Nu när jag jobbar med ett Amerikanskt förlag så tänker jag på kulturskillnader, mer än vanligt. Jag är lite hobby-antropolog och älskar att förstå varför folk gör som de gör, både personlighets- och kulturmässigt. En sak som jag har funderar på extra mycket är det här med integritet, för mig är de att man:
- Håller vad man lovar
- Gör som man har sagt
Det här är också grundstenarna i god självkänsla. Det gäller inte bara att hålla de här två punkterna inför andra, utan också inför sig själv! Om jag säger (i mitt eget huvud) “i morgon ska jag gå upp kl 05” och istället medvetet skiter i att gå upp och sover till 8, då är det (enligt mig) precis lika illa som att missa ett viktigt möte!
Det här händer ju förstås då och då, men jag försöker verkligen bli mer noga och mer medveten kring det här.
“Berätta för världen vad du tänker göra, men visa först” – mitt favoritcitat av en av mina favoritförfattare Napoleon Hill.
Integritet och framgång
Just med amerikaner (och många andra också givetvis, även svenskar) så verkar det vara tvärtom. De babblas vitt och brett om planer SOM OM de redan var satta i verket, och de här känns så totalt fel för mig, för vad händer när planerna inte går igenom?
Då åker offerkoftan på och det är NÅGON som gjorde att de inte blev av…
“Jo jag skulle göra det men så hände de här som jag inte kan kontrollera som gjorde att det inte blev så”
Babbla mindre gör mer – visar studier!
Det har testats gång på gång med olika grupper, ena halvan får prata om va de ska göra och andra halvan får inte göra det. Vad som händer är att gruppen som får prata tror att de har gjort mer än de faktiskt har, och gör i praktiken mindre.
Hur ser du på det här?
Gör du mer när du är mer hemlig?
Hej Martina o alla som svarar. Är en 63 årig gubbe i keps. Har läst o kanske förstått mycket av det som skrivs här. Intressant. Kan efter en stroke för två månader sedan o nästan tillbaka redan tack vare snabbt ingrepp o snabb vård.allt inom en timme.
Har under flera år stressats av olika att göra krav. Kan nu se vad som hjälpt mig att se framåt o hjälpa mig att hålla fokus: har under år haft två anteckningsblock, det stora för stora o medelstora projekt som att installera en värmepump till huset, bygga en lägenhet att hyra ut, renovera träbåten mm. Alla stora projekt går att bryta ned i mindre o därefter små åtgärder. Det skrivs i det lilla blocket,som att montera röret mella x o y eller dra kablar genom väggen, borra hålet osv.
Efter kort eller längre tid stryker jag över små saker som är klara. I det lilla blocket.
Samma i det stora och sedan är jätteprojektet klart, whoa. NU KAN JAG SÄGA, jag har fixat detta. I skrivande stund sitter jag o tittar på nästa boende som är klart, ja nästan, en vecka kvar.
Alla ni som läser, städa huvudet och syssla med ett projekt eĺler en utbildning i taget. Städa i huvudet och tillåt er att meditera eller titta på en tom vägg en stund i slutet på dagen. Respekt för den egna hälsan o livet.
Jag har alltid jobbat mycket för att ta hand om min familj o barn, arbetat 75% för att vara med mina barn.jobbat natt för att fixa pengar. Osv osv.
Har väl lyckats med barn o barnbarn som får min tid, nästan obegränsat.
TAG HAND OM ER, VAR RÄDD OM ER O SPRÄNG ER INTE. Jag har ännu en gång överlevt något som kunde varit slutet. NJUT AV LIVET, DET GÖR JAG.
ANDERS
Kom o tänka på det min handledare sa när jag gjorde praktiken på kem-labb. Bolagen som tillverkade de amerikanska instrumenten lovade vitt och brett långt innan projektet ens var påbörjat, medan de japanska inte sa ett endaste ord förns allt var testat och klart:). Det enda problemet med de japanska dock var att om ett fel väl uppstod, så ville de inte kännas vid det, eftersom de var så säkra på att de kunde stå för det (men det hör inte hit):).
