Förra gången jag höll en live på min instagram fick jag frågan om vad jag tycker om “body positivity trenden” och att man därigenom negligerar de negativa hälsoeffekterna av att vara tjock. Jag svarade som jag gjort många gånger förr, att det inte alls behöver vara ohälsosamt med övervikt. Många verkar förvånade över svaret, så jag tänkte utveckla det lite i ett inlägg.

Varför övervikt inte är ohälsosamt

Vi lever i ett otroligt fettskrämt samhälle. Både fett på kroppen och fett i maten ryser vi inför, och även väldigt smala människor vill alltid “tappa fett”. Det är ett ideal som genomsyrar hela samhället. Många kopplar övervikt till ohälsa, och att man per automatik blir mer hälsosam av att gå ned i vikt, men så är det absolut inte. Det finns ingenting som gör själva fettet i sig till ett problem om man inte är så tung att man får problem med rörlighet och belastning av leder, eller har så mycket kroppsfett att man får hormonella problem. Fettväven är nämligen ett endokrint (hormonproducerande) organ.

Var ditt fett sätter sig säger mycket om din hormonella status, och det innebär att det för en man är friskt och normalt med extra fett på magen och för en kvinna friskt och normalt med extra fett på rumpa, lår, höfter och bröst. Atypisk fettinlagring på till exempel rygg och armar (eller buk för kvinnor) tyder ofta på skeva könshormoner och förhöjda insulinnivåer. Det betyder inte att magen måste vara helt platt eller att det ska vara en tvättbräda där. Som sagt är vår moderna bild av hur mycket kroppsfett som är eftersträvansvärt väldigt onaturlig, och fitnessidealet är sällan det mest hälsosamma. Det måste inte vara ohälsosamt, beroende på vad man har för livsstil, och detsamma är det med övervikt. Det är inte vikten eller fettprocenten i sig som är ohälsosam.

Vad är ohälsa?

Ohälsa har mycket med vardagsvanorna att göra. Vad man äter, hur man sover, hur man rör sig och vad man har för typ av återhämtning varje dag. Det går utmärkt att ha jättebra vardagsvanor och ändå vara tjock, och då är övervikten sällan ett problem. Vi har också olika tolerans för övervikt beroende på vår hormonella status och hur vi är konstruerade. Vissa människor kan med lätthet bära upp tjugo kilo extra medan andra inte har den kapaciteten.

Att vara smal är absolut inget kvitto på hälsa. Det går att vara supersmal och ohälsan själv. Med dåliga vardagsvanor är smalheten i sig ingen hälsovinst, det tyder bara på en potentiellt fördelaktig insulinreglering eller en viss genetisk set-up men blodsockret kan ändå dansa hambo och det kan finnas omfattande psykisk ohälsa, sömnproblem, kroniska inflammationer och annat som kanske inte alltid detekteras via ett vanligt blodprov på vårdcentralen.

Skyddande övervikt

Inflammation är en katabol (nedbrytande) process och övervikt är en anabol (uppbyggande) process så naturligt är att någon med mycket kroniska inflammationer också är överviktig. Det är en frisk respons för att hålla kroppen i homeostas. Titta på äldre personer som närmar sig livets slut, de tacklar av eller hur? Ingen av mina tjocka släktingar har dött tjocka utan halverade sin kroppsvikt innan de dog. Det finns också forskning på att äldre personer med lite extra fett ofta är friskare än smalisarna just på grund av den här homeostas-effekten.

Så att jaga en viss vikt av hälsoskäl är ganska lönlöst. Om du ligger väldigt långt ifrån din ideala vikt så ligger det något större problem i botten som måste lösas först, och har du bara lite övervikt är det troligen några enkla livsstilsfaktorer bakom. Det kan också vara så att just din kropp trivs väldigt bra på den högre vikten. Det måste inte vara ett problem.

Detta sammanfattar mina åsikter om övervikt. Att body positivity skulle uppmuntra fetma och därigenom ohälsa är ett helt tokigt sätt att tänka. För det första är det ingen som försöker bli överviktig medvetet och för det andra så finns det inte nödvändigtvis ett likhetstecken mellan övervikt och ohälsa. Jag tycker bara det är bra att normalisera alla olika kroppar, och det vore också bra om man pratade om ohälsa ur en annan kontext.