Att hitta sitt “syfte”, sitt “purpose” är någonting jag diskuterar mycket med mina kompisar nu. Många av mina vänner jobbar på bra positioner inom företag, projektledare, chefer och är i grunden civilingenjörer. Men, de känner inte att de är i sin “ikigai”, “in the zone”, de känner inte att de lever sitt purpose.
Varför?
Jag TROR att ett jobb, vilket jobb som helst skulle kunna vara en mix av passion, profession, mission, vocation som man tjänar pengar på och som bidrar till en bättre värld. Jag tror inte att det behöver vara något superkomplext som att leva Elon Musks liv.
Nyckeln = att lära känna sig själv
Jag tycker att mitt dagboksskrivande, min meditation och mitt analytiska sinne för mig närmare mitten. Och jag tror att man måste våga misslyckas lite också, testa lite olika saker för att se om man kommer närmare eller längre ifrån. Jag VET att mitt syfte är att hjälpa människor, men jag vet inte exakt HUR men känns som att jag kommer närmare ju mer jag nätverkar och brainstormar med andra.
Den saknade pusselbiten för min del är samarbetena med andra människor, det kan bli så fantastiskt bra!
Det känns som att de flesta människor är i den inringade zonen. De jobbar med något de utbildat sig till för att tjäna pengar. Det är ju tryggt och bra men lämnar ofta en känsla av “var det här allt?”
Nej det är inte allt, det finns så mycket mer! 😀
Jag är ju själv inte i min zone så det är svårt för mig att liksom “övertyga” mina anställda vänner om det, men jag är i alla fall på väg dit. Roliga diskussioner blir det åtminstone och jag köper verkligen att det anställda livet har sina födelar.
Vad tycker du? Är du nära din ikigai eller långt ifrån?
Jag är helt klart långt ifrån! Mitt “livssyfte” vet jag är att hjälpa människor så när jag började gymnasiet gick jag omvårdnadsprogrammet (trodde det var det ända som fanns om man vill hjälpa människor). Jag jobbade knappt ett år men kom ifrån det eftersom jag fick extrajobb på gym (i och med min kostrådgivarutbildning jag gick eftersom jag älskar näring och hjälpa människor), jobbade extra som hotellstädare, butik ja mycket av allt möjligt. När jag till slut aldrig fick ett fast jobb valde jag därför att börja i vården igen eftersom jag var säker där och barnen började komma till världen.
Nu när nedskärningar och pengar ska sparas i vården mår jag bara så illa! Jag kan inte hjälpa människor som jag vill! Jag vill ha eget! Genom åren har jag utbildat mig till healer, och andlig ljusarbetare som jag trivs bra med. Nu vill jag gå en djupare konstutbildning och starta eget! Jag vill inspirera människor! MEN jag tror inte jag vågar! Behöver pengar och jag tror det kommer bli för svårt att få detta om jag blir egen.
Jag tycker det du skrev var kanon! Men med mycket hinder i vägen känns det långt att gå?. Tack för en fantastisk blogg
Läs mitt senaste inlägg!!! 🙂
Tack för ett bra inlägg !
Vi verkar vara många som är i “var det här allt?”-cirkeln.
Mitt ikigai känns just nu långt borta, men jag hoppas att jag en dag når dit.
Tack själv, jag tror man får meditera och fokusera fram sitt ikigai å våga testa massa olika saker.
Är så mitt i detta att jag inte har ngn aning. Känner delvis att jag vill skriva och delvis att detta ideal live your purpose bara är stressande. Men hursomhelst intressant.
Det är stressande och ångestskapande, men jag dras till att fundera över det här ändå för jag vill tro att det går att nå.
Hej Martina! Spännande med allt sånt här. Jag undrar lite över hur du skriver dagbok rent konkret. Vad skriver du med? Hur mycket? Hur lång tid lägger du på det? Skullr vara spännande med ett inlägg om hur man kan börja skriva dagbok!
Bra tips! 🙂
Jag skriver dagbok förhand och på datorn, jag skriver dagbok mellan 5 minuter och 2 timmar per dag beroende på hur mycket jag har att skriva. Jag skriver ned hur jag känner, vad jag tänker på, analyser och idéer samt nattens drömmar och olika projekt jag håller på med.
