Dags att bli lite mer personlig igen för att det är många som efterfrågar det. Jag har börjat använda Instastory mer och får mycket frågor så fort jag visar hur jag lever, tränar och jobbar. Den vanligaste frågan är “Hur hinner du allting!?” och svaret på den frågan är egentligen att jag är väldigt rädd om min tid. Det är därför jag inte säljer min tid för pengar.

Min tid är värd mer än pengar

Min tid är värd mer än 300 spänn i timmen eller 500 spänn eller 1000 spänn för min tid är det enda jag har. Det är mitt liv och jag kan inte låta någon annan bestämma varken var jag ska vara nånstans eller vad jag ska göra. Jag tyckte detta var helt sjukt när jag var 6 år och skulle börja i skolan, och jag tycker fortfarande likadant.

Dock tog det mig fram till slutet av gymnasiet innan jag började skolka och sånt. Inte för att jag hade något bättre för mig utan mest för att jag och mina två kompisar jag hängde med, redan hade högst betyg och vi hade för mycket hybris för att gå in på lektionerna. Istället satt vi utanför och tog bilder på oss själva med kameror som inte var digitala.

17åriga Martina hybris Johansson kan redan allt så varför plugga?

Min tid = mitt ansvar

När jag styr 100% över mitt liv så kommer det med en hel del ansvar. Jag behöver försörja mig själv så allt jag lägger tid på måste bygga på något större, ge en inkomst och passa in med resten av mina aktiviteter. Innan jag gick från egenföretagare till företagare kunde jag inte räkna med att få en lön varje månad, men det kan jag nu. Men jag är fortfarande väldigt noga med att optimera och framförallt ha koll på hur mycket tid jag lägger på vad. Därför jobbar jag alltid med timer och räknar effektiv tid, den riktiga verkningsgraden.

De flesta har en verkningsgrad på 2%

De allra flesta gör inte det mesta med sin tid, och det märker man när man börjar jobba med timer.

Göra té, gå på toa, kolla instagram eller titta på youtube är inte jobb, bara jobb ska räknas som jobb. Använder man den måttstocken är en 50%ig verkningsgrad helt fantastisk, och man inser hur otroligt lite tid man behöver för att göra otroligt mycket saker. Den felande länken är alltid fokus.

Fokus går att träna upp

Man kan träna upp det med meditation, fysisk träning och genom att vara noga med att ALDRIG multitaska. Om man är anställd och bara kan göra vad man vill på sin fritid är det extra noga att ha ett bra fokus, då kan man klämma in nästan en hel arbetsvecka på en arbetsvecka. Nu verkar problemet vara mer att folk generellt inte vill det, det är mer entreprenörspersoner som är besatta av att jobba så mycket som möjligt.

Mål + Plan + Timer = Resultat

Den här modellen brukar jag följa för att komma framåt och hinna så mycket som möjligt. Jag sätter mål för mitt företag, min hälsa, min träning, ekonomi, boende och så vidare. Sen bryter jag ned varje mål i 5 distinkta steg och gör en plan för varje.

Genom att klocka tiden ser jag att jag lägger resurser på att ta mig mot målet, och med dessa tre bitar på plats är det 100% säkert att jag kommer uppnå ett resultat.

Vissa mål kräver både plan, tid OCH pengar och exempel på det är när man behöver anställa någon. Den situationen har jag varit ofta i det senaste året, vilket är en rätt läskig grej för egenföretagare (kontrollfreaks som gör allt bäst själv) men det kan också vara det bästa man kan göra för sig själv.

Det får vara mitt avslutande tips till er som driver eget, att våga skala upp och komma till den punkten där man börjar delegera och betalar andra för att själv få mer tid, och i slutändan dra in mer pengar i bolaget.

För er som undrar vad det är för bolag jag har så är det inte blogg eller böcker jag pratar om, utan det jag räknar som mitt “jobb” är mitt editing bolag där jag är ‘Chief edior’ och har 10 anställda. Vi granskar och korrar vetenskapliga artiklar och det är de som är min business.  

Utforskar rosa hår

Jag är 33 år och jag har märkt att även i min ringa ålder (ja den är ringa) är det många som drar sig för att testa nya saker. Jag får mail från 20-åringar som undrar om det är “för sent” att börja med det ena eller det tredje, och det chockar mig! Men så kommer jag ihåg att jag också tänkte så, redan som barn. Förvisso har många duktiga börjat tidigt, men inte alla. Dessutom behöver man inte vara duktig eller ha talang för någonting, det är inte obligatoriskt. Dessutom finns det sällan en övre åldersgräns för att testa något.

Utforska utan krav

Om man tävlar i något vill man ju förstås vara bäst, men om man inte tävlar behöver man inte tro att man inte “får” göra saker för att man är “för gammal” eller eventuellt inte kan bli bäst. Personligen tycker jag att det är rätt kul att vara sämst, eller att umgås med människor som är smartare och bättre. Då kan jag lära mig. Är jag bäst blir det snabbt tråkigt. Nu håller jag på att lära mig kroppsviktsträning (calisthenics) och business och marketing som inte alls är mina områden, men kul för att det är så annorlunda. Jag räknar inte med att bli bäst, utan mer att de ska stötta de jag redan kan.

Utforskar norra Kina

Sluta ursäkta – Börja utforska!

Det är det mest effektiva sättet att bygga mer neuroner i hjärnan, ju mer man testar saker man inte kan, ju mer tränas nervsystemet. Det motverkar åldrande och höjer lyckonivåerna. Det finns så mycket kul att testa och göra, allt från att testa en ny hårfärg till nya träningsformer, aktiviteter, nytt arbete, nya fritidsintressen, nya kompisar, nya vanor eller vad som helst. Så fort man går utanför komfortzonen och börjar utforska lär man sig något nytt, eller får en ny aha-upplevelse om sig själv eller andra.

Jag tror att det är livsfarligt att tänka att “det är för sent” eller “jag är för gammal” sätta upp olika regler för sig själv. Om det är nått man vill testa eller till och med bli bra på är det bara att köra, oavsett ålder eller andra påhittade begränsningar! 

Har du något du skulle vilja utforska men som du har massa ursäkter kring?

Jag har faktiskt velat ha en rolig hårfärg väldigt länge, men tänkt att folk kanske inte tar mig på allvar om jag har det. Nu skiter jag i det, jag tar mig själv på allvar och det återspeglas i alla möten jag har med andra människor!

Jag har också dragit mig för att gå på yogapass för att jag “är för stel”, innan jag började gymma drog jag mig för det för att jag “var så svag” eller stannade hemma istället för att gå ut och dansa för att jag “har ju ingen att gå med”.

Dags att skrota dessa lama ursäkter tycker jag och börja göra precis det vi vill göra!

Vad vill du göra?