Jag blir förbryllad över människor som har ett problem i sitt liv och ändå inte ens överväger tanken på att radikalt FÖRÄNDRA sina vanor. De här människorna är fler än man tror!
Jag tycker att jag är autistisk och rigid i mina grejer men om jag inte får önskade resultat är jag den första att göra nått nytt. Ett problem jag funderade på länge var det här med pengar, att skaffa mer pengar. Ett problem som jag verkade dela med många. Hur blir man rik liksom? Hur gör man? Ja inte genom mindless spending i alla fall, inte genom att köpa saker på impuls och inte genom att inte ta sina investeringar på allvar. Att leva över sina tillgångar och lägga tusentals kronor i månaden på en bil eller dyra amorteringar verkar inte heller vara bästa strategin. Ändå gör så många människor sånt här och klagar över att det är för mycket månad kvar i slutet av pengarna!
Om man gör samma sak dag ut och dag in så bygger det upp till ett visst resultat. Om man radikalt börjar med något annat så får man ett annat resultat!
Tänk hur ditt liv ser ut om 5 år om du börjar spara och investera 50% av din inkomst från och med nu, eller om du börjar meditera 1h om dagen eller träna superseriös styrketräning 5 dagar i veckan. Det blir liksom helt annorlunda och väldigt mycket till det bättre. Jag gillar att göra sådana tankeexperiment och sen drar jag igång nånting nytt och tänker att jag är rätt kass nu, men om 5-10 år är jag säkert asbra på det här!
Stort som smått.
Jag började för en tid sedan att försöka måla på olika sätt med olika typer av färger och redskap bara för att göra något jag inte brukar göra och bygga lite nya nervbanor i hjärnan.
Med kropp och diet är det ju givet att man måste ändra, ändra, ändra om det man gör inte funkar. Senast igår var det två personer som hade problem med supersvullna magar som hörde av sig till mig, men ville de förändra sin kost? Nix, de ville äta exakt den maten som de svullnade upp av fast utan att svullna upp.
Jag förstår inte hur det kan vara en grej eller ens uppoffring att göra något radikalt annorlunda i 4 veckor för att se vad som händer. Jag skulle kunna fasta i 4 veckor om jag misstänkte att det kunde lösa ett ihärdigt hälsoproblem. Vad är ens 4 veckor på ett helt liv? Inget!
Nästa inlägg kommer att handla om känslomässig motståndskraft och spinner vidare på det här temat.
Tack Martina! Jag tycker om din inställning och delar den. Har gjort en resa och lämnat andra bakom mig. Min förhoppning har varit att vara en förebild, någon som visar att det är möjligt. Istället har jag blivit undantaget, den enda som kan. Först nyligen insåg jag att det finns ett ord för det jag har gjort med studier, kost, karriär, mental träning osv – biohacker är jag tydligen. Integrerar det i jobbet också – teknik och vetenskap för att göra saker bättre. Är väldigt principfast i allt jag gör – första principen: finns det en bättre princip så byter jag.
Gillar din princip!
Det är spännande vad vi människor som ras är emot förändring! Även om förändring troligtvis skulle leda till nått bättre! Jag är så jag med i grund o botten, men jag har en stor vilja så på sikt har jag lyckades ändra mkt!
Jättefint inlägg som har alla rätt! Jag har precis börjat semester och tänker att nu är man som känsligast. Allt det man borde och inte gjort ramlar över en. Och min kropp – som saknar månader av träning för att må bra – ja när den ska avstressa sig så blir det kaos, och stressymptomen lackar ur, nu när man ska vara ledig och må som bäst.
När jag läste dina ord om ”4 veckor”- det klingade till. Det om att kasta offerkofta och alla ursäkter om rutiner och besvärligheter på semestern. Mina 4 veckor har ETT mål – jag måste bara formulera det och skapa en strategi. Ser fram emot ditt nästa inlägg, för jag tror det handlar precis om det som är det som kan stjälpa alltihopa ?
