Att hitta sitt “syfte”, sitt “purpose” är någonting jag diskuterar mycket med mina kompisar nu. Många av mina vänner jobbar på bra positioner inom företag, projektledare, chefer och är i grunden civilingenjörer. Men, de känner inte att de är i sin “ikigai”, “in the zone”, de känner inte att de lever sitt purpose.
Varför?
Jag TROR att ett jobb, vilket jobb som helst skulle kunna vara en mix av passion, profession, mission, vocation som man tjänar pengar på och som bidrar till en bättre värld. Jag tror inte att det behöver vara något superkomplext som att leva Elon Musks liv.
Nyckeln = att lära känna sig själv
Jag tycker att mitt dagboksskrivande, min meditation och mitt analytiska sinne för mig närmare mitten. Och jag tror att man måste våga misslyckas lite också, testa lite olika saker för att se om man kommer närmare eller längre ifrån. Jag VET att mitt syfte är att hjälpa människor, men jag vet inte exakt HUR men känns som att jag kommer närmare ju mer jag nätverkar och brainstormar med andra.
Den saknade pusselbiten för min del är samarbetena med andra människor, det kan bli så fantastiskt bra!
Det känns som att de flesta människor är i den inringade zonen. De jobbar med något de utbildat sig till för att tjäna pengar. Det är ju tryggt och bra men lämnar ofta en känsla av “var det här allt?”
Nej det är inte allt, det finns så mycket mer! 😀
Jag är ju själv inte i min zone så det är svårt för mig att liksom “övertyga” mina anställda vänner om det, men jag är i alla fall på väg dit. Roliga diskussioner blir det åtminstone och jag köper verkligen att det anställda livet har sina födelar.
Vad tycker du? Är du nära din ikigai eller långt ifrån?
Så vad är det här med att vissa blir sådana torrisar på strikt ketogen kost? Ingen tårvätska, torra tarmkanaler? Slem (mucus) tillverkas av mucin, ett glycoprotein. Vad är ett glycoprotein? En kolhydrat med en polypeptid-kedja. Betyder det att vi behöver kolhydrater för att tillverka mucin?
