Chins med +15kg
Det blev en liten diskussion i kommentarsfältet här, om hur mycket man behöver oroa sig för överträning eller det mycket allvarliga tillståndet rhabdomyolys, som jag ärligt talat aldrig hade hört talas om innan det dök upp bland kommentarerna.
Rhabdo, bara för att ta det lite snabbt är ett tillstånd då muskler, framförallt hjärtmuskeln faller sönder i rasande fart. Man får också akut njursvikt för att myoglobin frisätts i en sån fart att det proppar igenom njurarna. Personer som drabbas av det här har till exempel fått en stor elchock, eller så är de missbrukare som har däckat av och legat länge så att blodtillförseln stängts av till en arm eller ben i mer än 12 timmar. Grav nedkylning under lång tid kan också öka risken, samt stora doser blodfettsänkande medicin under lång tid tillsammans med träning och stor ansträning.
Att det här tillståndet skulle drabba tränande individer ser jag som enormt osannolikt, och att träningssidor ens tar upp det här ser jag som sensationslystet click-bait-beteende, inspirerat av google trendsökningar för att något fall har skett med någon crossfitter någonstans.
Är överträning på riktigt?
Crossfit är en kategori för sig för att det är en träningsform som kan hetsa nybörjare till att ta ut sig väldigt hårt. Jag har varit på crossfitställen där de har en spyhink i varje hörn och det är helt överdrivet. Om man då potentiellt är en äldre person som är fullproppad av statiner och tar ut sig tills man spyr i crossfit… ja då kan jag se hur rhabdo skulle kunna inträffa, men det är fortfarande extremt osannolikt.
Var rädd för att träna för lätt, inte tvärtom
Det största problemet jag ser varje gång jag är och tränar, är att de flesta inte har en chans att få några resultat i träningen för att de inte tar ut sig tillräckligt. För lätta vikter, för låg ansträning, för kort tid. Inget händer och träningen är mer eller mindre meningslös.
“Ja men bättre att träna lite än inget alls?”
Nej, bättre att läsa en bok eller göra något givande än att ägna sig åt helt verkningslös träning som bara tar tid och inte ger något tillbaka.
Vill du få synliga muskler?
Vill du ha en stenhård tvättbräda eller strimmiga axlar?
Vill du dubbla din styrka?
Vill du göra chins? Kunna lyfta din egen kroppsvikt på olika sätt?
Det kräver tid och hård ansträning och du behöver ta ut dig och pusha dina gränser för varje pass. Det gör ont, är otrevligt och obehagligt och det är en del av träningen. Det är det du lär dig att gilla, att se vad kroppen klarar och hur den kan utvecklas och omformas i takt med att du bygger nya muskler.
Att oroa sig för överträning är att fokusera på helt fel sak!
Om du tränar ofta och mycket kommer du ändå intuitivt att ha perioder av mer eller mindre träning, ta en vecka av ibland och sådär. Det brukar sköta sig själv. Det är viktigt att förstå att alla kan bygga upp en grym kropp med synliga muskler men det som skiljer personer åt på det här området är hur bra de är på att hantera smärta och vara konsekventa i träningen.
Hej hej!
Mitt i natten och har just hittar din blogg. Kul. Du säger mycket om precis samma saker som varit mina käpphästar på sociala media de senaste åren och precis som jag lutar du dig mot vetenskap och att se igenom proparganda.
Jag orkar inte skriva långt just nu men
1 du behöver exakt noll vikter för att få otroligt bra resultat i din träning om du kan kroppen och ver hur du ska isolera muskler utan ”fusket” att använda vikten för lättare hitta hur du ska att muskeln.
2 bara för att kroppen KAN utföra något så betyder der inte att det är bra för den. Kroppen har den förmågan för att du ska kunna i en farlig situation ta dig ur eller bort från den. Tex så är de facto långdistans löpning både dåligt på kort sikt och skadligt i långa loppet.
3 skador i menisk och knä hittar du visst vanligast hos dem som tränar. Fotboll för att nämna något. Det är en skada som i stort sett alla fotbollsspelare kan räkna med att få.
