Först kommer en röst som säger “Jag borde gå till gymmet!” eller “Jag borde inte äta det där!” och sen kommer en annan röst, en röst som gör att du inte gör det du först sa till dig.
Vad är det för röst?
Lyckas den övertala dig att lägga dig i soffan istället?
Om ja, varför har den en sån makt över dig? Varför har rösten som säger att du kan ta en kaka större makt än den som säger att du inte kan ta en kaka?
Känslomässig motståndskraft och närvaro
Min hypotes är att den vinnande rösten är mer känslomässigt laddad för det är ju göttigare att lägga sig i soffan än att gå till gymmet och det är göttigare att ta en kaka än att inte ta en kaka. “Äh, slappna av! Du måste inte köra så hårt idag, ta det lite lugnt. Behöver nog en vilodag!” och det känns skönt att fatta det beslutet. Att fatta motsatta beslutet; “Jo kör på, du är trött och slö och energilös men nu går vi till gymmet i alla fall och därmed basta!” känns inte skönt.
Det liksom känns fel, eller hur? Så hur kan något som känns fel vara det rätta beslutet?
Det är här känslomässig motståndskraft kommer in i bilden.
Känslomässig motståndskraft innebär att ha sinnesnärvaro nog att med sitt förstånd förstå vad som är det bättre beslutet oavsett hur det känns! Därefter välja det bättre beslutet även om det känns helt fruktansvärt. Även om det leder till ett nervöst sammanbrott, obeskrivlig smärta, ångest, ont i magen, en genomsvettig tröja, högrött ansikte, panikens sju svåra år. Allt det där samtidigt!
Om du klarar det då har du bra känslomässig motståndskraft.
Har du det?
Min panikångest lärde mig sinnesnärvaro och känslomässig motståndskraft
Jag hade som jag berättat ett flertal gånger ganska svår panikångest från ung ålder. Det var ett riktigt helvete före jag lärde mig om känslomässig motståndskraft, och det var något jag klurade ut helt själv. Jag har faktiskt aldrig fått någon medicin mot det. Minns inte exakt hur det var men någonstans började jag bli bättre och bättre på att bara sitta mig igenom det, och då försvann panikångesten. Sen kom jag väl på att alla känslor går att sitta sig igenom, andas sig igenom. Det är bara en biokemisk reaktion, det är lugnt!
Öva på att gå emot din egen hjärna
Börja med små saker först som inte spelar så stor roll. Öva på att känna obehaget av att du absolut inte vill resa dig ur soffan, men så gör du det ändå. Känn obehaget av att gå till gymmet eller fortsätta fasta. Du VILL inte, men du gör det ändå. Till slut, efter mycket övande, är det DU som bestämmer helt och hållet!
Det är stencoolt och det är POWER!
Bra pepp! Det där behövde jag just i dag!
Spännande ämne! Och viktigt. Dock undrar jag var gränsen ska gå. Så att man inte pushar sig för hårt… Sitter just nu, andra veckan på småbarnssemstern med förkylning och trötthet, troligen pga att jag är bra på att pusha mig…
Bilden ser ut som att man tagit bort studsmattan mitt i hoppet, eller så är det bra studs i gräset!
Jag vill gärna slippa anstränga mig och får ångest för obehagliga situationer…
Det blir så tydligt just i och med att du delar med dig av din panikångest och hur du lärde dig administrera den genom att bara tänka logiskt på det som händer i hjärnan. Panikångest är ju liksom 1000 ggr värre än den ångest man kan känna av att gå till gymmet även fast det regnar ute liksom.
Visst är det så! Har satt mig för att fasta idag och är nu inne på timme 18 av 24 eller kanske 36. Har inte bestämt mig ännu för om jag ska vänta till lunch i morgon och äta.
Allt har ett bäst före datum så även känslor. Det är bara svårare med dem för man vet ju inte om känslan sitter i en kvart eller ett kvartal…
Känslan av vinst efter att jag gymmat trots att jag är trött är fantastisk! Det blir kanske inget pass med nya pr men det blir iaf energi till kropp och knopp och det är viktigt.
Väl talat! ♥️
Jag skrev om det häromdagen i min blogg. Hur svårt det är att göra det man vet man mår bra av jämfört med att göra det som man inte mår bra av. Mycket bra inlägg!
