Efter mitt inlägg om emotionellt arbete fick jag en fråga om jag kunde beskriva rent konkret hur man gör för att ta sig utanför sin komfortzon och arbeta med sina rädslor. Jag har skrivit om det tidigare men det är alltid bra med repetition, så här kommer mina tankar kring det.
Som jag skrev i förra inlägget är rädslor själva kanten på komfortzonen så när du känner dig rädd och orolig vet du att du är på rätt spår. Du utvecklas! Ibland kan dock obehaget bli så övermäktigt att du flyr tillbaka in i bekvämligheten igen. Det är vad som händer när du hoppar av din diet, slutar träna eller slutar med det där roliga projektet som du hade sett fram emot.
Vad hände?
Det vanligaste problemet är att dina idéer inte följer dina autentiska värden och att du är negativt snarare än positivt motiverad. Läs mitt inlägg om jojo-beteende för att förstå vad jag menar. Vill du ändra din diet för att känna dig mer hälsosam, pigg och frisk eller vill du ändra din diet för att bli mindre tjock? Vill du gå en utbildning för att du genuint brinner för ämnet eller för att bevisa något för andra?
Vi tenderar att självsabotera när vi rör oss bort från någonting, när vi inte vill vara något (inte vill vara tjocka, fula, dumma, underlägsna) och är negativt motiverade. Ingen kan hålla igång en sådan typ av motivation en längre period.
Jag tror du fattar grejen! 🙂
Att veta sitt varför och rikta det positivt är väldigt viktigt och här kommer några ytterligare tips:
- Ha konkreta, välartikulerade utmaningar. Var inte diffus.
- Lägg ribban lågt så att du låter dig själv lyckas.
- Öka utmaningarna långsamt så att det hela tiden är lagom läskigt.
- Prata med andra som har liknande utmaningar.
- Leta efter lärdomarna i dina misslyckanden.
Ett högre värde jag strävar mot är att leva autentiskt och hitta mitt eget unika uttryck. Saker som är på gränsen av min komfortzon är att sticka ut utseendemässigt med en unik stil, dvs inte bara klä mig i svart utan låta min själ spraka lite rent estetiskt. En annan sak är att visa upp min konst om det så bara är att posta den på Facebook. Nyligen började jag också posta mina blogginlägg och Youtubevideos på Linkedin. Det var hur läskigt som helst att låta doktorand-Martina och blogg-Martina mötas på samma plattform, huu!
Detta är exempel på hur det kan se ut för mig när jag pushar gränserna för min komfortzon. Som du ser är det tillsynes väldigt små saker, men det är hur det känns för mig som spelar roll. Är det läskigt så är det!
Jag planerar de här små utmaningarna noga i förväg och håller de ganska små så att jag vet att jag kommer att klara av dem. Sedan pratar jag väldigt mycket med andra som kämpar med samma grejer så att vi kan stötta varandra. Om något misslyckas försöker jag snabbt hitta lärdomen i det så att jag kan ta mig an en bättre utmaning nästa gång.
Det är så jag jobbar med min komfortzon rent konkret.
Berätta gärna hur du gör! 🙂