Jag får skriva mer en annan gång. När det gäller kost så kommer vi vara mycket på samma blad. Ang träning mest troligt betydligt mindre.
Hoppas jag är välkommen hit för jag tycker det hör kommer bli kul? ?
Tack Hmm! 🙂 Ja du är så välkommen så!
På tal om mycket träning… Vad är din åsikt om ortorexi? Personligen tänker jag att det går lite inflation i den “diagnosen”, att många alltför lättvindigt slänger sig med termen hit och dit så fort någon tränar lite mer än snittet. Känns också som att ortodoxin har fått ett helt annat fäste (och annan betydelse) i Sverige än i övriga världen, kanske för att det sticker i svenskars ögon så fort något är mer än “lagom”?!
Är ortorexin (i bemärkelsen “överdriven” fixering vid kost och träning) verkligen en fara eller är den snarare ett konstruerat problem? Jag menar, som du säger är det FÅ som verkligen tränar hårt, på gränsen till överträning, och i grunden borde ju fokus på bra kost och mycket träning vara eftersträvansvärt (och mindre åsidosatt i vårt välfärdssamhälle) = det ortorektiska beteendet borde snarare vara norm än ses som farligt och skadligt.
Eller är jag helt ute och cyklar?? Vore intressant att höra hur du ser på detta.
Keep up the good (and hard) work!
(Vore även kul att få lite boktips av dig, inom alla genrer!)
Min åsikt om ortorexi är att det är en ångestsjukdom i grunden med träning och mat som utlopp, kanske till och med en beroendesjukdom som anorexi är. Alltså ingenting som vem som helst får utan som kräver en viss biokemi och hjärnkemi från början.
Att träna mycket och bry sig om sin kost blir bara sjukligt om det är på bekostnad av hälsan och ens nära relationer. Om man tackar nej till grejer man vill gå på för att man inte kan kontrollera all mat där, om man undviker saker för att kunna träna maximalt och sådana saker. Avvikande, sjukliga beteenden för att hantera ett dåligt mående.
Att träna mycket för att det är roligt, för att man är nyfiken på vad man kan göra med sin kropp, för att man ska tävla i något… det är oftast inte ortorexi. Ortorektiker är sällan särskilt bra på någon sport eller idrott. Zlatan är inte ortorektiker, och inte Colting heller. De håller bara en väldigt hög nivå på sin träning.
Sen upplever jag att den diagnosen främst riktas mot kvinnor, av andra kvinnor, pga avundsjuka 🙂
Det är min take 🙂
Och vill du ha boktips… säg en genre så ska jag kasta lite böcker på dig 🙂
Tack för dina kloka ord, jag delar din uppfattning på alla sätt! Tror tyvärr att många slänger sig med termen allt för lättvindigt om andra och att det då ofta är avundsjuka som ligger bakom. Men att det bara genom att titta på en person och dess livsstil är svårt att svara på hur den mår inuti.
Ja, vill jättegärna ha boktips kastade till mig! Svårt med genre, men det jag vill åt är sånt som leder till nya insikter, som styr in tankarna på spår de inte tagit tidigare, något som kan förändra ens mindset liksom. Inte sånt som man redan har hört “alla” säga redan utan nya, spännande teorier och synsätt. Kan både vara fakta och fiction, röra kropp (som nu senast med Ending aging, TACK! så inspirerande) och själ (typ Tolle). Hit me 🙂
Ojoj… är du redo för Jane Roberts? I så fall rekommenderar jag Seth Speaks. Där har du omvälvande som heter duga. Om du accepterar Tolle och kan tänka dig att go deeeeep.
Du kan tacka mig sen 😉
Hej,
Det är stor skillnad mellan att ta ut sig för hårt en gång som kan ge rhabdomyolys (obs stavningen så kanske du hittar mer när du söker) och att konsekvent ligga på en för hög volym, något som du brukar säga kan ge högt kortisol osv (tänk konditionsidrott + jobbstress + emotionell stress samtidigt så slår det ibland över). Överträning kan ju ge hypothalam hämning som bekant, också hos de som ej är alltför magra. Ingen normal person behöver oroa sig för rhabdo, men kan varmt rekommendera att läsa litet om överträning, det går ju rätt så mkt igen i andra tankar du haft. exvis har Colting gjort ett podavsnitt som är lyssningsvärt om ämnet. Inget som är aktuellt för dig som i princip helt har skurit bort löpning och likande kanske – men är definitivt av intresse.
