Jag gör absolut inte alla lyft med “RÄTT” teknik, men sedan jag började med movement training har jag insett att det där med rätt teknik mest är bullshit i alla fall.

Tidigare lyssnade jag på MÄN (sorry men det har varit 100% män hittills) som kom framspringande i panik för att mitt knä inte är i perfekt position över min fot när jag gör knäböj. Ett tag var det så illa att jag inte vågade göra knäböj för det dröjde aldrig länge innan det började hagla oombedda tips från bekymrade män som absolut inte ville att jag skulle skada mig.

“NEEEEJ AKTA DU SKADAR DIG!!!”

Jag kände mig liksom förbjuden att träna, livrädd för att göra fel. Jag förstod inte då att det här var en illa utfört parningsdans från intresserade hanar, som genom att kritisera min träning hoppades hamna högre i rang och förtjäna min gunst. Om jag hade sett mig själv som attraktiv hade jag förstått det, men det gjorde jag inte. Till slut gjorde jag bara övningar som jag kände mig helt säker på, och vågade inte testa nya saker av rädsla för att göra fel och få kritik.

Bestämde mig för att ta plats

Du hör ju själv hur löjligt det här låter?

Min logiska hjärna insåg det också, så till sist började jag helt enkelt tvinga mig själv att ta plats.

Stövla in BREDBENT på gymmet, DÖDSMETALL i lurarna. ARG BLICK. FRADGA i mungiporna.

MANTRA: Jag har PRECIS lika mycket rätt att vara här som DU, DU och DU. Och jag TRÄNAR hur mycket jag vill och hur jag vill och när jag vill så det så!

Har det här lätt till många adrenalinstinna bråk på gymmet? YOU BET! Och det är lika roligt varje gång för jag är ju READY FOR FIGHT med den här inställningen så det är show down med en gång.

Nu är det ingen som vågar säga nått. 

Den falska omtanken handlar aldrig om dig

Det är inte bara i gymmet som den falska omtanken sluter sig om en som en blöt, illaluktande filt. Den kan komma varifrån som helst och är ofta en riktigt sunkig härskarteknik där den andra personen genom “omtanke” försöker sätta sig på dig.

“Lilla du, hur klarar du dig egentligen?”
“Hur mår du egentligen?” 
“Akta dig nu så du inte bränner ut dig”
“Jag vill bara inte att du skadar dig” 

Det har varit en sådan befrielse för mig att lära mig att se igenom detta och förstå att de här personerna, som jag egentligen har NOLL relation till inte bryr sig om mig överhuvudtaget.

Skulle de ens ringa 112 om jag faktiskt skulle skada mig? Skulle de öppna ett swishkonto om jag inte kunde försörja mig själv? Skulle de ta sig an min arbetsbörda så att jag inte bränner ut mig? 

Nej.

Aldrig någonsin.

Som sagt har ingen kommenterat min träning på det här sättet på väldigt länge, men det hände nyligen när jag laddade upp en video i en Träningsgrupp på facebook. Jag hade filmat ett maxlyft till min coach, och laddade upp videon i gruppen och direkt kommenterar två män att det ser helt horribelt ut för att jag lyfter SÅ FEL och SKADAR MIG.

Varför “RÄTT TEKNIK” är total bullshit

Nu är jag mer rutinerad och jag har tränat med världens bästa (bokstavligt talat) coach i 1 år och utvecklats jättemycket både mentalt och fysiskt.

Jag har sett dansare snöra på sig tåspetsskor och marklyfta 100kg på sina tår. Jag har sett yogalärare hålla en 40kg skivstång med en arm i en pistol squat, och jag har fått uppleva en helt ny värld av MOVEMENT – RÖRELSE och förstått vilken enorm överkapacitet kroppen har om vi bara låter den.

Gymövningar är en så otroligt liten del av allting som går att göra med kroppen och skador uppstår oftast när man inte lyssnar på sin kropp och inte tar hänsyn till dagsformen. Inte för att man håller eller inte håller i en stång på ett visst sätt.

Här är mitt maxlyft på 105kg i Sumomarklyft och jag lyfter lite med ryggen, allting är inte helt by the book men det är normalt för ett maxlyft. De är aldrig snygga. Coachen var ändå nöjd och sa att om jag hållt stången någon sekund längre i toppläget hade jag absolut klarat en tävling. Good enough.

Att våga ta plats och träna som tjej

Så summa summarum är min egen erfarenhet att osäkerhet (i och utanför gymmet) förstärks. Andra människor ser det direkt och utnyttjar det, kanske inte lika mycket nu efter hela #metoo stormen, men det finns ändå där och gör att många tjejer inte vågar hejvillt testa nya grejer, göra fel och misslyckas. Det är jättesynd för man måste misslyckas om man ska bli bra på något, det ingår.

Lösningen är något obekväm men handlar mycket om att genomleva obehaget av att känna sig iakttagen, göra misstag och sätta gränser för sig själv. Jobba med sin integritet. Det här så basic för många människor men det här är något jag får jobba STENHÅRT med. Varje dag!

Tack vare att jag bröt trenden med att bara göra det jag kände mig säker på, att jag vågade go bananas och lyfta tungt utan vetskap om jag gjorde “rätt” eller inte har jag nu blivit ganska stark. Jag har byggt på mig en ansenlig mängd muskler och de som tidigare ojjade sig över min BRUTE FORCE stil är nu imponerade över mina framsteg!

Ingen yogalärare skulle godkänna att man med våld pressar sig upp i brygga, men det är så jag har gjort för tålamod är inget jag har begåvats med. Tack och lov!

Livet är för kort för att göra allting rätt eller kämpa för att vinna andras godkännande. Skit i det. Nu kör vi! 😀

Och trevlig helg också.

* Mottar gärna konstruktiv kritik men inte från personer som inte vet mitt program, min bakgrund eller någonting om mig. 
** Rätt teknik är vettigt om man tävlar i en gren där man bedöms på huruvida man kan utföra en övning eller inte. 
*** Många (välmenande) män förstår inte att det kan vara ganska skräckinjagande för en osäker tjej när en 2m stor koloss börjar domdera hur man ska träna och vågar inte säga ifrån.