E frågar: Att läka från sjukdomar som på ett eller annat sätt innebär kroppens utmattning. Kronisk trötthet, binjureutmattning, ångest, depression och mycket annat. Visst har du enorm kunskap men eftersom du är frisk och stark så har du kanske svårt att leva sig in i vilka praktiska svårigheter man möter när man ändå försöker göra “allt rätt”?
Varför är kroppen eller sinnet utmattat?
Är det sömnbrist? Är det för lite mental eller fysisk stimulans? Är det sociala relationer? Är det för lite tid för tyst kontemplation? Är det ett stressat immunförsvar? Är det dålig kosthållning?
Jag tror inte att NÅGOT uppstår ur INTET – det finns alltid en orsak och hittar man den går det mesta att vända. Många är deprimerade på grund av sömnbrist och många med sömnbrist är deprimerade. Depression feldiagnosticeras som kronisk trötthet och binjureutmattning. Vilka mediciner eller terapier finns det för att komma till rätta med det?
Hur ser ditt livshjul ut?
Jag tror att det är svårt att må dåligt om alla bitar är helt utmaxade. Jag tror (med eftertryck på tror) att någonting i livssituationen är fel om man har mycket ångest, depression, kronisk trötthet och utmattning.
Personligen har jag väldigt lätt att bli sommardeprimerad och kan sitta helt passiv i flera månader under sommaren, och för mig är det att 5 av 8 bitar på hjulet havererar totalt. Jag vet om att det blir så och har gjort en rad försiktighetsåtgärder för att lösa det, så den här sommaren tror jag faktiskt att jag kommer att klara mig!
Papper & penna är första steget
Att sätta sig och skriva ned alla tankar på temat “varför jag mår som jag mår”, och om svaret är “jag vet inte” så säger du till dig själv “men OM jag visste varför – vad SKULLE det kunna vara då?”
Därifrån får man börja designa en ny tillvaro för sig själv som lättare kan uppfylla kriterierna för att må bra. Börja fylla i luckorna som saknas. Många blir förvånade över hur långt man kan komma med kost och träning, men det är absolut inte nog! Man kan behöva byta jobb, avsluta vänskapsrelationer, skilja sig eller flytta. Om man verkligen mår dåligt är det något STORT som är fel – och stora problem kräver ofta stora åtgärder.
Det är min input på det hela 🙂
Hej Martina
Jag tror (baserat på egna studier och en mängd litteraturstudier) att det är just när vi maxar allt: snyggaste bostaden, bästa jobbet, högsta lönen, snyggaste partner osv som utmattningssyndrom kommer. Eller som Micael Dahlén säger, gör allt till 70%. Vi har byggt en lösning som hjälper användaren att se sin balans. Lösningen arbetar med statistisk analys och kommer att ge användaren 1a hjälpen, när vi fått in återstående finansiering. Du ser mer på breathemedtech.com. Allt gott Sverker
Tror det fattas ruta/or på ditt “hjul”. Ex en är, att man helt enkelt är dum i huvet, en annan är självförtroende, erfarenhet. Allt är inte hälsa eller fysik eller materiellt. Tror jag i alla fall.
Du får göra ditt eget hjul Verner 🙂
Jag har precis fått mitt resultat från 23andme och precis som jag trodde har jag mycket neanderthal-DNA. Eller mycket är väl att ta i men 4% vilket är i det övre spannet.
Tror du att man ska fästa någon vikt vid sådant när det gäller kost och livsstil eller är det mest en kul grej? Jag tänker att mina gener borde innebära att jag ska äta kött och fett typ…Men jag vet inte. Kanske var de omnivorer?
*neanderthal-five*
Jag har samma hypotes, och jag mår ju bra av den kosten också 🙂
Ja, snacka om intuitivt ätande 🙂
Gillar att vara neanderthalare men däremot känns det som att jag dragit en hel del andra nitlotter i genlotteriet.
Ökad risk för diabetes typ 2 i var och varannan gen. Risk för alla möjliga autoimmuna sjukdomar, maculadegeneration, parkinsom, alzheimers, gikt, övervikt och högt blodtryck o.s.v.
Många gener för “male baldness” och prostatacancer också, haha
Hittade dock en vinstlott – homozygot för FOXO3
Skämt åsido, dåliga gener är ju bara en del av sanningen. Jag har massor med gener för fetma och övervikt men har aldrig haft det. Tydligen hög risk för svår acne men aldrig haft en finne i hela mitt liv.