När det gäller mig själv så förrutom integriteten, så har jag även svårt att få energi motivation om jag säger för mycket i förväg. Numer svarar jag aldrig t ex på när jag ska ta min examen eftersom det påverkar mina studier negativt. När jag får viss press på mig fungerar jag dåligt och måste ta ett steg i taget för annars är det som att jag blir paralyserad.
Fungerar definitivt bättre när jag är hemlig.
Samma här, jag talade inte om att jag skulle ta kört eller när jag skulle ta examen. En dag var det bara fixat 🙂
Integritet är något att jobba för. Gäller att vara fokuserad på arbetet och målet.
Särskilt viktigt att vara ärlig mot sig själv.
Tyvärr väldigt lätt att ramla av banan, och släppa fokus.
Har en kamrat från Turkiet som jag spelar squash med..när vi bestämt klockan 0800 och bokat tid kan han komma ca 1000 och som argument säga att vi har kommit överens om ” någon gång på förmiddagen”..gör mig inte så mycket men det är olika tidsuppfattning.
Att arbeta i Indien är ett bra sätt att lära sig ” Maybee tomorrow, or next week , or any other Year”
Jag fick felmeddelande när jag anmälde mig till nyhetsbrevet.
/Marielle
Det verkar som att många får det, men det fungerar ändå 🙂
Jag har trott att jag behöver prata om det. Men det är tvärtom. Gör bäst i tystnad. Har nu när jag börjat nytt jobb helt lagt om. Går upp 05 för yoga och att skriva. Äter bara ägg dagtid (orka laga mat?) och pratar knappt med folk i fikarummet utan pratar helst tjänsterelaterat (är social och rolig, men lägger inte energi på att bjuda på personliga grejer utan vet att det kommer allteftersom ändå), förr pratade jag hela tiden.
Förr kunde jag PRATA mycket om bra vanor och bra mat men nu när jag ser det som en naturlig del i mitt liv behöver jag inte älta det utåt. Samma med blogg och skrivande. Blir mer gjort utan att jag ska berätta för alla att jag sysslar med det.
För mig handlar det om att flytta fokus mer inåt. Funderar på vem jag är mer än vad jag gör. När jag har för stort “gör”-fokus måste det basuneras ut och bekräftas av yttre personer. När jag fokuserar på mitt “är” så blir mitt “gör” en bekräftelse på det inre och då behövs inte ytterligare en yttre bekräftelse. Förstår du? Kanske knäpp formulering men svårt att få i skrift.
Intressant. Tror att det till viss del handlar om arbetsplatskultur också. Jag är en “gör först, snacka sen” person. I mitt privatliv så fungerar den metoden alldeles utmärkt. Men det har tyvärr lett till att jag inte anses göra tillräckligt på jobbet. Kollegor som pratar om hur mycket och hur bra de jobbar, de ses som duktiga trots att de ofta missar sina deadlines. Missad deadline skylls på omständigheter de inte kan rå för.
Jag som jobbar på i det tysta och alltid håller mina deadlines oavsett omständigheter, försvinner liksom i de övrigas prat. Fick bara minimi-löneförhöjning i år för att jag “inte nått målen”, “inte gjort något extra”.
Ska börja jobba igen nästa vecka, efter att ha varit sjukskriven för utbrändhet i 9 veckor. Nu ska jag börja prata mer, göra mer reklam för mig själv. Vill egentligen inte det, men det får bli en överlevnadsstrategi.
Hmm intressant! Jag känner faktiskt igen det här, det blir samma för mig! Många tror att jag är ledig eller inte har något särskilt för mig, bara för att jag är mer hemlig med vad jag gör… det är ju inte heller bra. Jag når ju mina mål och blir klar, men man kanske ska göra lite mer reklam för sig?