Tack för allt jobb du gör, kul att följa med på din resa och läsa om nya tankar och erfarenheter!
Tack Maria!
Jag har inte skurit bort löpning dock, jag gör lite cardio och kommer göra mer… särskilt nu när det blir bättre och bättre väder. Det är bara en tidsfråga innan man ser mig i löparslingan 😉
Tack för en grym blogg! Jag blir ibland extremt trött och grinig när jag tränar hårt. Vad beror det på?
Kört slut på energin 🙂
Tack för svaret. Var det så enkelt, ha, ha! Men då har jag ju i alla fall kört hårt ?
När man kör slut sig och blodsockret dippar brukar man bli väldigt gnällig 😉
Bra poäng! Passivitet dödar långt många fler än vad överträning gör, ändå är det de som tränar mycket som får försvara sig och de som är passiva som får enorma vård- och samhällsresurser! Att träna är att bli bekväm med det obekväma, både fysiskt och psykiskt, då kommer också resultaten!
WORD!
Jag fattar hur du menar. Det är faktiskt så med ALLA mål, ska du komma fram dit du vill krävs kontinuitet och en jävla kraftansträngning rent ut sagt. Bättre i så fall att vara ärlig mot sig själv om målet inte har så hög ribba helt enkelt! Mitt mål är att vara i rörelse så mycket som möjligt och för det krävs ju inte direkt träning till den grad att det gör ont, men det är helt okej eftersom målet inte ser ut så som de punkter du listar. Däremot kräver det att jag tagit bort i princip all skärmtid och väljer bort att fika på jobbet till förmån för att gå i trapporna och det kan ju sägas vara socialt ansträngande på ett sätt 🙂
Bra kommentar.
Jag har inte tränat på lång tid men du inspirerar mej så dags att ta tag i latmasken.
So du säger ,när man tränar ska det vara ordentligt men ta råd av experter om hur hår .Det finns oftast råd och hjälp att få på gymmen.-
MVH
Man kan alltid be om hjälp om man inte vet hur man ska göra, och ibland kan det vara lönt att investera i en PT bara för att komma igång på rätt sätt 🙂 Eller ta med en kompis som är bra.
Du har såklart rätt i att rädsla för överträning för det mesta är obefogad. Jag tänkte bara dela med mig av mina erfarenheter av överträbung och även vad jag hört från idrottstränare om det. Och även tillägga att överträning och rhabdo inte är samma sak, utan rhabdo är ett akut tillstånd som uppkommer under hög stress, oftast inte träningsrelaterat men ibland, då ofta vid Crossfitliknande träning med extremt hög volym och utan vila (under ett pass alltså), i stort sett.
Gällande överträning brukar man prata om strategisk overreaching, ostrategisk overreaching och överträningssyndrom. Strategisk overreaching är när man använder sig av överbelastning för att skapa en förbättring på sikt. Då ligger du på en hög volym och intensitet och får ökad fatigue, till den grad att prestationen börjar försämras något, vilopuls går upp tillsammans med andra stressfaktorer, och sedan inför du en deload där fatiguen tillåts minska och fitnessen ökar (fitness-fatigue-model). Ostrategisk overreaching liknar detta men är inte del av en plan och kan upptäckas för sent. Då kan du som resultat få en nettoeffekt som är minskad prestationsförmåga och du mår rätt kasst, som vid uttröttade binjurar. Detta går över inom loppet av dagar eller veckor. Överträningssyndrom är mer allvarligt med allvarligare symptom och längre återhämtningstid. Låg libido, sömnlöshet, hög vilopuls, extremt lätt för att komma upp i hög puls, uteblivna resultat och rentav försämrad förmåga, etc. Etc. Depressionsliknande symptom.