Mycket intressant och tänkvärt. Egentligen ganska självklart men svårt för att det är svårt att ändra sina vanor. Eller, egentligen är det ju inte det, dvs svårt,,, och det kanske är det som är så förbannat svårt, dvs att det INTE är svårt. Lite Tage Danielsson och Harrisburg där. Men, japp jag har i flera veckors tid nu konstaterat att jag måste gå och lägga mig tidigare för jag kommer inte ner i djupsömn så jag börjar struttla runt för att gå och lägga mig alldeles för sent. Egentligen är det inte för sent för att tvätta sig och borsta tänderna tar inte så lång tid men det gör det tydligen i alla fall för jag började struttla igår kväll ca kl 21.45 men lik förbannat var jag inte i sängen förrän kl 23 och då kunde jag inte somna. Det som var dumt var att jag var stentrött hela kvällen. Så trött att ögat hängde och jag knappt kunde resa mig upp ur fåtöljen, och knappt kunde sitta när jag åt. Jag låg och åt i sängen. Hade tallriken på golvet och grisade ner lite lagom på mattan. Så egentligen skulle jag väl ha gått och lagt mig ÄNNU tidigare. Typ siktat på 21 men,,, detta är det svåra. Att göra det enkla. Man känner sig som en idiot vid dessa tillfällen.
Ja, varför,,,,jo för att man beter sig som en. Det finns ingen skönare omskrivning för det.
Haha ja du… det är ibland svårt att göra det man borde 🙂
Så himla inspirerande inlägg, tack!:) Det kommer precis när jag har gjort upp en ganska aggressiv sparplan där jag ska lägga 30-50 % av min inkomst i min aktieportfölj varje månad. Drömmen är att först och främst kunna köpa ett sommarställe men på längre sikt kunna leva till viss del på avkastningen så att jag kan göra roligare saker än att jobba;)
Det låter som en bra plan tycker jag! 🙂
Hög igenkänningsfaktor på hur jag tidigare var! Ville både äta och behålla kakan. Mycket gnäll hur det kunde bli som det blev, i synnerhet kring vikt och pengar. Var mycket påverkad hur andra kunde ha så mycket pengar, göra så många saker, vara så smala etc…..
Det här handlar mycket om ens självkänsla, anser jag. Samt förmågan att börja tänka i nya banor, som du skriver.
Har fortfarande en del att jobba på, så tack för ditt inlägg!
Tack för din input! 🙂
Oooh! Själv är jag visserligen inne på att jag måste sluta spenders. MEN! Har insett att jag fortfarande i mångt och mkt bygger mitt “nya”, egna liv efter skilsmässan. Så först blev jag sur för att jag la så mkt på olika saker men inser nu att vara snäll mot mig själv. För jag har lagt typ NOLL på skit, utan jag har köpt möbler som känns som jag, kläder, nu ett tält för att kunna komma hemifrån, osv. Så det känns som att själen har behövt få en grund som är min. För jag har också slutat “döva” mig med typ mat och tv-serier, så det verkar som att jag är ngt på spåren!
Med det sagt så kändes det lite som att jag gick emot ett högre mål när jag förde över pengar från “lilla sparkontot” för att köpa tältet, haha. Får jobba på att hitta rätt.
Och ja, mitt livsmptto är lite: allt kan bli bättre om man hittar problemet! Skaver det så måste man in och titta närmare!
Om du inte lagt pengarna på skit så behöver du nog inte ha dåligt samvete, du kan spara och investera när du känner dig klar med att bygga upp ditt eget liv 🙂
Så sant. Men nu satte jag mig och realistiskt räknade på allt jag vill göra/köpa/lägga grunden för. Samt när jag kan således börja skuldsanera lite (lånat av vänner, har en telefon på avbetalning, har lån kvar från huset osv) och därefter börja med ett rejält sparande (sparar idag 2% av inkomsten i en panik-buffert som faktiskt snabbt blir rätt stor).
Blev väldigt pepp! Redan 2023 ser jag potential att kunna spara ca 15% av lönen, när småskulderna är borta. Men om jag då har ökat min lön (högst troligt), och har kvar samma utgifter som idag så ligger jag närmare 35% i sparande! My god! Det är ju faktiskt bara några år dit!
Så om jag inte drar igåmg något annat dyrt livsprojekt (kom inte på nåt alls när jag satt och funderade) så kan det här ju bli rätt bra rätt snabbt!
Ja och det går säkert ÄNNU snabbare än du tror när du väl kommer igång och fokuserar på det 🙂
Jättebra inlägg! Mitt problem är att jag vill göra allt på samma gång, ofta stora projekt eller förändringar som tar mycket energi. Känns som att jag vill bli ”klar” med allting och helst igår. När jag väl går in i projekt är det helhjärtat precis som du beskriver.