Rädsla är en mänsklig, helt nödvändig känsla som är extremt viktig att kunna hantera på rätt sätt. Vi kan inte skita i våra rädslor för då kan vi råka väldigt illa ut, men vi kan inte bry oss om varenda en lika mycket heller, för då blir vi till sist fobiska.
Extrem irrationell rädsla
Jag fick panikångest väldigt tidigt, jag tror jag var 7 år eller något sådant. För er som inte har upplevt det själva så kan det beskrivas som stark rädsla som uppstår väldigt plötsligt helt utan förvarning. Rädslan är så stark att den ofta är paralyserande, det går inte att tänka eller göra något annat utom möjligtvis fly scenen. Man kan börja svettas okontrollerat, hjärtat slår i 180 och man kan få mängder med fysiska symptom. En del vuxna som får panikångest för första gången tror att de har fått en hjärtattack och vissa svimmar eller börja göra destruktiva och irrationella saker för att fly det enorma obehaget.
Väldigt länge skämdes jag jättemycket över min panikångest, men nu har jag inga problem att prata öppet om den och jag är helt fri från det idag. När man är liten har man ännu ingen möjlighet att tänka logiskt och rationellt, så att drabbas av panikångest vid så ung ålder ger en hel del andra psykologiska problem. Självklart gör man allting för att undvika en panikångestattack vilket kan leda till både tvångstankar och fobier, något jag hade väldigt gott om! Massor av extrema, irrationella rädslor med andra ord.
Att använda rädsla till sin fördel
Jag tror inte att det är rimligt att tänka sig att man ska bli av med alla sina rädslor, och jag tror inte att det hade varit fördelaktigt heller. Jag tror att alla känslor, oavsett hur negativa, är viktiga budskap att ta på allvar. Även panikångest! Just panikångest har en fysiologisk komponent, oftast kopplad till intolerans mot blodsockersvängningar men det kan finnas mängder med saker bakom som är viktigt att gräva i.
Vad säger rädsla då? Rädsla talar om för oss vad som är viktigt för oss, vad som saknas. Inte sällan pekar rädslan oss mot basala behov.
För oss i väst som har det väldigt gott ställt kan rädsla triggas om något i toppen på pyramiden är hotat. Jag avskyr personligen när min kreativitet och spontanitet är hotad, det gör mig väldigt rädd och orolig.
Att i samband med social distansering och hemkarantän inte kunna träffa sina vänner och familj som vanligt kan trigga rädsla, eller oro för att all mat eller viktiga mediciner ska ta slut. Dissekera din rädsla så ser du vad som verkligen är viktigt för dig. När du hittat svaret så fråga dig själv varför det skulle vara så hemskt. Varför skulle det vara så hemskt att inte få lov att vara spontan? Varför skulle det vara så hemskt att maten tar slut i affären? Varför skulle det vara så hemskt att du inte kan föreläsa som vanligt? Åka buss eller spårvagn? Ha en middagsbjudning? Vad handlar det om egentligen?
Dissekera rädslan, använd informationen & berika ditt liv
Kroppen och sinnet är fantastiskt som kan ge oss så mycket information bara vi lär oss att lyssna! Inte fly eller bota – utan lyssna! Många tror felaktigt att starka känslor är mycket farliga och måste åtgärdas med en gång, och om de inte åtgärdas eskalerar det helt ur kontroll och gör en galen. Detta är inte sant, men rädslan för att bli galen är faktiskt en egen fobi som kallas för dementofobi. Att lida av dementofobi ökar på inga sätt risken för att faktiskt bli galen. Det handlar egentligen om en multifaktoriell rädsla för att tappa kontrollen, inte kunna ta hand om sig själv och behöva bli inspärrad på en institution isolerad från sitt liv. En del av botemedlet är att ta mer ansvar i sitt eget liv och agera aktivt för att ta hand om sig själv genom klassisk “self parenting”, dvs äta vettigt, träna, meditera, sätta upp mål och nå dem, skriva dagbok och alla sådana basic grejer. Då bygger man upp sitt självförtroende om att vara ytterst kapabel att ta hand om sig själv.
Min egen panikångest började med att jag kände mig frihetsberövad. Första dagen i skolan frågade jag min mamma hur länge jag skulle behöva stå ut med det där. Jag gillade verkligen inte grejen att sitta fast i en bänk i flera timmar och lyssna på extremt tråkiga saker. Tortyr. Hennes svar glömmer jag aldrig: “9 år”. Jag tog det som en dödsdom och det var startskottet för min panikångest som gjorde att jag ofta var tvungen att fly klassrummet i panik.
Än idag är frihet otroligt viktigt för mig och även om jag inte får panikångest så reagerar jag otroligt starkt på om någon vill “stänga in” mig eller begränsa mig. Jag har enormt svårt att ta till mig regler, både muntligt uttalade och skriftliga.
Har jag hamnat i problem på grund av det? Oh yes!
Har det berikat mitt liv något oerhört och ger mig saker att vara tacksam över varje dag? Oh yes!
Hur man lyssnar på sina rädslor
Det är troligen vanligt att det uppstår konflikt mellan hur “samhället” vill att man ska vara och hur man själv vill leva. Jag tror att det är så för många men att de flesta följer samhällets normer framför sina egna känslor. Jag har valt att göra tvärtom; följa mina egna känslor framför samhällets normer. Det framstod säkert som otroligt oansvarigt före jag lärde mig hur man startar ett företag, hur man är produktiv hemifrån och hur man tjänar pengar på alternativa sätt. Jag har fortfarande mycket att lära och jobbar ideligen på att bygga mitt självförtroende kring att jag kan göra på mitt sätt och få det att fungera.
Fortfarande kommer rädslor i alla dess former och i hela magnitudskalan från lätt oro till fullskalig panik men nu kan jag lyssna! Vad säger denna rädslan mig? Vilken behov behöver jag ta hänsyn till nu? Vad är viktigt just nu?
Av rädslan för Covid-19 med dess ekonomiska och sociala följder kan man lära sig väldigt mycket både om sig själv och andra.
Vad har du lärt dig?