Jag började skriva dagbok när jag var ca 12 år och det är en av de aktiviteterna som gett mig absolut mest, alla kategorier 🙂
Jag har hittat mitt. Jag är lärare för åk 3-6 och jag älskar det jag gör. Jag kommer säkert att bli annat senare i livet i takt med att jag förändras själv men just nu hade jag inte kunnat ha det bättre. Inte ens när jag fått för få timmars sömn, haft en diskussion eller till och med en konflikt med någon förälder så vill jag till jobbet på morgonen. Jag vet att jag gör en insats för något stort (samhället) och för något litet (de enskilde eleven). Jag kan inte tänka mig något annat jobb just nu som gett mig samma känsla. Jag har varit personlig assistent, jobbat som truckförare och flera år som undersköterska men det var så fel! Man måste våga testa för att veta om det man gör är rätt. Och att ändra sig och välja annat är en del av processen 🙂
Fantastiskt, tack för din kommentar! <3
Hej! Helt off topic men har inte hittat ngt svar på din blogg gällande min fråga. Du har ju skrivit en del om fördelen med att äta zink. Ofta säljs zinktillskott tillsammans med koppar men om jag har förstått dig rätt ska man vara försiktig med att få ett överskott av koppar i kroppen. Jag vill äta zink för att förbättra mitt kassa immunförsvar. Anser du att man bör kombinera med koppar?
Absolut inte, en väldigt väldigt liten minoritet av alla kvinnor behöver koppar. Är du östrogendominant (vilket de flesta är) behöver du BARA zink.
Oj så rätt! Jag har också insett mitt behov av att hjälpa. Jag har börjat hitta något som jag tror jag är bra på (folk tackar mig och jag fattar liksom inte – jag bara gjorde!), som kan nyttjas i sånt jag älskar men kommer få leva parallelt med att bli syrra (något världen behöver och som ger mig pengar). Dock hoppas jag liksom att om jag utövar omvårdnad som syrra med det här andra jag börjat dra igång (älskar och kan) så kan det liksom “dra” mig mot mitten. Att jag kanske idag inte kan se ikigai alls, för jag har ännu inte befunnit mig nära nog.
Men jag är nog mer politisk än du är i hjälpandet. Jag är väldigt politiskt intresserad och speciellt i ett svenskt kontext än vad jag upplever att du pysslar med (du kaske gör det utanför bloggen, det har jag ju noll insyn i). Däremot är dina verktyg för individer helt i linje med mina åsikter, men jag brinner mkt för att stoppa in dem i stora, svepande analyser. Och dricka rödvin till 😉
Politiskt engagerad och drivande syrra är ju verkligen något folk behöver! 🙂 Där finns det mycket att göra. Och ja du har rätt, jag är helt opolitisk.
Så intressant! Jag har aldrig vetat vad jag vill. Jobbat många år inom ett serviceyrke i väntan på att jag skulle komma på vad jag skulle “bli” och vilken utbildning jag skulle välja. Kom aldrig på det och valde tillslut en utbildning som kändes “ok”, något som jag visste att jag hade kapacitet att klara av men är egentligen inte det jag vill göra (hyffsad lön nu men rätt dålig arbetsmiljö). Funderar på att byta bana och kan definitivt tänka mig att skola om mig om jag hittar något jag känner större passion för. Vet dock inte hur jag ska hitta dit, men jag ska testa dina tips om dagbok och meditation!
Kan heller inte bestämma mig för om jag bör fortsätta min relation med min partner, jag vet inte om jag är lycklig, hur vet man att man verkligen älskar någon och hur bör en bra relation vara egentligen?
Hur kommer man vidare om man är en sån person som inte vet vad man vill i något i livet?
Jag kan svara på dina frågor! 🙂
Det är en stor myt det där med att man ska veta vad man “vill bli”, eller ha en “passion” eller tydlig “talang”. Visst, vissa har det. Vissa är svingrymma på matte, eller på att dansa eller brinner för djurrätt eller vad det nu kan vara. Jag var aldrig sån, och många med mig får aldrig nått haleluja moment över vad man ska göra. Det är bara att ta nånting i högen som matchar ens personlighet eller intresse, sen testa och tweaka längs med vägen.
Jag märker att ju mer jag bara kastar mig in i något ju snabbare går den här processen. Som fitness, jag hade ingen aning om de va min grej så jag bara testade att köra det spåret ett tag. Upptäckte att jag inte blev särskilt glad ens när jag placerade mig bra, så då fick jag ytterligare en ledtråd över vad jag gillar och inte. Så gör jag med allt, testa – TRIAL AND ERROR – bättre? Sämre? Roligare? Tråkigare? Dagbok, dagbok, dagbok!
Partner
Man måste våga tro att det finns någon som är the perfect match, och huruvida man har det märker man på relationen. Har du en karl som stöttar dig 100% vad du än gör? Uppvaktar han dig ofta trots att ni har varit ihop länge? Fixar överraskningar och hittar på saker? Har ni roligt? Har ni samma mål? Kan du lita på honom till 100%? Bevisar han sin kärlek kontinueligt och får dig att känna dig värdefull? De tycker jag är en bra relation.
Var aldrig rädd för att dumpa, du är inte en välgörenhetsinrättning 🙂
Tusen tack för att du tar dig tid att svara Martina! Har följt din blogg i många år och det är alltid intressant att läsa.
Ska försöka pusha mig själv att kliva ur min comfort zone och börja testa saker! Hamnar alldeles för lätt i soffan efter jobbet, och det är en halvjobbig känsla att vara nybörjare på någonting – speciellt om andra mer erfarna tittar på!