Jag drabbades av detta (sannolikt overreaching snarare än överträning men det är ju flytande gränser såklart) förra våren.jag tränade inte så jättemycket, brottning 2-3 ggr per vecka och styrketräning 2-4 ggr per vecka, aldrig mer än 5 pass per vecka. Men jag låg också på kcal-underskott i samma periodt. Jag blev svagare och svagare och klarade inte av hela brottningspasset till slut utan var tvungen att bryta. Även nu nästan ett år senare är jag inte tillbaka på samma markstyrka men har varit uppe och vänt på fler chins och tyngre chins än då.
Tack, väldigt insiktsfullt och balanserat skrivet!
Och, i efterhand ser jag att det kanske inte kom så mycket vettig info ut av det, men kontentan är väl att det hela är en balans mellan livet i stort (mat, vila, stress) och träningen, och att träning på hög intensitet och med hög volym kan skapa större fatigue än kroppen klarar av att återhämta sig från. Fitness-fatigue-model är en modell som åtminstone jag har större tro på än superkompensationsteorin, och enligt den ökar vår fitness men också vår fatigue som ett resultat av träning och att balansera dessa mot varandra är key för att få optimala resultat.
Hej Martina! Jag har under 1 år ätit enligt ett upplägg på cirka 1 700 kalorier med både kolhydrater som ris, potatis,men aldrig pasta, proteiner och bra fetter som avokado och kokosfett. Jag har haft en dag i veckan då jag äter lite som jag vill. Jag tränar styrka 3-4 ggr per vecka och kör promenader eller intervaller också. Hade mycket problem med magen och förkylningar innan, det har försvunnit helt på detta upplägg!! Det har alltså fungerat väldigt bra för mig. Jag vägde inte massor innan men är mer nöjd med min vikt och mått nu. Är liten, 157 cm lång och väger nu 50 kg och har ett midjemått på 69,5 cm. Jag tror dock att LCHF är bättre för min hälsa och vill gärna gå över till det. Men, jag är rädd över att gå upp i vikt och att inte må lika bra. Hur skulle du rekommendera att gå över till LCHF på bästa sätt. Ska man räkna kalorier även på LCHF, eftersom jag inte är överviktig. Det sägs ju att man inte ska räkna på LCHF.
Kram Jessica
Du kan enkelt börja med att fasa ut någon kolhydrat per vecka, men glöm inte ersätta det du tar bort med mer grönsaker, kött, fisk, ägg och bra fetter 🙂 Ta bort lite av riset och ersätt med mer kött, sådana saker kan du testa.
Ha ha, vilket härligt fighting face, ingen småmysig rehabträning där inte 😉
För några år sedan när jag var föräldraledig försökte jag mig på att springa hårt 15-20 km varannan dag och köra tungt 2h på gymmet varannan dag. Det gick inget vidare och efter 8v var jag både svagare och sämre på att springa. Nu kör uag liknande på gym men springer lugnare 8-10km och då hinner jag med återhämtningen.
Det jag vill säga är att håller man lite koll på resultat och progression så märker man i tid om man kör för hårt och kan undvikanatt det går så långt som till överträning.
Good point!
Har sett rhabomyolys vid ett par tillfällen. Vanligast har varit hos äldre som har fallit och blivit liggande samt missbrukare som har somnat i konstiga ställningar med muskler under tryck. Ett idrottsrelaterat fall på triathlon VM för ett par år sedan. En man i övre medelåldern som hade kört olympisk distans i gassande sol och inte druckit tillräckligt. Den amerikanske lagläkaren som var med på eventet hade sett flera fall och attributerade dem till kombinationen hög långvarig ansträngning och vätskebrist.
Så kort och gott så finns Rhabdo men är extremt ovanligt även vid höga aktivitetsnivåer. Krävs i princip någon form av yttre påverkan i kombination med ansträngning för att utlösa det (hög temperatur, uttorkning, läkemedel)
Tack!
Cool bild! 🙂
haha tack!
Tack för inlägget!
