slutat flera gånger och förstår att min kropp mår bättre utan koffein. Det kan gå veckor eller månader, sen kommer det koffeinfria kaffet som en snuttefilt och sen kommer en liten kopp riktigt kaffe och sen boom!

Carnivore diet maxade mitt kaffeintag totalt som ett sätt att kompensera för oväntade blodsockersvängningar, men på clean keto handlar det om en kopp om dagen. Förmiddagskoppen. Gör den så stor skillnad? Jag tror det, vad tror du?

Det liksom stör mig att jag inte kan fixa den här lilla detaljen.

Mitt skärm- och scrollberoende

Jag tror att jag blir otroligt stressad av instagram. Bloggar har jag nästan slutat med förutom några få, facebook är inte beroendeskapande för mig alls men instagram är. Där kan jag verkligen fastna länge och bli helt insugen, och i allt chattande. Jag är en chat-person och jag måste svara när någon skriver till mig när det än är. Jag får panik av att ha obesvarade meddelanden, vilket gör att mobilen åker fram hela tiden för att kolla om någon har skrivit.

Jag vet inte hur jag ska hantera det riktigt… införa begränsad skärmtid? Bara läsa och svara meddelanden i ett 2-timmarsfönster varje dag? Tänk om jag missar något viktigt då? Hur ska jag kunna uppdatera instagram eller svara på kommentarer om jag inte får ha framme mobilen?

Lifestyledesign, Personligt
,

Senaste kommentarerna

  • Martina on Att läka från utmattning: “Jaja, men jag måste ju få tycka och tro vad jag vill. Jag vet att det låter hårt och orättvist…”
  • E. on Att läka från utmattning: “Jag har såklart inte möjlighet att kolla upp alla gånger/ställen du skrivit om din allergi, men upplever ändå det var…”
  • Martina on Att läka från utmattning: “Haha jag vet väl vad jag själv har skrivit :) Här är inlägget du syftar på: https://martinajohansson.se/skrammande-att-folk-laser-din-blogg/ citat…”
  • E. on Att läka från utmattning: “Det här stämmer inte Martina. 2011 var jag inte ens här, jag börja följa dig för typ ett år sedan,…”
  • Annelie on Om att orka: “Det är så svårt för mig som levt under hög stress under många år med kass sömn och återhämtning vilket…”
  • Martina on Om att orka: “Intressant, jag tror jag har lätt att bli avskräckt och motiveras av rädslor haha :)”
  • Martina on Att läka från utmattning: “Korrekt! Jag fixade mina allergier för flera år sedan och slutade helt att vara allergisk på sommaren. Skrev…”
  • SonjaS on Om att orka: “Bra artikel! Jag har svårt att orka med människor som orkar inte, haha. Och framförallt med de som är…”
  • E. on Att läka från utmattning: “Men så, Martina, enligt den logiken. Du har återkommande problem (eller stadigvarande problem?) med allergier, på sommaren är du ofta…”
  • Ann-Sofi on Om att orka: “Jaa, har också tänkt i dom banorna men har ca 5-6 år kvar till pensionen......Får fundera på det😊”


Hej! Jag heter Martina och uppdaterar dagligen om biohacking, livsstilsdesign och mina tankar om hälsa. Jag följer en ganska strikt lågkolhydratkost sedan 2010 och tycker om att experimentera med olika träningsformer. På dagarna skriver jag böcker om hälsa, föreläser och granskar vetenskapliga artiklar. Välkommen hit! Alla kommentarer godkänns och besvaras manuellt.

Den här sidan är en personlig blogg med personliga reflektioner om ketogen kost, förebyggande hälsa och livsstilsdesign. Jag arbetar inte som PT, kostrådgivare eller någon form av vårdpersonal. Jag ger inga medicinska råd överhuvudtaget men uppskattar och uppmuntrar livliga diskussioner om biohacking, self-help och livsstilsoptimering. Du läser och tillämpar allting på den här bloggen på egen risk och under eget ansvar.