Det här är vad jag är “all about” och som jag tycker är så otroligt viktigt. Hela tiden ser jag människor som anpassar sitt liv efter andra, eller gör saker för att någon annan vill. Man skyller på att man “måste” av olika anledningar, men jag tror ju inte på det där. Jag tror inte att man måste någonting!
Det svåraste kruxet att komma runt i att “anpassa sitt liv efter sig själv” är den ekonomiska aspekten. Många säger att “ja men jag måste jobba så jag kan inte göra vad jag vill hela tiden” och fine. Det är ett kapitel (eller en bok?;)) för sig! Vi lämnar jobb och ekonomi därhän, och tittar på övriga aspekter. Resten av tiden helt enkelt!
Att alltid prioritera sig själv
Guuud vad ego! Eller? Jag tror ju inte att människor är varken ego eller elaka eller dåliga egentligen utan att vi blir det när vi känner oss rädda, trängda, ledsna eller har glömt bort oss själva. När man känner att man lever SITT liv på SITT sätt så behöver man inte göra något taskigt mot någon, man behöver inte säga elaka saker eller bete sig som en idiot. När man beter sig som en idiot så är det oftast för att man har tappat kontakten med sig själv, man är inte grundad längre och har snurrat in sig i sin egen hjärna.
Hur börjar man?
Well… jag tycker att det är bra att börja med penna och papper och skriva upp vem man vill vara eller vad man vill göra, vad man tycker är viktigt och hur man vill att ens dagar ska vara. Jag gör detta i min dagbok men alla metoder som fungerar är bra! Så länge man lyckas göra en slags karta för sig själv som man förstår.
Med vad ska andra säga?
När man plötsigt börjar prioritera sig själv!?
Så länge du gör det utan rädsla för vad andra ska tycka är det helt lugnt. Vi människor har en förmåga att “plocka upp” osäkerhet och reagera väldigt starkt på det tyvärr. När vi känner av osäkerhet hos andra, kan vi också börja känna oss osäkra och det slutar med att någon blir arg eller att man känner en viss avighet. Tricket är att förklara sina behov lugnt och sansat och med förståelse för den andra personen.
Ett annat trick är att inte lova saker man inte är säker på att man kan hålla, tacka inte ja till saker utan att tänka. Jag har gjort en vana av att säga “Det låter jätteskoj men jag måste kolla min kalender först!” eller “Jag ska fundera på det!” så att jag får tid att tänka om det är något jag verkligen vill göra. Innan jag började prioritera mig själv tacka jag ja till ALLT och ställde in 80%, det är inte schysst och det är inte bra för självkänslan heller.
Självförverkligande börjar med att prioritera sig själv
För att innan man prioriterar sig själv har man inte riktigt tid och möjlighet att fundera över hur och vad man vill göra. För att det ska kunna komma ut behöver man sluta umgås med människor man inte passar ihop med/energitjuvar och sluta göra grejer man inte mår bra av! Du har 100% rätt till att sluta med detta nu med en gång för du är INTE en välgörenhetsorganisation!!!
Precis vad jag behövde läsa idag! Du är så klok!
Bra skrivet, kom själv till insikt för ca 3 år sen. Nu har jag lärt mig säga nej, gör det jag själv vill är öppen med hur jag kan må ibland osv. Mår så mycket bättre i mig själv nu, än när jag levde och uppförde mig så som det förväntades att jag skulle göra. Men jag tänker att jag ångrar inte den tiden heller det har ju format mig till den jag är idag. Allt har sin tid tänker jag. Å så visste jag ju inte om något annat sätt men så händer det saker i livet och som sagt med det insikt?
Jätteviktigt det du skriver!
Jag är 50plus men sitter fortfarande fast i för mycket “borde” och “måste”. Det går av bara farten. Men fick upp ögonen en aning av vad du skrev. Tänkte mig verkligen in i hur det skulle kännas om jag bara gjorde det jag ville (förutom att jobba heltid då). Det kändes så avstressande!
Är bara rädd för att jag ska översköljas av känslor av skuld, egoism och “dålig människa”.
Det låter som att du behöver jobba på din självkänsla! Ingen är en dålig människa för att man BARA gör det man vill!
Tack för ditt svar.
Jag har problem med att jag inte vet vad jag vill. På sju år har jag fått tre barn som är mitt liv nu. Jag har liksom tappat bort mig själv och det jag drömmer om är så basala saker som en sovmorgon eller en helg som bara är min. Jag ångrar inte det liv jag valt på något sätt men medger att det är extremt påfrestande. Jag strävar dela tiden mot en balans i livet och försöker prioritera mig själv. Har rensat många energitjuvar men vissa har jag svårt att bli av med. Tycker detta är oerhört svårt.
Jag identifierar mig som högkänslig och mina relationer till andra tar extremt mycket energi. Dagligen går massor av energi åt till att tänka på olika relationer och situationer. Jag övar på att säga ifrån och gå min egen väg men blir ofta förvirrad i alla känslor. Härligt att du belyser detta Martina! ?
Nu har jag inte tre barn, men två (4 år och 2 år gamla). Det tog mig återgång till arbete innan jag såg att det inte riktigt passade mig och så har jag suttit på arbetstid och funderat (hemma hinner man ju inte tänka en tanke klart!) på vad jag vill och vad som är viktigt.
För mig var tiden med barnen viktigt. Jag fick höra att jag skulle vilja vara med folk eller förväntades vilja ha egentid. Det stressade mig mer än när jag tillslut tillät mig säga nej till kompisar och istället vara “tråkig morsa”. Nu när de är så stora som de ändå är så finns tid och ork att ta mig hemifrån. Och då återkommer viljan! Så nu går jag gärna på de fester som jag bjuds in på, går på förskolemöten eller tränar. Och till hösten hoppas jag plugga, för äntligen har jag börjat inse vad jag vill bli och göra istället för det jag gör nu 🙂
Så fundera på vad som är viktigt just nu (har du en partner som kan ta mornar om inte barnen är för små eller har du yttre avlastning?), och låt framtiden komma sen <3
Jag brukar säga “om man inte kan säga nej kan man heller inte helhjärtat säga ja”
Apropå “man måste ingenting” så läste jag det I en bok en gang, med exemplet “även om du ramlar I vattnet, så måste du inte simma uppåt. Simmar du neråt drunknar du visserligen, men du har ett val” 🙂
Och sedan måste man fundera ut vad man verkligen vill. Har man låtit bli att prioritera sig själv under lång tid, så är man knappast medveten om vad man vill göra. Det kräver lång eftertanke och en hel del trial and error (vilket iofs kan vara kul) innan man vet. Men någonstans måste man börja.
Tack, visa ord! 🙂
haha, wow vilket inlägg! Finns inte så mycket mer att tillägga. När jag försöker förklara för andra att jag prioriterar mig själv och varför, brukar jag ta liknelsen till säkerhetsfilmen när man flyger. “sätt på syrgasmasken på dig själv innan du hjälper andra” 😀 😀
Det är en sjukt bra liknelse!