Nej är det korta svaret. Det är absolut inte värt att köra cardio för att gå ned i vikt, och jag ska förklara varför! Innan jag går loss med anti-cardio propagandan ska jag säga att det ÄR bättre att röra på sig än att inte röra på sig. Att leva ett passivt liv är väldigt sjukdomsalstrande, och att röra på sig är alltid bra – röra sig på alla sätt man kan!
Att köra timme ut och timme in med löpning däremot; vecka ut och vecka in, är nedbrytande för kroppen. Jag vet att många älskar att springa, jag älskade också att springa för några år sedan. Jag kunde vara ute i flera timmar och bara ånga som ett tåg, väldigt meditativt och trevligt. Tyvärr löper långdistanslöpare ökad risk för hjärt- och kärlproblem, de har en ökad frekvens av stela kärl och utöver endorfiner kommer en hel del kortisol som ett brev på posten.
Våra urfäder sprang inte runt med pulsen i 180, de va mer lågintensiva typer vilket tillät dem att driva sina kroppar på fett. Lågintensivt är fettförbrännande och högintensivt är mer glukos-förbrännande. När man pressar sig själv hårt blir kroppens energiförsörjning lidande och man utsätter sig för mycket mer oxidativ stress som i sin tur leder till inlammation, sämre immunsystem och sänkt fettmetabolism. Den enda fördelen är väl att man verkligen tränar upp hjärtats pumpkapacitet.
Bättre och effektivare träning är (för fettförbränning) att röra på sig många timmar varje dag. Långa promenader. Inom fitness är det ingen som är ute och springer för att tappa fett, för att ingen vill förlora sina surt förvärvade muskler. Promenad är perfekt för fettförbränning, man behöver inte jogga.
Som konditionsträning är högintensiv träning fantastisk – mycket mer effektivt och det ger snabbare resultat om man vill ha upp sin kondition. Sprinter, tabata-intervaller, backträning… allting sånt. Sånt tål våra kroppar, vi är anpassade för den typen av träning. Intensiv styrketräning kan också vara konditionskrävande, samtidigt som den är uppbyggande. En annan viktig aspekt är att styrketräning ger ökade nivåer av tillväxthormon (fettförbrännande) och testosteron (fettförbrännande) samt ger ökad insulinkänslighet (mindre insulin behövs till samma mängd mat vilket gör att mindre energi lagras in som fett)