En annan intressant sak som jag tar med mig är att jag är dålig på att konvertera betakaroten till retinol och ALA till DHA vilket borde tala emot vegankost för min del. Måste snarare trappa upp min konsumtion av lever…hur tusan det nu ska gå till….urk…
Lever kan du ju hacka upp och frysa ned i små portionsbitar och bara svälja hela 🙂
Bara för att en gen associerats med ett visst tillstånd behöver det ju inte vara sant, kan vara en association utan orsakssamband. Sen finns massa epigenetiska faktorer också som gör att man uttrycker nånting annat än vad man egentligen har genetiken för. Jag har genetiken för blont hår haha… ändå behöver jag bleka skiten ur det varje månad för att jag är BRUNETT!
Tillagad eller rå lever?? Låter som en god ide att svälja helt.
Instämmer i ditt inlägg ?
“Personer som tycker de gjort allt men blir ändå inte friska”
Problem: de lyssnar inte på råden/utövar inte råden, de har kontakt med fel läkare och får fel råd, de får medicin istället för att lägga om kost och livsstil, människorn vill inte bli friska-medvetet eller undermedvetet, människorna har ingen självinsikt-precis som folk på program på tv där de filmas en vecka och samtidigt får skriva ner vad de äter-de stämmer sällan överens.
……… människor vill inte bli friska-medvetet eller undermedvetet, ……
Snälla Elin, var väldigt försiktig med sådana uttalanden!!
Varför? Jag tror som Elin, många GILLAR att ha lite krämpor och gör det till en del av sin identitet.
Martina, det finns ingen som gillar sina krämpor, snarare har de bara lärt sig att leva med dem och till och med lyckats bevara optimistisk inställning till livet. De gör det bästa av situationen bara. Det finns dock och del som verkar gilla att gnälla över sin ohälsa, men vilket intryck det än ger, dom människorna gillar de inte sina krämpor heller. Been there done that. En viss period var jag så frunktansvärt sjuk och jag gnällde och gnällde, ja, märkte att omgivningen började vända ryggen till mig (förmodligen blev jag stämplad som en som hade hälsoproblem som hobby) men det var bara frustration, rädsla, förtvivlan mm som gjorde att jag var så fokuserad på min sjukdom, inte att jag gillade något i den.
Well, jag tror som jag tror ändå.
Håller med, vissa med krämpor bara gnäller utan att göra något åt det.. Men har/är man riktigt sjuk och det håller i sig i år och man verkligen försöker ta tag i allt så är det inte lätt. Man har en ännu längre uppförsbacke än en med “normala problem” och en som aldrig varit längst ner på den backen kan nog ha samma åsikt som Martina. Jag har aldrig varit överviktig/onyttig men ändå varit väldigt sjuk. Din blogg har hjälpt mycket men när man är så nere kan man inte ta tag i alla tårtbitar på samma gång och jag tycker man ska vara försiktig med sådana uttalanden att människor inte vill vara friska.. Det om något är omänskligt och långt ifrån ett samhälle både du och jag vill leva i. Det är väl därför vi är vart vi är med läkarvården och allt, för att de tänker som så.
Testa tanken och känn på den lite. Jag vill inte vara försiktig med NÅGRA uttalanden, jag vill säga precis vad som helst utan filter.
Men så, Martina, enligt den logiken. Du har återkommande problem (eller stadigvarande problem?) med allergier, på sommaren är du ofta snuvig, svullen och påverkad, du själv berättat. Då måste man isåfall konstatera, att du är lat som inte orkat ta hand om det problemet, och du bara älskar fortsätta klaga på det. “Allt går ju att lösa” – så visa oss hur du fixar det? Kan du om ett år samma tid berätta för oss att – voila- du har blivit helt frisk från dina allergier ? Jag kommer att skriva ner datum i min kalender och återkommer om det 26.05.2020. Allright?
Korrekt!
Jag fixade mina allergier för flera år sedan och slutade helt att vara allergisk på sommaren. Skrev väl första inlägget om det 2011-2012 nån gång. Då var jag alltså opåverkad till 80-90% sedan (förra året) testade jag carnivore och då var jag opåverkad till 100% TROTS “rekordhöga” pollennivåer.
Det här året har jag verkligen sett svart på vitt hur jag kan påverka min allergi och hur jag kan ge mig själv astma genom att konsekvent äta grejer jag inte tål. I know it, och uppenbarligen väljer jag att vara superallergisk framför att leva superstrikt.