Tack! Klokt som vanligt! Jag är så trött på tramsande som får oss att må sämre. Självklart ska vi lyssna på kroppen men vi måste lära oss att lyssna på vad kroppen säger på riktigt! Dagens säkerhetssamhälle har i alldeles för många fall lärt oss att lyssna på kroppen på helt fel sätt upplever jag. Människosläktet skulle väl dött ut för länge sen om våra förfäder stannat hemma i grottan och ”lyssnat på kroppen” istället för att ge sig ut på jakt? Eller vad vet jag.
För mer än 10 år sedan nu så tog jag körkortet. I slutet av körutbildningen så var det dags för att köra på halkbana. Vi var några stycken på körskolan som skulle göra det samtidigt, och vi skulle samlas helt ohyggligt tidigt på körskolan. Jag minns inte exakt när, men kanske kl 06:00 eller så. Som en morgontrött tonåring så var jag lite orolig hur det skulle gå och jag hade ställt många alarm för att inte försova mig.
Döm av min förvåning när jag sen vaknade där tidigt på morgonen av första signalen av första alarmet. Jag var ju lite trött och så, men jag hade inte en tanke på att ligga kvar där och snooza. Jag ville ha mitt körkort, och var bestämd på att komma mig iväg.
Jag brukar tänka tillbaka till känslan som jag hade den där morgonen. Ibland säger man att man vill saker, men man gör dem ändå inte. Sen är det andra gånger, som dagen då jag skulle på halkbanan, då jag verkligen 100% var bestämd på hur saker och ting skulle bli. Jag vet inte helt hur jag ska beskriva skillnaden i de två känslorna, men jag vet hur de känns. Saker och ting är väldigt enkelt när man är 100% bestämd i alla fall 🙂
Bestämde mig i Jan att köra OMAD 23:1 fasta
VARJE dag och på den vägen är det.
Punkt
Och stormtrivs med all god Strikt LCHF
mat jag äter under fönstertimmen.
Och alla fina hälsovärden
Och all ork
Och all god sömn
Och allt driv
Lyssna på Skäringer & Mannheimers podd och de pratade i något avsnitt om att Mia alltid pushat sig för hårt och på ett självskadande sätt (ätstörningar osv) och Anna beskrev det som att hon snarare curlat sig själv i livet. Jag är definitivt en curlare… haft mycket panikångest och depressioner själv men nu är jag frisk och mår bra och behöver inte curla mig själv för fem öre längre… men det är så bekvämt och lätt att lura sig själv att man är snäll mot sig själv när man alldeles för ofta stannar inne på soffan, “vilar” och äter glass typ… 😂
Mitt i prick! Upplever det själv gällande såväl att ta sig iväg till gymmet som att prata framför folk. Har sen liten haft svåra panikattacker inför att stå framför folk och prata, så pass att jag har svimmat av och haft black-outs pga ångest. Jag undviker fortfarande att yttra mig i grupp för jag avskyr att ha någon form av uppmärksamhet riktad mot mig. MEN jag har precis klarat av tre år på universitetet, matat med seminarier. Detta är så stort för mig – power som sagt. Man känner sig så stolt när man överkommer sina hinder och man känner hur man växer. Jag är en annan person nu än för tre år sen, med bättre förutsättning i arbetslivet pga att jag överkom ett massivt hinder som var så starkt fysiskt och styrde mitt liv. Det är fortfarande asjobbigt men jag svimmar inte längre när jag går emot min hjärna:)
Hejja dig det är otroligt STARKT! 😀
“Jag borde gå till gymmet” – borde? Vem har sagt det? Vem bestämmer det? Inte jag! Jag sitter hellre I soffan!
Jag vet med mig att om jag ska gå till gymmet, så ska det inte finnas alternativ. Och definitivt inga “borde”. “Borde” ger definitivt utrymme att göra något annat. “Borde” antyder något tråkigt påbud.
Så formuleringen ska vara “nu är det dags att gå till gymmet! Vad skönt det ska bli (efteråt)! Vad bra jag mår av det!”