Väldigt intressant. Jag märker hur jag ofta blir irriterad på min sambo som berättar för vänner/familj om våra matvanor och vår träning, men han knappast är den som är drivande i frågan oss emellan. Ibland kan jag tänka att vi bara är olika och han älskar att dela med sig och att vara den som berättar, men ibland kan jag bli ganska sur eftersom jag tycker att det låter som han är så intresserad och kan så mycket, men han läser aldrig något eller lär mig något, han bara berättar för andra det jag lärt honom och tar all credd, haha.
Men jag håller med om att jag får saker gjort när jag håller dom lite hemliga. När saker sedan blivit en naturlig del av min vardag, då först kan jag dela med mig av det, precis som att prata om vilka skor man gillar eller andra saker som känns som en naturlig del av mitt liv.
Hej!
Jag tycker jag får mer gjort om jag inte basunerar ut det. Jag känner numer heller inget behov av att till exempel lägga upp saker jag gjort på Facebook, det kan vara allt från träning till nåt gott jag ätit eller allt min tvååring har för sig. Jag tycker att det förminskar min känsla kring det jag gjort/det som hänt och vill hellre behålla det för mig själv tills det känns befogat att prata om det.
Håller helt med, “snackar snackar medens andra gör det som det snackas om”. Haha från en bilreklam, men inte mindre sant för det 🙂
Det svåraste personligen är att hålla vad man lovar till sig själv.
Det var precis ett sånt här inlägg som jag behövde läsa idag, Tack <3
Tack Johanna, ja de är alltid svårast att inte tänka “äh… jag, skit i de, jag orkar inte” osv till saker man sagt till sig själv…
Är helt enig med dig och försöker gå efter detta. Men det är jättesvårt i södra Afrika. Här bryts avtal och löften gång på gång och det är inte ovanligt att möten börjar flera timmar sena eller inte alls. Deadlines hålls i princip aldrig vilket gör mig så paff.
Jag har varit med om en viceminister som låtit en CEO för ett multinationellt företag samt landets största arbetsgivare samt två ambassadörer från länder som är viktiga biståndsgivare vänta i flera timmar. Det är mest regeringen som håller på så, i den privata sektorn är det mer effektivt. Men bland vänner kan det vara jobbigt att folk dyker upp sent eller inte alls. Man ska göra grejer och så blir det aldrig av. Eller när man tusende gången väntar på bilmekanikern osv. Dels handlar det om kulturella skillnader och olika uppfattningar om tid och när ett avtal gäller, dels om svårgiheter som bensinbrist, dagliga elavbritt på 6-8 timmar osv som gör det svårt att komma i tid.
Jag upplever att detta gör mig dels mer flexibel och mindre stressad, men jag har samtidigt svårt att känna tillit och förtroende för människor.
Samtidigt som svensk i utlandet blir man ju mer och mer medveten om hur ärliga och väldigt ödmjuka vi är. Jag är gift med en tysk och upplever tyskarna som lika pålitliga men lite mindre försiktiga än svenskar. Men vi har samma fokus på sakfrågan (och inte relationer som i många andra delar av världen).
Hur är det med kineser och avtal och göra det man säger?
Oj, det är precis likadant här i Kina! Deadline skjuts upp, eller så blir de inte av. Möten kan se ut hur som helst och involverar ofta sprit, även affärsmöten dagtid. Om jag vill få övertaget i ett möte, kan jag slänga upp ett exklusivt cigarettpaket på bordet för att markera status. Jag röker inte, men det är så folk gör. Den som har högst status är den som betalar, så under ett möte kan det vara krig i vem som ska köpa mest sprit till de andra.
Vad man säger och vad man gör är helt olika, mentaliteten är lite “om ingen har sett de, så är de lugnt” och då kan folk bete sig hur som helst. Dessutom ser man inte mycket av den där “save face” kulturen som de snackas så mycket om, för de gäller endast familjen. Om man inte är familj eller mycket viktig kontakt, så tappas ansikten hejvillt (tycker jag)
Integritet är mycket sällsynt här. Har kommit till samma insikt som du, särskilt som Mattias jobbar på ett tyskt företag.