I nuvarande relation som snart är inne på sitt fjärde år, har jag alltid känt att jag vill ha mer uppskattning och bekräftelse, vilket jag också uttryckligen sagt flera gånger. Han visar väldigt få känslor överlag, han har till och med kallat sig själv för en känslokall person. Jag känner ingen definitiv känsla av att han älskar mig. Litar på honom och jag får stöttning men saknar uppvaktning och överraskningar. Vi gör roliga saker tillsammans men tyvärr skrattar vi inte så mycket ihop. När jag läser det jag skrivit så inser jag hur fel det låter. Överlag har vi det trevligt tillsammans och en separation skulle innebära att jag troligtvis måste flytta från sthlm tillbaka till min hemstad vilket gör det hela svårare att ta en beslut. Oj vad hemskt långt detta blev, inser att dagbok är en riktigt bra idé, vad skönt det är att få skriva av sig och se tankarna framför sig!
Du kan ju skaffa en lägenhet i Stockholm, finns faktiskt riktigt mycket i andra hand till helt okej priser. Jag trodde själv att det skulle vara dyrt i Stockholm, men tycker det är billigare än Göteborg och inte direkt svårt att hitta någonstans att bo. Kan man tänka sig att bo utanför tullarna, blir det både billigare och lättare. Man ska inte ha ett förhållande bara för att bo 🙂
Dina ord om hur en bra relation bör vara fick mig att inse att jag känner mig inte älskad, värdefull och uppskattad i relationen och att jag förtjänar att känna det. Jag talade om det för min partner och sa att jag tycker vi bör gå skilda vägar, vilket vi nu har gjort. Det praktiska får lösa sig på något sätt. Han berättade att han kände mer vänskapskänslor än kärlek, och verkar ha gjort det en längre tid. Jag blir arg på honom för att han inte har talat om det tidigare, och jag blir arg på mig själv för att jag inte insett det tidigare. Känns som jag slösat flera år på honom i onödan. Men det går inte att ha saker ogjort, det är bara att dra lärdom och gå vidare.
Skönt! Du förtjänar all kärlek i världen, inte någon som ser dig som sin “vän”!
Det är tråkigt att han bara valsat med trots att ni båda känt likadant, eller att han inte haft rätt känslor. Väldigt egoistiskt av honom men, nu har du i alla fall förstått att det inte är så det ska vara. Hoppas att nästa kärlek blir himlastormande!
Regga dig på qasa, byggvesta och kolla facebook för andrahandsboende. Du hittar säkert nått. Lycka till! <3
Hallå 🙂
En fråga om L-glycin, såg i ett gammalt inlägg 2016 att du åt det då? Gör du det fortfarande? Är det ok att äta det vid ketokost?
Jag använder det ibland i té, det funkar som sötning 🙂 Kompatibelt med keto!
Hahahahaha, som vanligt känns det som om att du liksom kikar in i min hjärna strax innan du skriver ett inlägg?! Precis det här har jag gått och funderat på typ nyss. Så himla kul att få höra hur du tänker kring det här!
Mitt egna glödlampsmoment inom detta ämne var för en månad sedan när jag insåg att jag TRODDE att jag var i mitten av diagrammet, fast jag faktiskt var för långt åt höger. Bara för att jag tyckte att allt var kul på jobbet, att det kändes viktigt och jag faktiskt fick betalt för det trodde jag att allt var gött.
Blev superirriterad på mig själv för att jag ÄNDÅ inte mådde bra och alltid var osäker…
Men sedan sa min partner att jag nog skulle må bättre av ett jobb där jag får arbeta mer MED människor än ensam. “Det är ju det du är bäst på”.
Jag blev helt chockad. Han hade ju rätt! Så mitt tips är att inte blanda ihop det du tycker är roligt med det du är bra på.
Ska på spännande intervju för en mycket mer dynamisk forskartjänst utanför akademiska världen om en timma. Alla som läser detta får gärna hålla sina tummar. 🙂
Coolt, hoppas det går bra! <3
Tycker att de sjukdomar som jag brottats med genom livet legat som en hinna och dolt vem jag egentligen är. Nu när dessa är under kontroll upplever jag att jag är mer nöjd med livet och vill bara njuta så mycket det bara går.
Det låter bra!
Oh ja, känner verkligen igen mig som den som skaffat en utbildning för att kunna få ett välbetalt jobb. När jag skulle välja utbildning direkt efter gymnasiet så valde jag utefter vad jag hade hyffsat lätt för (fysik och matematik) samt vad som ger ett välbetalt jobb (ingenjör). Medan jag egentligen är mer intresserad av djur och natur samt är väldigt stresskänslig, men det hade jag ingen tanke på då…. Så nu försöker jag planera för att hitta mig själv på riktigt, mitt syfte och mitt kall. Det lutar åt att bli självförsörjande ekologisk bonde ?
Det låter underbart!