Life-update: helt upp och ned!

Inlägget innehåller köplänkar till mina böcker på Adlibris!

Hej vänner,

Jag tänkte ge en uppdatering eftersom det varit så låg aktivitet här den senaste tiden. Det är några olika anledningar till det, den ena är att forskningen tagit mycket tid och den andra är att jag tampats med mitt företagande och inte vetat riktigt vilket håll det ska ta vägen och den tredje (och största komponenten) är min neurokemi som varit på glid ett bra tag. Vad menar jag med det egentligen? Mitt humör kan vara lite upp och ned minst sagt och det har varit ett evigt reglerande uppåt och nedåt för att få balans på det. Om du är som jag ens det minsta så förstår du vad jag menar och man har ju sina tricks för att justera.

Vissa tricks är bra och andra är mindre bra, ytterligare några är total katastrof men det funkar. På kort sikt i alla fall. Vad som händer om man inte får balans på det är att det börjar skena åt något håll och här finns det tre vägar:

1. Det skenar uppåt (mani)
2. Det skenar nedåt (depression)
3. Det skenar åt självmedicineringshållet

Som du säkert förstår så finns det medicin för sånt här, som jag är på just nu. Det tar dock lite tid att ställa in för att det ska bli bra, och under tiden blir det såklart kämpigt med att försöka stå ut i något slags ingenmansland. När blir det bättre? När känner jag mig “som vanligt” igen? När kommer inspirationen tillbaka? Hur ska jag kunna vara produktiv och inspirerad om jag inte får spinna iväg på mitt sätt, så som jag brukar göra? Många frågor utan svar, men jag försöker stå ut i vissheten om att det löser sig. 
Bild från verkligheten

Varför spårar det?

Jag vet varför det spårar på ett sätt som det inte brukar göra och det är för att jag inte varit rustad för den senaste tidens svårigheter. Pandemin med alla förändrade rutiner (avskyr förändringar!) att min pojkvän blev sjuk och spenderade många veckor på sjukhus och sedan avled, att jag hade svårt att hitta fotfästet efteråt och att jag tappade min aptit så mycket att jag gav mig själv massa näringsbrister. Mina gentester säger att jag har en galet hög omsättning av signalsubstanser, metyleringsproblem och dålig omsättning på zink och B-vitaminer. Det gör att jag måste tänka lite extra på kosten för att inte få problem. Det har jag inte gjort och då kommer näringsbrister som ett brev på posten.

Stress och återställning i siffror

Bild från Oura-ringen

Det arbetet jag gjort med att återställa mig själv går att följa via min loggning. Här ovan är en jämförande bild från när det var som värst med nu när det är betydligt bättre. Vilopuls har gått från 75-85 till 55-65. HRV från 11-15 till 30-50 ms. Andningsfrekvens från 20 till 15. Sånt här är roligt att mäta! Man ser så tydligt vad som fungerar! Pulsen är det tydligaste för den styrs från autonoma nervsystemet och är man kroniskt stressad går puls och blodtryck upp och det finns inget man kan göra åt saken utom att använda trojanska hästar och fixa problemet inifrån.

Vad jag gör nu

Du som läser den här bloggen regelbundet vet att jag ägnat mig åt olika strategier sedan förra året för att försöka få rätsida på mina problem. Jag har gjort diverse kost-interventioner, olika upplägg med kosttillskott, gått i KBT, ACT och traumaterapi för att nämna några saker. Vad gör jag nu då? I princip samma sak som tidigare eftersom jag ringat in problemen ganska väl och sammanfattat lösningarna till:

1. Få i mig tillräckligt med energi (tillräckligt med kalorier)
2. Få i mig tillräckligt med näring (alla B-vitaminer, K2, D-vitamin, zink, Q10, magnesium, alla aminosyror samt omega 3 och bra fetter)
3. Komma ut i dagsljus varje dag
4. Skapa och underhålla sociala sammanhang
5. Träna regelbundet
6. Ta min terapi på allvar och våga vara 100% ärlig
7. Ta emot den hjälp som erbjuds mig
8. Vara öppen för medicinsk hjälp
9. Sova 8h per natt
10. Meditera och skriva dagbok dagligen

Allt på listan blir inte av men det går åtminstone framåt. Det svåraste för mig är att acceptera down time där jag inte är “som vanligt” så det är mer eller mindre ett “head game” just nu. Men summan av kardemumman är att jag ångar på och försöker att leva som jag lär för att få rätsida på mig själv. Den senaste tiden har jag inte känt mig som en värdig förebild eftersom jag inte lyckats fixa mig själv, men poängen är ju inte att få mig själv att framstå som perfekt utan att öka människors förståelse för hur kroppen fungerar.

Min tro är att ökad förståelse leder till bättre val och att man blir mindre emotionellt intrasslad och mer lösningsfokuserad när man förstår. Det betyder inte att man måste lösa allting själv utan kan innebära en ökad förmåga att göra sig förstådd och mottaglig för att hamna rätt i vården. Tankar som “nu mår jag si för att jag gjorde så” tar ändå bort ett lager av maktlöshet även om man inte kan lösa allting på en gång, eller vad tycker du?

I skrivande stund sitter jag och spelar in nionde podd-avsnittet som blir lite flummigare och friare än vad jag hittills producerat. Jag tar till mig av kritiken och ska försöka free-stajla ännu mer så att det inte känns som en universitetsföreläsning i dubbla hastigheten! 😀 Du får ursäkta min oförmåga att förstå att det som är självklart för mig inte är självklart för alla, men jag lär mig! Du hittar alla poddavsnitt här samt på Spotify och din favorit podd-plattform. Sök på biohackingpodden.

Glöm inte förboka Handbok i Biohacking så att du säkert får ett ex när den släpps i slutet av juli och köp Hormonstark innan den tar slut!

Följ mig på instagram om du vill ha mer frekventa uppdateringar och glöm inte ge mig feedback på podden om du lyssnar! 🙂