Nu har jag dock dagar då jag är 100% allergifri och det är när jag fastar, och det är även dagar med superhöga pollennivåer 🙂
Det här stämmer inte Martina. 2011 var jag inte ens här, jag börja följa dig för typ ett år sedan, kanske 1,5 år, och under den tiden har du skrivit många gånger hur mycket besvär du har. Du har uttryckt dig att du inte kan leva utan allergimediciner (det var ett inlägg om typ “vilka mediciner är ni tacksamma att de finns” för ett halvt år sedan, ungefär). För kanske 2 månader sen la du en bild på instagram där du klagade på dina svullna ögon. Så nej Martina, jag köper inte det att du fixat det.
Haha jag vet väl vad jag själv har skrivit 🙂
Här är inlägget du syftar på: https://martinajohansson.se/skrammande-att-folk-laser-din-blogg/ citat mig själv “allergimediciner kan vara en skänk från ovan”
Jag har inga ögonbesvär av min allergi, så det var i så fall inte jag som klagade på det.
Jag har under 1.5 år skrivit om allergi 2 gånger; här – https://martinajohansson.se/1-manad-carnivore-diet-experiment/ citat mig själv
“Intressanta effekter
Nu till lite intressanta effekter som jag upplevde nämligen;
Ingen pollenallergi
Ingen katt-allergi
Förbättrat luktsinne
Förändrade smakpreferenser
Fettminskning/viktminskning
Min pollenallergi har förbättrats otroligt med LCHF, men inte min kattallergi. Nu på carnivore diet har jag inte ens märkt att det blivit vår, och har kunnat klappa katter utan att jag börjar klia och nysa.
Samt detta: https://martinajohansson.se/testresultat-fran-mitt-intoleranstest/
Som sagt, jag vet vad jag själv skriver.
Jag har såklart inte möjlighet att kolla upp alla gånger/ställen du skrivit om din allergi, men upplever ändå det var fler än 2 gånger. När jag tänker “Martina” så dyker det upp i mitt huvud 2 associationer : 1)keto 2) allergier. Men allright, vi kan skylla på att jag inbillar mig.
Hur som helst, tycker det är skadligt att sprida tanken att sjuka människor är sjuka därför att de gillar det (typ). Det läggs ytterliggare en börda på den sjuka stackaren och i vissa fall kan det bli sista droppen som gör att människan bryter ihop. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit över en sån orättvist approach.
Jaja, men jag måste ju få tycka och tro vad jag vill. Jag vet att det låter hårt och orättvist för vissa men det är min bild just nu, den kanske ändras. Det är bara en åsikt eller tanke liksom, inte så dramatiskt eller allvarligt.
Inom holistisk hälsa använder man uttrycket sjukdomsvinst. det är väldigt vanligt att människor känner en medveten/omedveten vinst med sin sjukdom. Det innebär dock inte att det är individens fel att hen är sjuk eller ej blir frisk. Det är snarare ett sätt att kunna bearbeta gamla möster/känslor för att kunna bli frisk och leva utifrån sin fulla potential!
Varför försiktig? För att folk är rädda att höra sanningen?
Hej Martina. För 15 år sedan blev jag sjukskriven för utmattning. Mycket hade hänt på ett par år: Katastrofförlossning (barnet överlevde utan men och jag också, så det slutade bra), nybliven husägare där det visade sig att en yttervägg var rutten och behövde bytas, rättstvist med förra ägaren, massiva husrenoveringar, nytt jobb och mycket övertid, ny oplanerad graviditet med förlossningsskräck i bagaget, brorsdotter som gick bort efter en stamcellstransplantation (leukemi), osv, osv. Allt detta på en femårsperiod. Till slut orkade jag inget annat än att gråta. Jag var helt tömd på livsork och kunde knappt organisera ihop en kopp te. Att i det läget sätta sig ner och strukturera ihop ett livshjul hade bara inte gått. Jag började med att lova mig själv att vara ute en timme om dagen och röra på mig och att äta ett mål lagad mat varje dag. När det var klart fick jag ligga i soffan Efter ett par månader var jag så pass bra att jag kunde gå tillbaka till jobbet på halvtid med anpassade arbetsuppgifter. Först då var jag redo att kunna planera och strukturera upp livet. Efter att ha läst Anders Hansens bok Hjärnstark har jag förstått att jag instinktivt gjorde rätt som pushade mig att gå utomhus för en promenad eller senare en joggingrunda, även om jag den första tiden mest hasade omkring och ylade ut min förtvivlan. Motion är utan tvekan bästa antidepressiva medicinen och det spiller över på så mycket mer i hjärnan. Sakta återkom jag till livet och kunde till och med planera komplicerade saker som en veckomatsedel till familjen 😉
Idag kan jag känna igen signalerna när jag gått på för hög växel lite för länge och kan stoppa i tid. Då funkar det med att gå igenom vardagen och livet och se var det haltar. Jag gör då en hederlig gammal mindmap. Men när jag var som sämst hade det varit omöjligt.
