OBS: Bläddra förbi det här inlägget om du är helt ointresserad av hår!
Jag har fått många kommentarer på instagram om hur det har gått med mitt hårprojekt, särskilt med tanke på att jag klippte mig ganska kort i julas (axellängd är dödskort för mig!) Sanningen var tyvärr att jag saboterade mitt egna hårprojekt genom att göra några grejer jag predikar om att man inte ska göra, om man vill ha långt hår!
Hur jag sabbade mitt hårprojekt
Såhär fantastiskt var det före jag förstörde det. Mitt eget hår till 100% men givetvis blonderat som attans.
Håret var långt, tjock och blont och nästan varje dag var en bra hårdag. Det gjorde att jag fick hår-hybris och “glömde bort” att jag egentligen har ett fragilt ultrablonderat hår. Jag började experimentera med Henna-färg (läs om det här) och det blev superfint men sen ville jag såklart ha tillbaka mitt VITA hår och helblonderade mig (aj aj!) och det gick turligt nog ganska okej men det är ju så med blonderingar att skadorna kommer gradvis. Det kan se bra ut veckan efter blonderingen men sedan börjar det trilla av!
Medan det fortfarande var i det här “okej” skicket började jag klippa bort de slitna delarna (aj aj igen, inte klippa!) så att det förstås blev kortare, men inte helt bra. Då kom jag på att jag ville ha en ombré look (heter det så?) När håret går från mörkblont i hårbotten till ljusblont i topparna. Det kostade skjortan att fixa och resultatet blev för mörkt för mig, så återigen fick jag helbleka tillbaka till blont. Det var too much och katastrofen var ett faktum. 2/5 av håret eller mer, kanske 3/5 av håret rök på både längden och tjockleken. Det trillade av helt enkelt. Det gjorde att jag fick uppsöka en frisör som var expert på sönderblonderat hår och klippa mig (mer), göra massa kemiska återställande behandlingar och börja med slingor istället för helblekning.
Håreskapader 2019
Det blev alltså som bilden till vänster. Ett tag efteråt gjorde jag rosa slingor och därefter blå/rosa slingor med färg man tvättar ur på en tvätt. Nix! Inte i vitt hår, då sitter det som berget och man måste bleka bort det.
Lärdomarna bara hopar sig! 😀
- Få inte hår-hybris, fortsätt alltid att behandla håret som ett spädbarn!
- Klipp dig aldrig någonsin!
- Färga/tona inte om det finns en chans att du behöver/vill få ur färgen igen!
Så efter ytterligare en runda helblekning var jag tillbaka, inte på ruta noll men på någon ruta där i början. Det har vuxit ut ganska bra (bilden längst till höger) och blir tjockare hela tiden. Jag tror att håret kommer att vara helt återställt inom ett år eller tidigare för att jag har gjort den här resan tidigare och vet att det GÅR att få fantastiskt långt, tjockt hår (som också är platinablont!)
Det GÅR!
Det är inte enkelt och det kräver minutiös skötsel, men det blir ju rutin efter ett tag ändå så. Jag vet nu också att livet inte blir roligare med en ny hårfärg, att jag inte blir mer seriös i mörkare hår och att håret knappast blir fräschare för att man “klipper topparna” och annat trams.
Let it be, let it grow är tricket. Ju mindre man gör med det desto bättre. Man behöver ju inte ens tvätta håret egentligen, allting sköter sig själv. De absolut snyggaste hårsvallen jag har sett har varit på personer som varken färgar eller fixar och endast tvättar med vatten, men det är ju också ett litet projekt att komma dit och jag tänker minsann fortsätta vara platinablond.
Det var senaste hår-uppdateringen, projekt ultrahår är alltså på igen och går väldigt bra. Ny uppdatering kommer först när jag bräcker hår-rekordet från 2017 🙂