Podden är ute – allting är på engelska förstås men här är den!
Vlogg – Mer scenskräck
Pratar lite mer om scenskräcken, det verkar vara veckans tema 🙂
Det är många som säger typ “du verkar så avslappnad när du gör dina vloggar”, och det är ju för att det bara är jag. Förvisso pratar jag ju med dig som tittar, men i rummet är bara jag och min kamera och det känns på sin höjd lite tramsigt. Inte läskigt 🙂
Tack för alla tips och kommentarer, jag läser, svarar och sparar på alla!
Så trött på scenskräcken nu!
Jag landade i Shanghai i söndags, och mitt löfte var att jobba med min scenskräck på en gång! Min plan var att joina en Toastmasterklubb dag ett, men idag är det torsdag och jag har inte varit där ännu.
Vad värre är, är att jag var med i Jimmy Moores podcast inatt (jag ska länka när den kommer), och jag var såååå nervös. USCH VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT VARA NERVÖS!
Jag är ARG på mig själv för att jag blir så nervös!
Det förstör så himla mycket. I text ser allting jättefint ut men sen i tal blir de heltokigt. Jag pratar inte alls lika bra engelska som jag gör i mitt huvud, mitt vokabulär krymper med 90% och jag kan inte tänka. Det är verkligen skitjobbigt att inte kunna det. Ingenting låter smart, jag är liksom tacksam om jag får ut en fullkomlig mening som inte är helt fel.
Podcasten spelades in 15.15 amerikansk tid, vilket var 03.15 kinesisk tid. Bra tänkte jag, då hinner jag lugna ned mig innan. Hann jag det? Nej, klockan 03 var jag självklart klarvaken med pulsen i 200. Jag gick och la mig vid 06 och gick upp vid 11, vaknade av en mardröm. Den handlade om att få knivar in i huvudet och raka av allt sitt hår, min tolkning är att det är mitt undermedvetna som försökte förmedla någonting kring det där med att prata “inför” folk… eller vad tror du?
Nu när jag sitter här med mitt fettkaffe är jag något frustrerad och gnällig. Men jag tänker att irritation och frustration kan vara bra drivkrafter ibland också. Jag brukar vara ganska oberörd, men nu är jag arg på mig själv för två saker: Den ena är att jag inte fått ändan ur vagnen att hacka min scenskräck tidigare, och den andra är att jag låtit mig själv bli helt ur form under “semestern”. Båda är kritiska, för att jag gör mycket sociala grejer just nu, och för att jag för första gången ska vara på omslaget till min egen bok (en ny!) Klart man vill vara, eller i alla fall KÄNNA sig fin då!
Det här får vi ta och lösa, kanske tillsammans på något vis? Jag tänker att man aldrig är ensam om sina problem. Dags att lösa de här efterhängande onödiga grejerna som ligger och gnager!
Webserie i samarbete med Enklaknep!
Jag älskar att jag har så kreativa och drivna vänner, särskilt när jag får vara med på ett hörn! Jag och min kompis Johanna är ganska olika men har många överlappande intressen. Några av dessa är sociala medier, meditation, personlig utveckling och autenticitet bara för att nämna några. En kombination av de här sakerna mynnade ut i en webserie i 8 delar med temat hur man mår bra på webben.
Vi går igenom hur man ska undvika att känna press och stress både för dig som är väldigt involverad i sociala medier, och för dig som mest tittar på. Det här är introt! Glöm inte följa kanalen och spana in Johannas blogg här! 🙂
Jag lägger ut avsnitten på bloggen i den takten de publiceras!
Konceptbaserat tänkande
Jag lägger upp bilder på min mat på instagram och jag heter Highfatfitness där. Alla bilder är inte jättevackra, men man ser hur jag äter i alla fall för de som är intresserade. Min senaste matbild var den här:
Det är kött och morötter, och genast kommer kommentaren: “Du kan inte äta morötter på LCHF!”
Det här fick mig att fundera över hur människor tänker när det kommer till dieter, och jag insåg att jag tänker väldigt konceptbaserat.
Jag ser helheten i saker och ting och identifierar det underliggande konceptet.
Vad är konceptet bakom LCHF?
Det är insulin.
Det gör att om man har koll på sitt insulin, så har man koll på dieten oavsett hur den ser ut. Man äter inte fett för fettets skull, man äter det för att hålla nere sitt blodsocker och insulin. Det går att göra på massor av sätt!
Ett effektivt sätt är tung styrketräning.
Ett annat effektivt sätt är att äta resistent stärkelse i form av kidneybönor, rårivna morötter, banan eller kall potatis.
På bilden har jag kokta morötter men det är en gigantisk portion avsedd för fyra portioner. Storlek framgår inte alltid på bilder. Dessutom är varje tugga kött ackompanjerat av en tugga smör. Ketostyle! En bit morot här eller där spelar alltså ingen roll, oavsett om det är “godkänt” eller ej.
Det är väldigt bra att tänka igenom varför man gör saker, eller varför något fungerar eller inte fungerar. Vad är konceptet bakom raw food? Vad är konceptet bakom tallriksmodellen? Varför tycker livsmedelsverket att vi ska äta så mycket kolhydrater? Vad är konceptet bakom… och så vidare. Då får man ett djupare tänk!