Något att tillägga är att många som blir utmattade har trauman i botten som orsak, inte alla men säkerligen väldigt många fler än man tror. Ibland vet man inte ens om det själv förrän det tar stopp och allt förträngt kommer upp till ytan. Att leva med oläkta trauman gör att hela nervsystemet befinner sig i ett konstant stressläge, så att man slutligen blir utmattad och ofta har svårt att läka när man väl har hamnat där. Dock blir många hjälpta av Somatic experiencing och EMDR eftersom det går på kropp och nervsystem på ett sätt som diverse “pratterapier inte kan göra på samma sätt.
Jag syftar framförallt på barndomstrauman, men givetvis kan senare trauman också leda till sjukdom/utmattning, dock inte lika illa som när det handlar om barndomstrauman.
Så ironiskt. Jag har läst om och om igen dina inlägg om planering, kost, motivation, lifedesign, cheatdays påverkan etc som stöd och pepp men ändå har jag fallit dit på sockerträsket ikväll. Som så många gånger förr inte pga hunger utan sömnbrist och stress. Nån form av känsloätning. Varför lär man sig aldrig? Jag mår ju inget bra nu. Och i helgen ska jag iväg med tjejkompisar vilket gör det svårt att hålla kosten. Förmodligen därför jag släppte lös redan ikväll (“det är redan kört ändå”). Tänker på hur mkt skada jag gör kroppen och får börja om igen. suck. Jag har inte någon fråga direkt men vill väl skriva av mig…
Din blogg har hjälpt mig så mkt dock! Den fick mig att äta kött, sluta med veg. och substitut och kompensations-långdistans, började träna tungt igen och har minskat hetsätningarna E.N.O.R.M.T. Men ibland faller jag dit. Fortsätter skrolla gamla inlägg och är på banan snart igen hoppas jag. Planlägga mina svagheter.
Hejja dig Maria!
”Är det för lite mental eller fysisk stimulans?”, vad gör man för att fixa för lite mental stimulans? Jag har varit kliniskt deprimerad majoriteten av mitt liv. Jag inser nu att jag, ända sen jag blev deprimerad & än idag har problem med apati. Jag försöker att hitta något roligt att plugga men hoppar av kurserna för att dem är för tråkiga. Jag försöker att testa nya hobbies (allt från botanik, keramik, konst till webbdesign, poesi etc etc) men ger upp dom också för att dom är tråkiga. Jag blir galen på mig själv. Har själv aspies och adhd men vet inte om det har någon påverkan… JAG VILL KÄNNA. Jag vill vara passionerad och genuint nyfiken och få det att vara. Inte rinna ut i sanden efter 1-2 veckor…….. Har du något tips? Känner du igen dig?
Fortsätt testa för att hitta vad du behöver göra för att ha kul, du kanske behöver mer social stimulans? Du kanske behöver nån kul träningsform?
Oj, vilka dömande människor som läser den här bloggen, helt utan empati och självrättfärdigade. Förväntar mig inte att ni ska förstå hur det känns för den som skrivit frågan eller för oss andra som kämpar. Bra att det finns sådana som er som är så duktiga. Kommer sakna bloggen då jag nu väljer en paus.
Oj vad dömande du själv är!
Dagens onödiga blev
https://www.adlibris.com/se/bok/at-dig-frisk-9789188859471?campaignId=def538e7-d9a9-4769-97d6-243d7081ab2d
och den ska noga läsas med gott samvete en dag när orken tryter och gräset, tvätthögen och andra måsten växer 😉
haha ja den känns lite onödig men vem vet, den kanske är bra? 🙂
Måste fylla hyllan med onödigt när min favoritskribent inom hälsas snåriga väg dröjer med sin nästa utgivning 😀
pffff 😉 Inte då! Redan i augusti finns det nog något nytt på hyllorna!
Hälsa förlaget från mig att vi gärna läser på sommaren innan alla måsten sätter fart igen 🙂
Haha ja!
Tycker du skriver det så enkelt och med bra verktyg. Att ställa frågor till sig själv och skriva är verkligen givande.
Jag brukar ställa frågan: “Whats in it for me”? , vad finns det att lära i det som pågår just nu?