Tänker på folk som säger att de har vilodagar när man frågar om de ska på gymmet eller ut å springa, i kategorin ‘motionär’
Ofta tränar de inte så hårt att det behövs vilodagar. 🙂
My point exactly 😛 “Ta en vilodag” betyder bara, “Nä idag orkar jag inte göra nått”…
Min definition av vilodag är att jag promenerar till jobbet bara. Tar 40 min. Det gör jag när jag har ont överallt av träningen. Om man har ont överallt behöver man ändå röra på sig för att få fart på lymfsystemet så det kan transportera bort lite mjölksyra och annat skit som står i musklerna och skräpar. Sen kan man ändå ligga lite på golvet hemma och spendera några minuter på lite skonsam magträning och pilatesring för de inre lårmusklerna som är så slappa så man blir sjösjuk. Annars händer inte ett piddevitt med den äldre kroppen.
Det blir inte alls samma effekt på träningen när man är äldre. Därför behöver man träna hårdare. Det är paradoxalt har jag märkt för man är ju tröttare och har kanske “skador” . Men, då får man smyga in mer träning kanske i omgångar. Igår styrketränade jag mina 20 min på lunchen och tog i det jag kunde. Sen, gick jag på kvällen kl 19.30 på ett core och stretching pass. Väldigt lugnt. Så att sen efter det spenderade jag ytterligare 15 min på lite knäböj med skivstång och annat smått och gott i lugn och ro. Tog inte ut mig jättemycket men ändå så att det kändes rejält.
Idag vilodag så jag gick till jobbet och förmodligen tillbaka. Imorgon träning igen på lunchen och på lördag lite träning igen som jag kan klämma in och söndag hårdkörning minst 1 timme. Förlåt för schemat men jag är 50 bast och försöker träna så att det syns och jag märker att det behövs en hel del. Rumpan är tex mycket knepig att få något resultat på. Magen likaså. När jag var yngre (runt 20) delade jag ut reklam och sprang lite i trappor. Hade stålhårda lår och en rumpa som man kunde använda som studsmatta. Det var då det. Idag behövs mer.
Och vi som är lite äldre,kanske med lite skador i kroppen..vi som kanske inte är ute efter de där synliga musklerna..vi tränar lite lättare istället för att vara hemma och läsa en bok.. 🙂 bara för att kroppen mår bra av det!
Ha en bra dag 🙂
Jag är alltid nyfiken på hur de där skadorna uppkommit. Många har skador pga inaktivitet, förslitningar är ofta att man inte tränat alls och inte har någon muskelmassa. Få har diskbråck pga knäböj till exempel, fler har diskbråck pga passivitet.
Det behöver inte vara så, men det är inte ovanligt.
Säkert är det så..mina fick jag efter en flygolycka
Det är ju väldigt ovanligt 🙂
“Ja men bättre att träna lite än inget alls?”
Nej, bättre att läsa en bok eller göra något givande än att ägna sig åt helt verkningslös träning som bara tar tid och inte ger något tillbaka.
Vill du få synliga muskler?
Vill du ha en stenhård tvättbräda eller strimmiga axlar?
Vill du dubbla din styrka?
Vill du göra chins? Kunna lyfta din egen kroppsvikt på olika sätt? ”
Alla har inte samma inställning som du har till träning De kanske inte alls vill ha synliga muskler, Och de kanske visst känner att det är givande att gå till gymmet och träna “för lätt” trots att “det inte ger något tillbaka”. Varför skulle de fortsätta om de inte fick ut något av det?
Nu skrev du som svar till den här kommentaren att många skador beror på inaktivitet och för att man inte tränat alls och inte har någon muskelmassa. Enda sättet att motverka det är att träna stenhårt och stå ut med smärta för att få synliga muskler?
Kroppen mår bra av att röra på sig, så att säga att man lika gärna kan ligga hemma och läsa en bok om man inte vill träna stenhårt upplever jag som ett underligt ställningstagande för någon som pratar så mycket om att främja sin hälsa och att man ska pröva sig fram till det som passar en själv bäst.
Okej fast eftersom jag först ställde följande frågor;
“Vill du få synliga muskler” osv så riktar det sig givetvis till den som svarar JA, jag vill få SYNLIGA muskler. Jag får minst ett meddelande om dagen på instagram och något på mailen som är från kvinnor som tränar regelbundet men varken får synliga resultat ELLER styrkemässiga resultat. Ofta oroar sig de här kvinnorna för att det ska vara farligt att ta ut sig, de vet inte hur de ska kännas och blir oroliga så fort något gör lite ont. De behöver höra att träning ska kännas, och att de måste bita ihop och köra tyngre om de vill ha vad de söker.
