Kommentar från Jossa om dödsångest/existentiell ångest – fruktansvärt tungt ämne, jag vet. Men du räds ju inte de stora och svåra frågorna. Jag kan bara tala för mig själv, men jag har insett att ju bättre jag mår i övrigt, desto starkare blir min existentiella ångest. Låter ju dubbelt, men … Ju klarare jag kan tänka, ju mer ro jag har i kroppen, ju mer energisk och stark jag känner mig, desto STARKARE känns hela livet. Och därmed blir det mig också mycket mer påtagligt att livet endast varar under en begränsad tid. Tidigare var jag mer eller mindre konstant i en stressad dimma och HANN inte tänka på de stora frågorna. Eller orkade inte. Då handlade det om att släcka småbränder i vardagslivet. Känner du igen det? Hur tacklar du den typen av tankar? Och går det att bli av med dem? Liksom, att se på existensen/oändligheten och förgängligheten utan ångest?

Jo men hej! Välkommen till the core of me – min kroniska existentiella ångest har varit ON  lika länge som jag har tagit hand om mig själv och styrt mitt eget liv. Precis som du säger var det mest släckning av småbränder innan. Livet kretsade kring “nästa grej” och futtiga små vardagsdraman och tentaångest.

Jag tror att det inom meditationen kallas för “The Dark Night of the Soul” när man kommer till den insikten att ingenting finns på riktigt, inte ens en själv. Det finns ingen “där inne”, och man börjar tvivla på om någonting finns överhuvudtaget. Med det kommer också makten att manipulera sin egen verklighet och skapa möjligheter för sig själv som ens gamla “jag” aldrig fixat.

Kronisk existentiell ångest

Sedan dess har jag blivit så smärtsamt medveten om alltings förgänglighet och kastas mellan att verkligen uppskatta det som är, och vara rädd för att det ska ta slut. Tar det slut? Mitt intresse för biohacking och beautyhacking ligger ju precis här – rakt i dödsångestens kärna.

Nått slags syfte är väl att få ut maximalt av livet genom att vara så frisk och funktionell som möjligt, och verkligen investera i det. Göra alla uppoffringar som krävs för att få mer topp-upplevelser och maxa lyckonivån.

Det slog mig för några månader sedan när jag satt hemma och drack rödvin i soffan att jag inte skulle komma ihåg det som något speciellt. Ytterligare ett tillfälle som jag förgiftar min kropp (ja, alkohol är ett gift – rödvin är inte hälsosamt) utan att det ger något mervärde. Efter det slutade jag dricka alkohol hemma och tar nu bara nån öl ute vid sociala tillfällen. Likaså alla gånger man står i kylen och äter rakt från någon hylla – helt meningslöst och ovärdigt. Bara förgänglig nu-belöning.

Resultatet av existentiell ångest

Jag skulle säga att ett resultat är att jag går in djupare i aktiviteter med ett högre värde. Det blir inte så hemskt att gå upp 04.30 och det blir inte så hemskt att inte “äta ett gott bröd” eller fika på bullar. Vill jag göra det så gör jag det men eftersom det är en så kortsiktig nu-belöning som jag kommer glömma bort ändå kan jag lika gärna skippa det.

Träningen har fått ett högre syfte. Träning är mindfulness och att bygga något långsiktigt som ska hålla hela livet – min kropp. Att titta 18 månader framåt som min coach vill att jag ska göra är inte ett dugg jobbigt längre. Att ha något viktmål 6 veckor bort skulle kännas så fruktansvärt meningslöst, det har INGET värde överhuvudtaget.

Produktivitet och att vara verksam inom mina områden känns oerhört viktigt och som att jag hedrar mitt högre syfte, även om det är tråkigt ibland och jag hellre vill kolla på youtube så VET jag att vad jag åstadkommer i FLOW kommer vara värt mycket mer. Det kommer att vara “på riktigt” medan flyktande bara är destruktivt.

Ökad intresse för spiritualitet

Jag hade faktiskt NOLL intresse av spiritualitet före 2011 men sen har det smugit sig på mer och mer och nu är det en del av min vardag; bön, meditation, kontemplation och läsning av olika texter som jag tycker vidgar min förståelse och uppfattning. Jag tycker att det ger oerhört mycket och ökar känslan av tacksamhet och att det finns en mening och ett syfte.

Den existentiella ångesten räknar jag inte att bli av med i första taget men jag mediterar på den och övar mig i acceptans och så, så där tjänar den ett syfte. Samt övriga nyss uppräknade effekter som jag tycker ökar min livskvalité mycket.