Ett perspektiv kan vara att det finns en övertygelse eller liknande ( som oftast är omedveten) att man har en vinning av ett tillstånd. Genom att dyka djupt ner i kroppen kan det visa sig t ex vad som gör att man förhåller sig på ett visst sätt eller behåller sitt beteende. Har själv upplevt det och det är enormt befriande när man får tag på en sådan känsla och transformerar den. Meditation och yinyoga är två sätt att dyka djupare och det krävs mod att vara där med sig själv.
Tack för en blogg med många intressanta ämnen.
Jag håller med dig Martina. “börja designa en ny tillvaro för sig själv som lättare kan uppfylla kriterierna för att må bra”
Man måste ta tag i sitt liv själv, det finns ingen annan som gör det åt en. Tror tyvärr att vi litar för mycket på vården och allmänna försäkringar i Sverige, och därför har ett inre motstånd mot att betala själv för specialistvård osv.
Min story:
Jag blev sjukskriven för Utmattningssyndrom i juli 2016. Var heltidssjukskriven i 9 veckor och deltidssjukskriven fram till juli 2017. Då var jag frisk nog att jobba heltid igen enligt min vårdcentralsläkare och försäkringskassan. Det var jag inte. Jag var fortfarande jättesjuk. Som tur var så fick jag KBT terapi genom mitt jobb, och terapeuten gav mig övningar som liknar de som Martina visar. Hon fick mig att skriva dagbok för att ta reda på vad som gjorde mig stressad, glad osv. Så mitt val blev att säga upp mig från min destruktiva arbetsplats och starta eget för att slippa ifrån Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans krav, och sist men inte minst söka hjälp hos en Naturläkare. Jag fortsatte också att gå till KBT terapeuten.
Allt detta har såklart kostat en hel del pengar. Men vad skulle det inte kostat ifall jag blivit ännu sjukare och blivit utförsäkrad? Det kan kännas fånigt att sitta och fylla i livshjul och dagböcker när man är så sjuk att man börjar gråta över bara tanken på att man ska gå och handla mat. Men det är en jättestor hjälp till att få ordning på sina tankar.
Jag pratade med en utbränd vän häromdagen. Hon är inte sjukskriven för hon orkar inte ens gå till V-centralen!!! Hon vill inte heller söka hjälp hos alternativ vård för det tycker hon är för dyrt. Hon vill inte “slösa” sina sparpengar på sig själv och sin hälsa. Så visst kan man tänka totalt baklänges när man är sjuk.
Håller helt med dig, hälsa är det viktigaste man har så jag blir alltid helt chockad när folk lägger 150k på att renovera badrummet men kan inte lägga 2k på att bekosta sina egna labbtester…
Jag blir ofta stärkt av dina inlägg, är lite som en omstart. Detta är ett bra exempel:)!
Skönt att man inte är ensam om sommardepressionerna (har uppfattat som att det är många som lider av det). Har haft dem i princip hela mitt vuxna liv, och tror jag börjar förstå varför. När man var barn bodde man ju hemma och fick många av bitarna på hjulet tillgodosedda. Då fanns det utrymme för de andra bitarna (även om en hel del av relationerna inte var de bästa). När man är vuxen har man ett helt annat ansvar, och innan man lärt sig att hantera allt faller man nedåt på behovstrappan. Särskilt om man inte platsar in i samhällsmallen och har haft en dålig start på livet. Med det följer också ett betydligt större ansvar, och ett större behov av hjälp. Något som man inte får vara rädd för att be om (ibland kräva, psyiatrin säger att man inte ska vara rädd för att fråga dom om hjälp, men när det väl kommer till kritan får man ofta inte den hjälp man behöver). Sen brydde jag mig heller inte lika mycket om hur jag ser ut, vilket blir en stressfaktor på sommaren.
Men det blir sakta bättre. Idag är jag 38 och har betydligt bättre och stabilare hälsa än för 15 år sedan. Har även lärt mig att prioritera bättre och har ett rikare inre liv nu, vilket gör att jag inte är lika beroende av yttre faktorer. Har fortfarande ett stort hålrum (existentiellt och biokemiskt), som jag försöker fylla igen på olika sätt. Och söker mig ofta till (för mig) felaktiga stressiga miljöer för att bli accepterad av mina “vänner”. Men sålänge jag lyssnar på min kropp och tar de välbehövliga mikropausarna, lägger mycket tid på meditation, fysisk aktivitet och näring, så dämpas behovet av de yttre faktorerna rejält. Detta inlägg var ytterligare en hjälp på vägen åt rätt riktning.
Tack Henke!