Sedan mitt svar på kommentaren om skador. Det är många som är 65+ som jag har pratat med som har förslitningsskador, och de är personer som inte har slitit (ofta), ändå är deras ryggar, höfter och knän “utslitna”. Om de hade byggt upp en bra grund med muskler hade de inte fått dessa skador. De behöver inte träna stenhårt för att bygga den grunden, men de behöver utsätta kroppen för tillräcklig belastning för att nya muskler ska byggas.
Om man går och tränar utan att få resultat på något sätt, så tycker jag definitivt att man kan göra något annat. Om man inte får resultat kanske man inte tycker att det är så skoj, så varför inte testa en annan hobby? Jag hade aldrig lagt 5 timmar i veckan på något helt meningslöst. Om man går till gymmet av sociala skäl är det en annan femma, då finns ett syfte, men att bara gå dit för att gå dit? Nä…
Jag får resultat ..mycket bra för en skadad kropp..skadorna fick jag efter en flygkrasch..
Något som en bok aldrig skulle kunnat hjälpa mig med..
Jag förstår inte hur det här inlägget kunde tolkas så fel… Inlägget handlar om oro för överträning och oro för ovanliga komplikationer av överträning som i princip aldrig händer.
Ah okej jag missförstod inlägget. Ber om ursäkt.
Det är helt okej 🙂
Jag tycker inte att det är så svartvitt. Men det beror förstås på om vi pratar om “medelsvensson”, där folk ursäktar sig med allt möjligt som att man måste vila x mycket annars bryter man ner musklerna och bygger inget etc etc (finns ju massa argument folk använder för att slippa). Men fler och fler tränar ju faktiskt crossfit-style som du beskriver ovan. Det gäller inte bara crossfit, det gäller många olika typer av träning där “movement” också är en. Många klagar på att de blir trötta och slitna av träningen och det är många skador som oftast beror på vansinnigt mycket överbelastning.
Jag tycker att folk behöver lära känna sig själva och känna efter mer, oavsett vilken typ av träning man håller på med. Var ärlig mot sig själv. Är jag bara lat eller är jag faktiskt sliten? Vad tror jag helt ärligt är bäst för min kropp i det här läget? Att göra inget eller att göra nånting lite – har man problem att få in rutinen? Då skulle jag säga att något litet är mycket bättre än ingenting. Är man en manisk träningsberoende som känner sig som världens sämsta människa om man hoppar ett pass – kanske ska träna på det då?
Du skrev främst om ett allvarligt tillstånd och det jag kommenterar på är kanske inte det specifikt utan generella risker med att träna hårt, vila för lite och inte känna efter. Vem vill slita av sig biceps liksom?
Good point, det är svårt att rikta det här inlägget rätt! Min observation är att “de flesta” tränar för lätt, är inkonsekventa, tar inte i och får inte resultat. Jag har väldigt få i min absoluta närhet som KAN ta i och aldrig någonsin kommer ligga i farozonen för att skada sig.
Sen min man, han marklyfte 200kg med 20% hjärtkapacitet och full blown hjärtmuskelinflammation. Är han en person som ligger i riskzonen att skada sig, skippa vilan och bara köra på tills något riktigt allvarligt händer? JA, absolut!
Nyckeln är väl som du skriver att lyssna inåt och vara ärlig mot sig själv, och diagnosticera problemet rätt. En person som har problem med rutiner och inte får in träningen för att det alltid kommer något annat emellan… då kan det vara tillräckligt att bara gå in på gymmet 1 gång i veckan utan några krav, bara för att bygga en ny vana. En person som vill träna, vill ha resultat men inte vågar ta i… då får man börja där 🙂
Ja precis! Det är ju som du säger, det är ju bara att titta på statistik så ser man ju att generellt, det största problemet för människor i något slags genomsnitt är inte att man tränar för mycket 🙂
Kanskje usannsynlig, men ikke umulig: https://rtindholm.wordpress.com/2015/09/02/rhabdomyolyse-en-grusom-opplevelse/
Tack!