Jag delade med mig av mitt mående i det här inlägget och gjorde en personlig lajv som man kan titta på på min IG-TV för den är sparad där, och blev så otroligt inspirerad och imponerad av all love bombing! ❤︎
Min tidigare erfarenhet både för mig själv och andra som mår dåligt är att många inte vet vad de ska säga och därför inte säger något alls. De är som att de inte kan finna orden riktigt, allting känns futtigt så de håller tyst och låtsas som det regnar. Den här metoden tycker jag är så galet oempatisk och skev, för “locket på-metoden” blir nästan en form av “gaslighting”* som gör att man börjar tvivla på vilken verklighet man lever i egentligen. Är allting som vanligt, eller går jag igenom en kris?
Har vi mjuknat pga coronakrisen?
Nu har ni som läser här och mina nära och kära gjort helt tvärtom, nämligen visat så otroligt mycket empati och rakryggad autenticitet att jag blir helt häpen, tagen och rörd på samma gång. Det känns som att den här coronakrisen har fått många att mjukna och bli mindre filtrerade i sina interaktioner. Det är i så fall en väldigt positiv konsekvens, mitt i allt elände. Jag tycker att det är exakt såhär man ska vara med varandra hela tiden, och inte bry sig så mycket om hur någonting framstår eller verkar. Inte “save face” genom att förneka eller förminska sina problem utan istället se det som en öppning till djupare kontakt med andra människor.
Att prata med folk som mår dåligt
Det blir inte futtigt eller plumpt. “Du ser ledsen ut, hur är det, vill du prata om det?” Något sånt är alltid okej att säga tycker jag. Att vara fruktansvärt rak kan vara väldigt befriande för människor för att de då får “tillåtelse” att vara mer raka tillbaka själva. “Jo jag är skitledsen faktiskt, men jag vill inte prata om det just nu” kan man svara. Det kan kännas oroligt att fråga privata saker för att man inte vill “klampa på” men det är ju den andra personens ansvar att sätta gränser för det. Bättre att klampa lite för mycket än för lite, för att visa att man bryr sig. Håller du med mig?
Hur som helst ser jag mer av det nu och även mer öppna funderingar kring hur man ska hantera situationen som råder. Hur allvarlig och tungsint måste man vara? Får man skoja om grejer? Måste man prata om corona hela tiden? Får man lov att ta en mental paus? Det verkar som att vi är överens om att man får det, och att vi får hoppas att vi ska komma ur det så att livet kan återgå till det normala och planera för det.
Hoppas också att vi kan fortsätta öppna upp för oro, ångest och mental vånda och inte gömma undan det. Som en läsare skrev kommer den psykiska ohälsan att öka våldsamt till följd av allting som händer nu, så viktigare än någonsin att nå ut och fram.
*Gaslighting är en form av psykologisk manipulation där man konsekvent förnekar en annan persons upplevelse av verkligheten tills den personen börjar ifrågasätta sitt eget förstånd.
2. Tillskott med MSM
