Jag har inte fått upp pulsen ett enda slag under Gudioldebatten utan tvärtom sömnigt iakttagit hans hejarklack gå rakt i min fälla där de får bevisa sin egen enfald. “Du är pinsam”, “Du är korkad”, “Du ljuger” varvat med ord som “foliehatt”, “astrologi” och “charlatan”. Vad hejarklacken inte förstår är att de själva inte framstår i så god dager när de använder den retoriken, eftersom den är oerhört attackerande. “Du är dum, du ska göra som jag gör!” – Hur övertygande är det? Inte särskilt va?

En annan rolig sak är när G berättar hur obetydlig jag är, och sedan skriver två milslånga blogginlägg om mig med screenshots, länkar och bilder. Två inlägg som är längre än både Bibeln och Brott och Straff efter varandra. Det påminner nästan om ett svartsjukt ex som spenderar timmar med att stalka sin föredetta, samtidigt som han påstår att han inte bryr sig ett dugg. 

Skuld – den största härskartekniken av dem alla

En intressant iakttagelse var dock den gamla härskartekniken “skuld” som användes om och om igen, så tydligt att jag var tvungen att skriva det här inlägget trots att jag inte tänkte skriva mer om G. Jag vill skriva det här inlägget till mitt yngre själv och till andra tjejer som är i en situation där de behöver höra detta:

Du är aldrig skyldig någon något!

Detta är “oldest trick in the book” och används av både män och kvinnor, och det är det obehagligaste knepet av alla innan man har förstått vad det är. Det tog lång tid för mig. Hela poletten trillade nog inte ned förrän för ett fåtal år sedan. 

Personer som försöker trycka ned andra gör det effektivast genom att sätta personer i skuld. Gudiol gör ett fantastiskt bra jobb här med att ta upp den ena petitessen efter den andra, och låtsas som att det är viktiga saker han pratar om. Han säger att jag har missförstått ord, ljuger om någon obetydlig formulering, han har screenshot på vilka inlägg jag har “like:at” på facebook, vad jag har kommenterat på min blogg, när jag godkänner kommentarer, hur snabbt jag publicerar inlägg, hur jag uttrycker mig, osv.

Han griper efter små halmstrån som inte har med någonting att göra, för att få dem att verka viktiga. Då står jag i skuld till G och hejarklacken, för då är jag skyldig att:

1. Förklara, bevisa och försvara varenda mening som jag har sagt även om den är helt tagen ur sitt sammanhang.
2. Överbevisa G med hans egen retorik
3. Godkänna alla kommentarer även de som innehåller personangrepp och otrevliga ord

Låt mig berätta en viktig sak. 

Det här är en fälla som används gång på gång, främst inom nära relationer. Människor som är “fast” med en partner de inte vill vara med är ofta det på grund av just den här härskartekniken. Den som har hamnat i underläge är hela tiden “skyldig” att bevisa sig, förklara sig och försvara sig och argumenten duger förstås aldrig. Även om den svagare parten skulle försöka göra slut, skulle den starkare avkräva en förklaring som sedan ogiltigförklaras. Detta gör att den svagares åsikter till slut inte räknas alls och den börjar antingen ge upp eller revolterar i smyg (med till exempel otrohet).

Nej, är okej.

Det är alltid okej att säga nej och det ska alltid respekteras för att man är aldrig skyldig någon någonting. Det finns ingen regel om att man måste svara på narcissistiska utrop, otrevliga tillmälen eller falska anklagelser. Några i hejarklacken ville att jag skulle “bevisa” min Chalmersexamen, mitt yrke, min kompetens osv och hade jag gått in i det hade jag gått rakt i fällan. Dock hittade G själv ett av mina examensarbeten från Chalmers, och är inte det “bevis” nog på att G gör precis allting för att ta bort fokus från själva kärnan? Hur långt utanför original-topic får man lov att hamna?

Vanligt fulspel inom politiken

Känner du igen den här modellen; 

1. Haka upp dig på oväsentliga detaljer hos din motståndares idéer
2. Avkräv sedan motståndaren på ändlösa förklaringar på saker som antingen är grovt missförstådda, generaliserade eller poänglösa
3. Diskvalificera samtliga förklaringar
4. Fortsätt vinkla debatten till att motståndaren ska förklara sig och bort från själva kärnan
5. Strössla med egna argument varvat med godtyckliga saker som kan stärka den egna ståndpunten och sänka den andres (det är okej om dessa är orelaterade)

Tadaa! 

Testa den här hemma vid köksbordet vettja 😀 För den oinsatte kommer det att verka som att du vinner debatten gång på gång. Är du i en debatt men börjar få slut på argument? Kör bara den här 5-stegsraketen så är du i hamn. 

Tillägg: jag bryr mig inte ett dugg om folk som skriver saker i stil med “jag brukade följa dig men du är dum så nu slutar jag följa dig” för det behövs fler starka kvinnor som inte viker sig, som inte går in i skuldfällan eller ängsligt rättfärdigar sin existens, sin kompetens och sina åsikter. Jag går inte på sånt bullshit och jag är inte ett dugg rädd för att alla mina följare försvinner till Gudiol eller börjar hata mig. Det är viktigare för mig att stå upp för mig själv och vara autentisk än att försöka vinna någon slags popularitetstävling för det är dött lopp. 

Tillägg2: Jag tjänar inga pengar på mina åsikter och ingen betalar mig för att tycka något. Det påverkar inte min ekonomi det minsta om någon gillar eller ogillar det jag skriver, om någon äter LCHF eller är vegan, följer eller inte följer mig på instagram. Det är helt oväsentligt.