Men – angående södra Afrika, i Sydafrika (jag vet, inte samma sak) där verkar det vara en annan femma. Förlaget jag jobbade med där va SUPERNOGA med deadlines och höll va de lovade på pricken hela tiden. Extremt professionella!
Så intressant, särskilt det där med cigarettpaketen. Martina TrueHealth sitte rpå möten med ett ciggpaket framför sig :). Kina verkar ha så många lager av kultur (även om de nog tycker lika om oss, man ser ju oftast inte sin egen kultur). Men det är mycket enklare att njuta av andra kulturer när man slipper ha sin vardag i en.
Jag brukar tänka att vi i Europa är bra på effektivitet, välfärd, vi har arbetsmoral osv osv, men livsglädje spiritualitet och familjerelationer är vi sämre på.
Just det jag såg något om att du kommer bli tillgänglig i Sydafrika, grattis, så bra jobbat. Sydafrika dominerar ju hela SADC-regionen (southern african democratic community) och de flesta affärskedjor i Namibia, Zimbabwe, Zambia osv är just sydafrikanska. Och Sydafrika är precis som du säger en helt annan femma, otroligt utvecklat jämförelse med resten av regionen och mer västerländskt vad gäller hur man gör business. Hoppas du får åka dit på bokturne!
Jag ÄR tillgänglig där nu, book is out! 😀
Ja jag har samma uppfattning, livsglädje, SPONTANITET, spiritualitet har vi ju helt glömt bort vilket är tråkigt. Tycker om mycket av Kina, men ibland blir de too much kulturkrock!
Superbra ämne som vanligt Martina!!
Jag håller med och inte. För återigen handlar det om personligheter. Själv fungerar jag bäst när jag sätter upp höga mål, gör en plan, bryter ner dom och jobbar fokuserat mot målet.
Men jag har också märkt att när jag väljer och delge mitt mål, till få utvalda personer, “mentorer”, som jag vet håller “lite koll på mig”….så presterar jag bättre…. För om jag inte delger någon mitt mål då är det ju ingen heller som kan peppa, stötta och utmana mig när hinder och omständigheter kommer….vilket dom gör… eftersom det är omständigheterna som ÄR livet…. men det är hur jag väljer att tackla dom som avgör min framgång.
Tack Sofia, bra kommentar! Mentorer är riktigt bra att ha, alltid bra om nån håller koll på en. Det är ju inte alls samma som att skryta vitt och brett om att man har gjort de ena och de andra och inte ens 10% har hänt i verkligheten 🙂
Ibland kan att prata vara en typ av prokrastinering, precis som att köpa saker. Det är lätt hänt att en inköpslista är den första uppgiften inför ett stort projekt, och när en köpt saker känns det som att en kommit framåt i projektet fast en faktiskt inte skapat något nytt, bara köpt nya prylar.
Haha exakt så är Mattias! Han mååååste bara ha en ny dator innan han kan börja ett projekt, eller ett nytt tangentbord eller nån annan teknisk pryl 😀
😀
Jag har precis läst boken Introvert – den tysta revolutionen och där kopplas de här skillnaderna till huruvida man är introvert eller extrovert. Extroverta tenderar att berätta mer om sina planer än att utföra dem och introverta tvärtom. 😉
Integritet för mig är att tänka själv och agera oberoende av andra.
Hej Martina, superintressant blogg! Det är intressant att du tar upp detta, jag har kanske inte tänkt på det som att jag tror att jag gjort mer om jag pratar mycket om det men däremot så kan det KÄNNAS som att jag arbetat stenhårt och blivit trött av det när jag egentligen inte fått så mycket gjort. Tycker mig kunna se detta även hos människor i min omgivning som stressar mycket och hela tiden upplever att de inte har tillräckligt med tid och ork för att göra det de behöver, men som snarare pratar så mycket om det att de dränerar sig på energi redan där. Något du också reagerat på?
Tack Sara, ja exakt så. Många stressade personer får inte gjort så mycket, men de är också för att de inte är fokuserade överhuvudtaget. En sak i taget, då blir allting gjort och man hinner! 🙂