Vi köpte inte ett enda mål i Norge, för vi hade så gott om pannbiffar, bacon, bregott brynt och ghee att vi inte behövde det. Jag vet att bregott brynt innehåller rapsolja, men jag hann inte förbereda mer så det fick bli hälften hemgjort hälften köpt. Man kan väl nästan säga att vi gjorde Norge carnivore style?
Det känns så skönt att ha nått nivån att kunna göra en hyffsat utmanande tur på en vecka och inte behöva oroa sig för maten. Det enda vi köpte var kaffe, och för varje kopp sa vi “det här är så onödigt, varför håller vi ens på med den här skiten?” Men så kom vi överrens om att inte sluta under semestern, men nu har vi slutat för att vi är hemma igen. Humöret är ju inte på topp när man avgiftar från koffein 😀
Djup ketos varje dag
Vi hade även med ketonixen för att se hur ketosen påverkades av trekkingen och för att hålla lite allmän koll, och det känns riktigt kul när man kommer upp i de röda zonerna på över 75 ppm.
Här är en video på Mattias när han tränar i en fjord i Nord-Norge. Kallt? Inte vid superketos, det är verkligen något i särsklass. Jag har inte legat så högt och inte brytt mig om att göra det heller, men jag blev sugen på att få upp BrAc igen. Utandningsketonerna alltså, inte blodketonerna. De ligger alltid runt 1.5-3 om jag inte gör något som sänker dem.
Men i övrigt får jag nog säga att trekking i Norge inte var något för mig. Jag tyckte att det var väldigt fint men också jobbigt att vandra runt på stora stenblock som rullar under fötterna, och behöva hänga i linor längs med bergsväggar. Det är otroligt imponerande att norrmännen tar med sina barn att klättra utefter stup med hjälm och sele. Det är verkligen inte min grej och det var längesedan jag kände mig så otränad. Uppför, uppför, uppför i flera timmar, liksom att varje steg är en meter upp, det är skitjobbigt. Jag tyckte att Nordnorge var jobbigare än Mount Fuji. Mycket jobbigare.
Här har jag fått nog av Galdhöpiggen och dricker demostrativt en kaffe på en sten.
