Jag har sett i bloggosfären och övrig media att det stormat lite kring “hälsohets” respektive “ohälsohets” igen och det får mig att undra vart det egna ansvaret är någonstans. Det är så mycket snack kring att “alla hatar tjocka” eller att det hetsas kring vikt och träning, men den här hetsen eller hatet finns ju bara hos den som upplever det. De personer som på till exempel instagram visar upp sina fitnesskroppar på varje bild, gör ju bara vad som inspirerar dem. De gillar sin träning och sin look och andra verkar gilla att titta på det.
Vi kan inte stänga av internet
När man tar åt sig så av något som finns på internet så har man ett eget ansvar att förhålla sig till vad man ser. Om jag tar illa upp har det med mig att göra, jag kan inte stänga av hela internet eller kräva att instagram anpassar sig till mig. Vi väljer vart vi ska rikta vårt fokus och vilka vi ska umgås med och vilken information vi ska ta in.
Mina känslor = mitt ansvar
Jag tar bort allting som jag inte gillar eller som får mig att känna dåliga saker, jag känner inte jag behöver titta på allting eller läsa allting och ta på mig hela världen på mina axlar. Man behöver inte heller bli upprörd över huruvida någon är en bra eller dålig förebild för unga, för personer under 18 år har föräldrar som ska ta det ansvaret och inte godtyckliga personer på internet. Om vi tar ansvar för oss själva och hur vi känner över oss själva och våra kroppar, så slipper vi anklaga varandra för det ena och det tredje. Ingen kan få oss att känna oss dåliga, utan vårt eget samtycke!
Jag upplever att Svenskar inte har lika mycket kämparanda som en del andra kulturer har, kanske för att vi är uppväxta med att ha det ganska bekvämt. Det känns som att även om vi inte gör så mycket, så är det alldeles tillräckligt för att det ska funka. Att en stor del av svenskarna skulle överleva 1 månad på sina besparingar om de blev uppsagda, verkar inte vara ett så stort bekymmer. I Kina hade det varit en total katastrof eftersom allting när som helst kan tas ifrån dem. Kineserna kan inte äga någonting eftersom allting ägs av staten, de lånar marken och lånar huset de köper och det är på begränsad tid. Det ger mer långsiktig planering och kämparanda som man inte ser så mycket av i Sverige, men som man ser i andra länder inklusive USA.
INGENTING “bara är” det är hårt jobb och tanke bakom ALLTING som är framgångsrikt. Ingen “bara är” jättesnygg eller jätterik, det är bara en historia som folk älskar att berätta för sig själva. De allra flesta miljonärer jag känner föddes inte med rika föräldrar, de jobbade sig till varenda krona. De allra flesta som är duktiga på något föddes inte duktiga, de föddes inte med någon särskilt talang! Det är 100% ren och skär bullshit som hindrar många från att kämpa sig till vad de vill ha. Många vuxna personer som testar nya grejer förväntar sig att de ska vara bra första gången, och är de inte bra så skiter de i det för att de ändå inte hade läggning för det, eller för att de va tråkigt eller vad det nu kan vara. Målen är ofta för lågt ställda eller väldigt diffusa.
