Tack för alla bloggtips, speciellt tack till Grethe som inspirerade mig till dagens inlägg om att vara keto i sociala sammanhang.
Grethe skrev: “hur hanterar man Ketos/Lchf i sociala sammanhang, tex släktmiddagar (mormors goda kakor och skuldkänslor när man tackar nej), en AW med kollegorna som hånar en när man vill bara ha vatten istället för vin och öl m.m. Hela vårt samhälle tycks vara besatt av mat, och ”bara” träffas eller göra saker utan mat tycks vara helt ute… Börjar verkligen känner mig udda och kanske många känner likadant.”
Vad säger du? Känner du som Grethe? Min kompis var hos mig en vecka och han är dels nykterist och dels väldigt noga med sin mat. Han är inte “keto” men viktigt för honom att det är rent, giftfritt och sockerfritt. Det var SÅ skönt att gå ut och festa utan en droppe alkohol, och kunna fika utan att det ska göttas i det ena och det andra. Det känns så avstressat på något sätt. Jag var även på födelsedagsfest hos My för några månader sedan, och det var samma där – inget socker, ingen alkohol. Då inser man, precis som Grethe skriver, hur galet besatta folk generellt är av att äta och supa.
Hur hantera keto i sociala sammanhang?
För det första måste tron på sitt egna livsval vara väldigt, väldigt stark. Om man verkligen har bestämt sig blir det lättare att stå emot påtryckningar.
[pullquote]Ska du inte ha en kaka? Bantar du? Du som är så smal! Man måste unna sig någon gång. Gud vad tråkig du är, jag som har bakat. Ska du inte ha en kaka i alla fall? Varför inte då?[/pullquote]När det kommer till “mormors goda kakor” dvs familjemedlemmar kan man behöva meditera innan och se till att vara ordentligt grundad. Annars är det lätt att ge efter för tjat, särskilt som en del familjemedlemmar inte har något emot att förstöra en hel fika eller kalas med ändlöst tjatande.
Det krävs liksom ett psyke av stål!
Samma sak kan hända på en fest, och i ärlighetens namn skulle jag lämna en sån fest eller AW där drickandet var ett krav. Familjetillställning har inte riktigt den möjligheten, så där är det bara att andas och behålla fokus.
Ketos hjälper!
När jag är i uppmätbar ketos med lågt och stabilt blodsocker runt 4 så är jag supernoga med att inte rubba det, då är jag automatiskt extra noga och har extra willpower att säga nej.
Träning hjälper!
Att vara inne i en bra träningsperiod är också något som får mig att hålla mig på banan. Alkohol och träning går inte ihop, och skulle man äta någon extra kolhydrat är det inte hela världen eftersom man ändå bränner det på nästa pass. Bra träningsperiod tycker jag gör att man automatiskt äter bättre och står emot frestelser, mycket dopamin och endorfiner tar bort den typen av sug.
Detta är mina 3 knep för att vara keto i sociala sammanhang; fokus, ketos och träning.
Har du några bra tips eller knep så dela gärna med dig! ♥