Så himla intressant. Gärna fler inlägg om detta 😀👍
Jättebra inlägg! Jag har från idag bestämt mig för att sluta att röka från att ha rökt 2-3 paket om dagen senaste åren. Har klarat en halv dag nu utan cigg men det fullkomligt kryper i kroppen och flera gånger under dagen har jag gått ut på altan och bara satt mig ändå, där jag brukar röka. Mitt största driv nu att klara detta är för min 8 åriga sons skull som så gärna vill att mamma ska sluta att röka. Han sa igår att han är så stolt över mig att jag fattat detta beslut. Men jag vet inte om det är suget eller vanan som är värst😊
Heja dig Helena!!
Slutade snusa nu i februari. Har också en 8-årig son. Jag trodde på riktigt att jag var ett undantag. Att jag var en sån inbiten snusare att det inte var möjligt för mig att sluta. Att jag på nåt sätt var dömd att fortsätta till döddagar. Snusade 2 dosor om dagen. Så- om jag kunde lyckas – så lovar jag dig att du kan med. Fortsätt bara på samma bana en dag i taget.
Det är vanan som är värst, så skaffa nya.
Från en annan Helena till dig Helena,Heja dig!! Slutat själv..och vet att det är tufft..men så skönt när du orkar med allt så mycket bättre..Välkommen till ett nytt,friskt och sunt liv..! Gullig son du har..
Någon skrev en kommentar om äpple som hungerdrivende, fann detta idag
https://www.expressen.se/halsoliv/halsa/darfor-blir-du-hungrig-apple/
Hej Martina,
Jag såg dig tidigare be om förslag för vad du kan skriva om. Minns bara inte var, så hoppas det är ok att jag skriver här.
Jag har matlåda med mig varje dag till jobbet, men jag vill inte använda micro pga strålning m. m. Men kylskåpskall mat är inte heller hälsosamt. Många är ju i denna situationen. Är mattermos en lösning kanske?
Må gott!
Du får ställa frågor eller tipsa mig var som helst! 🙂 Jag vet inte vad en mattermos är men det låter coolt! Jag har dock inget emot kall mat.
Älskar dig 😀
https://www.bing.com/images/search?q=mattermos+&form=HDRSC2&first=1&cw=1129&ch=464
sedärja!
Jag låter min mat ligga i kyl över natten och i rumstemp fram till lunch, ibland micrar jag även på låg power, men är det rumstempererat krävs inte så lång tid.
Hej! OT, men vad har du för åsikt om autofagi? Eller, åsikt och åsikt, men hur tänker du? För visst äter du frukost numera? Har läst på flera ställen att 14 men helst 16 timmars fasta över natten förebygger både cancer och alzheimers. Om man äter sista målet typ 18.30 så bör man ju då för bästa ”effekt” inte äta förrän 10.30 nästa dag.
Men frukost äter man ju (och du också antar jag) tidigare än så. Hur ska man tänka kring det här tycker du? Blir förvirrad när informationen man hittar skiljer sig åt. :/
Näe infon skiljer sig inte alls åt, det är bara helt olika saker. Frukost är bra, jag tror på frukost! Om man vill bygga och tränar hårt är frukost nästan ett måste för att få in alla kalorier under dagen.
Fasta är också bra så länge man fastar rätt och är snäll mot kroppen, dvs inte pimplar kaffe istället för att äta. Ska man fasta tycker jag man ska göra det rejält, antingen en 24h/vecka eller några dagars fasta (5-7 dagar) i rad varje kvartal.
Jag gillar att köra 24h fasta med frukost, eller ibland 16h det är lite olika. I perioder äter jag bara 1 gång om dagen också, det varierar med mina olika mål och experiment.
Tack för din input. Jag trodde nog att det var den dagliga autofagin man ville åt för att få resultat och förebygga sjukdomar. Alltså typ 16:8 eller vad det blir. Men då kanske jag kan fortsätta käka frulle och fasta ett dygn i veckan istället. Om jag klarar av det… 🙂
Finns det inte någon biokemisk process som styr den där rösten som säger åt en att stanna hemma och kolla på Netflix och äta godis istället. När den rösten övertalat mig brukar jag känna mig väldigt lycklig och uppåt. En sorts lättnad. När jag sedan suttit i soffan och käkat godis istället för att gå till gymmet eller på yogan så mår jag skit. Men inte just då den inre rösten övertalar mig.