Nu har jag äntligen landat och är hemkommen från min långa tripp till Australien och Nya Zealand. Detta var ärligt talat min första långresa som jag hållt mig 100% keto, och inte ätit ens ett gram onödigt eller onyttigt. I vanliga fall brukar det finnas något litet jag vill testa, i Sverige är det förstås kvarg som lockar men nu var det inget! Nada!
Till och med flygresorna gick strålande, och de tar 12 timmar att ta sig till Australien från Shanghai, och hela tillbakaresan; Nya Zealand – Australien – Hongkong – Shanghai tog lite drygt 30 timmar.
Detta var lite av min flygmat. Man får ta med sig egen mat ombord på ALLA flyg. Jag flyger 10-30 gånger per år och har flugit med allt från SAS till ryska aeroflot och INGEN har stoppat mig hittills. Jag hade med mig 20 burkar tonfisk i handbagaget (för import) och visst, de tyckte att de va KONSTIGT men de gick bra ändå.
På flyget åt jag 3 burkar tonfisk, en avocado och en atkinsbar. Resten sparade jag.
LCHF PÅ RESA
Som vanligt tyckte jag att det gick väldigt bra att att LCHF:a på resande fot, jag upplever aldrig att jag blir strandad med mat jag inte kan äta eller så. Det finns ju ALLTID en mataffär i närheten. Det är bara ett enda resmål jag varit på som faktiskt inte hade en mataffär och de var Sanya i södra Kina. Där fick jag äta grillad råtta. Annars har det inte varit några problem.
Både Australien och Nya Zealand har jättefin mat både på resturangerna och i matbutikerna. På Nya Zealand bodde vi till största delen i vår campervan, och då kunde vi laga mat själva på en liten spisplatta.
Nu (efter 7 år med LCHF) känns det som att jag kommit till en ny punkt där jag inte behöver göra avsteg längre. Keto känns på något vis helt integrerat, även om den säkert kommer fortsätta att utvecklas. Just långflygningar var en sån grej som jag innan kunde skita lite i och bara äta de jag fick, liksom att vilja testa nya rätter på nya ställen. Nu känner jag inte så längre och det känns skönt!
