Då var vecka 4 avklarad och här kommer en försenad rapport. Syftet har alltså varit att mäta morgonens blodsocker varje dag tillsammans med blodketonerna för att se hur strikt mätande förändrar min kropp. Bieffekten är optimal ketos/ketoadaptering, och jag kan säga att på resande fot är det omöjligt. Japp, du läste rätt. Jag är inte en person som använder ordet omöjligt i onödan, men perfekt ketogen kost i asien, utan hem, utan kök och konstant resande… well… väldigt, väldigt nära omöjligt i alla fall. Kudos till dig som klarar det!
Mål vs verkligheten
Mitt mål är alltså att få i mig 150-200g fett om dagen och äta frukost, lunch och middag varje dag. Ingen fasta utan kontinueligt energiflöde. På Sanya (Kinas Hawaii) gick det… typ bra, men sen flög vi till Hongkong och då brakade helvetet löst. Hongkong är superfint på många sätt men matmässigt en katastrof. Efter dryga 100 år av brittiskt styre går det inte att få någonting som inte är förklätt till ett rostat bröd. Jag käkade äggröra (Scrambled eggs) med mjöl i (tror jag), korv med Gud-vet-vad-i, massa kaffe och deep fried kyckling. Och en whiskey.
Bild på Hongkongfrukost
Sen landade vi i Shanghai igen och här har jag ätit Sichuan (supersupersuperstark chillibombad mat, ofta kött och grönsaker), kaffe och skitbra frukost med ägg och bacon. Nu tar det sig igen!
Inga grafer vecka 4
Jag vill inte slösa mina dyra stickor så när jag insåg att jag inte skulle vara i ketos så sket jag i det. Grejen är att ketogent och Lowcarb inte är samma sak, skippar man fettet och äter lågkolhydratkost så är man inte i ketos (oftast). Det betyder inte att man inte går ned i vikt, eller att det är någon nackdel. Det är bara inte samma sak. Viktmässigt skulle jag tippa på att jag gått ned, för jag har lite definition på axlar och rygg. Annars samma. Fast äsch förresten, det har ju gått en månad! Här kommer bildjämförelse vecka för vecka…
Det var kanske inte alltför spännande men tänk då på att “resultatet” (eller vad man ska kalla det) är uppnått:
– Utan kök
– Bristfälliga gym
– På resande fot
– Frukostbuffé och hotellbuffér
– INGEN cardio
Det säger ju ändå NÅNTING ellerhur?
Nu på söndag ska vi flytta till ett annat ställe i Shanghai för där vi bor nu är för trångt och gymmet är ett såntdär “bratsgym” där man måste ha rätt kläder, rätt skor och gymma försiktigt som om allting vore gjort av glas. Jag hatar sånt trams! Min motorik är som en mindre bulldozer så jag behöver space, jag behöver kunna röja runt på gymmet utan att någon kommer och säger till mig att jag ska tagga ned. Här taggas inte ned, här taggar vi UPP, ellerhur!?
På’t igen!
Nu ska jag inte hänga ut någon i affekt, bara belysa en sak om läkemedelsbolag och läkemedel.
Lite lagom stel bild från Causewaybay i Hongkong, ville fota min nya skinnjacka som är stencool! Älskar kombinationen hårt, tufft och feminint. Hela outfiten är från Hongkong för att jag missbedömde vädret och trodde att det skulle vara sommar och sol, fast att det i själva verket var ganska kallt. Det är så lurigt med Sydostasien, som Svensk tror man lätt att det ska vara varmt nästan jämt men det kan ju snöa och hagla även här!
Vi landade i Shanghai igår efter 12 dagar på Hainan och 3 dagar i Hongkong. Hainan är en ö i Sydkinesiska havet, även kallat “kinesiska hawaii” som ligger i höjd med Thailand. Hainan var hyffsat trevligt, men Hongkong var bara kaos! I vanliga fall brukar jag ta minst en trekking-tur i Hongkong, tycker att det är hela grejen där för de har fantastisk natur. Även om de bor 7 miljoner människor i Hongkong är 80% obebyggt och med alla sina bergiga naturreservat känns det verkligen inte så tätbefolkat som det är. Den här gången bodde vi istället mitt i Central och spenderade varje dag med olika business-ärenden. Det var sjukt tråkigt, trångt och jobbigt.
